Min söndag

img_6302
Vilken start på dagen att sitta här framför en tänd brasa och äta frukost när solskenet flödar in. Huset vid kusten levererar oavsett årstid.
Dagens huvuduppgift var att få upp båten på land. Maken som körde båten från vår brygga till närliggande Flatvarps hamn, där Tord Olsson väntade med sin lyft, var mäkta nöjd över att få göra den sista båtfärden för säsongen över ett lugnt, solglittrigt vatten och inte som ofta varit fallet; när hösten regnar och ruskar som värst.
img_3640
Väl hemma byttes båtkärra mot släpkärra. Mårten har redan bott i Stockholm ett bra tag men lämnar först nu sin lägenhet i Linköping. Han har sålt möblerna och ”det lilla” som var kvar hade vi erbjudit oss ta hand om. Såklart.
Det ”lilla” blev två vändor till tippen med fullastad släpkärra…
Nu har vi bastat och däckat i soffan. Den som hade en take-away runt hörnet ändå, en nåd att stilla drömma om när ingen ids ställa sig vid spisen. Men bor man på vischan så gör man. Och ostmackor är faktiskt inte heller så dumt😊 /Lotta
img_3641

Blondin

Blondes have more fun, är det inte så man säger..!?

Ja, inte vet jag men blev blondin igen (så här blond var jag långt upp i åren men håret har dessvärre blivit allt mer trist beigefärgat, i takt med stigande ålder) under dagens besök hos min frissa Ruth, och blev så nöjd med resultatet! Tänk vad lite slingor kan pigga upp😃

/Lotta

Vardagskväll

Bjöd på palsternackspizza när Henning, Elin och Hjalmar kom ut på vardagsmiddag ikväll. 


Man skivar palsternackor tunt, förkokar dem i en halv minut och fräser dem ihop med skivad shalottenlök innan blandningen breds ut över den utkavlade pizzadegen. Rikligt med taleggioost, rosmarin, riven citron, flingsalt o svartpeppar avrundar kompositionen. Pizzan gräddas i 250 grader i ugnen i 10-12 minuter.

Hjalmar äter inte pizza än men satt självfallet med vid bordet. Visst är han fin i pappa Hennings stickade hipstermössa!?

/Lotta

Lunch på stan

img_5971
Nyfriterade krispiga falafel, mums vad gott! Bästa lunchen på stan hämtar man hos Alma som säljer hemlagade falafel i sin rosa vagn som står uppställd i korsningen Hamngatan/Storgatan. Oj så gott för bara 35 kronor! Slå det den som kan!/Lotta
img_5972

På vift med en dotter

20161015_122224
Förra helgen var det dags att fira yngsta dottern Catrin. Igen. Hon fyllde 30 år i våras och fick i present av mor och far en vistelse på Marstrands Havshotell. Det är väl bra att man kan dra ut på firandet i flera månader!
Vi startade med en räksmörgås (vad annars?) och var sitt glas vitt vin (vad annars?) och direkt efter lunchen iväg til spa-avdelningen. Första kollade vi dock in utsikten från vårt rum.
20161015_125114
Sedan var det tångtvagning, pool, bastu, fotbad, bubbelbad, varma tunna utomhus med en kall öl i handen. Jag blev alldeles matt och somnade visst en stund i en soffa medan Catrin simmade i poolen igen.
Före middagen tog vi en promenad på Ko-ön där en del av Marstrand ligger, vi hann inte åka över till Marstrandsön men var väldigt nära…
20161015_163121
Så blev det dags för middagen och det blev en fantastisk buffé i hotellets restaurang, Ottos kök. Bamsestora havskräftor, vanliga räkor och rökta räkor, musslor. skagenröra och så en himla massa annat gott!
20161015_184444
Vi var mätta och trötta när vi kom in på hotellrummet och fick en kväll med mycket prat, inte så ofta man hinner prata med sina vuxna barn nu för tiden när de har småbarn som (i stället för mamma) måste komma i första rummet!
/Eia
www.marstrands.se

Bytt, bytt kommer ofta igen…

…Ja så är det faktiskt när vi träffas för att byta kläder, väskor och skor med varandra då och då. Inte sällan dyker samma grejer upp i högen igen efter ett tag.
Klädbytarkvällar är en kanonbra grej som Kitte introducerade för några år sedan och som sedan fortsatt rulla på, i olika konstellationer av vänner.
Rotationen, att man byter det man tröttnat på eller som inte passar längre mot sånt som andra i sin tur tröttnat på, är det bästa med det hela. Så har vi ju så trevligt ihop på våra bytarkvällar också, det är inte minst viktigt!

Efter att ha ätit goda pajer och druckit en massa vin bänkar vi oss i soffhörnan; förevisningen av det som finns i kassarna kan börja

Efter att ha ätit goda pajer och druckit en massa vin bänkar vi oss i soffhörnan; förevisningen av det som finns i kassarna kan börja


Bilderna är tyvärr suddiga. Jag vet, men ni får stå ut med det. Oskärpan beror nu inte på att fotografen (jag) var vinrusig utan på att min ipad som jag plåtade med inte fixade mysbelysningen hemma hos Benette.
Benette visar upp en fin liten blus. Om ingen paxar för att prova först, så åker den i högen för "det vi kanske  kollar på sen"

Benette visar upp en fin liten blus. Om ingen paxar för att prova först, så åker den i högen för ”det vi kanske kollar på sen”


Bytena går till så här: Någon, förslagsvis värdinnan som igår var Benette, visar upp varje klädesplagg eller vad det nu är och så ”paxar” man för det man vill prova. Om flera vill prova och sedan ha samma grej, så slutar det med lottning. Igår lottades tre grejer; ett par röda lackskor, en vit stickad polotröja och en brun läderväska. Kristina, Monica och Benette, drog vinstlotterna. Men jag tror alla var nöjda när vi gick hem, så mycket fina grejer som vi fått med oss.
Ett par röda,lackskor som Kitte visar här för Monica var flera  sugna på. I sådana lägen så får man lotta, vilket vi gjorde och Kristina vann.

Ett par röda,lackskor som Kitte visar här för Monica var flera sugna på. I sådana lägen får man lotta, vilket vi gjorde och Kristina vann.


Eia tog ändå priset i att dra högsta vinstlotten. Eller vad säger ni om att ta med sig soppåsen till bytarkvällen, och komma hem med både kavajer, en jacka och lite annat…. Gissa om vi skrattade när det uppdagades att påsen som Eia hade med sig var fylld med sopor! Klädespåsen stod kvar hemma hos henne vid dörren, om inte maken Jan-Christer hunnit slänga den i soptunnan redan:) /Lotta
img_3584
När högarna gåtts igen börjar provningen. Här visar Benette en fin kavaj.

När högarna gåtts igen börjar provningen. Här visar Benette en fin kavaj.


den här blåa mjuka klänningen kommer att bli en favorit, det kände jag direkt när jag fick på den

den här blåa mjuka klänningen kommer att bli en favorit, det kände jag direkt när jag fick på den

Kul att Lisbeth gillade min gamla klänning (visst är hon snygg i den), eftersom den blåa som jag privar på bilden ovan, är hennes avlagda.

Kul att Lisbeth gillade min gamla klänning (visst är hon snygg i den), eftersom den blåa som jag privar på bilden ovan, är hennes avlagda.


Britt-Marie blev har svårt att hitta skor som passar säger hon. Och så Provade hon mina gamla boots som satt som en handske på fötterna. Glad blev hon😊

Britt-Marie blev har svårt att hitta skor som passar säger hon. Och så Provade hon mina gamla boots som satt som en handske på fötterna. Glad blev hon😊


Eias bidrag till kvällen...

Eias bidrag till kvällen…

Men vad gör jag? 

Precis som det ser ut, rostar blomkål i ugnen. 

Men häromdagen när jag stod vid en grönsaksdisk och lite diskret  (trodde jag alltså ) och småsnålt plockade bort en bit blast från ett blomkålshuvud (för då skulle det inte väga så mycket och jag skulle betala mindre…) Jo alltså,  då kommer det fram en annan kund, en dam som säger syrligt : Jaså du tar bort det mest nyttiga på blomkålen!  Jag blev lite ställd och mumlade något ohörbart. Sen sa hon att rå blomkålsblast är gott i sallad. 

Jag kontrade med rostad blomkål, att det gillar jag verkligen! 

Jaha, sa damen, hur många grader har du ugnen på? 

200, svarade jag. 

Nej det skulle jag aldrig göra,  aldrig över 40 grader för då förstörs blomkålen. 

Åhhhhh,  jäkla matfascist, tänkte jag, tog min blomkål och åkte hem och rostade.  I 200 grader! 

/Eia 

Voaw vilken vinodling!

Nej det är inte i södern som vi påträffade den här vinodlingen förra helgen. Vinbuskarna växer på gården Rosendal som ligger på stora Askö i kustkommunen Loftahamnar.
img_5911
img_5912
Vi köpte ved till sommarhuset på Rosendal. En kubik prima björkved för 600 kronor.
Familjen Svensson som äger Rosendal har odlat vindruvor i större omfattning i några år bara och planen är att göra eget vin. ”Kommer inte vi till Frankrike så får Frankrike komma hit istället” är familjens devis. Så självklart och enkelt det låter😊
/Lotta

På besök i Världens ände

wp-image-1773983283jpg.jpeg
Det här är Kerstin Stålbrand och Pinta. Kerstin tog med oss, Marianne Odelius och mig, på promenad i vackra Trosa. Där hade jag aldrig varit tidigare varit men vilken fin stad, dit måste jag åka tillbaka!
Kerstin är en gammal klasskamrat till både Marianne och mig från tiden på Journalisthögskolan i Göteborg. Vi pratar sent 60-tal. 1960-tal alltså . . .
Kerstin och jag har träffats med glesa mellanrum genom åren men nu skulle det bli ett dygn tillsammans sedan Kerstin flyttat något närmre Östergötland.
2016-10-12-11-54-57
Så på väg upp till Trosa stannade jag till i Norrköping och hämtade Marianne.
Vi åt lunch, promenerade runt i mysiga Trosa – vid Trosa-ån, det lilla torget och ut mot havet och till Världens ände. Sedan fikade vi med nyinköpt chokladmarsipan från en av de små butikerna i stan. Åt middag, drack vin och framför allt pratade!
Tänk, sa vi, att det gått så himla många år sedan vi gick på JH tillsammans. Men tänk att den tiden var så betydelsefull och gav så stark sammanhållning, så att man inte vet hur man ska hinna prata om allt på ett dygn.
Jo då vi sov lite också innan vi fortsatte prata vid frukosten!
Tack Kerstin och Marianne för härlig liten återträff!
/Eia

Ett fynd efter färgbyte

Från rosa...

Från rosa…


Fyndade ett litet slagbord, med två stolar, på nätauktion (Gomér och Andersson). Kanske berodde det på den illrosa färgen, men jag fick hela kittet för 420 kronor (inklusive det obligatoriska 20-procentiga påslaget). Och visst blev det fint, efter tre strykningar med vitt!
...till vitt

…till vitt


Som jag redan berättat har mellansonen Mårten flyttat till 20 kvadrat i Stockholm. Han har letat efter ett matbord att ha i sin minilya och, visade det sig, den här lilla gruppen passade alldeles perfekt. Jag levererade bord och stolar i helgen när jag ändå var i Stockholm och barnvaktade.
Fårskinnen på stolarna köpte jag på Rusta. Kostade bara 149 kronor styck, vilket jag tycker är ett fynd jämfört med vad samma skinn kostar i ”butiken på fina gatan.”
/Lotta