Med önskan om ett GOTT 2017


Amaryllisen blommar vackert än på sin stängel, men får hård konkurrens av fräscha tulpaner nu när vi närmar oss det nya året. Tulpan är svenskarnas favoritblomma läste jag någonstans, vilket säkert är sant. För finns det något härligare än en krispig bukett med just tulpaner??
Eia som har fullt upp med gäster, barn och barnbarn denna helg har säkert annat att göra än att skriva här på bloggen, så därför, kära bloggläsare, tar jag mig friheten att skicka en nyårshälning från oss båda.
GOTT NYTT ÅR till er alla, och så önskar vi innerligt att det nya året verkligen blir gott i så motto att vi människor börjar ta hand om både varandra och planeten istället för att förgöra och förstöra.
För min del har julhelgen varit hektisk men härlig med stora delar av familjen på plats här hemma, men nyåret firar vi borta.
Jag och maken ska snart stassa upp oss och åka till årliga nyårsfesten hos generösa värdparet Ewa och Richard Ström, på vackra Näs i Brokind. Det är en kär tradition sedan många, många år.
GOTT NYTT ÅR
/lotta
-och eia

En riktigt God Jul

önskar vi alla våra bloggläsare.

Eia och jag åt var sin räkmacka idag på utmärkta Stadsmissionens cafe, i gamla Adventskyrkan på Ågatan. 

När man går hit träffar man ofta gamla Correnkompisar, redaktionen ligger nästgårds, och så gjorde vi också idag. Annika, Åsa, Zenaida, Ann-Charlotte, Ulrik m fl… Det var kul att se er😊 Men när ni måste skynda er tillbaka efter lunchen kunde Eia och jag sitta kvar och babbla ett bra tag till. Det ÄR verkligen skönt att vara pensionär👍

Nu håller vi tummarna för att 2017 blir ett riktigt Gott Nytt År för mänskligheten. För vår egen del hoppas vi att ni vill fortsätta hänga med oss här på bloggen också efter årsskiftet. Vi ses!

/EiaochLotta

Tjuvstart på julen


Göteborgsdelen av vår familj samlades förra helgen och åt fantastiskt god julmat på Belparc i Slottsskogen i Göteborg. Ett verkligt kanon-julbord!
Sonen Christoffer tog bilden och svärdotter Therese är ur bild. Hon tror att jag fått väck henne med vilja…
Småbarnen fick sina julklappar senare hemma hos Catrin och Rickard och vi vuxna drack lite vin, någon mer mat den dagen orkade vi definitivt inte den dagen.
På söndagen gick vi ner till Kungsportsplatsen och lyssnade till en sjungande julgran!

I julklapp fick de två minsta bland annat var sin uppsättning små städredskap. De är intresserade av att städa (än så länge alltså) och bör uppmuntras, tycker jag. Elis, till exempel, hittar man mest på en stol vid diskbänken. Han är så nöjd om han får stå där en lång stund och diska och kanske framför allt, skvätta med vatten.

/Eia

Lugn jul!?

img_6123
Aj, aj, aj. Leken med barnbarnet Dag igårkväll slutade med att farmor halkade på en mattkant och föll handlöst i golvet, med ena handen före. Vi kylde med is och Petter sprang till apoteket o köpte Alvedon och elastisk binda. Men vad hjälpte det. Imorse var handled och hand ordentligt svullna och värken hade stegrats rejält, så det var bara att sätta sig i bilen och köra hem, till US-akuten. Bara och bara förresten, utan automatväxel i bilen hade det aldrig gått…
Radiusfraktur och minst fyra veckor med gips blev domen. Det kunde ju varit mycket värre, även om jag bekymrar mig en aning för köttbullarna och all annan julmat, som jag planerat att fixa de kommande dagarna med tanke på att vi blir tio vuxna och två barn som ska fira jul här.
Familjen har dock lugnat mig med att det ordnar sig och det är klart det gör! ”Tänk att det ska krävas en bruten handled för att du ska få en lugn jul” som svärdottern Elin så gulligt och omtänksamt påpekade😊
/Lotta

Tomtenisse på dagis

img_6118
Har idag varit på första lussefirandet på dagis, sedan barnen var små. Vårt Stockholmsbarnbarn Dag går på dagis sedan några veckor tillbaka, och verkar trivas bra med det. Nu får man ju inte ta bilder på dagis längre men en bild på egna nissen gick bra. Så varsågoda här är Dag; sötaste tomtenissen i stan😊/Lotta

En stämningsfull kväll med bokvännerna

20161206_204301
Bokcirkeln hade denna gång tagit sig an en bok som kom ut 1912, Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. En bok som de flesta av oss säkert hade läst i skolan men vad handlade den om egentligen?
Om kärlek, förstås. Om kärleken mellan Arvid och Lydia, en kärlek som böljar fram och tillbaka genom åren kring förra sekelskiftet.
Kärlek var inte så enkelt, inte då heller.
”Man väljer inte”, sa en vän till Arvid, det blir något av en ledstjärna i boken. Man väljer inte, det blir som det blir. Lydia gifter sig med en äldre man med pengar, till Arvids stora sorg. Han i sin tur gifter sig strax därpå men den stora kärleken till Lydia finns kvar och blommar upp på nytt när de träffas efter flera år. Men kärlek kan också skifta skepnad.

Röster från bokcirkelgänget:
Dragningskraften mellan Lydia och Arvid är fascinerande.
Bekräftelse bara genom kärleksrelationen.
Omöjligt att i dag förstå en del saker som utspelar sig i boken, som att man bara lämnar sina barn. Och att barnen inte verkade få ta någon plats i de vuxnas liv.

Och sedan, sedan kom samtalet denna bok-kväll att handla om passion och förälskelse och magnetfält och … Nej, jag har lovat att inte avslöja mer.

img-20161207-wa0001
Kvällens värd, Anna Bjuremark med rötter i Norrland, hade bakat Kalixpepparkakor till välkomstglöggen och sedan lagat några smårätter, svenska tapas helt enkelt. Enkelt och enkelt förresten! Här fanns löjrom från Kalix, och avokado och räkor på maffigt god osttårtebit och . . .
img-20161207-wa0002
Vilken härlig stämning vi hade denna kväll och jag kände mig lyckligt lottad att ha haft turen att få komma med i detta fantastiska sällskap, fått träffa nya människor och återuppta bekantskapen med några gamla.

Någon som funderar på att starta en bokcirkel? Jag säger bara: Gör det!

Nästa gång, 12 januari nästa år, ses vi i Klockrike igen. Hemma hos Gerd och då ska vi inte ha läst någon bok, däremot valt ut någon av Bob Dylans texter. Det blir en riktig Bob Dylan-kväll. Vem vet, han kanske kan komma till Klockrike i stället för till Nobelfesten i Stockholm?
/Eia

Mazariner en masse…

img_6098
Gör fyrdubbel sats av saffransmazariner. Fyllningen går väl an att blanda ihop, men mördegen! ”Kavla ut den” uppmanas man i receptet, men inte fasiken hängde min deg ihop så att den gick att kavla! Har fått trycka ut den i formarna, så nu är det bara att hålla tummarna för att de bakade mördegsbottnarna hänger ihop när de är färdiga att äta😬
/Lotta

Hos doktorn

Var på vårdcentralen för att kolla upp en enveten ischias.  Vet inte vad jag väntade mig egentligen?  Operation?  Någon annan snabblösning? Dundermedicin? Allt annat än det jag väl anade: Gör som sjukgymnasten sagt…

Läkaren ställde också några standardfrågor: Mår du bra för övrigt? Ja då. Onaturligt trött? Nej inte mer än vanligt. Har du ofrivilligt gått ner i vikt?  Nej men ofrivilligt gått upp…

/Eia  

Gran och grillad korv

img_3659
Gran hämtar vi varje år, men korv har vi inte grillat ute i skogen sedan pojkarna var små. Nu ville Henning absolut återuppta traditionen med kombon hugga gran och grilla korv när han själv har en liten, Hjalmar, och glada för det var vi.
img_3656

Första pulkafärden för Hjalmar, Och han gillade det

Första pulkafärden för Hjalmar, Och han gillade det


Hjalmar fick också inviga ”nya” pulkan, som jag köpt på St Erikshjälpen för 40 kronor. Perfekt köp för till skillnad från pulkorna våra pojkar hade när de var små, har den ett inbyggt litet ryggstöd som gör att även småttingar som inte lärt sig sitta så bra själva ännu, kan åka i den.
img_3655
img_3657
Nu har mörkret fallit för länge sedan och utegranen är på plats och tänd. Det börjar bli dags att tänka på middagen.
lyser upp i mörkret

lyser upp i mörkret


Vi blir många runt bordet idag och det älskar jag:) Förutom, numera, Linköpingsborna Henning och Elin är mellanbror Mårten hemma från Stockholm över helgen. Och så är kusin Gabbe, som pluggar i Linköping, på besök.
Det får bli lammfärsbiffar med rödbetstsatsiki och ugnsbakade klyftpotatis och rotsaker. Och så sallad till. God avslutning på helgen önskar jag er alla!
/Lotta

Hur svårt kan det va…?

Visst, det känns futtigt att älta om ett golfhaveri mot bakgrund av allt elände som dagligen pågår runt om i världen, men…här på bloggen blandar vi stort och smått så jag gör det ändå.

Hur svårt kan det vara att träffa en sån här??

Hur svårt kan det vara att träffa en sån här??


Maken och jag kom hem från ett golfresa till Gran Canaria inatt. Vi bodde jättebra på Salobre på södra delen av ön och maten var super.
Men det var också allt.
Vackra banor men här någonstans tappade jag både självförtroendet -och svingen

Vackra banor men här någonstans tappade jag både självförtroendet -och svingen


Jag har spelat golf aktivt i fem år och var, trodde jag, en rätt habil spelare med tanke på att jag inte hållit på så länge. Så fel jag hade…
Någonstans dag 2 tappade jag självförtroendet och svingen med det. När jag hackat mig runt banan ännu en dag bjöd mig maken på en golflektion med en av klubbens tränare, för att jag skulle hitta tillbaka till mitt spel.
Nu fick jag lära en helt ny sving. Under överinseende av tränaren tyckte jag ändå jag klarade mig rätt hyfsat på drivingrangen, men på banan! Det blev helt kajko, en nybörjare hade glänst bredvid mig.
Konstigt nog har jag inte tappat lusten för golf, för det är så himla kul när det fungerar! Och till nästa säsong ska självförtroendet och med det svingen vara tillbaka. Hur nu det ska gå till?!
/Lotta
En kackerlacka försökte göra mig sällskap i duschen första kvällen. Det skulle den inte ha gjort.

En kackerlacka försökte göra mig sällskap i duschen första kvällen. Det skulle den inte ha gjort.