Imorgon är det första Advent

Det är så mysigt i huset när man fått Adventspyntet på plats. Julstjärna, blommor, ris med kulor i, utegran och ljusslingor.
imageimage
Jag har jobbat hela dagen med att förbereda morgondagens sopplunch som vi av tradition har den första Advent, sedan många år tillbaka. Vi börjar med glögg, sen blir det soppa med bröd och till kaffet saffransmazariner (jag gjorde dem i veckan, himmelskt goda!) istället för den traditonella tårtan.
Har gjort soppan jag åt i veckan på Stadmissionens cafe, på Ågatan.Det tog sin tid att skala 8 kg palsternackor, nära tre kilo potatis och riva tio citroner (vi blir uppemot 40 personer) men nu är det gjort och får jag säga det själv, så tycker jag att min soppa blev lika bra som originalet.
Önskar er alla en skön och rofylld första Advent! /Lotta

Gurkmeja ger den gula färgen.

Gurkmeja ger den gula färgen.

Hej på er gamla Corren-kompisar

Eia och jag besökte vår gamla arbetsplats idag. Detta efter att vi ätit sopplunch med några f d arbetskamrater, på Stadsmissionens utmärkta kafé, i gamla Adventskyrkan på Ågatan. Palsternackssoppan med citron och kardemumma var helt sagolikt god.

Carina Glenning och Bittan Svensson ler vackert

Carina Glenning och Bittan Svensson ler vackert


Oj, så mycket som förändrats på Correns redaktion sedan vi slutade, men så har också mediebranschens kris fördjupats. På min tid lades också sparpaket, men då hade vi fortfarande gott om utrymme på redaktionen och satt i egna arbetsrum -jag var en av dem som hade den turen-. Nu har man fått tränga ihop sig på en betydligt mindre yta och alla (förutom de högsta cheferna) sitter tätt ihop i små arbetsbås, i ett öppet landskap.
Trångboddheten har tyvärr också gjort att man täckt över det vackra ekparkettgolvet, med en grå, ful nålfiltsmatta. Trist att se, men helt nödvändigt för att dämpa ljudnivån, förstod vi. Ändå sitter många med hörlurar när de jobbar, för att kunna koncentrera sig och utestänga ljud.
Per Olsson, Annika Ekstedt och Jörgen Auer

Per Olsson, Annika Ekstedt och Jörgen Auer


Ja, det är nya tider för journalister, men oj vad kul det var att träffa alla gamla kompisar igen (ja vi träffade naturligtvis inte alla, men många var på plats). De var sig lika och verkade i alla fall glada över att se oss också.
Jag har faktiskt inte längtat tillbaka till jobbet någon gång, sedan jag slutade för snart två år sedan. Ändå trivdes jag jättebra under de 18 år jag jobbade på Corren. Men arbetskompisarna saknar man, det kände jag nu när jag var här.
Undrar ni vad Johan Sievers gör, så plåtar han blomman han fick idag, ihop med lunch, som tack för 25 arbetsår på Corren. Carina Glenning vill också  vara med på bild

Undrar ni vad Johan Sievers gör, så plåtar han blomman han fick idag, ihop med lunch, som tack för 25 arbetsår på Corren. Carina Glenning vill också vara med på bild


Det är tur att Eia och jag lämnade tidningen samtidigt. Det tycker i alla fall jag, hoppas du tycker detsamma bloggkompis:) Vi ses ofta och talas vid nästan varje dag. Utan den kontakten skulle det ha varit mycket svårare att sluta jobba, är jag rätt säker på.
Susanne Sterner och Susanne Hasselqvist tog sig också tid att prata med oss en stund

Susanne Sterner och Susanne Hasselqvist tog sig också tid att prata med oss en stund


Hallå, lite korrekturläsning hade inte skadat här... Vi kunde bara inte låta bli att plåta lappen som satt på dörren till rummet som Correns chefredaktör och publisher, ska flytta in i:)

Hallå, lite korrekturläsning hade inte skadat här… Vi kunde bara inte låta bli att plåta lappen som satt på dörren till rummet som Correns chefredaktör och publisher, ska flytta in i:)


Eia har Corren inte glömt. Den här namnskylten satt kvar på en rumsdelare på redaktionen. Mitt namn såg jag ingenstans...

Eia har Corren inte glömt. Den här namnskylten satt kvar på en rumsdelare på redaktionen. Mitt namn såg jag ingenstans…


/Lotta

Många nyanser av grått

Visst är det vackert det gråa novemberdiset! Och kom nu inte och säg att grått är en färg. Det är om inte 50 olika nyanser (nä, jag har inte läst boken, men titeln kom osökt för mig på dagens vandring..) så i alla fall väldigt många.
Gunnel Holm, Kitte Ståhl, Kristina Hallendorff, jag (och så Pablo förstås…) gick en rejäl långpromenad idag, i ett landskap som var som en tavla av Lars Lerin. Lika grått, stämningsfyllt och mystiskt med en dimma som aldrig lättade.
image
Kristina har en app i sin mobil som talar om hur långt man går, och den stod på nästan 1,5 mil när vi kom tillbaka till Erikstad igen (där jag bor). Då hade det gått 3,5 timmar efter att vi lämnat huset.
Jag hade med mig kaffe, smörgås, lussebullar och pepparkakor i en ryggsäck. Vi fikade i det nybyggda vindskyddet som satts upp vid motionsspåret i Bankekind. Spåret har funnits så länge jag minns men har nu fräschats upp och blivit så fint med elljus och allt. Här ska jag nog ta några rundor med längdskidorna om det nånsin blir snö.
image
Jag längtar verkligen efter tjäle i marken och snö. Kolla in bilden nedan, så förstår ni varför. Jag tvingar alltid in Pablo i duschen när vi kommer in efter våra promenader, men det räcker inte med att duscha honom, även om jag gör det noggrant, i det här klafsiga vädret. Han drar in en leråker dagligen känns det som, och jag börjar tröttna på att ständigt ha grus under fötterna där hemma./Lotta
image

Måste bara ha!

Egentligen var den för dyr och jag behöver inget nytt adventspynt, men när jag såg den här stora, glänsande bronskulan på Blomsterlandet i Linköping, så kunde jag bara inte motstå den.

IMG_2167-1.JPG
249kr senare var den min och jag ångrar mig inte en sekund. För visst gör den sig fint, där den svävar över kopparkitteln och blommor i burspråket i köket!
/Lotta

Mina fotfavoriter

image

Måste bara visa skorna av det australiensiska märket Blundstone.
De flesta i min familj (ja, inte bebisarna förstås. ..) har numera Blundstone sedan vi upptäckt ett kanonställe att köpa dem på.
Det finns mycket bra med de här klassiska skorna,  ett är priset när man köper dem på  Åhmans traktorcentrum i Linköping! 700 kr kostar skorna till vuxna,  betydligt mindre än på många andra ställen. 

image

Inte bara traktorer alltså utan också skor hittar man här.  Och:

image

Babykläder för traktornördar.
(Nej, jag har inte köpt sådana till de nya bebisarna! )
/Eia

Julbock och grankorv

Idag har jag druckit årets första glögg, bundit en enriskrans och något av granris som jag inte vet vad det blev, ätit fetaostfyllda älgfärsbiffar med trattkantarellsås och rostade rotsaker. Till efterrätt; en supergod, saftig citronkaka med bär och grädde.
Kristina hade fixat maten som vi åt med minst sagt god aptit efter att ha suttit i hennes stall på Oppreva, och bundit kransar. Ja, nu var det ett tag sedan det användes som stall, men under merparten av de fyrtio år som jag känt Kristina har hon fött upp arabhästar här, med framgång.

Varm glögg värmde gott i bestyren

Varm glögg värmde gott i bestyren


Kristina imponerade på oss med att göra en fin julbock. Trästommen hade hon fixat i förväg. De andra tjejerna var förutseende nog att ha med sig färdiga halmstommar till sina kransar. Jag band på fri hand. Först en liten enriskrans, den blev rätt fin. Och sedan…
Jag såg framför mig en maffig, rund, tät granriskrans, ni vet sådana där som hänger på ytterdörrarna i amerikanska julfilmer. Men när riset var slut satt jag istället med något som liknade en grankorv i knäet. Som var för kort och tjock för att forma till en rund ring.
Kransen bidde en korv...

Kransen bidde en korv…


”Häng den över dörren och fäst några fina kulor i den med röda band”, föreslog någon? Kanske. Men nu behöver vi något att torka av fötterna på när vi kliver in från lervällingen utanför. Grankorven blir säkert en utmärkt fotskrapa framför köksdörren./Lotta
Visst blev bocken stilig!

Visst blev bocken stilig!

Lite mindre novembertrist…

…eller? Jag känner mig i alla fall både piggare och fräschare efter att ha varit på ett välbehövligt besök hos Ruth Heden, min ”frissa”, sedan decennier tillbaka.

Före besöket hos frisören

Före besöket hos frisören


Och så här ser jag ut 1200 kronor senare:)

Och så här ser jag ut 1200 kronor senare:)


Det är märkligt hur mycket det gör för välbefinnandet att klippa ett hår som fått växa sig alltför långt lite kortare, och -inte minst viktigt- slinga det till en ljusare nyans!! Håller ni inte med om det?
Väl hemma drog jag mössan över mitt nyfrissade huvud och gav mig ut i skogen för att plocka ris och mossa inför morgonens träff hemma hos Kristina Hallendorff.
Vi är några goda vänner som varje år innan första advent, binder kransar ihop. Nu har jag hela baksätet fullt av doftande gran- och enris och en stor kasse fylld med grön mossa. I mitt nästa inlägg ska ni få se resultatet av den skörden:)
/Lotta

Lite skryt . . .

image

Nu ska jag skryta lite.  För tredje gången har jag skrivit ett magasin åt Östgötamat.
Jätteroligt att få jobba lite och framför allt roligt med förtroendet från Östgötamat och Louise Alenbrand.
Tack också till Pernilla Stridh på Ariom som alltid göra så snygga sidor.
Tack också till min a-kassa som så småningom gav mig tillåtelse att göra det här jobbet.
”Bara för den här gången”, sa man.
Jag lovar,  snart säger vi Hej då för alltid, a-kassan och jag.

image

Antibiotika och djurhållning är ett av ämnena i magasinet.

image

Det vilda,  klimatsmarta köttet är ett annat.

Magasinet hittar man bland annat på turistbyråer i Östergötland och på vissa restauranger.
Här kan du också läsa den:
http://www.ostgotamat.se
/Eia