Journalistik värd att fira

Här hade jag tänkt lägga in bilder från den stora festen i lördags när Östgöta Correpondenten firade 175 år. En fest där även jag hade fått en plats vid borden och mötte många gamla, goda jobbarkompisar.
175 år, det inger respekt.
Och nog finns det hopp för många år framöver även för en ”vanlig” papperstidning.
Så tänkte jag inte minst när jag morgonen efter fick Corren i brevlådan och läste det här:
http://www.corren.se/varlden/mamma-och-pappa-kommer-hem-till-jul-6556602-artikel.aspx

Det är Jenny Eriksens, Johan Sievers och Jeppe Gustafssons reportage från Rumänien. Där de träffat barnen, som väntar på att mamma och pappa ska komma hem och dessutom ha lite pengar med sig till mat.
Efter att ha läst det reportaget kändes det helt fel att lägga ut festbilder. Länken till reportaget får istället bli symbolen för den nödvändiga journalistiken, den som vi ska fira.
/Eia

Smarrigt långpannebröd

Med rivna morötter blir brödet rödare.  Riven kålrot som jag använt i den här satsen gör brödet lika saftigt, men den ger ingen färg.

Med rivna morötter blir brödet ljust rött. Riven kålrot som jag använt i den här satsen ger ingen färg men gör brödet lika saftigt.

Jag älskar att baka, särskilt matbröd. Det här brödet innehåller visserligen en hel del smör, men också nyttiga grönsaker. Det går lätt att göra och blir supergott! Ingredienserna hittar du under Recept, här på bloggen. /Lotta

En bit av Japan

Smakprov från utställningen My Japanese Garden.

Smakprov från utställningen My Japanese Garden.

Det här otroligt vackra textiltrycket har Magdalena Perers gjort. Magdalena är arkitekt och formgivare, bor numera i Malmö, men är uppvuxen i Linköping.
Till och med 19 oktober kan den som befinner sig i Linköping se en utställning i Hemslöjdens lokaler med en kollektion textiltryck, som Magdalena kallar ”My Japanese Garden”.
För några år sedan bodde Magdalena en tid i Japan och fick där bland annat vara lärling hos en indigomästare, Furusho Toshiharu. Utställningen är inspirerad av den tiden.
Magdalena skriver själv så här om utställningen: ”My Japanese Garden är ett destillat av det Japan lärde mig att se. En balansakt mellan det återhållna och det vilda, högteknologi och traditionellt hantverk, det råa och det sköra”.

Magdalena när hon arbetade i en verkstad i Japan.

Magdalena när hon arbetade i en verkstad i Japan. Hon stryker på en sjögräs- och rispasta för att indigon (den blå färgen) inte ska komma åt på vissa ställen när man färgar. Då blir det istället vitt på textilierna.

Ännu ett smakprov ur Magdalenas produktion:OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Mer om utställningen: www.hemslojdeniostergotland.se

Mer om Magdalena läser du på: www.magdalenaperers.se
/Eia

 

 

 

Om att leva så länge man lever

Cathy och jag utanför Kungliga slottet i Stockholm, en härlig sommardag i juli

Cathy och jag utanför Kungliga slottet i Stockholm, en härlig sommardag i juli. Cathy bor i Sydney, Australien, sedan mer än fyrtio år.

Minns ni Cathy Arp-Glen, som är dödligt sjuk i lungcancer? Jag berättade om henne, en av mina allra bästa vänner, här på bloggen i somras.
Jag träffade Cathy senast i juli, när hon var i Stockholm några veckor för att ta farväl av släkt och de närmsta vännerna. Cancern hade då spridit sig till båda lungorna, och hennes läkare trodde att hon bara hade några få månader kvar att leva.
Nu ser det lite hoppfullare ut.
Cathy äter ett cellgift som lyckats bromsa tumörtillväxten i lungorna. Idag talar hennes läkare om att hon, i bästa fall, får leva i ytterligare två till 2,5 år till innan cancern sprider sig till övriga organ.
När cancern sprider sig, vilket den gör förr eller senare, är det kört för då hjälper ingen behandling. Det är Cathy väl medveten om.
För vem som helst av oss andra hade det beskedet kommit som en katastrof, men inte för Cathy som har ett annat perspektiv på livet. Hon tycker sig ha fått en oväntad gåva!
Har man bara haft en framtid på några månader,känns två år som en oas av tid att fylla med bra innehåll.
Cathy grämer sig inte över sin sjukdom och att just hon skulle drabbas. Hon tillbringar så mycket tid hon kan med make, barn, barnbarn och vänner. Hon njuter av varje sekund som hon fortfarande mår bra och är oändligt tacksam över livet.

Dottern Anouschka var med sin mamma till Stockholm i somras. "Noshie" som är 23 år, är väl medveten om att hennes mamma inte kommer att leva, när Noshie en dag får barn.  En följd av det är att Noshie redan nu, bett sin mamma om råd, vad gäller förslag på namn till de barn Noshie en gång förhoppningsvis kommer att sätta till världen.

Dottern Anouschka var med sin mamma till Stockholm i somras. ”Noshie” som är 23 år, är väl medveten om att Cathy inte kommer att leva, när Noshie en dag får egen familj. Därför pratar de mycket om hennes framtid. Noshie har till exempel bett sin mamma komma med förslag på namn som Noshie kan döpa sina barn till, när de en dag kommer.

Så vem vet. Kanske var det inte sista gången vi sågs i somras. För nu planerar vi att ses nästa år igen:)
Oavsett vad som händer har Cathy lärt mig något viktigt. Det gäller att göra det bästa av tiden man har. Så länge man har den!
/Lotta

 

Ljust och fräscht

Vi har i åratal ha retat oss på det allt mer gulnande trägolvet i vårt sovrum, i sommarhuset. I helgen som gick gjorde vi äntligen slag i saken.

Maken slipar bort de värsta fläckarna, med en handslip

Maken slipar bort de värsta fläckarna, med en handslip

Bilden är visserligen lite överexponerad, men rummet blev både ljust och fräscht, efter helgens arbete.

Bilden är visserligen lite överexponerad, men rummet blev både ljust och fräscht, efter helgens arbete.

På inrådan av grannen valde vi Celco V 45, ett parkettlack från Nordsjö färg. Första strykningen gick trögt, och golvet såg helt fläckigt ut. Vi hade missat att fukta golvet med vatten innan vi började måla, visade det sig när vi -som vanligt för sent- läste det finstilta på burken.

Shit! Men tre strykningar senare hade skillnaderna jämnat ut sig och vi blev supernöjda med resultatet.

/Lotta

Jag köper presenter i Ekholmen

20130920-135335.jpg

Vill ha, vill ha…

På Amatrix, i Ekholmens centrum, hittar du en massa snyggt keramik, glas, porslin, husgeråd och allehanda nyttiga prylar, att ge bort eller skämma bort dig själv med.
Det är så himla skönt att kunna åka hit och handla presenter istället för att behöva åka till stan eller Tornby, när man som jag bor söder om Linköping. Och man säljer bra, berättade Kerstin som arbetar här, men inte ville ställa upp på bild eftersom hon avskyr att bli fotograferad…
Själv fullkomligt älskar jag Bruka design, vars koppar, fat och skålar finns i en massa olika färger.
Och snacka om att man kan få habegär, när man ser Le Creuset-grytorna!!! Vill så gärna ha, de är så otroligt läckra, men tyvärr också dyra. Kanske skulle jag slagit till på en idag när de reades ut för ”bara” 1300 kronor styck.

20130920-140346.jpg

Bruka designs koppar är så himla läckra. Och så goda att dricka ur

Nu gjorde jag ändå inte det eftersom jag för dagen behövde pengarna till annat, som till exempel att köpa 27- årspresent till vår Hennings flickvän Elin.
Jag tänker inte tala om vad jag valde eftersom Elin inte öppnat paketen än. Men färgen på det som finns i dem är mörkt blå…
/Lotta

20130920-141902.jpg

Amatrix har funnits i Ekholmen i ett år. Och finns också på Facebook

 

20130920-142539.jpg

Mera Le Creuset, i fina höstfärger

Höganäskopparna är också fina, som här i rött

Höganäskopparna är också fina, som här i rött

 

 

Sista truddelutten i förrådet

Jan Christer hittade min pappas gamla mandolin i vårt "förråd".

Jan Christer hittade min pappas gamla mandolin i vårt ”förråd”.

I över fem år har vi haft förråd i Kisa, i en tvårummare i ett hyreshus utan hyresgäster annat än folk som inte kunnat slänga sina gamla grejer . . .
Men nu ska huset rivas och det går inte längre att blunda för att allt som samlats där sedan vi flyttade från huset i Sturefors för drygt sex år sedan och sedan vi tömt våra föräldrars boningar.
Igår släpade vi ut tre tjock-teveapprater. Varför de hade släpats in är en berättigad fråga. Utan att säga för mycket kan jag i alla fall säga att det inte var min idé.

Det är inte jag som sparat på 25 år gamla slalompjäxor.

Det är inte jag som sparat på 25 år gamla slalompjäxor.

Min gamla kälke!

Min gamla kälke! Okej, den var jag visst tvungen att ha kvar.

Golfklubbor som aldrig används, en bilbana som köptes när sonen FÖDDES, trasmatta som pappa vävde. Hur ska man kunna sortera här?

Golfklubbor som aldrig används, en bilbana som köptes när sonen FÖDDES, trasmatta som pappa vävde. Hur ska man kunna sortera här?

Nu är det allvar. Efter nyår försvinner huset. Vi kanske skulle ordna loppis i lägenheten?
/Eia