Killingarna fick inte följa med…

… den här gången, när vi gick på promenad med Majsan idag på ägorna, d v s gården Roxtorp som ligger naturskönt i Stjärnorp, vid Roxen. ”Det tar alldeles för lång tid att ha dem med”, tyckte Majsan. ”De stannar och äter hela tiden.”

Vackert vid Roxen


Balansträning…som gick vägen!


Majsans killingar är annars helt tama och följer med henne som hundar vart hon går, om de får. Så har hon också haft dem och fött upp dem på flaska sedan de var små. Nu bräkte de besviket när vi gav oss iväg.

Vi vill också följa med…


Djur trivs hos Majsan och hon trivs med dem. Här bor hästar, får, höns, hund, katter och ja; getter. Och sanna mina ord; den omvårdnad de får saknar inget!
Dottern Petra med familj bor också här, ett stenkast ifrån mormor och morfar. När vi ändå gick förbi här passade vi på att besiktiga det häftiga Attefallshus som nyligen byggts åt barnbarnet Leon, 15 år. Otroligt vad mycket man får in på 25 kvadrat. Och vilket läge, med sjöutsikt och allt!

Ett Attefallshus med utsikt


Sen fikade vi och åt av Majsans goda lingonkaka. Tusen tack för en jättehärlig eftermiddag! /Lotta

En hel del barnbarnshäng


Det är full fart på våren även i Göteborg även om det i helgen när vi var där inte var så värst varmt.

Vi, mormor/farmor och morfar/farfar, hämtade barnbarn på två olika dagis på fredagseftermiddagen, samlade ihop dem och gick till lekparken i Haga. Syskonen Annie och Elis med kusin Majken i mitten åkte i gemensam fart nerför rutschkanan.

Ett annat uppdrag i Göteborg den här gången var att såga sönder ett skåp…. Skåpet skulle ut ur lägenheten där sonen och hans familj bor men det skulle inte gå utan bärselar och flyttfolk. Efter moget (?) övervägande togs sågen fram och skåpet kom ut ur huset i delar.

Tidigare i förra veckan följde jag med Lova till flygvapenmuseet i Linköping. Vi var nästan ensamma där en vanlig vardagseftermiddag och kunde testa ”luftblåset” och köra flygsimulator hur mycket vi ville. Vi kraschade dock mest. Flygvapenmuseet är ett fantastiskt ställe, tycker jag. Den här gången tittade vi också på den nedskjutna DC 3:an som står utställd i bottenvåningen, en fascinerande historia även för en femåring kan jag lova!

När jag lämnade över Lova till hennes familj satt storebror Axel med lilla lillasyster i famnen, i samma kökssoffa som våra barn satt i när de var små. Morfar, som en gång tillverkat soffan, är nog nöjd i dag att soffan får leva vidare även om han knorrade när den skulle målas vit!
/Eia

Hos min vän Helena


Det var länge sedan sist vi sågs, Helena och jag. Vi har talat med varandra i telefon, visst, men ändå, skulle vi under en kväll och morgon hinna prata i kapp två år?
Svar: Ja det kunde vi!!!!
Helena Sträng, som jag jobbade tillsammans med under många år på Corren, är också en nära vän. När hon för flera år sedan berättade att hon hade fått jobb som redaktionschef på Nerikes Allehanda och skulle flytta till Örebro var hon verkligen att gratulera men ändå… Flytta till Örebro?
Vi har hållit kontakten även om det förstås aldrig blivit som förr. En eller två gånger om året har jag tagit tåget upp till Örebro, vi har firat med ett glas mousserande, ibland tagit en promenad genom stan, ätit gott, druckit vin och PRATAT.
Lagom till sin 60-årsdag förra våren fick Helena ett nytt erbjudande, nämligen att bli lokalradiochef i Örebro. Hon kunde förstås inte säga nej tack!
Och häromdagen, efter två år (vart tog de där åren vägen?) hälsade jag på Helena, först på hennes jobb, och sedan hemma i den centrala lägenheten.
Det är lite av ett äventyr att åka tåg till Örebro. Spåren dit tycks gå lite kors och tvärs. Den här gången hann jag stå på perronger i Eskilstuna, Katrineholm och Hallsberg.

Tåget susade förbi ställen som Hälleforsnäs , Arboga och nu minns jag inte mer. Jag var tvungen att kolla på en karta för att fatta hur jag åkte. Lite spännande med en utflykt på svenska järnvägsnätet!
/Eia

Varning, varning, varning!


Fy sjutton för människor som försöker göra pengar på skurkaktiga metoder! Som det här till exempel, som jag råkade ut för häromdagen. CryptoLocker-virus!
Jag fick ett mejl från Dropbox. Trodde jag alltså. Hade tidigare fått mejl om att jag kanske borde köpa till mer utrymme hos Dropbox men inget gjort åt det, inte mer än tagit bort några bilder från alla mappar.
Utan att tänka öppnade jag en ”faktura från företaget” som förstås inte alls var någon faktura utan det som ni ser på bilden.
Det blev en rejäl virusattack (från Norge dessutom !) i min dator, som har säkerhetsprogrammet Norton. Norton kunde bara ta bort viruset men inget göra åt att samtliga filer försvunnit!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Så nu är alla bilder och alla dokument borta. Fast jag hade förstås kunnat göra som skitstövlarna tyckte: Gå in på någon jäkla sida och betala 100 euro för att få tillbaka allt som gått förlorat.
Tack för den vänligheten men jag avstår. Det mesta i dokumentväg finns sparat på andra håll och de flesta av bilderna kan jag också plocka fram.
Jag vet ju att man inte ska öppna dokument från okända men här gick det fort och utan att ha den minsta misstanke.
Så får ni något som ser ut att vara från Dropbox, öppna inte bifogat dokument utan att vara säker på att det inte är något lurt.
/Eia

Vatten istf vin…

… så blir det en tid framöver för oss, i alla fall i veckorna. Efter våra veckor i Sydafrika med ett överflöd av goda viner – och god mat- är det dags för skärpning i det palmeforska hushållet. Från och med nu och på obestämd tid framåt dricker vi vatten i veckorna och sparar vinet till helgmiddagarna. Matlagningen blir också enkel enligt temat; man tager vad man haver. Igår blev det spansk omelett, en egen variant då jag lade i broccoli istället för paprika som jag inte hade hade hemma, och ugnsstekta tomater blandade med gröna ärtor./Lotta

Vardagsmat

Afrika del två: Vi är snart tillbaka

Golf sex gånger på lika många banor har vi spelat under resan. Premiären begicks i Mossel Bay, orten som inleder den berömda garden route.

Två veckor går fort särskilt när man fyller dem med så mycket som vi gjort här i western cape, den del av Sydafrika som också kallas ”Afrika light.”
En summering av intrycken blir full pott på alla plan!
Vädret: Sol, 25-30 grader och varma nätter.
Naturen: Enastående vacker med böljande, gröna kullar och skummande hav. Det som överraskade oss mest var nog att det växte så mycket skog utmed delar av garden route. På sina håll kunde man tro att man hamnat i Dalsland, Österrikiska bergen eller någon annanstans i Europa.
Människorna: Alla vi mött har varit utomordentligt vänliga och trevliga.
Mat och vin: Gott, gott, gott och inte minst; billigt.
Ett exempel: Igår åt vi på en bättre fiskrestaurang här i Somerset där vi bor sista natten. Vi åt sushi till förrätt (utsökt gott och rikligt) maken valde tonfisk som huvudrätt medan jag åt kingklipfilet, också det fisk. Vi delade en glassdessert som avslutning. Till det drack vi mineralvatten och en god flaska vitt. Notan gick på 660 svenska kronor.
Säkerheten: Vi har inte känt oss otrygga någon gång. Många europeer vi träffat säger att de känner sig tryggare här än på resa i Europa, för där finns ju IS och bombar….!
Fattigdomen: Absolut den är påtaglig i form av kåkstäder som breder ut sig runt städerna. Men våra vänner som är bofasta här sedan länge säger sig se en förbättring, i bevis av en växande afrikansk medelklass. Det finns också både rinnande vatten och el i kåkstäderna och de allra flesta barn går i skolan. I de värsta skjulen man ser bor inte heller sydafrikaner. Det är migranter som kommit från ännu fattigare länder, som Mozambigue och Mali som flyttat hit för att försöka hitta en utkomst…..
Så här tänker jag om fattigdomen i landet: Hellre spenderar jag mina pengar här än att jag inte åker hit alls. Turismen ger i alla fall arbetstillfällen även om lönerna för många som jobbar i turistindustrin här, är fortsatt skamligt låga. Därför är det extra viktigt att dricksa generöst! Glöm inte det om ni åker hit.
/Lotta

I Plettenberg hade vi sällskap av babianer på golfbanan. Det fanns mängder av dem. De kan vara rätt ilskna men höll sig som tur är på behörigt avstånd.

Våra sommargrannar Per och Eva Erlandsson bor halvårsvis i Sydafrika, i Sedgefield utmed garden route, sedan 14 år tillbaka. Det var kul att träffa dem och bo över i deras fantastiska hus som ligger högt med utsikt över Indiska oceanen.

Vi åkte över bergen på väg tillbaka i riktning Kapstaden igen. Vackra vidder och höga buskbeklädda berg…

…där det tyvärr brann både här och där. Torkan är svår och man sätter in brandbekämpning först när bränderna hotar bebyggelse eller vinfälten fick vi veta. Det saknas resurser att bekämpa dem alla.

Områdena runt Stellenbosch är otroligt vackra. Här är vi plåtade under en en vinprovartur till tre vingårdar, med chaufför så klart.

Havet ligger bara en knappt tjugo minuters bilresa bort från Stellenbosch. Det är härligt att promenera utmed stränderna, men blåser nästan jämt!

Var det någon som sade att golfbanor inte kan vara vackra..?? Här de Zalze golfbana i Stellenbosch, en riktig läckerbit.

konserter, teater, utställningar, festivaler, det händer alltid något i Stellenbosch. Här är vi på gatufestival en kväll med vinprovning och musikunderhållning. Karina Gustafsson (i rött) och hennes man Thord som är från Bollebygd är trevliga nya bekantskaper för oss. De bor i Stellenbosch minst 6-7 veckor varje vinter och älskar stället.

Vinerna..! Dessa underbart goda viner som man dricker här till priser som är tredjedelen av våra. Självklart också det ett skäl till att vilja återvända.

Ligger vid poolen i sista boendet för den här gången, mysiga guesthouset Heldelberg i Somerset någon halvtimmes resa ifrån flygplatsen, och summerar intrycken av vår resa. Den har överträffat alla högt ställda förväntningar så nästa år, here we go again👍😊

Efterlängtad lillasyster


Visst ser det ut att vara en tuff tjej som kommit till världen?
Grattis till Petra, Jonathan, Axel och Lova till den lilla nya i familjen.
(Och grattis till oss som fick ett nytt barnbarn!)
Lillasyster, som än så länge går under just det namnet, föddes i fredags och fick komma hem till syskonen under söndagen. Men redan i fredags kväll körde vi dem till sjukhuset för att de skulle få träffa sin syster.

Mormor och morfar, och även farmor och farfar från Lerum, har turats om att vara med de ”stora” barnen. Det har varit innebandy, kalas, simskola och en hel del annat.
Det var bara inte helt lätt att hitta en plats att sova… Jag skulle låna Lovas säng en natt och fick flytta på en hög med ”inkräktare” innan jag kunde krypa ner i sängen!

/Eia

I södraste Afrika

Selfie på toppen av Taffelberget=ett måste för alla som turistar i Kapstaden


Så kom vi också hit till slut, till Kapstaden i Sydafrika som lockar allt fler turister. Varför är lätt att förstå. Läget är fantastiskt omgiven som den är av berg och hav. Stan känns också behändig och är avspänt charmig, trots att hög arbetslöshet och utbredd fattigdom i landet självfallet märks också här. Och så är det billigt att leva här.
Men säkerheten? Ja, vi har gått miltals till fots (men åkt taxi kvällstid, det är också billigt, man kommer dit man vill för mindre än en femtilapp) och känt oss trygga överallt, till och med när vi åkte lokaltåget tur och retur till Fish Hoek, ca halvvägs ned till Godahoppsudden (därifrån anlitade vi en privat guide som körde oss fram och tillbaka till udden för 500 rand, ca 350 kronor). Resan var stundtals svindlande vacker då rälsen löpte alldeles utmed havet. Men reser man kommunalt tar man en avsevärd risk här, förstod vi sedan. En stammande tjänsteman (ja han stammade faktiskt svårt vilket är lite konstigt med tanke på jobbet han hade) på tågstationens informationscenter som vi talade med när vi kom tillbaka gav oss en skarp varning för rångäng på tågen, för vilka turister självfallet är ett lockande byte.
Men inget hände och vi har haft härliga dagar här. Nu drar vi vidare mot den varma kustsidan; Indiska oceanen och sedan mot vindistrikten runt Stellenbosch norr om Kapstaden. Vi hörs!
/Lotta

Ön som syns där ute är Robben Island där Mandela satt fängslad i 18 av sina 27 år som politisk fånge.


Det gamla holländska inflytandet gör sig påmint också i arkitekturen


Vattenbrist (det regnade alldeles för lite förra vintern) har förvandlat flertalet av stans grönområden till gula.


Bassängen är välfylld. Havet badar man ogärna i, vilket inte är så konstigt då temperaturen håller sig runt tio grader.


Nähä, så man får inte ta med pistolen in…


På Godahoppsudden. Här möts Atlanten och Indiska oceanen.


I hatten…Det är klart man måste köpa solhatt när man är i Afrika

Treveckorssallad


När jag äntligen fattade hur man skulle använda en mandolin (köksredskapet förstås, inte instrumentet) så satte jag igång med att strimla vitkål och morötter. Med tanke på att tomater och sallad blivit dyra i och med att södra Europa drabbats av dåligt väder en tid, samt att jag insåg att det måste gå att använda våra rotfrukter på olika sätt, letade jag fram ett recept på vitkålssallad. Treveckorssallad, heter receptet dessutom eftersom hållbarheten är lång.
Det här använde jag:
1 kg vitkål
800 g morötter
1 rödlök (man kan ta lite purjolök istället för rödlök)
1 röd paprika
1 grön paprika

Till dressingen:
1,5 dl vinäger (t ex vit vinäger eller äppelcidervinäger)
0,5 dl socker
0,5 dl rapsolja
1 msk salladskrydda (jag tog lite av de olika örtkryddor som fanns i min kryddsamling)
Ca 1 msk örtsalt eller vanligt salt

Alla grönsaker strimlas, gärna i matberedare eller med mandolin. Alla ingredienser till dressingen kokas upp under omröring i en kastrull. Häll sedan den varma dressingen över grönsakerna och blanda väl. Krydda eventuellt mer med salt eller vinäger. Täck salladen och ställ in den i kylen några timmar innan man äter av den. Jag öste upp salladen i glasburkar som vi ofta plockar fram till lunch eller middag.

/Eia

Med Dag på Junibacken

Som jag längtat efter att få gå med barnbarn på Junibacken på Djurgården i Stockholm och idag blev det av. Dag och jag tog 67:ans buss från Odenplan till Djurgården och femton halkiga, snömoddiga skjuta-vagn-minutrar senare var vi där.

Kanske var det för jag sett fram emot besöket så länge som jag blev lite besviken. Villa Villekulla och herr Nilsson fanns ju där liksom en rad andra av Astrid Lindgrens många sagovärldar- och figurer, men ingen Pippi. Va!? Den viktigaste av dem alla saknades.
Dag som är en riktig Pippi-fan, trots att han bara är tjugo månader gsmmal, var nog lika besviken som jag. Tror jag i alla fall.

Mest tyckte Dag om att leka med alla djuren som såldes i shopen. Det var fritt fram för de små att plocka i korgarna som stod på golvet, ett stort plus för det.
Fikat gillade han också, precis som lilla Ellvi som var där med sin farmor, min kompis Ing-Marie Olin. Bulle, juice och ”kläm”smothie. Mums.
Ing-Marie och jag bestämde ju redan när vi var med barnbarnen på Skansen i höstas, att vi skulle ta med dem till Junibacken till våren. Nu blev det lite tidigare än beräknat, eftersom Ellvi flyttar med sina föräldrar från Stockholm till Skåne i helgen. Och därifrån är det långt till Junibacken/Lotta

Dag och farmor, på Junibacken