Bokcirkeln i Bankekind

Benette hade bullat upp med god soppa gjord på fänkål, apelsin och en massa annat gott, och till efterrätt en fantastiskt smarrig saffranscheesecake (recept sist i inlägget), när bokcirkeln träffades hemma hos henne, i Bankekind, i går.

Jag hade tyvärr inte gjort hemläxan den här gången, som var att läsa ”Vi som var föräldralösa” av Kazuo Ishiguro. Detta eftersom jag den sista månaden varit helt uppslukad av tegelstensromanen ”Ett litet liv.” Men de i cirkeln som läst Ishiguro tyckte om berättelsen och konstaterade att årets nobelpristagare är en ovanligt lättläst sådan.

”Ett litet liv” är en fantastisk, fascinerande men till sina delar också otäck berättelse om fyra män i New York. Det är en bok om starka, starka känslor, nära vänskap, kärlek, relationer och sorg. En otroligt fascinerande men stundtals också plågsam läsning. En helt oemotståndlig bok. Läs den!

/Lotta

 

Verk av årets nobelpristagare

 

Fantastisk läsning

 

Smaskens

Välkommen advent

Redan advent…Visst är det märkligt! Adventsstämningen börjar infinna sig här hemma, i takt med att adventsgran hämtats och nu lyser utanför entrén, och mossa och ris fått flytta in från skogen. Fisksoppan som vännerna ska bjudas på till söndagens traditionella sopplunch är också klar, liksom brödet och saffransmazarinerna.

Ja, det är förunderligt hur tiden rusar, men ändå inte….Ju äldre man blir och närmar sig det obönhörliga slutet, döden, desto snabbare går åren. Det vore väl snarare konstigt om det inte vore så!

Hur är det för er? För egen del skrämmer mig inte tanken på döden längre, så som den gjorde när jag var yngre (inte för egen del i alla fall, däremot griper ångesten tag vid tanken på att något skulle kunna hända barn och barnbarn…) Jag vill självfallet leva så länge jag bara får och kan (obs leva, inte vara tvingad till förvar på ett hem, då kan det lika gärna kvitta…) Men rädd för att dö. Nej. Jag försöker ta vara på tiden och njuta av den, så länge jag har den.

Glad första advent!/Lotta

Stockholmsdagar

I pulkabacken i Vasaparken

Dag får sällskap av både pappa o mamma, och farmor, till förskolan den här grå novembermorgonenl

Det började så lovande med snöfall och lek med Dag i snön som hunnit lägga sig i Vasaparken, när jag kom till Stockholm i förrgår. Men nu när jag just klivit på bussen och är på väg hem igen är det lika grått som det oftast är under novemberdagar i storstan. Inte en vit flinga finns kvar på backen.

Bjöd Petter och Mårten på födelsedagsmiddag på Operabaren (Mårten fyllde) i tisdags kväll. Det är ett säkert kort om man vill äta gott i en vacker, anrik och fridfull miljö. Inte så många bord så boka i förväg om ni tänker gå dit! Men det måste man å andra sidan göra överallt i Stockholm numera.

Igår hade gamla vännen Ing-Marie Olin och jag en heldag på stan, med lunch på Berns bistro (bokat i förväg så klart!) och shoppingrunda i diverse affärer (köpte inget, hetsen kring black friday står mig upp i halsen) som avslutades med en öl på Sturehof. 95 kronor för en medelstor draft, visserligen starköl men ändå! Det är ju inte klokt så dyrt😬

Kusin Helena deBourg  hängde sedan med på vernissage på Handarbetets vänner som ligger ute på Djurgården. Min fina systerdotter Johanna Svallingson är en av ett tiotal  inbjudna” emerging talents” som visar upp verk i textil och ull där och igårkväll var det dags för vernissage. Johannas verk ”Alla vi” handlar om att vi människor må vara olika men i massan ändå så lika, om jag förstod henne rätt…

Avslutade kvällen med en bit mat och ett glas rött på en fransk krog på Vasagatan, i sällskap av Mårten och (hans) kusin Matilda Danielsson. En himla trevlig dag!

I eftermiddag hämtar jag Hjalmar på förskolan i Linköping och imorgon bär det av till Stockholm och en massa trevligt umgänge igen, nu i sällskap med maken.

Det är tur man är pensionär, för hur skulle man annars hinna med😊

/Lotta

Johanna och hennes verk, på vernissagen

 

Lycka är att få bjuda sönerna,  här Nils Petter och Mårten, på krogen. Med även ”minstingen” Henning på plats hade lyckan varit fullkomlig men nu jobbar ju och bor han i Linköping, så det får vänta till en annan gång.

Kafferep

Det var ett tag sedan ni hörde från eiaochlottabloggen nu, men här kommer i alla fall ett litet inlägg som handlar om söndagens kafferep hemma hos mig.

Vi är ett gäng gamla arbetskamrater från Corren (ja många jobbar kvar fortfarande) som ses någon gång i kvartalet och avhandlar det senaste, över några koppar kaffe och gott därtill. Ett synnerligen trevligt och enkelt sätt att träffas på, eftersom alla tar med sig något till kaffebordet. Så när hela gruppen samlas, som mest brukar vi väl vara 14-15 personer, så dignar kaffebordet som ni nog förstår.

Hemma hos mig nu i söndags blev vi bara sex. Stackars Eia, t ex, hade så ont i ryggen att hon inte kunde ta sig ur sängen därhemma… ett diskbråck som spökar.

Men att vara få runt bordet är kan vara en fördel inte minst för diskussionen, för då hör alla och kan prata om samma sak. Som nu när vi nästan uteslutande kom att prata om metoo-rörelsen, vad annars?, ur alla dess aspekter och synvinklar. Det blev ett kul och givande samtal! Tack för att ni kom Maria Loch Maria H, Ann-Charlotte, Annika och Susanne!

/Lotta

Bok- och annat prat i Klockrike

” De oroliga;” Linn Ullmans skildring av sin barndom och uppväxt var boken vi diskuterade på senaste bokklubben hemma hos Anna i Klockrike. Anna bjöd på Laksa, en spännande och fantastiskt god vegetarisk indonesisk nudelsoppa, och till efterrätt fruksallad med romsås. Recepten följer i slutet av inlägget!

Anna bjöd på supergod indonesisk soppa

Linn Ullman skriver mycket bra, om en inte så lätt uppväxt. Hon går rätt hårt åt sin mamma, Liv Ullman, i skildringen. Linn älskar sin mamma hett och intensivt men modern som är hårt upptagen av karriär och kärlekshistorier förmår inte ge sitt barn den uppmärksamhet och närhet hon så hett trängtar efter.

Märkligt nog är hon mer försonlig i sin skildring av pappan; Ingemar Bergman, som är en högst frånvarande far, Linn träffar honom bara under några veckor på somrarna. På Fårö var det strikta rutiner och pappa Ingemar dikterade noga umgänget med sin dotter, men Linn lärde sig ändå så småningom att trivas med tillvaron där.

Härnäst står årets Nobelpristagaren Kazu Ishiguro på läselistan. Vi valde att läsa ”Vi som var föräldralösa.” Blir spännande att diskutera den boken hemma hos Benette i Bankekind; måndagen den 4 december kl 13.

/Lotta

Här följer recepten på Annas indonesiska soppa, och romsås som serverades ihop med fruktsalladen:

Indonesisk LAKSA

1 st citrongräs
3 msk citronjuice
400 g kycklingfieer (eller tofu om vegetariskt)
1 l vatten
5 st kaffirlimeblad
2 tsk salt
3 st ägg
100 g glasnudlar
3 st vitlöksklyftor
2 st schalottenlök
2 st chilifrukter, röda
2 cm ingefära
1/2 tsk gurkmeja
4 st vitpepparkorn
10 st cashewnötter, osaltade
6 dl vatten 2/3 dl
1 st ekologisk hönsbuljong, tärning
1 burk kokosmjölk
lite honung för sötma
2 dl böngroddar, till servering
1 kruka basilika, vanlig eller thai
1 dl rostad lök

GÖR SÅ HÄR:

1. Banka citrongräset. Pressa citronjuicen.

2. Koka kycklingfiléerna hela i vattnet med citrongräs, citronjuice, limeblad och salt ca 10 min. Ta upp kycklingen och ställ åt sidan. Spara buljongen.
3. Koka äggen hårda
4. Koka glasnudlarna enligt anvisningen på förpackningen.
5. Kryddpaste: Skala och skär lök och vitlök grovt. Skala, kärna ur och skär chilifrukterna grovt. Skala och grovskiva ingefäran.
6. Mixa lök, vitlök, chili, ingefära, gurkmeja, vitpeppar och nötter till en tjock pasta i en matberedare. Fräs pastan i oljan i en panna 2 min.
7. Tillsätt vatten, buljongtärning, kokos­mjölk och honung till pasten. Låt koka 5 min.
8. Skär kycklingen i mindre bitar. Lägg upp alla tillbehör i olika skålar och låt alla plocka. Häll över den varma buljongen.

Laksa betyder soppa i både Indonesien och Malaysia. Rätten kan göras på en mängd sätt men innehåller oftast nudlar.

Romsås

8.-10 portioner

7,5 dl mjölk

1,3/4 dl socker

1/2 dl majsena

3 ägg

1/2 dl rom, t ex Jamaica el Bacardi

Gör så här: 

Blanda mjölken och sockret och låt blandningen koka till sockret smält. Vispa äggulorna och blanda med majsena utrörd i lite kall mjölk. Häll denna blandning under omrörning i den heta mjölkkrämen. Sjud blandningen under vispning tills den tjocknar. Låt svalna något. Vispa vitorna till hårt skum och tillsätt detta försiktig tunder omrörning, litet i sänder. Rör i rom och låt såsen kallna.

Tanter på kalas

Klart att en riktig tant ska bära päls👍Alla pälsarna (utom minkpälsen som Majsan -th-  bär och som hon ärvt efter sin moster Ingeborg,), har Benette köpt på olika loppisar.  Mina boots kan ju knappast kallas för tidstypiska, men snygga till pälsen eller hur:)

”Så härliga ni är! Jag vill också ha maskerad när jag blir pensionär” messade sonhustrun Emma, efter att jag lagt ut några bilder från gårdagens tantkalas, på vår familjewhatsapp.

Och det var en kul eftermiddag och kväll vi fem tanter hade ihop igår på Undstorp, vännen Benettes (och Mats förstås) sommarhus utanför Tjällmo. Men maskerad? Ja kanske. Eller inte…Vi har ju faktiskt  passerat tantstrecket med råge jag och mina väninnor och det var inte så länge sedan som hatt, päls, klänning och pärlhalsband var en helt normal tantutstyrsel.

Och vänta bara, stilen kommer säkert snart tillbaka i en eller annan form!  Förresten, var inte knytblusen ett av höstens modeplagg? Jag gillade den aldrig när den var modern på min tid vilket den också var ett tag, men på Majsan är den ju pricken över i:et ihop med hatt, halsband och dräktjacka. Visst är hon snygg i sin outfit!

Snyggtanten Majsan

Tantkalaset började vid ettiden med bubbel och sen på med förkläden för nu skulle vi baka småkakor. Alla hade med sig ingredienser till en sort; jag valde kolakakor för dom är de godaste småkakor som jag vet, och så verkade receptet lätt att göra (jag bakar ytterst sällan småkakor, inte för att jag inte gillar dom utan för att jag gillar dom alldeles för mycket. Jag skulle aldrig kunna spara om jag hade småkakor liggandes hemma utan skulle tveklöst proppa i mig alla på kort tid).

Prick tre var vi klara med baket och satt uppsträckta i soffan i salongen, omklädda i fina klänningar med hatt därtill. Jag hade naturligtvis glömt att ta med både hatt och klänning, men Kitte som har gott om tidstypiska (50-tal) plagg i sin garderob hade tagit med sig till mig också.

Hur vi orkade med middag efter det kaffekalaset är svårbegripligt, men älggryta med äppelkaka till efterrätt slank ned det också framåt kvällen. Mörkret var kompakt utanför och kvällen kylig, men inomhus i Benettes och Mats trivsamma Undstorp, hade vi det varmt och mysigt med sprakande brasa i kakelugnen och tända ljus i alla rum.

/Lotta

 

Eftermiddagen började med kakbak. För min del blev det kolakakor

 

o

Kristina kollar så hatten sitter rätt

 

Tanter på kalas

 

Här har också värdinnan hamnat på bild; frv Benette, Kristina, Kitte och Majsan

 

Inte sju men väl fem sorters kakor….plus Benettes goda bullar. Och självklart; ett litet glas portvin därtill

 

Varmt och gott med päls, både på kropp och huvud så varför inte; kanske blir det här min melodi i vinter!?

Oförglömliga dagar i Rioja

Jubilarerna, Helene och Jan Svallingson, på ett av Riojas otaliga vinfält

Har man en syster och svåger som nästan är spanjorer efter många års vistelse i det stora landet, som aldrig drar sig för besvär, är fenomenala på att organisera, är extremt generösa och dessutom båda fyller jämt i år (60) så får man vara med om det som jag och drygt 60 andra släktingar och vänner fick uppleva i helgen: Helt fantastiska, oförglömliga dagar i vidunderligt vackra Rioja!

Helene, i sitt esse. Guide, organisatör, leklekare, tar hand om alla…Hon kan hon😍👍

Tapasrundor i Logronos (regionhuvudstad) mysiga gamla stad, vingårdsturer med guidning som slutade med långlunch i en vacker bodega framför en sprakande brasa (inte för värmens skull utan för att grilla lammkotletter) och på kvällen mera tapas följt av partaj och dans till ett riktigt bra lokalt rockband som hyrts in bara för vår skull. Vi hann också med golf och att vara pilgrimer för en dag, på Santiaga de Compostelaleden.

Den ”svenska invasionen” (65 personer) uppmärksammade både i lokalpress och i lokal radio. Enligt turistchefen som personligen kom för att välkomna oss den första kvällen, var nu lika många svenskar på plats i regionhuvudstaden samtidigt, som normalt brukade hitta hit under en hel säsong….:)

Och ja. Nu är vi alla Riojaambassadörer efter helt otroliga dagar i denna vackra region. Lägg därtill trevliga invånare, god mat och riktigt goda viner. Framförallt, vågar jag påstå, känner vi alla som var där oss extremt tacksamma och priviligierade över att ha fått bli en del av denna kärleksfulla, varma ”extended” svensk-spanska familj.

Så TACK älskade syster och svåger med familj för att alla minnen ni gett oss och för allt vi fått uppleva de här dagarna. Ni är helt otroliga!

/Lotta

En av Riojas många vinkällare

Istället för att riva de gamla betongtankarna där vinet lagrades förr (idag används ståltankar) har den här vingården låtit en graffitikonstnär smycka dem. Häftigt resultat va!

Vackrare bygd än Rioja är svårt att föreställa sig

Med min älskade lillasyster❤️

Det dracks många glas Rioja de här dagarna, här njuter Fredrik Svallingson, Torkel Danielsson och Patrick Malmer av goda tapas och god dryck

Svenskinvasionen uppmärksammades av lokalpressen

Vi hann vara pilgrimer också, här dagsvandring på Santiago de Compostelaleden. Kusinerna Matilda Danielsson och Johanna Svallingson tar täten

Pilgrimerna tar igen sig innan lunchen som dukades upp i det fria

Lön för mödan, lunch efter vandring. Natalia (i mitten) organiserade tredagarsfestligheterna ihop med värdparet på ett alldeles suveränt sätt, hon bor i Madrid men är från Logrono (regionhuvudstad i Rioja) där firandet gick av stapeln.

Nu är vi alla Riojaambassadörer, vi som hade förmånen att vara med under de här oförglömliga dagarna, det är ett som är säkert. Vi kommer aldrig att glömma all den värme och kärlek som omfattade oss som var där, dessutom måste Rioja vara en av de vackraste platserna på jorden!

(ps: Maken och jag hann även med en avstickare till Bilbao och Guggenheimermuseet där -måste ses- och helt otroligt vackra San Sebastian innan hemfärden igår tisdag. San Sebastian är fr o m nu min favoritstad i Europa. Åk dit om ni kan!)

Vill du ge din familj och vänner en reseupplevelse utöver det vanliga; så ska du kontakta Helene. Hon och familjens goda vän Natalia Urbina från Madrid, som var med och organiserade helgen firande, hjälper er att se och uppleva det riktiga Spanien, långt borta från turiststråk och färdiga menyer. Kontakta Helene på info@caporama.se, för mer information.

Kom snart tillbaka!

Det är intensivt att umgås en hel helg med de små barnbarnen, men oj så roligt! Måste erkänna att jag kände mig rätt slak efter att alla åkt hem i söndags, men redan efter några timmar längtar jag efter kladdiga pussar och små händer som rycker en i byxbenet så snart uppmärksamheten från henne där uppe stillar ett ögonblick. Och vem klarar att negligera små barnaröster som vädjar ”om fammo om..” Inte jag i alla fall!

Vi var hela familjen samlad här över helgen, vilket förutom maken och mig innebär våra tre söner med respektive och så Dag och Hjalmar förstås, snart 2,5 respektive 1,5 år.

När grabbarna och maken spelade golf i lördags, drog vi andra ut i naturen, med matsäck, för att njuta av hösten och leta svamp. Svampfångsten blev mager, några trattisar var allt vi vågade plocka (de andra svamparna vi hittade kände vi oss inte säkra på), men vi fick en helt ljuvlig, skön eftermiddag i skogen.

Kom snart igen, allesammans! /Lotta

Känslan att hålla två små händer….

Emma, Bea. Elin och Hjalmar har tagit plats på filten. Dag sover fortfarande i sin vagn

 

Kusinfniss

Bokcirkeln läser Sara igen

 

”Blir jag avskedad nu” undrar Eia när hon mejlar sin text från senaste mötet med bokklubben (som jag missade) till mig, och kommer på att hon glömt ta en bild på boken!
Texten måste mejlas till mig eftersom Eia inte längre kommer in i wordpress (vårt bloggverktyg), efter att ha uppdaterat sin dator. Problems, problems. Men avskedad. Nej knappast. Utan dig Eia ingen blogg, så är det bara!

Sara Löwendahl

Så jag tog en egen bild på boken men lägger också in en bild på Sara själv, som jag hämtat från Corren.se. Får man ”stjäla” en bild bara så där? Troligen inte, men jag gör det ändå. Och här kära bloggföljare, kommer Eias redogörelse från senaste bokklubbsträffen:
Bokklubben har sammanträtt! Varje gång det är dags känns det i luften liksom eller hur jag nu ska förklara den där känslan av samhörighet med några människor som man får genom många samtal, allvarsamma, roliga, igenkännande samtal.

Den här septemberdagen träffades vi hemma hos Monica och började som vanligt med att äta gott. Över en tallrik med grönsakssoppa och sedan en kopp kaffe med en äppelkaka ”som man bara måste har receptet på” pratade vi om den senaste lästa boken; Luften är fri av Sara Lövestam.

Under bokklubbens första år läste vi Jazz av samma författare, och vi blev alla förtjusta i hennes sätt att skriva och av hennes berättarkonst. Nu ville vi pröva en deckare av Sara Lövestam. ”Luften är fri” visade sig vara del 3 i en serie som nu nu blivit 4 om Kouplan, en man som lever papperslös i Sverige och som i väntan på ett eventuellt tillstånd om asyl tar sig fram genom att vara privatdeckare.

Det är ingen deckare i vanlig mening, utan en bok som också ger insikter i en människas oroliga tillvaro i ett utanförskap som rymmer hemlöshet och rädsla för polisen.

”Luften är fri” gav mersmak och själv måste jag läsa den nya boken om Kouplan; ”Finns det hjärterum.”

Vi hade denna gång lite svårt att enas om nästa bok men efter många förslag landade vi i Linn Ullmans ”De oroliga.” 26 oktober ses vi hemma hos Anna i Klockrike.

/Eia

(Jättebra val av bok kan jag intyga som redan läst Linn Ullmans senaste bok ”De oroliga.” /Lotta)

 

Äntligen blir vi med sandlåda igen!

Jag ser till att utnyttja föräldraledige Henning så länge jag kan…om två veckor börjar Hjalmars inskolning på dagis, och efter ytterligare några veckor är Henning tillbaka på jobbet igen. Projektet igår var att bygga en sandlåda i vår trädgård (vi har uppsikt över den från köksfönstret vilket är väldans praktiskt), och snabb som han är stod den snart på plats.

Utnyttja och utnyttja förresten… det är ömsesidigt säger Henning själv. När farmor passar lllle vildbasen Hjalmar, får pappan ägna sig helhjärtat åt det som han både är duktig på och gillar storligen; att snickra och bygga på olika projekt.

Nu fattas det bara ett lass sand till så är lådan färdig för att ta emot sina små gäster. Om några dagar blir det premiärlek här för kusinerna Hjalmar och Dag, som kommer från Stockholm med föräldrarna på besök över helgen. /Lotta