Majken på besök


Ett av mina göteborgska barnbarn har varit på besök. Majken kom med sin mamma Catrin när hon blev ledig under västkustskolornas sportlov. Majken och mormor sportade lite lagom, bland annat byggde vi en mini-snögubbe av den lilla snö som fanns kvar förra veckan. Gubben skulle absolut ha en mössa, tyckte Majken, så då fick det bli så även om den var i största laget.

Vi åkte också hem till kusinerna Axel och Lova i Ekängen. Kusinerna kom hem tidigare än de brukar från förskola respektive skola och åt mellis tillsammans med oss. Vi hade med oss ett lass färdiggräddade plättar. De gick snabbt åt.

Flera av dagarna förra veckan bjöd ju på sol och vi kunde vara ute mycket. Är det våren, som Catrin och Majken spanar in månntro?
/Eia

Bokkväll i polyglott sällskap

Lisbeth, Benette, Lena, Monica, Mona och Gerd i gemensam skål


Så här inleder Sveriges radios kulturredaktion sin rescencion av förra årets Augustvinnare; De polyglotta älskarna, skriven av Lina Wolff:
”Ett jag söker en man. En: ”öm men inte alltför öm man” som hon skriver på dejtingsajtens profilsida.
Den där mannen som Ellinor finner visar sig vara en gift, djupt deprimerad, kraftigt överviktig, sexköpande litteraturkritiker med en livslång besatthet av en författare.
Den författaren heter Max Lamas, och han har aldrig intresserat sig för kvinnor, utom för deras kroppar, men har nu utmanats att skriva en roman om dem. Om kvinnorna.
Max Lamas söker den perfekta kvinnan, hon är polyglott, som han själv, talar med många tungor.”
Det är en märklig historia som Lina Wolff har åstadkommit, men berättelsen föll inte någon av oss i bokcirkeln i smaken. ( Eia som inte var med har avslöjat att hon inte ens orkade igenom boken, men vad Anna, som inte heller var med hos Mona, tycker om den kan jag inte gå i god för…)
Lina Wolff har ett rikt och många gånger vackert språk och berättelsen knyts ihop på ett både skickligt och intrikat vis, men vad vill hon egentligen säga med sin roman och hur kunde den ta hem Augustipriset 2016? Det hade ingen av oss svar på, men den handling som vi fått ta del av i boken gav upphov till en intensiv diskussion bland oss, och det är ju det som är det roliga med att delta i en bokcirkel!

Men sötpotatissoppan som Mona bjöd på, liksom den fräscha inledande äppeldrinken med selleri föll oss alla i smaken. Nedan följer recepten och jag hoppas att ni prövar både soppan och den alkoholfria drinken! Så gott!

Mona bjöd på smakrik sötpotatissoppa


Till nästa bokcirkel som är hemma hos Lisbeth den 30 mars läser vi andra delen av Elena Ferrantes romansvit; Hennes nya namn. Och till gången därpå valde vi en riktig klassiker; Den femte sanningen av Doris Lessing. Boken har kallats för en feministisk bibel. Jag var en stor beundrare av Lessing som ung och läste allt av henne, även denna. Minns dock inget av handlingen, så det ska bli riktigt spännande att få läsa om den!
/Lotta
ÄPPELDRINK
3 selleristjälkar
3/4 dl färskpressad limejuice
2 dl ofiltrerad/grumlig äppelmust
2 msk agavesirap
tonic water, is
Gör så här:
Skär sellerin grovt. Lägg den i en bunke.
Tillsätt limejuice och äppelmust. Stöt (muddla) med en träslev så att sellerin släpper vätska.
Sila och krama ur sellerin lätt.
Tillsätt agavesirapen.
Fyll up med onic water.
Stick gärna ner en selleristjälk innan servering.
SÖTPOTATISSOPPA med getost och pumpakärnor (4 portioner)
1 klyftad gul lök
2 skivade vitlöksklyftor
1 msk olivolja
800 g skalad tärnad sötpotatis
8 dl vatten
3 msk grönsaks( -eller kyckling) fond
150 g getost
0,5 citron, pressad saft
0,5 tsk kajennpeppar
1,5 tsk salt
0,5 tsk svartpeppar
50 g pumpakärnor
3 msk olivolja
2 msk färsk mynta
Gör så här:
Bryn försiktigt lök och vitlök i olivolja i en rymlig kastrull i 2 minuter. Lätt i sötpotatisen och slå på vatten och fond. Koka tills potatisen mjuknat, cirka 15 minuter.
Tillsätt 3/4 av getosten, citronsaft och kryddor. Mixa med stavmixer till en slät soppa. Späd eventuellt med mer vatten om soppan blir för tjock.
Rosta pumpakärnorna i en torr het panna 3-4 minuter. Rör om hela tiden, de bränner lätt vid.
Mixa eller mortla olivoljan med mynta. Toppa soppan med resten av getosten, ringa över myntaoljan och strö över de rostade pumpakärnorna.

Vårvinter…

…och det redan i februari! Kan inte låta bli att tycka att det här milda och soliga vädret är alldeles underbart, även om det känns fel och oroande på många sätt. För visst borde det väl vara vinter nu!?

Vi daglediga njuter i alla fall och idag manifesterade jag och den här trion det genom en vandring i trakterna av Askeby. Kristina ledde vägen genom skogar och över fält, och vet ni…vi var inte vilse en endaste gång!
Vi gick nog bara 7-8 kilometer totalt, men med fika i solen under en vacker ek också så var vi ändå utomhus i dryga tre timmar. Det gör gott i själen ska ni veta! /Lotta

Är osten gjord på svensk mjölk?


Naturbeteskött = klimatsmart mat. Det är kött från kor som betar på gräsmarker, vallar, ekhagar, strandängar. Det är mark som inte plöjs och därmed inte släpper upp oönskade klimatgaser. ”Vår regnskog,” sa Anna Jamieson från Boxholm, Anna som är förgrundsgestalt i arbetet med naturbeteskött.
Här har Linköping kommit ganska långt, kött från kor som betat på naturmarker börjar synas på några restaurangmenyer och i några affärer. Och eftersom Linköpings kommun varit en pådrivare till att få fram naturbeteskött blir det i mars Naturbetesköttsoppa i kommunens skolkök.
Det var via en inbjudan från LRF, som jag hittade till en kväll om Klimatsmart mat. Tänkte att det kan vara bra att gå dit och lyssna , jag skriver ju ändå lite då och då åt Östgötamat. Men framför allt var det en nyttig kväll för egen del!

Det blev också en god början på kvällen med avsmakning av ostar. Svenska ostar. De gamla välkända märkena Svecia, Herrgård, Grevé, Präst och Västerbotten, är märkesskyddade ostar, som alltid innehåller svensk mjölk.
Det går åt tio liter mjölk för att göra ett kilo ost. 50 procent av all hårdost som vi äter i Sverige importeras men vi fick veta att om vi äter i kilo mer svensk ost per person och år, så kan vi också få 10 000 fler kor!!!!! Fler kor vill åtminstone jag ha, inte minst för att slippa se markerna växa igen. Och för att minska riskerna för antibiotikaresistens eftersom antibiotika inte ges annat än i undantag till djur i det här landet.

Klimatsmart vete, grisar som har knorrarna kvar, märkning som kan vara bra att känna till när man vill välja svensk mat och så lite information om Östgötmat. Jag blev glad när den här bilden visades upp! Bilden har maken tagit och själv har jag skrivit det mesta i Östgötamats magasin. Jo då, lite stolt är jag allt!

Och när vi skulle gå hem några timmar senar så visade Linköping upp sig på det här viset. Vilken härlig vy det var från det rum där vi hade samlats. Högt upp med andra ord.
/Eia

Fikadejt

Äldste sonen Nils Petter var i stan tillfälligt idag, på affärsmöte. Nog blir man glad när han också ser till att hinna träffa mamma, på eftermiddagsfika innan tåget gick tillbaka till huvudstaden. 

Vi sågs på Ronaldos över en kopp te  och semla (bara för honom, jag kom ifrån lunchsoppa och kaka hemma hos Kitte…).

Vi hann prata igenom rätt mycket innan han måste iväg till tåget. Och ses snart igen. Nästa vecka får det bli en Stockholmsresa för mig igen, och hämtning av charmtrollet Dag på hans förskola😍

/Lotta

Bästa bilmecken finns på Askö

Torbjörn som driver Mekonomen på stora Askö har nära hem


Mekonomen på stora Askö, i Loftahammars kommun. Ja, jag säger bara det. Vilken bilverkstad! Igår fixade Torbjörn som äger verkstaden ett läckande avgasrör på vår gamla Seat. Felet gjorde att bilen som i övrigt går klanderfritt underkändes på senaste bilbesiktningen. Vi tog en promenad medan han gjorde jobbet, som var klart på mindre än en timme. Fixet, och att ”släcka tvåan” som innebär att jag nu slipper besiktiga om bilen, tog knappt en timme och kostade lite drygt tusen kronor. Garanterat mycket billigare än vad det skulle ha kostat att få motsvarande gjort på en verkstad i stan.
Vi fixar alltid våra bilar hos Torbjörn men så har vi också sommarhus i närheten. Men också ni som inte har vägarna förbi stora Askö kan jag verkligen rekommendera att boka in bilen hos den här bildoktorn, som man lättast gör genom att ringa 0493-64044. Upptäck omgivningarna under tiden bilen repareras. Och, är det sommar så kan ni ju alltid bada i havet!
/Lotta

Snobb-recept!!!

Gochujang, srirachasås, hibiskusblommor, bonitoflingor, furikake, china rose-groddar…

Nu tröttnar jag och funderar på att inte längre prenumerera på matmagasin. Innehållsförteckningarna innehåller allt för ofta saker som jag inte vet något om. Jag kan lova att min ICA-affär i Rimforsa inte brukar ha gochujang, inte heller china rose-groddar.
Jag är inte alls motståndare mot nya smaker och nya maträtter. Tvärtom men jag vill åtminstone få en förklaring till ingredienserna, Vad är det för något? Var kan jag köpa dem? Kan de ersättas med något annat (som ICA-affären i Rimforsa kan ha).
Listan på märkliga ingredienser är från sista numret av Allt om Mat. Listan kan göras mycket längre.
Okej, de förmig konstiga sakerna kanske finns på Östermalm men jag vill inte känna mig som en dumbom och inte fatta vad maträtterna innehåller för något.
Nu ska jag skriva ett ilsket mejl till tidningen och samtidigt säga upp prenumerationen. Så det så. Synd, för jag har alltid gillat Allt om Mat, haft den till och från sedan starten och fick till och med som elev på Journalisthögskolan tillsammans med alla andra klasskamrater komma med idéer när tidningen skulle starta!

/Eia

Febrig men glad


Det har gått några veckor sedan jag sist träffade en av familjens två små guldklimpar; Hjalmar som snart blir nio månader.
Förutom farmor kom distriktssköterskan Marie på besök idag. Hjalmar har haft hög feber i fyra dagar och inte gått att känna igen, enligt mamma Elin. Förhoppningsvis är han nu på bättringsvägen, för idag under besöket var han precis lika glad som vanligt trots rinnande näsa, rossel i bröstet och att febern ännu inte gett med sig.

Kul med besök, tycker Hjalmar


Det är oroligt när de små är sjuka. Ändå vet man ju att det är högst normalt att barn är infekterade, för hur ska de annars kunna bygga upp immunförsvaret.
/Lotta

Utan dollar i Manilla

Res aldrig utan några lösa dollar i fickan, är något jag lärt mig efter förra veckans tolv timmars stopp i Manilla.

Manly är en av Sydneys härligaste stränder (och det finns många!)


Jag var på väg till Sydney, till min kära vän Cathy. Resan gick via Dubai dit jag flög med Emirates, extremt förmånligt tack vare att bror Torkel är kapten på bolaget. Men från Dubai till Sydney var Emirates fullbokat i dagar framöver så jag måste köpa en enkelbiljett. Billigaste alternativet var med Qatar airways, en resa med byten i både Doha och Manilla.
Dit kom jag mitt i natten, rätt sliten efter många timmar på väg. Det fanns ingenstans att vila på flygplatsen, så jag beslöt mig för att boka ett rum på ett enkelt hotell i närheten.
Nu började problemen. För att ta mig dit behövde jag en taxi, och för att betala den måste jag ha cash, inga taxichaufförer tog kort visade det sig.
De två uttagsautomaterna som fanns på flygplatsen funkade inte. Taxichauffören, en äldre man (ja säkert yngre än mig men ändå äldre…) erbjöd sig ändå skjutsa mig, vi kunde ju stanna utmed vägen och ta ut pengar, föreslog han. Så, vi åkte runt i ett ruffigt Manila i drygt en timme där jag försökte ta ut pengar i ett antal olika automater, utan att få ut en endaste peso!
Jag började känna mig desperat, ville ju till hotellet och sova några timmar och det kändes inte alls tryggt att trafikera Manila by night även om min chaufför var snäll och verkade ärlig. Den stackars taxichauffören var ännu mer desperat, hur skulle han förklara för sin arbetsgivare att han varit borta så länge, utan ersättning?
Väl framme vid hotellet försökte jag övertala flickan i receptionen att betala taxin det jag var skyldig mot att jag betalade extra för hotellrummet. Gick absolut inte.
Hur det slutade? Jag gav den arme mannen vad jag hade i cash i min plånbok; 55 svenska kronor, två tjugor och resten i mynt. Det var en bråkdel av vad jag var skyldig, och mynten kunde han inte ens växla in.
Jag kände mig verkligen usel när han tittade efter mig med vädjande blick, men var samtidigt lättad över att få stänga hotelldörren om mig. Men nästa gång jag ger mig ut på en lång resa, så åker jag inte utan dollar på fickan!
/Lotta

En riktig firarhelg

Oj, vilken helg det blev!
Det började på fredagen 20 januari när svärsonen Jonathan Josefsson försvarade sin doktorsavhandling, Children at the Borders, vid filosofiska fakulteten, Linköpings universitet. Efter drygt två timmars disputation med Anna Lundberg, docent i mänskliga rättigheter vid Malmö högskola, som opponent, blev det allmänt mingel innan . . . Innan det blev ett JA, godkänd! Och så blev Jonathan filosofie doktor!

Lättad och glad blev förstås Jonathan själv men också hans opponent, Anna Lundborg!
På kvällen blev det stor fest i en av Linköpings mysigaste festlokaler, Munkkällaren! Släkt, vänner och kolleger slöt upp och talen och skålarna blev många.
Vår familj, utom festföremålets familj som tog sig hem på nattkröken, bodde på Frimurarehotellet, precis som Jonathans föräldrar och syskon samt många andra bekanta från festkvällen. Det blev en trevlig frukost med allihop även om en och annan såg väldigt trött ut!
På kvällen blev det pizza-afton hemma hos oss med två av våra barn, svärdotter och två barnbarn. Jonathans föräldrar, syskon och broderns sambo kom också och vi fick en mysig, avslappnad kväll innan nästa evenemang:

För på söndagen blev vår förstfödda 40 år. (Hur gammal är jag då?????)
Nu var det Petras tur att vara i centrum efter all uppmärksamhet som maken fått!
Det blev rosa tårtor, kakor som hennes svärfar bakat och massa bubbel. Huset fylldes av vuxna och barn och framemot kvällskvisten var det till sist bara vi, Petras föräldrar, kvar. Då gjorde Jonathan en plåt med varma mackor och så satt vi en stund och pratade om allt roligt som hänt under helgen.
/Eia
Corren skrev om avhandlingen:
http://corren.se/nyheter/linkoping/sa-olika-tolkas-barnets-basta-om4464210.aspx