Jag -en nätauktionalkoholic!

Mina senaste inköp på nätauktion. Tavlan av okänd konstnär säljes till högstbjudande. Bara att lägga ett bud!

Mina senaste inköp på nätauktion; en stegpall (som jag sitter på), en nästan tre meter lång gallerimatta och en tavla av okänd konstnär som säljes till högstbjudande. Bara att lägga ett bud!

Jag älskar att kolla in auktionssajter på nätet. Det vore väl okej om jag bara lät bli att bjuda på sånt som jag varken behöver eller vill ha!
Idag hämtade jag en tredje tavla som jag, på kort tid, köpt på nätauktion hos auktionshuset Gomér och Andersson i Linköping.
Jag kom dit i tron att jag skulle hämta en gallerimatta och en stegpall – jag behöver båda två och fick dem till bra pris.
Det var när mannen bakom disken sade att  jag också hade en tavla att hämta, som jag blev minst sagt betänksam!
Jag hade helt glömt bort att jag bjöd på oljan av en okänd målare. När jag fick se krukan med blommorna mindes jag att jag lagt ett lägsta bud, i tron att någon annan säkert skulle bjuda över… Jag insåg också att tavlan såg bättre ut på bild, och att jag inte ville ha den. Men det var bara att betala.
När sånt händer är det väl bara att erkänna: Det börjar likna ett beroende.
Tavlorna har kostat mig 900 kronor, plus 22,5 procent i provision. Billigt för tre oljor med ram kan tyckas, men vad gör väl det när jag bara kan tänka mig att hänga upp en av dem – i en undanskymd vrå i sommarhuset!
Det får bli Hjärta till Hjärta för de två andra. Om nu inte någon av er som läser det här lägger ett bud!/Lotta

Den här hänger jag nog i sommarhuset, om maken samtycker...

Den här hänger jag nog i sommarhuset, om maken samtycker…

Någon som bjuder 300 spänn, för en amatörvanGogh??

Någon som bjuder 300 spänn, för en amatörvanGogh??

 

Oh så härligt att få vandra…

Jag och mina närmsta vänner gillar att vandra, vet ni som följt bloggen. I veckan passade vi på att kombinera det med en minisemester när Kitte Ståhl, som är lärare och den enda av oss som fortfarande jobbar, har höstlov.

Det är tur att det finns rep att hålla sig i när man ska nedför en slipprig brant.

Det är tur att det finns rep att hålla sig i när man ska nedför en slipprig brant. Majsan tar täten och Kitte kommer efter.

Fågeläggen vid ingången till Naturum, var vi alla sugna på att ta med hem.

Fågeläggen vid ingången till Naturum, var vi alla sugna på att ta med hem.

Vi utgick från Vadstena, där vi bodde på trevliga 27:ans Nattlogi (800 kronor för ett dubbelrum inklusive frukost) och åt en god middag på kvarterskrogen Hörnet. Det var fullt av middagsgäster i den mysiga lokalen, i ett övrigt folktomt Vadstena. En tisdagskväll i slutet av oktober!

Innan kvällens middag hann vi både med att bestiga hjässan på Omberg och kolla in Naturum vid Tåkern, som tyvärr var stängt. Men för mig som inte varit där tidigare var det en upplevelse att bara få se den helt vasstäckta byggnaden. Vilken häftig skapelse!

Vart är vi på väg? kitte, Majsan och Kristina kollar kartan inför dagens vandring.

Vart är vi på väg?  Kitte, Majsan och Kristina kollar kartan inför dagens vandring.

Efter frukost idag på morgonen, körde vi till Öninge hamn norr om Ödeshög där vi ställde en bil. Den andra parkerade vi vid Kråkeryd naturreservat, knappt en mil söder om Ödeshög.

Den här etappen av Östgötaleden går nära Vättern i stundtals kuperad skogsterräng, stundtals på lättpromenerade grusvägar som slingrar sig förbi vidsträckta fält och mäktiga ekdungar.

Vi beundrade alla välskötta hus och välmående gårdar vi passerade och njöt av det milda vädret. Mössor och tröjor behövdes när det friskade i från Vättern. Men när vi kom i lä och solen tittade fram fick vi skala av oss tjocka klädlager. Då kändes det mer som en dag i april, istället för i slutet av oktober.

Blåklockor, den 30 oktober,

Blåklockor, den 30 oktober.

Med fikaraster vandrade vi de drygt åtta kilometrarna på fyra timmar. Då gick vi ändå fel på ett ställe där leden var dåligt utmärkt, men lyckades komma på den igen efter att ha frågat oss fram. Vi hade tur som stötte på kvinnan på vägen, precis när vi tappat kursen. De enda levande varelser vi såg annars under vår väg hade päls, och stod bakom stängsel och tuggade gräs.

Här får naturen vara som den är; i Kråkeryds naturreservat.

Här får naturen vara som den är; i Kråkeryds naturreservat.

Väl hemma unnar jag mig en skön bastu och funderar över var -och när- vi ska gå nästa gång.
Jag har ju redan avslöjat min hemliga dröm som är att hinna vandra hela Östgötaleden medan benen fortfarande bär. Det vill till att dom gör det länge. För det är väl en si så där 135 mil kvar nu!
./Lotta

 

 

Uppfinning som ger stöd

Det här är Steppo!

Det här är Steppo!

Måste bara visa den här pallen, eller rättare sagt tre pallar. Den är också ett fotstöd vid toalettbesök.
Steppo heter pallen och den är uppbyggd av tre block, som kan staplas på varandra och kombineras till olika höjder.
Det är en uppfinning från Linköping och innan jag slutade mitt jobb gjorde jag reportage om pallen. Träffade då barnläkare på Universitetssjukhuset, som berättade att det är viktigt att barn sitter rätt på toastolen för att kunna sköta både magen och urinblåsan på ett bra sätt. Och att ett stöd under fötterna hjälper barnet att slappna av.
Det är säkert extra bra när ett barn ska försöka sluta med blöjor.
Kanske ett tips för mor- och farföräldrar när det ska köpas presenter?
Flexmedic heter företaget i Linköping som kommit på idén. Vill du veta mer?
http://flexmedic.se

/Eia

 

 

 

Man kan hitta mycket i skogen

image

Ska jag palla några äpplen? Ja, det gör jag! Det är bara rådjur, älgar och jag som tycks bry oss om frukten här ute i skogen.
Med ett äpple i magen och några i fickorna gick jag vidare en solig timma dagen efter att det blåst så mycket att en lövkorg flyttat sig på vår tomt . . .

image

Inne i en skogsglänta stod ett minnesmärke. Här bodde Nils och Johanna på 1800-talet!

image

Undrar vad de bekymrade sig om? Förmodligen att man hade mat, ved och varma kläder. Allt det vi kan ta för självklart idag.
/Eia

Höstfint i skafferiet

Äntligen blev det av! Jag har grovstädat skafferiet.
Det har jag inte gjort sen jag flyttade in i huset för 26 år sedan, så det var verkligen på tiden…
Vi bor i mitt gamla föräldrahem, så det var mammas omsorgsfullt lagda hyllpapper som jag började med att slita ut, efter att ha tömt skafferiet på sitt innehåll. Jag fick verkligen slita. Papperet var fastklistrat på hyllorna och satt som berg.

Det gamla hyllpapperet var klistrat undertill vilket gjorde att det satt som berg på sina håll.

Det gamla hyllpapperet har gjort sitt.

Efter att ha skurat rent från golv till tak, kom det bästa av allt: sorteringen.
Jag hittade sånt jag inte visste jag hade, och sånt jag hade obegripligt stora mängder av. Tre oöppnade påsar med grötris till exempel. Vi som inte ens äter risgrynsgröt!?
När jag var klar hade jag nästan fyllt en svart sopsäck med burkar, flaskor och förpackningar, som passerat bäst-före-datum för längesedan.

image

Nytt hyllpapper gick lätt att sätta fast, med hjälp av häftpistol

image

Äntligen ett överskådligt skafferi, där jag hittar vad jag behöver på hyllorna.

På med nytt hyllpapper som jag sköt fast med häftpistolen, och så in med det som skulle få ”bo” i mitt nya, fräscha skafferi. Det var inte ens hälften av vad jag hade tidigare, men alldeles tillräckligt.  Less is more, också i skafferiet!
/Lotta

Det var en gång en gammal tröja

Det började med den här tröjan.

Det började med den här tröjan.

Det var en gång en gammal avlagd tröja. Som skulle sluta som en vinst i en vintagetävling!
Lina Liman heter hon, denna oerhört kreativa människa, som skapade nytt av sin mammas gamla tröja.
Först tvättade hon den i alldeles fel temperatur . . .

Resultatet.

Resultatet.

Garnet tovade ihop sig till ett tyg. Av en ärm gjorde Lina ett mobilfodral med virkade detaljer. Den fick mamman som tack för att hon skänkt bort sin tröja. Av resten sydde Lina ett par tofflor. Eller tossor, som hon själv kallar dem.

Och allt detta fina från en gammal tröja!

Och allt detta fina från en gammal tröja!

Med detta bidrag tävlade Lina alltså i en vintagetävling, som Tekniska verken Linköping drog i gång i våras (och som denna blogg faktiskt skrev om då). Tävlingen gick ut på att fotografera något återvunnet och motivera återvinningens fördelar.

Lina fick som vinst ett presentkort att handla på Myrorna för.
Läs och se mer, om och av vinnarna på www.tekniskaverken.se/tavling/

Och på http://mjukvaror.blogspot.se kan du se en massa annat superfint som Lina gör!
Grattis och stort tack till Lina för bilderna till eiaochlotta.se
/Eia

 

 

Köttätare saknar anledning att jubla

Ät fett och håll dig smal, är ett braskande budskap som spridits i media,  efter att rapporten ”Mat vid fetma” publicerades för några veckor sedan. 
Fettkostanhängarna har självfallet jublat åt stödet. Vilket de inte alls har skäl att göra, om media berättat hela sanningen.

Den som äter mycket kött löper ökad risk att få cancer.

Den som äter mycket kött löper ökad risk att få cancer.

Bakgrunden till  den intensiva kostdebatt som plötsligt tagit fart i medierna, är att SBU (statens beredning för utvärdering) gått igenom alla möjliga och omöjliga kostråd som ges till feta personer. Syftet har varit att granska det vetenskapliga underlaget för olika dieter.
I rapporten slås fast att en överviktig person som äter mycket fett i form av kött, smör och annat, minskar i vikt snabbare än den som istället håller sig till medelhavskost (fisk, grönsaker, frukt nötter, fleromättade oljor…) eller en kost rik på kolhydrater (pasta, potatis, bröd..).
Så långt är medias rapportering helt korrekt.
MEN, och detta både upprör och förvånar mig: VARFÖR berättar media inte samtidigt (med undantag för några enstaka tidningar) att skillnaden bara märks på sex månaders sikt?
Ingen skillnad på längre sikt
Efter ett år fann SBU ingen som helst skillnad i viktnedgång, mellan de som åt fettrikt, respektive de som åt mycket kolhydrater, medelhavskost eller andra typer av dieter.
Är inte det viktig information så säg!
Om vi uppmanas att äta mera kött bör media i anständighetens namn, samtidigt, lyfta fram avigsidorna med dieten kan jag också tycka.
Cancer och klimat
1.
Klimataspekten är en allvarlig sådan. Djurproduktion frestar på planetens resurser oändligt mycket mer än vad det gör att odla spannmål, grönsaker, bönor och annat.
Så här vi det här med cancer…
Ökad risk för tjocktarms- och ändtarmscancer
2.
Köttätare löper ökad risk att drabbas av cancer, särskilt tjocktarms- och ändtarmscancer. Sjukdomarna drabbar ungefär 6000 människor varje år i Sverige.
3. Det finns också studier som pekar på att rött kött och charkuteriprodukter ökar risken för cancer i bukspottskörteln, strupen, lungorna och prostatan samt stroke och typ 2-diabetes.
Sambandet är bevisat
”När det gäller tjock- och ändtarmscancer är sambandet klart bevisat. Forskarna är helt överens. För de andra sjukdomarna håller bevisen på att ackumuleras.” Det säger Alicja Wolk som är professor i nutritionsepidemiologi vid Karolinska institutet”, i en intervju i Dagens Nyheter.
Max ett halvt kilo kött i veckan
Slutligen: WCRF, internationella cancerforskningsfonden, rekommenderar oss att begränsa vår konsumtion av rött kött till ett halvt kilo i veckan (!), och helt undvika charkuteriprodukter.
/Lotta
Ps. Medelhavskost anses allmänt vara den nyttigaste av koster. Men vad består den av egentligen? Bloggen kommer att återkomma till det.
Hur äter du och vad anser du om kostdebatten, förresten? I kommentarsfältet nedan kan du ge din åsikt. Där kan du även tipsa oss om vad du vill läsa mer om, när det gäller kost!

Winnerbäck och Emil

image

Winnerbäck i högform i fredags. Massor av folk. Härlig stämning.

image

På söndagen var det härlig stämning igen (och mycket popcorn och godis) när Emil i Lönneberga kom till Linköping. Axel fick sexårspresent i förväg av mormor, och båda fick vi se en jättebra föreställning.
/Eia