Bokfrossa

image

Pustar ut efter helgens upplevelse : Bokmässan i Göteborg!
Tillbringade två dagar där och jag var inte direkt ensam.

image

Massor med miniföreläsningar och seminarier, svårt att välja bara.

image

Carina Bergfeldt heter hon till vänster, hennes seminarium gick jag till och fick höra den fascinerande berättelsen om hur ”Sju dagar kvar att leva ” kom till. Boken om mannen som ska avrättas var en av alla jag köpte.

image

Karin Volo lyssnade jag också på.  Hennes bok handlar om det osannolika när hon oskyldig häktades i fyra år i USA.
Fredrik Reinfeldt,  Claes Malmberg, Jan Guillou, Cecilia Udd’en, Louise Hoffsten, Tina Nordström … Det vimlade av välkända figurer.
Själv höll jag på att kollidera med Leif GW och såg framför mig hur hans käpp flög i väg och hur han ramlade och hur jag skulle få skämmas  i hans teveprogram . . .

image

En mumsig kaka och lite gratiskaffe från Lärarnas Riksförbund satt fint efter några timmar på mässan.
/Eia

PS Vad jag köpte?
Barnböcker till födelsedagar och julklappar.En caf’ebok över Göteborg. Skrivarkokboken. Blå Stjärnan av Guillou. Den skulle jag vänta med till pocketversionen men så stod Guillou där framför mig och signerade så då så!  Leva livet hela livet av Bodil Jönsson . Och en hel del fler!

Syskon, kusiner och nu också sysslingar…

Här syns en del av skaran som samlades i helgen

Här syns en del av skaran som samlades i helgen


Som släktkär samlade jag mina syskon med familjer till en första kusinträff för fyra år sedan, över en helg här hemma hos oss.
Jag och min familj bor i föräldrahemmet där jag och mina tre syskon vuxit upp. Det känns självklart att det är här vi ska vara. Huset är rymligt och jag vet att mor och far gläds i sin himmel åt att vi fortsätter ses här allihopa, som vi gjorde så ofta när de var i livet. Och vi alla gillar varandra. Så nu är det en tradition ingen vill avstå ifrån, att hela skaran samlas en gång om året.
Alla kunde som vanligt inte komma, men tio av tretton kusiner, tre med respektive och även tre kusinbarn får nog anses vara mer än godkänt. Av syskonen saknades mina bröder, men lillasyster Helene som är min högra hand i allt var här. Tack vare henne gick arrangemanget som en dans:)
För varje kusinträff har skaran vuxit, då kusinerna blivit med pojk-och flickvänner, fästmän/mör och äkta makar.
I år var det dags för en breddning av skaran, och inte vilken som helst! Sysslingarna Penny ( dotter till brorsdottern Emma och hennes Philip) och vårt barnbarn Dag (son till Nils Petter och hans Emma) var visserligen inte särskilt intresserade av varandra men vänta bara till nästa års träff, då blir det säkert leka av./Lotta
Penny, 10 månader kom med mamma Emma och moster Matilda

Penny, 10 månader kom med mamma Emma och moster Matilda


Det var första gången Dag besökte farmor och farfar i huset på Erikstad

Det var första gången Dag besökte farmor och farfar i huset på Erikstad

Livet i Lefkos

Morgonmarschen  är en härlig start på dagen

Morgonmarschen är en härlig start på dagen


Vi börjar dagen med en timslång marsch. Efter frukost på youghurt och massvis av färsk frukt släntrar vi ner till beachen där vi hänger fram till lunchen som alltid ser likadan ut; greksallad, bröd, tsatsiki och kall Mythos (grekiska ölen). Efteråt masar vi oss tillbaka igen, till våra solstolar och pocketböcker.
Middag äter vi oftast hos bröderna Lakis och Jannis Moschonas, på Dra Montana. Tavernan ligger på vattnet, i den lilla fiskehamnen. Vegetariska frasiga pajer, mustiga lammrätter, fetaostfylld bläckfisk och grillad pinfärsk fisk är några exempel på vad gästerna kan välja på, ur grytorna i köket.
Lakis Moschonas visar vad köket på Dra Montana har att erbjuda ikväll

Lakis Moshonas visar vad köket på Dra Montana har att erbjuda ikväll


Det har blivit ett beroende hos oss och våra vänner Mats och Benette Hammar, Anders och Irre Samuelsson, att tillbringa en vecka varje september i den lilla fiskebyn Lefkos på grekiska ön Karpathos.
Vi upptäckte den här lugna oasen med fantastiska stränder när vi båtluffade i grekiska övärlden för femton år sedan. Lefkos är fortfarande samma rofyllda plats som det var då och under åren som gått har vi fått många vänner i byn.
Till skillnad från hur det kan se ut i grekiska städer idag, slipper öborna svälta till följd av den djupa ekonomiska krisen. Man överlever tack vare turism, egna får och getter och odling av oliver, grönsaker och frukt.
Men frustrationen över läget i landet är gigantiskt och missnöjet med politikerna avgrundsdjupt, särskilt hos de unga.
26-årige Vasilis som är högskoleutbildad ekonom berättar att 60 procent av alla unga i landet saknar arbete. Vasilis hjälper en släkting med att hyra ut bilar på dagarna och serverar i en annan släktings restaurang på kvällarna men drömmer om ett jobb som motsvarar hans utbildning eller att få läsa vidare, var som helst i Europa.
Lefkos är fortfarande den lugna, rofyllda plats som den var när vi kom hit för första gången, för femton år sedan

Lefkos är fortfarande den lugna, rofyllda plats som den var när vi kom hit för första gången, för femton år sedan


En av flera vackra stränder i Lefkos.

En av flera vackra stränder i Lefkos.


Kontakten med invånarna här underlättas väsentligt av att i stort sett alla på ön talar engelska. Flertalet har många år i USA bakom sig dit man emigrerade för att hitta försörjning efter andra världskriget.
Nick och Eva Moschonas (föräldrar till restaurangbröderna Lakis och Jannis) bodde över 50 år i USA innan de kunde återvända till sitt älskade Karpathos. Den här gången bjöd de oss på en generös frukost i hemmet i Mesahori, en charmig, tidstypisk liten grekisk by med vitkalkade hus och trånga gränder som ligger 7-8 kilometer norr om Lefkos.
Frukost hemma hos Nick och Eva, själva har de redan ätit och servar bara oss där vi sitter runt bordet i finrummet

Frukost hemma hos Nick och Eva, själva har de redan ätit och servar bara oss där vi sitter runt bordet i finrummet


Nick, 84 år ung, lagar frukost till oss

Nick, 84 år ung, lagar frukost till oss


Eva visade bilder från sin dotterdotters bröllop i somras, ett riktigt ”fett” grekiskt bröllop med tusen gäster som verkar vara helt normalt när man gifter sig här i byn (!). Nästa sommar väntar nästa stora familjebröllop, och då man vill att vi kommer.
En kall gin och tonic på stranden i solnedgången. Kan det bli bättre?

En kall gin och tonic på stranden i solnedgången. Kan det bli bättre?


Här trivs vi!

Här trivs vi!


Innan vi reste hem igår fick vi tre stora flaskor olivolja av Eva och Nick, att ta med hem till Sverige. Oljan kommer från familjens Moschonas egna träd. Förstår ni att vi trivs här och redan ser fram emot att få åka tillbaka! /Lotta

I och ur

image

Vi tog upp båten idag. Turen hemifrån och till båthamnen var en av det här årets ytterst få båtutflykter! 
Det var en fin tur som jag gärna hade gjort oftare i somras men vädret var ju inte så båtvänligt.

image

Gröngeggigt vatten, blä! Men så här har det sett ut en tid nu i Järnlunden.

image

På land var det vackrare vid promenaden jag tog på kvällen.
/Eia

Jympa i kyrkan

image

Detta är Hulta missionshus, några kilometer bort från mitt hus. Hit har jag tagit mig två gånger hittills. Senaste gången kunde jag knappt ta mig hem!
I ett litet hus alldeles intill, som också är kyrkans, är det jympa på tisdagkvällar.

image

Erik Johansson och Anna-Maja Notäng och så jag…
Anna-Maja leder passen ibland, men senast var det Madde (jag har missat hennes efternamn ) som körde slut på oss.
Jag fick för första gången ta värktabletter mot träningsvärk!
Nästa gång ska jag inse det faktum att jag är cirka 30 år äldre än de andra och inte försöka hänga med i samma takt.

image

Gympa i en kyrksal, en ny erfarenhet!
/Eia

Grattis på din dag, DAG

Vet ni, jag har varit i Stockholm över dagen och passade då naturligtvis på att hälsa på Dag, vårt lilla barnbarn som snart är tre månader.

Namnsdagsbarn

Namnsdagsbarn


På väg tillbaka hem, ringer kompisen Irre Samuelsson och när hon hör var jag varit utbrister hon spontant ”oh, du har varit och grattat Dag på hans första namnsdag!”
Namnsdag!? Eh…! Jag hade ingen susning ärligt talat, visste inte ens att Dag har en egen namnsdag (trots att min pappa hade samma namn). Skäms lite, för nog ska en farmor ha koll på alla dagar då barnbarnen ska firas, men skäms mindre när jag ringer Dags pappa och det visar sig att inte han heller har koll på dagens betydelse.
Så här kommer en bamsekram till Dag. Grattis på namnsdagen önskar farmor./Lotta

Rödbetsjuice är rena bensinen

Länk

Råsaftcentrifugen har fått vila i  skåpet i flera år. Men nu går den varm.

Råsaftcentrifugen har fått vila i skåpet i flera år. Men nu går den varm.


En råsaftcentrifug är verkligen en otrolig apparat. Man slänger ned de grönsaker man vill göra juice av oskalade i den, pressar ned staven i röret och ut kommer dryck, på nolltid. Ändå har min centrifug mest fått stå oanvänd i skåpet hittills. Men inte nu längre.
Den här artikeln i tidskriften Runner´s (maken köper den numera efter att han, och också jag så smått, börjat löpträna) har lett till att centrifugen ställts på hedersplats köket.
...men efter att jag läst den här artikeln går den varm

…men efter att jag läst den här artikeln går den varm



Ren rödbetsjuice är faktiskt rejält beskt och äckligt om jag ska vara ärlig. Men vad gör man inte för att bli mer uthållig och smart!?

Flera studier, berättas det om i artikeln, visar att den som dricker rödbetsjuice dagligen både orkar mera (uthållningsförmågan ökade med 16 procent hos ett gäng motionärer som drack en halv liter rödbetsjuice om dagen) och blir smartare (den kognitiva förmågan förbättras).
För att kunna svälja brygden utan att få kväljningar, slänger jag också i några morötter ihop med de 6-8 (rätt små) rödbetor som går åt för att få ihop två fulla juiceglas, och då blir den faktiskt drickbar. Nästan i alla fall…Idag åkte också en stor bit ingefära med, inte dumt alls.
Den eventuella nytta juicen gör tänker jag återkomma till framåt hösten, när jag förhoppningsvis samlat på mig mer erfarenhet av löpträning än de, sammanlagt, 5-6 rundor på 3-4 kilometer vardera, som jag kommit upp i hittills sedan jag snörde på mig löpskorna för någon dryg månad sedan. /Lotta
Smakar blää, men med rödbetor och ingefära i går det faktiskt att dricka brygden

Smakar blää, men med rödbetor och ingefära i går det faktiskt att dricka brygden

Dags för nytt kafferep!

image

Åtta sorter blev det den här gången när kafferepsgänget träffades i söndags hemma hos Gerd Mellberg i Klockrike.
Gifflar med plommonmarmelad, muffins med fruktgömma, saffrankaka (jo då, man kan visst äta saffrankaka fast det inte är jul), jordnötskakor, kolakakor med dumlesmet, citronkakor, mandelkakor och så solros & tranbärskaka.

image

Den kakan vann nyligen utmärkelsen Årets bakverk i Östergötland. Ulla Pettersson på Rimforsa Strand hade gjort vinstkakan.
Nu gjorde jag den till kafferepet. Men jag är ju inte dekorationernas mästare precis så de blev inte supersnygga! Däremot supergoda! Och obs de är dessutom glutenfria.

image

Obs,  ser ni vindruvorna?  Hos Lisbeth Dackegård växer druvorna så det knakar. Nu fick vi ett bra tillskott på c-vitamin…

Recept på Östgötakakan finns i den här länken :
http://m.corren.se/nyheter/ostergotland/solig-kaka-for-lanet-8589736.aspx
/Eia
http://m.corren.se/nyheter/ostergotland/solig-kaka-for-lanet-8589736.aspx