Jag njuter…

Är i huset vid kusten några dagar och det är helt himmelskt! Inte en människa någonstans, bara sol, hav, värme och så fullt av mogna björnbär att plocka.

Jag njuter och känner mig otroligt priviligierad som får ha det så här bra men saknar samtidigt vår fine Pablo😰. Det är just när man är helt för sig själv, som nu, som tomheten efter en trogen hund som alltid finns vid ens sida blir än mer påtaglig.

Nu blir det ”grekisk frukost” på altanen; youghurt med ett berg av frukt, ringlad honung och valnötter. Mums! 

/Lotta


Bröllopshelg som heter duga

image
Vi är nyss hemkomna från Ystad och ett helt fantastiskt roligt bröllop!
Brudparet Emma Danielsson (min bror Torkels yngsta dotter) och Philip Åkesson (skånepåg från Ystad) har varit ett par i många år nu och har också söta lilla dottern Penny ihop. När de nu bestämt sig för att bli äkta man och hustru så såg de till att fira det med besked, vilket vi alla släktingar och vänner som fick vara med är glada för. För vilken fest det blev, som varade i dagarna tre. Skåningarna kan dom! TACK finaste Emma och Philip för en helt oförglömlig, kärleksfylld, vacker, känslomättad och rolig bröllopshelg!
Vår familj bodde tillsammans i en mysig skånelänga utanför Skillinge som jag hyrt via Airbnb. Ett bekvämt, familjärt och gästvänligt boende där vi fick gott om plats alla nio. Här fanns allt man kunde tänka sig behöva för ett boende en helg; inklusive barnleksaker i mängd och på tomten lekstuga och sandlåda. Kunde inte varit bättre:)
/Lotta

Brudens söta mamma Kicki Danielsson

Brudens söta mamma Kicki Danielsson

< Bror Torkel med sin hustru Assunta, t h Anna Danielsson (dotter till min bror Staffan). Lovisa Svallingson (min systerdotter) och hennes Trey hade rest från Denver i Usa för att vara med. Bror Torkel med sin hustru Assunta, t h Anna Danielsson (dotter till min bror Staffan). Lovisa Svallingson (min systerdotter) och hennes Trey hade rest från Denver i Usa för att vara med.
Henning, Hjalmar och Mårten

Henning, Hjalmar och Mårten


Kusinerna Johanna och Gabriel Svallingson lånade Hjalmar en liten stund

Kusinerna Johanna och Gabriel Svallingson lånade Hjalmar en liten stund


Min systerdotter Ulrika Svallingson som jag också är gudmor till och hennes Henrik. I mitten vår Mårten.

Min systerdotter Ulrika Svallingson som jag också är gudmor till och hennes Henrik. I mitten vår Mårten.


Vår Nils Petter, Emma och Dag

Vår Nils Petter, Emma och Dag


Mårten sjöng och spelade i kyrkan så vackert som bara han kan. Här tränar han inför sitt framträdande.

Mårten sjöng och spelade i kyrkan så vackert som bara han kan. Här tränar han inför sitt framträdande.


Efter en LÅNG middag med många roliga och känslosamma tal vidtog bröllopsfesten. Och vilken fest sen!

Efter en LÅNG middag med många roliga och känslosamma tal vidtog bröllopsfesten. Och vilken fest sen!


image

En sorgens dag

Vår fina, trofasta och kärleksfulla familjemedlem Pablo finns inte längre. Efter ett besök på Djursjukhuset igår tvingades vi fatta det oerhört svåra beslutet att låta avliva honom.

Pablo för exakt ett år sedan, på sin sjunde födelsedag. Han dog alltså på sin åttaårsdag.

Pablo för exakt ett år sedan, på sin sjunde födelsedag. Han dog alltså på sin åttaårsdag.


Det visade sig att hans envisa hostande, och ibland försök att kräkas, inte berodde på att något fastnat i halsen, som vi trott, utan på en stor tumör i bukhålan som tryckte på hjärta och lunga. Veterinären avrådde från operation då tumören satt illa till, nära hjärtat.
Idag, efter en gårdagskväll med många tårar och en sömnlös natt, körde Mårten (mellansonen som hade Pablo de första fem åren innan tuffa studier och numera jobb i Stockholm gjorde att vi fick ”låna” hans hund) och jag vår älskade fyrbenta vän till sjukhuset där vi var med honom tills han fått sina sprutor och somnat in.
Det blev ett tårfyllt men ändå lugnt och fint avsked. Vår tröst är också att vi ju vet, att hur jobbigt det än var ta beslutet att låta honom somna in så fanns det inte någon annan utväg. Pablo skulle bara ha blivit sjukare och fått lida, om vi låtit honom fortsätta leva.
Vår fine, fine Pablo som vi alltid kommer att minnas honom
Bara ni som har husdjur själva, kan förstå sorgen och saknaden efter en älskad hund. Pablo har funnits i vår familj i åtta år och det är så svårt att tänka sig tillvaron utan honom. Vem ska nu följa med mig ut på långa, dagliga promenader, och hälsa mig glatt välkommen hem så snart jag varit iväg någonstans? Det gör ont i hjärtat när jag tänker på den trofaste, kloke kamraten (vi kunde faktiskt ”prata” med varandra Pablo och jag, vi förstod varandra) som alltid höll noggrann koll på var jag var i huset och såg till att parkera sig vid mina fötter, så snart jag satte mig någonstans.
Människans bästa vän är hunden, heter det ju. Så sant, så sant!!
/Lotta

I Viljas värld

20160809_134808
Äntligen har Östergötlands museum också sett till att skaffa sig en härlig avdelning för barn (och för föräldrar, liksom mor- och farföräldrar). Viljas värld, heter den och är relativt nyöppnad. Sådana avdelningar har jag tillbringat många dagar på i Göteborgs olika museer med barnbarnen på västkusten.
Men nu var det Viljas värld det gällde och det gick jag en dag när det blåste och var mulet. I släptåg kom barnbarnen Axel och Lova. Släptåg och släptåg förresten, de sprang väl före hela vägen! De hade bråttom in för att undersöka Viljas värld och stannade till på vägen dit inne i museet för att beskåda gravar och annat spännande i museets samlingar.20160809_144035
Inne i Viljas värld hittade Axel ett mysigt badkar fyllt med mjuka kuddar, som han vilade i en liten stund efter alla hopp på stenar(mysiga kuddar det också)
20160809_141752
I en verkstad alldeles intill finns det plats för en massa skaparlust. Den dag vi kom dit var det textiltryck för hela slanten. Lova målade fjärilar på ett kuddfodral och Axel satte sitt namn på en t-shirt. (Okej, mindre pyssliga mormor hade ett elände att hjälpa till med att skära ut bokstäver till trycket och jag insåg att jag borde ha pysslat mer tidigare…)
Efter lite mer lek och bus hos Vilja hämtade vi kuddfodralet och tröjan. Tyvärr hade inte all färg på Lovas kudde torkat men jag bestämde mig för att bära den försiktigt, försiktigt till bilen. Hade dock inte räknat med vinden som tog tag i kuddfodralet och vips, var mina nya blå byxor nedstänkta med knallrosa TEXTILfärg.
Men tro det eller ej, efter en massa googlande om ”textilfärg och fläckborttagning” skred jag till verket för att följa en lång lista med skrap av smörkniv, diskmedel, hårspray (???) osv. Hann bara använda smörkniven så var färgen bortskrapad. Några varv i tvättmaskinen och den rosa färgen hade försvunnit.
/Eia
www.ostergotlandsmuseum.se

Späddvaj

Har varit på ”späddvaj” för första gången. I Motala, igårkväll. Det va Piraterna mot Dackarna och hemmalaget förlorade med en poäng…Men då hade vi tre damer åkt tillbaka hem till Irre och Anders på Verkstadsgatan för länge sedan. Sommaren tog slut igår kändes det som. Det var blött och ruggigt där på Dunteberget.

Regn och rusk på Dunteberget i Motala. Och en kanonfin regnbåge.

Regn och rusk på Dunteberget i Motala. Och en kanonfin regnbåge.


image
Irre bjöd på mat innan vi åkte till "späddvajen", en kanongod paella förstärkt med svenska kräftor.

Irre bjöd på mat innan vi åkte till ”späddvajen”, en kanongod paella förstärkt med svenska kräftor.


Speedway förresten. Har ett särskilt minne förknippat med det ordet. Min dementa mamma satt på hem sedan flera år tillbaka. Som vanligt när jag kom upp hade de gamla placerats i sina rullstolar framför teven i allrummet. Som visade speedway (!). Till saken hör att min mamma var från Visingsö och älskade sin ö och Vättern.
Jag minns att jag tyckte det var sorgligt att man inte visade någon gammal svensk film eller liknande för de gamla utan lät dem se på speedway, något som i alla fall aldrig min mamma skulle valt att se om hon hade varit frisk.
”Mamma vad tittar du på”, undrade jag, varpå hon vände sig mot mig och svarade förnöjt leende; ”Jag ser på Vätternrundan…..” Efter det brydde jag mig inte längre om vad som var på teve när jag kom upp på hemmet. Mamma, i sina förvirrade tankar, var ändå där hon ville vara. Det kändes trösterikt.
/Lotta

Sommaren är väl inte slut ännu?

Usch vad ruggigt det blev helt plötsligt. Blåsigt som bara den, och lite småkallt emellanåt. Men inte är sommaren slut ännu!!!!!
Våra sommarbesök av barnbarnen är däremot över för den här gången.
20160725_124123 (1)
Besök fick vi också av några kaniner och nallar. Den här kaninen försvann en dag och himmel vilket elände. Ägaren, Elis, kunde inte somna utan sin kanin och det letades ute och inne. Till slut kom hans farmor på att Elis och kaninen följt med in i en av bodarna under dagen. Kaninen hade tydligen inte följt med ut…
20160727_181915
Den gamla traktorn håller knappt ihop längre men Elis gillar den i alla fall.
IMG-20160729-WA0000
Storasyster Annie var mest både i och på vattnet under en het sommarvecka.
20160726_204441
Vilken underbar badvecka det blev i slutet av juli för besökande barnbarnsfamilj!
20160725_195037
Elis älskar storkusinen Axel och blev lycklig över att åtminstone få gå runt med en bild på honom!
20160804_153117
Så kom Majken och upptäckte mormors minitomater! Gröna eller röda, allt var lika gott.
20160804_175529
Under matbordet har alla barnbarnen hittat en favoritplats för koja åt sig själva och mysdjuren.
Så var det dags för de ”största” barnbarnen, Axel och Lova, som bor i Linköping men varit borta från Östergötland i flera veckor.
20160808_140839
Lova och mormor ordnade fotbad med massage och nagellack på tårna medan Axel blev glad övet ett oväntat besök av vår gode vän Peter, som kom med sin nya sportbil och bjöd Axel på en åktur!
received_1242293702481827
/Eia

Rysarhistoria

Det jag nu ska berätta är en alldeles osannolik, otrolig historia. Den framkallar kalla kårar utmed ryggraden och får håren på armarna att resa sig. Men slutet är lyckligt. Och den är alldeles sann.
Våra sommargrannar här nere vid kusten var ute och puttrade med sin motorbåt i farleden en vacker dag efter midsommar, när de får syn på något orange som guppar i vattnet en bit bort. De styr dit för att se vad det är och hittar….en bebis som flyter på rygg i sin flytväst!
Barnet skrattar och gurglar mot dem, och verkar alls inte bekommas av det kalla vattnet. När de hämtat sig från chocken får de snabbt upp barnet i båten och sätter fart mot en segelbåt de ser framför sig. Båten är tysk. De åker upp jämsides med segelbåten, och nu kommer det nästan märkligaste av allt. Paret ombord tar emot barnet men säger inte så mycket som tack!
Va! Här har deras lilla barn räddats från drunkningsdöden, och räddarna får inte ens ett tack! Jag vill förklara det med att paret på den tyska båten var så chockade av det som hänt att de inte fick fram ett ord.
Men hörni! Hur kan man tappa ett barn i havet utan att ens märka det?! Och hur kan man segla med ett litet barn utan att se till att ungen är fastbunden på båten!? De frågorna har jag inga svar på. Har ni?
/Lotta

Släktkalas i Långemåla

img_3735.jpg
Min morbror Jürgen från Kassel i Tyskland fyllde 90 år häromdagen. Han hade åkt hela vägen till Långemåla i södra Småland, där hans son Björn köpt ett hus för en tid sedan.
Moster Marianne var också med förstås. Liksom Björns barn Wanja och Mascha, som kom farande med tåg.
Hasse och Kerstin från Kungälv, Birgitta och Sven från Stråvalla i Halland (fast nu kom de med färjan från sommarboendet i Gotland) och så JC och jag.
Vilket kalas det blev! Björn hade lagat mat och bjöd på champagne och drinkar. Kerstin hade plockat fram äggostreceptet från Tjörn och jag åt och njöt. Bohuslänsk äggost är något alldeles speciellt . 16 ägg hade gått åt, 4,5 liter mjölk, lite grädde och lite filmjölk!
20160802_180559
Snygg var äggosten dessutom!
wp-image-1886508060jpg.jpeg
Morbror Jürgen öppnar presenter. Han är jättebra på svenska (jobbat som tandläkare i Skaraborg på 60-talet och dessutom gift med svenska Marianne) men han fick ändå en bok av oss på tyska, en bok med fina bilder över ett Sverige under de fyra årstiderna.
wp-image-794077520jpg.jpegAllra första på dagen, och allra sist, var vi i Oskarshamn och hämtade (samt hann med en förmiddagsfika) och lämnade Birgitta och Sven vid Gotlandsfärjan.
/Eia

Med båt till Badrock

Gjorde den traditionsenliga båtresan över Östersjön till Öland igår med vännerna Lisbeth och Anders Östryd, för att gå på konsert i slottsruinen. 


I år stod Björn Skifs och hans Badrockare på scen och det var en riktig höjdare. Vilka musiker och sångare👍 Hur bra som helst.

Innan konserten var vi som vanligt hemma på drink hos Janne och Eva-Lena Fock som sommarbor mitt i Borgholm. De goa gubbarna i sällskapet ser ni på bilden här:


Vi hade så trevligt att det hann bli flera glas innan vi gick stigen upp till Borgholms mäktiga slottsruin, i sällskap med tusentals andra Badrocksentusiaster.

Skifs o co fyller slottsruinen under hela veckan. Mäktigt. Men så är han också Sveriges bästa artist och sångare, om ni frågar mig.


Väl tillbaka i Flatvarp igen träffade vi den här trion, trötta efter att deras besök ( fem månader gamle Knut med föräldrar) åkt hem. Det tar på krafterna att ligga på topp😍/Lotta

Det är great med golf…

…nej inte alltid… För finns det något som kan vara mer frustrerande än att spela golf när ingenting fungerar, man slår snett och vint och hamnar i hopplösa lägen! Något som i alla fall händer mig alltsomoftast. Är vädret samtidigt dåligt, så kan golf vara en riktig skitsysselsättning. Ärligt talat!
Men så kommer det dagar när slagen sitter som de ska (ja inte till 100 procent, det har aldrig hänt mig, men för det mesta i alla fall!) vädret är fantastiskt, och sällskapet på banan det allra bästa. Då finns det ingen bättre sysselsättning än just golf. Som idag👍😊

Idag varben bra golfdag😊

Idag varben bra golfdag😊


Tidig morgon på Västerviks golfbana

Tidig morgon på Västerviks golfbana


Efter att ha gått arton hål på Västerviks vackra golfbana idag på förmiddagen låkte vi till vänner i Västrum för en riktig långlunch. En perfekt sommardag👍 /Lotta