Nej, Siri gick inte hem hos oss

Svårläst tyckte de flesta av oss

Svårläst tyckte de flesta av oss


Jag hade stora förväntningar på ”Den lysande världen”, skriven av norskättade Siri Hustvedt som bor i New York och är gift med den kände amerikanske författaren Paul Auster.
Jag har tidigare läst Hustvedts ”Vad jag älskade,” en bok jag verkligen tyckte om och kan rekommendera.
Men ”Den lysande världen” fick jag kämpa för att ta mig igenom, och det hade fler med mig gjort visade det sig när vi diskuterade boken igår hemma hos Anna Bjuremark i Klockrike.
Det var faktiskt bara Anna som var odelat positiv, en fascinerande och sorglig berättelse, tyckte hon. Vi andra gillade också upplägget men till skillnad från Anna tyckte vi boken var svårläst i stora partier och berättelsen så ordrik att läsningen blev tröttsam, i längden. Gerd saknade en handling att ryckas med av. -Boken var bara trist, tyckte Lena.
Boken handlar om konstnärinnan Harriet ”Harry” Burden som ledsnat på att ständigt förbises av New Yorks konstnärselit. För att avslöja hur en ojämlik konstvärld diskriminerar kvinnors skapande, genomför Harry ett experiment; hon låter ställa ut sina verk bakom tre påhittade manliga konstnärsalias. Resultatet får den önskade effekten, men ändå inte…
Härligt sprakande brasa i Annas stora kök

Härligt sprakande brasa i Annas stora kök


Nu tar vi oss an Jonas Hassen Khemiris ”Jag ringer mina bröder,” som vi pratar om den 3 december, hemma hos Gerd Mellberg i Klockrike. Vi har också valt bok till 28 januari, då vi ses hos Lisbeth Dackegård som nyligen flyttat till Johannelund i Linköping. Till den träffen har vi läst Agneta Pleijels delvis självbiografiska roman ”Spådomen.” /Lotta
Och vad ska vi välja härnäst, delar av bokcirkeln kollar på boktoppen efter tips

Och vad ska vi välja härnäst, delar av bokcirkeln kollar på boktoppen efter tips

Höstklädd till budgetpris

249 plus 199 kronor. Höstfin till bra pris.

249 plus 199 kronor. Höstfin till bra pris.


Kolla in min nya höst-outfit! Jag känner mig jättenöjd, inte minst med priset.
Byxorna för 249 kronor är mjuka och sköna och i den nya rätta, lite kortare, längden. Jag hittade dem på Lindex. Har ni inte varit där på länge så kan jag rekommendera ett besök. Lindex har verkligen spottat upp sig när det gäller kläddesign. Jag har köpt byxor där tidigare, och alltid varit nöjd med kvaliteten. Tröjan från H&M kostade 199 kronor.
image
Jag passerar Lindex i Ekholmen varje gång jag åker och handlar mat på Signalen där.
Jag går faktiskt nästan aldrig på stan längre och bara kollar i klädesaffärer som jag gärna gjorde förr. Ändå har jag ju som pensionär verkligen tid att göra det. Mitt klädintresse har inte svalnat, det är inte det, men idag förnyar jag hellre min garderob via second hand (vintageaffärer gillar jag att rota runt i) och ibland också klädbytarkvällar med väninnorna. Det är mycket roligare, dessutom tjänar både ekonomi och miljö på det.
Så har jag ju mina favoriter som jag aldrig tröttnar på! Som ponchon jag har på bilden. Jag tror den är av märket Armani (minns att den var dyr när jag köpte den) och säkert mer än tjugo år gammal. I höst när just ponchon är ett av trendplaggen känns den som ny!/Lotta
image

Hur sover du?

Känner någon igen sig? Somnar gott för att vakna någon eller några timmar senare. Klarvaken. Snurrar runt i sängen. Tassar upp och dricker lite vatten. Tittar ut i mörkret. Är det några djur på tomten? Vildsvin? Inte ens de verkar vara vakna.
Byter rum, tar extrasängen, tänder en lampa och läser lite.
Har jag tur somnar jag om sedan men annars kan det bli som i natt, 4,5 timmar innan jag lyckas sova en eller två timmar igen.
Sömnproblemen började för mer än tio år sedan i en synnerligen stressad tid i mitt liv, med sjuka föräldrar som behövde mig. Dessutom hade vi fortfarande barn hemma, som inte var så gamla. Och dessutom, som lite extra lök på laxen hade vi börjat bygga det hus där vi i dag bor. Ja, och så jobbade jag heltid förstås…
Det är som om de där sömnproblemen bitit sig fast. Det händer guskelov, allt oftare också, att jag sover riktigt skapligt. Allra bäst, mycket märkligt nog, har varit några gånger när jag delat rum med barnbarn. Kan det bero på att jag då inte går upp, inte tänder någon lampa och framför allt inte börjar blippa på mobilen (vilket händer när sömnen vägrat infinna sig på under allt för långa stunder. Jag vet, det är jättedumt!)
Någon som har bra tips för att sova ordentligt???????????????????
/Eia

50-tal i köket

image
Du som gillar tjocka ostskivor det här är väl något för dig, sade bästa vännen Kitte och hivade fram en ostskärare från sin 50-tals-samling i köket. Kitte Ståhl har en vurm för gamla föremål, och särskilt de som är från mitten av förra seklet.
image
Vi älskar ost både maken och jag, och skär den i tjocka skivor. Så jag tackade ja och tog med mackapären hem, men efter att ha testat den så har jag bestämt mig för att återpassa den till Kittes samling. De ostar vi köper är alla för stora för apparaten och skivorna jag lyckades få den att skära blev för tjocka, t o m för min smak. Och när jag försökte få den att skiva tunnare, så skar tråden inte alls.
Produktutvecklingen har kommit en bit på vägen sedan 1950-tal, det är ett som är säkert. Men visst är apparaten fin att titta på. Och så väcker den minnen till livs. /Lotta

På barnbarnsäventyr

image

Det här är Annie och Elis och  backen upp till deras lägenhet i Göteborg. Jag var där för en vecka sedan och hade hand om godingarna i två dagar.

image

Det här är en annan goding, min dotterdotter Majken som bor i närheten och som kom och lekte med Elis.  Nå, hans leksaker i alla fall.

image

Lunch på Saluhallen Briggen är ett måste när man är i Göteborg. Vi åt fisk förstås.  Majken,  Catrin och Elis smakar på fisk.

image

Lekplatsen Plikta i Slottskogen har många lekredskap men Annie gillar den gamla trädstammen !

image

Det här är Seminarieparken, hit gick jag och åt medhavd lunch medan Elis sov i vagnen och Annie var på dagis. 
En liten oas för farmor som undrar hur hon i hela fridens namn en gång i världen orkade jobba och samtidigt  ha ansvaret för tre barn!  Hur gjorde jag?
/Eia

Tredje gången gillt

Äntligen stod den där, den oranga vägvisaren som vi letat frenetiskt efter de två gånger som vi varit här tidigare, men inte hittat. Det skulle visa sig att skylten, som visar fortsättningen på Östgötaleden från sträckan Kvistrums herrgård till Åtvidaberg, varit murken och legat dold under långt gräs, på marken.
Bristen på vägvisare har fått oss att gå vilse två gånger, men skam den som ger sig.
Idag var vi på platsen igen och kunde äntligen gå den här runt en mil långa sträckan av leden. Vandringen som till att börja med gick på den gamla landsvägen till Åtvidaberg, var vidunderligt vacker och härlig i det milda höstvädret.
   
   
Nu har vi avverkat 10-12 mil (!) av den över 140 mil långa Östgötaleden. Det gäller att skynda på om vi ska hinna klara målet som är att gå klart hela leden innan vi trillar av pinn. Det är klart att vi fixar det! Och skulle vi inte göra det så har vi i alla fall haft en massa härlig vandring längs med vägen! /Lotta

Vilken (golf) höst!

Naturupplevelse och sport som motionerar både hjärna och kropp, i ett

Naturupplevelse och sport som motionerar både hjärna och kropp, i ett

Mitten av oktober och vi spelar golf!
Aahhh...Vilken ljuvlig söndagseftermiddag

Aahhh…Vilken ljuvlig söndagseftermiddag


Vilken fantastiskt vacker dag jag och bästa hälften fick på Linköpings golfklubb igår, ihop med Yvonne och Kenneth Lagmo.
Det var många föreställningar jag hade om golfen innan jag började spela för sex år sedan. Det är t ex ingen snobbsport som jag trodde, tvärtom är de allra flesta golfare jag träffat oerhört ”laid-back” och trevliga.
Jag trodde heller inte att det kunde vara en skönhetsupplevelse att gå på en anlagd golfbana, men där hade jag också fel.
Gårdagens runda var överjordiskt vacker med en sol som kastade allt längre skuggor på sammetsgröna greener, ju mer eftermiddagen framskred.
Och än verkar inte golfsäsongen vara över. Yippee!/Lotta

Run and reggae

IMG_3919.JPG
Att löpträna är rena njutningen sådana här vackra morgnar. Det är otroligt vilket oktoberväder vi har! Springer regelbundet sedan någon månad tillbaka (så nu vet ni att mina löparskor som jag bloggat om tidigare, kommer till nytta:)…med siktet inställt på Reggae Marathon på Jamaica den 5 december, www.reggaemarathon.comIMG_3918.JPG
Nej, nej vi ska inte springa maran vare sig maken eller jag, så galna har vi inte blivit… Men maken har siktet inne på halvmaran medan jag nog nöjer mig med milen.
Men varför Jamica undrar ni säkert, det finns ju massor av långlopp på betydligt närmare håll. Jo, maken tyckte att han behövde ett rejält mål för att komma igång med att löpträna (det har gått många år sedan vi löptränade sist, that`s for sure..) och eftersom vi haft kompisar som sprungit på Jamica och berättat om vilken häftig upplevelse det var med reggaemusik och folkfest utmed banan man springer, så bestämde vi oss för att slå två flugor i en smäll; löpning och exotisk solsemester i ett.
Vi har redan fixat flygbiljetter, den 30 november, för inte mer än 6 700 kronor per person. Resan går via Toronto där vi stannar i drygt 30 timmar, men det tänker vi nyttja till sightseeing, ingen av oss har varit i Kanada förut.
Boende under de knappa två veckorna har vi bokat via Airbnb www.airbnb.com, där man får bra boende till riktigt hyggliga priser. Har testat det förut i bl a New York och det fungerade hur bra som helst.
Ni lär få höra mer om det här äventyret:)
/Lotta