Vilket slut!

image

Frukosten på nyårsafton var mmmmm!
Våra nyårsvärdar i Stråvalla bjöd på mousserande redan på nyårsaftons morgon.
De hade fått veta att vi hade 40-årig förlovningsdag just denna dag.

image

En promenad till havet var ett måste!  Här några mil norr om Varberg finns en av Hallands fina stränder. Något öde idag.

image

Värdparet,  kusin Birgitta och hennes man Sven, tillsammans med maken ute på den friska vandringen.
Nu önskar jag er alla ett riktigt Gott Nytt År!
/Eia

Härliga underskattade vardag

image
Julen har varit hur mysigt som helst med barn med respektive och barnbarn här, men det handlar ju mycket om mat som ska bäras in och ut när man är några stycken i huset och också får besök av släkt och vänner. Så hur mycket jag än gillar julen, är det skönt med vardag igen.
Vardagar är underskattade brukar min kompis Majsan säga, och visst har hon rätt!
Dagens långa vinterpromenad med Pablo som enda sällskap, var en ren njutning. Jag vågade mig till och med in i djupa skogen vilket jag sällan gör eftersom jag är rädd för att gå vilse. Lokalkännedomen är skral, trots att jag bott på gården i nästan hela mitt liv. Men med snö på marken känns det lugnt, hittar man inte är det ju bara att vända tillbaka i samma fotspår. Det behövde jag nu inte göra eftersom jag använde kompassen i mobilen, något som jag inte gjort tidigare (fråga mig inte varför…) trots makens tjat . Och det funkade. Yes!
Jag blir rätt trött på Pablo emellanåt om jag ska vara ärlig. Som han hårar och skräpar ner, välter saker på borden när han tror sig känna lukten av en smula där, käkar i komposten när vi glömt stänga luckan under diskbänken och drar ut resterna över hela köksgolvet, flåsar en i ansiktet med sin dåliga andedräkt när man ligger i soffan och ser på teve etc etc.
Men samtidigt är han världens bästa kompis och promenadsällskap och jag vill för allt i världen inte mista honom.
Imorgon väntar traditionsenlig nyårsfest i Brokind. Det är ”same procedure as every year” som gäller och gällt så länge jag kan minnas med vackert dukat bord med god mat och goda viner och uppklädda nära och kära vänner som vid tolvslaget lyssnar till radions kyrkklockor och skålar in det nya året. Så har vi det och jag önskar vi får fortsätta ha det så under många nyårsaftnar framöver!
Gott Nytt 2016 önskar jag er alla därute!
/Lotta
image

Julgrottan på plats

image
Så är årets julgrotta klar och alla figurer på plats bland mossa och bomullssnö.
Min mamma gjorde julgrotta (varför kalla det för grotta vet jag inte, men mamma gjorde det och så har vi fortsatt) i burspråket här i köket varje jul så länge jag och mina syskon bodde hemma, och jag fortsatte med traditionen när vi flyttade hit 1987.
image
I år känns det extra roligt att göra i ordning grottan eftersom det är första året med barnbarn i huset. Lille Dag är visserligen bara ett halvår än, men jag är ändå säker på att han kommer att gilla den. Pepparkakshuset har jag köpt i byggsats och limmat ihop delarna med smält socker. Det brukar aldrig gå särskilt bra, och gjorde inte så nu heller. Jag slapp bränna mig på fingrarna i alla fall det brukar vara en klassiker, men huset blev vint och snett som vanligt och takdelarna sprack sönder när jag håll på och ”meckade” med att få på dom. Men det gör inget, för med kristyr och färgglada karameller så blir resultatet ändå helt okej, tycker jag.
Förresten så ska det väl synas att huset är hemgjort. Vad är det annars för mening med att göra det själv? GOD JUL till er alla!
/Lotta
image

Julstädning av hund

Hemma hos oss är det ingen ide att julstäda innan Pablo ”städats” av. Han fäller ngt kopiöst just nu så uppdraget är rätt tröstlöst… Det här är resultatet av en halvtimmes jobb och jag lovar, jag märker ingen skillnad utan pälsen fortsätter komma loss i lika stora tussar som innan  jag började. Ändå körde jag en halvtimme tidigare idag också.  Rakning vore kanske inte någon dum ide, men jag undrar vad husse Mårten (mellansonen som vi övertagit Pablo från) skulle säga?/Lotta 

Min nya favoritaffär i stan

Brands for kids på Nygatan 42 i Linköping har kommit att bli min favoritaffär nummer ett i stan, efter att vårt första barnbarn Dag föddes i somras. Sortimentet är barnkläder, roliga leksaker och andra barnartiklar som alla är originella (märken som jag i alla fall inte sett tidigare) och -viktigast av allt- miljövänligt tillverkade i garanterat giftfria material.
Dag kommer snart för att fira sin första jul hos oss, så idag var farmor på Brands for Kids för att köpa julklappar till gulleplutten.

Nygatan 42 i Linköping är adressen

Nygatan 42 i Linköping är adressen


Jag kunde bara inte motstå den här underbart silkeslena gosekaninen, trots att Dag redan äger ett antal gosedjur. Det bekräftade pappa Nils Petter när jag ringde för att fråga, men han tyckte ändå det var en bra julklapp till sonen. ”Kör bara, gosedjur kan man inte få för många av,” sade Nils Petter som själv hade högar av dem när han var liten, och också prompt skulle dra med sig sina gosedjur vart han åkte…
Kalle kanin som nu är inslagen i fint julklappspapper, är både barnsäkerhetscertifierad och gjord i miljövänliga material. Jag köpte också en uggla (tillverkad i plast visserligen, men kemikaliefri sådan) med knappar på magen. När man trycker på knapparna blinkar ugglan och ger ifrån sig olika ljud. Kan säkert bli en riktig vuxenfavorit (inte)!
Farmor första julklapp till Dag -en silkesmjuk och gosig Kalle kanin

Farmor första julklapp till Dag -en silkesmjuk och gosig Kalle kanin


Cecilie Östvik öppnade Brands for Kids för några år sedan, som förutom på Nygatan 42 i Linköping också finns som webbutik med samma namn. Cecilie bor i Ekängen och har två barn, 6 och 8 år gamla.
Cecilie Östvik säljer fina barnartiklar både i affär och på nätet

Cecilie Östvik säljer fina barnartiklar både i affär och på nätet


Brands for Kids är en riktig gottebutik för mor- och farföräldrar...

Brands for Kids är en riktig gottebutik för mor- och farföräldrar…


Titta in på Brands for Kids på Nygatan du också! Eller besök affären på nätet! www.brandsforkids.se/Lotta
image
image

Lätt att läsa . . .

image

. . . men svår att greppa, tyckte bokcirkeln om boken ”Jag ringer mina bröder” skriven av Jonas Hassen Khemiri.
Lättläst, är inte det beröm?
Jo men för övrigt var inte bokcirkeln så imponerad,  i alla inte vi fyra som samlats i decemberkvällen hemma hos Gerd i Klockrike.
Stort kvinnofall denna gång!
Boken tyckte vi alla fyra var skriven mer som en pjäs med ett rapsodiskt skrivsätt.

Men boken gav många nyttiga insikter inte minst om hur det är att bli misstänkliggjord fast man är oskyldig men inte ”ser ut som alla andra.” Hur många känner sig tvingade att smälta in: ”Le mot allt och alla. Gå maximalt normalt. Tacka högljutt om någon håller upp en dörr. Be om ursäkt för att ni finns, skratta tyst på biografer, förvandla er till gasform ”.
Efter explosionen i Stockholms centrum när en självbombare dog blev det extra viktigt att bete sig just maximalt normalt!

Nästa träff är 28 januari hos Lisbeth. Tills dess läser vi Agneta Pleijels ”Spådomen”.
Vi valde också bok till den 3 mars hemma hos mig.  Då ska vi ha läst ”Bön för Tjernobyl” av årets pristagare i litteratur, Svetlana Aleksijevitj.
/Eia

Reportage och en liten lapp

wpid-20151208_110809.jpg
I dag har jag varit hemma hos Marita Forsman, som bor i vackra Hägerstad några kilometer utanför Rimforsa. Vad jag gjorde där? Mer än drack kaffe och åt saffransrulltårta med mascarpone- och chokladfyllning? Ja det får ni se närmre jul i en tidning nära er. Nära= Östergötland.
Så mycket kan jag ändå säga att Marita snart fyller 60 år och jag blev ombedd att skriva ett porträtt på henne till Correns familjesida.
Förra måndagen var jag ute i samma ärende, träffade två prästfamiljer i Vadstena och fikade förstås där också. Nu tror ni att jag bara är ute efter gratisfika? Det bästa av allt med att få göra några gamla hederliga tidningsjobb är att träffa nya människor. Okej, sedan ska det bli en text också. Det kan vara lite segt för en som glömt allt vad lämningstider heter.
Efter besöket hos Marita åkte jag in i Rimforsa och till ICA-affären. Där vid entrén20151208_113637 stod två tjejer :
”Vad säljer de för något?” funderade jag. Men icke, de sålde ingenting. De två, Amanda och Beatrice, delade ut pepparkakor och små lappar till alla som skulle in i affären.
20151208_181329 (1)
Den här fick jag! Och jag blev jätteglad!
Tjejerna går på närbelägna Liljeholmens folkhögskola och hade bestämt att folket i Rimforsa skulle få lite uppskattande ord, lite kärlek och pepparkakor.
Vilken härlig förmiddag!
/Eia

Mission completed

image
Vi sprang en mil i Reggae marathon här på Jamaica och jag är fullt nöjd med det. Maken som siktat på halvmaran var lite besviken, men eftersom han liksom jag var sjuk innan vi åkte hit, så valde han också milen. Säkert ett klokt beslut i värmen. För det var varmt att springa, trots att inte solen ens gått upp när vi var klara.
Men framförallt var loppet en fantastisk upplevelse. En folkfest med människor av alla de sorter, åldrar, färger och storlekar (de mest överviktiga sprang visserligen inte utan gick runt, men det förtjänar respekt tycker jag att de ändå var med!)
När solen hade gått upp drog Reggaebandet i målområdet igång beachpartyt. Då hade flertalet långlöpare ännu flera timmar kvar att nöta asfalt, i den heta solen.
/Lotta