Treveckorssallad


När jag äntligen fattade hur man skulle använda en mandolin (köksredskapet förstås, inte instrumentet) så satte jag igång med att strimla vitkål och morötter. Med tanke på att tomater och sallad blivit dyra i och med att södra Europa drabbats av dåligt väder en tid, samt att jag insåg att det måste gå att använda våra rotfrukter på olika sätt, letade jag fram ett recept på vitkålssallad. Treveckorssallad, heter receptet dessutom eftersom hållbarheten är lång.
Det här använde jag:
1 kg vitkål
800 g morötter
1 rödlök (man kan ta lite purjolök istället för rödlök)
1 röd paprika
1 grön paprika

Till dressingen:
1,5 dl vinäger (t ex vit vinäger eller äppelcidervinäger)
0,5 dl socker
0,5 dl rapsolja
1 msk salladskrydda (jag tog lite av de olika örtkryddor som fanns i min kryddsamling)
Ca 1 msk örtsalt eller vanligt salt

Alla grönsaker strimlas, gärna i matberedare eller med mandolin. Alla ingredienser till dressingen kokas upp under omröring i en kastrull. Häll sedan den varma dressingen över grönsakerna och blanda väl. Krydda eventuellt mer med salt eller vinäger. Täck salladen och ställ in den i kylen några timmar innan man äter av den. Jag öste upp salladen i glasburkar som vi ofta plockar fram till lunch eller middag.

/Eia

Med Dag på Junibacken

Som jag längtat efter att få gå med barnbarn på Junibacken på Djurgården i Stockholm och idag blev det av. Dag och jag tog 67:ans buss från Odenplan till Djurgården och femton halkiga, snömoddiga skjuta-vagn-minutrar senare var vi där.

Kanske var det för jag sett fram emot besöket så länge som jag blev lite besviken. Villa Villekulla och herr Nilsson fanns ju där liksom en rad andra av Astrid Lindgrens många sagovärldar- och figurer, men ingen Pippi. Va!? Den viktigaste av dem alla saknades.
Dag som är en riktig Pippi-fan, trots att han bara är tjugo månader gsmmal, var nog lika besviken som jag. Tror jag i alla fall.

Mest tyckte Dag om att leka med alla djuren som såldes i shopen. Det var fritt fram för de små att plocka i korgarna som stod på golvet, ett stort plus för det.
Fikat gillade han också, precis som lilla Ellvi som var där med sin farmor, min kompis Ing-Marie Olin. Bulle, juice och ”kläm”smothie. Mums.
Ing-Marie och jag bestämde ju redan när vi var med barnbarnen på Skansen i höstas, att vi skulle ta med dem till Junibacken till våren. Nu blev det lite tidigare än beräknat, eftersom Ellvi flyttar med sina föräldrar från Stockholm till Skåne i helgen. Och därifrån är det långt till Junibacken/Lotta

Dag och farmor, på Junibacken

Majken på besök


Ett av mina göteborgska barnbarn har varit på besök. Majken kom med sin mamma Catrin när hon blev ledig under västkustskolornas sportlov. Majken och mormor sportade lite lagom, bland annat byggde vi en mini-snögubbe av den lilla snö som fanns kvar förra veckan. Gubben skulle absolut ha en mössa, tyckte Majken, så då fick det bli så även om den var i största laget.

Vi åkte också hem till kusinerna Axel och Lova i Ekängen. Kusinerna kom hem tidigare än de brukar från förskola respektive skola och åt mellis tillsammans med oss. Vi hade med oss ett lass färdiggräddade plättar. De gick snabbt åt.

Flera av dagarna förra veckan bjöd ju på sol och vi kunde vara ute mycket. Är det våren, som Catrin och Majken spanar in månntro?
/Eia

Bokkväll i polyglott sällskap

Lisbeth, Benette, Lena, Monica, Mona och Gerd i gemensam skål


Så här inleder Sveriges radios kulturredaktion sin rescencion av förra årets Augustvinnare; De polyglotta älskarna, skriven av Lina Wolff:
”Ett jag söker en man. En: ”öm men inte alltför öm man” som hon skriver på dejtingsajtens profilsida.
Den där mannen som Ellinor finner visar sig vara en gift, djupt deprimerad, kraftigt överviktig, sexköpande litteraturkritiker med en livslång besatthet av en författare.
Den författaren heter Max Lamas, och han har aldrig intresserat sig för kvinnor, utom för deras kroppar, men har nu utmanats att skriva en roman om dem. Om kvinnorna.
Max Lamas söker den perfekta kvinnan, hon är polyglott, som han själv, talar med många tungor.”
Det är en märklig historia som Lina Wolff har åstadkommit, men berättelsen föll inte någon av oss i bokcirkeln i smaken. ( Eia som inte var med har avslöjat att hon inte ens orkade igenom boken, men vad Anna, som inte heller var med hos Mona, tycker om den kan jag inte gå i god för…)
Lina Wolff har ett rikt och många gånger vackert språk och berättelsen knyts ihop på ett både skickligt och intrikat vis, men vad vill hon egentligen säga med sin roman och hur kunde den ta hem Augustipriset 2016? Det hade ingen av oss svar på, men den handling som vi fått ta del av i boken gav upphov till en intensiv diskussion bland oss, och det är ju det som är det roliga med att delta i en bokcirkel!

Men sötpotatissoppan som Mona bjöd på, liksom den fräscha inledande äppeldrinken med selleri föll oss alla i smaken. Nedan följer recepten och jag hoppas att ni prövar både soppan och den alkoholfria drinken! Så gott!

Mona bjöd på smakrik sötpotatissoppa


Till nästa bokcirkel som är hemma hos Lisbeth den 30 mars läser vi andra delen av Elena Ferrantes romansvit; Hennes nya namn. Och till gången därpå valde vi en riktig klassiker; Den femte sanningen av Doris Lessing. Boken har kallats för en feministisk bibel. Jag var en stor beundrare av Lessing som ung och läste allt av henne, även denna. Minns dock inget av handlingen, så det ska bli riktigt spännande att få läsa om den!
/Lotta
ÄPPELDRINK
3 selleristjälkar
3/4 dl färskpressad limejuice
2 dl ofiltrerad/grumlig äppelmust
2 msk agavesirap
tonic water, is
Gör så här:
Skär sellerin grovt. Lägg den i en bunke.
Tillsätt limejuice och äppelmust. Stöt (muddla) med en träslev så att sellerin släpper vätska.
Sila och krama ur sellerin lätt.
Tillsätt agavesirapen.
Fyll up med onic water.
Stick gärna ner en selleristjälk innan servering.
SÖTPOTATISSOPPA med getost och pumpakärnor (4 portioner)
1 klyftad gul lök
2 skivade vitlöksklyftor
1 msk olivolja
800 g skalad tärnad sötpotatis
8 dl vatten
3 msk grönsaks( -eller kyckling) fond
150 g getost
0,5 citron, pressad saft
0,5 tsk kajennpeppar
1,5 tsk salt
0,5 tsk svartpeppar
50 g pumpakärnor
3 msk olivolja
2 msk färsk mynta
Gör så här:
Bryn försiktigt lök och vitlök i olivolja i en rymlig kastrull i 2 minuter. Lätt i sötpotatisen och slå på vatten och fond. Koka tills potatisen mjuknat, cirka 15 minuter.
Tillsätt 3/4 av getosten, citronsaft och kryddor. Mixa med stavmixer till en slät soppa. Späd eventuellt med mer vatten om soppan blir för tjock.
Rosta pumpakärnorna i en torr het panna 3-4 minuter. Rör om hela tiden, de bränner lätt vid.
Mixa eller mortla olivoljan med mynta. Toppa soppan med resten av getosten, ringa över myntaoljan och strö över de rostade pumpakärnorna.

Vårvinter…

…och det redan i februari! Kan inte låta bli att tycka att det här milda och soliga vädret är alldeles underbart, även om det känns fel och oroande på många sätt. För visst borde det väl vara vinter nu!?

Vi daglediga njuter i alla fall och idag manifesterade jag och den här trion det genom en vandring i trakterna av Askeby. Kristina ledde vägen genom skogar och över fält, och vet ni…vi var inte vilse en endaste gång!
Vi gick nog bara 7-8 kilometer totalt, men med fika i solen under en vacker ek också så var vi ändå utomhus i dryga tre timmar. Det gör gott i själen ska ni veta! /Lotta

Är osten gjord på svensk mjölk?


Naturbeteskött = klimatsmart mat. Det är kött från kor som betar på gräsmarker, vallar, ekhagar, strandängar. Det är mark som inte plöjs och därmed inte släpper upp oönskade klimatgaser. ”Vår regnskog,” sa Anna Jamieson från Boxholm, Anna som är förgrundsgestalt i arbetet med naturbeteskött.
Här har Linköping kommit ganska långt, kött från kor som betat på naturmarker börjar synas på några restaurangmenyer och i några affärer. Och eftersom Linköpings kommun varit en pådrivare till att få fram naturbeteskött blir det i mars Naturbetesköttsoppa i kommunens skolkök.
Det var via en inbjudan från LRF, som jag hittade till en kväll om Klimatsmart mat. Tänkte att det kan vara bra att gå dit och lyssna , jag skriver ju ändå lite då och då åt Östgötamat. Men framför allt var det en nyttig kväll för egen del!

Det blev också en god början på kvällen med avsmakning av ostar. Svenska ostar. De gamla välkända märkena Svecia, Herrgård, Grevé, Präst och Västerbotten, är märkesskyddade ostar, som alltid innehåller svensk mjölk.
Det går åt tio liter mjölk för att göra ett kilo ost. 50 procent av all hårdost som vi äter i Sverige importeras men vi fick veta att om vi äter i kilo mer svensk ost per person och år, så kan vi också få 10 000 fler kor!!!!! Fler kor vill åtminstone jag ha, inte minst för att slippa se markerna växa igen. Och för att minska riskerna för antibiotikaresistens eftersom antibiotika inte ges annat än i undantag till djur i det här landet.

Klimatsmart vete, grisar som har knorrarna kvar, märkning som kan vara bra att känna till när man vill välja svensk mat och så lite information om Östgötmat. Jag blev glad när den här bilden visades upp! Bilden har maken tagit och själv har jag skrivit det mesta i Östgötamats magasin. Jo då, lite stolt är jag allt!

Och när vi skulle gå hem några timmar senar så visade Linköping upp sig på det här viset. Vilken härlig vy det var från det rum där vi hade samlats. Högt upp med andra ord.
/Eia

Fikadejt

Äldste sonen Nils Petter var i stan tillfälligt idag, på affärsmöte. Nog blir man glad när han också ser till att hinna träffa mamma, på eftermiddagsfika innan tåget gick tillbaka till huvudstaden. 

Vi sågs på Ronaldos över en kopp te  och semla (bara för honom, jag kom ifrån lunchsoppa och kaka hemma hos Kitte…).

Vi hann prata igenom rätt mycket innan han måste iväg till tåget. Och ses snart igen. Nästa vecka får det bli en Stockholmsresa för mig igen, och hämtning av charmtrollet Dag på hans förskola😍

/Lotta

Bästa bilmecken finns på Askö

Torbjörn som driver Mekonomen på stora Askö har nära hem


Mekonomen på stora Askö, i Loftahammars kommun. Ja, jag säger bara det. Vilken bilverkstad! Igår fixade Torbjörn som äger verkstaden ett läckande avgasrör på vår gamla Seat. Felet gjorde att bilen som i övrigt går klanderfritt underkändes på senaste bilbesiktningen. Vi tog en promenad medan han gjorde jobbet, som var klart på mindre än en timme. Fixet, och att ”släcka tvåan” som innebär att jag nu slipper besiktiga om bilen, tog knappt en timme och kostade lite drygt tusen kronor. Garanterat mycket billigare än vad det skulle ha kostat att få motsvarande gjort på en verkstad i stan.
Vi fixar alltid våra bilar hos Torbjörn men så har vi också sommarhus i närheten. Men också ni som inte har vägarna förbi stora Askö kan jag verkligen rekommendera att boka in bilen hos den här bildoktorn, som man lättast gör genom att ringa 0493-64044. Upptäck omgivningarna under tiden bilen repareras. Och, är det sommar så kan ni ju alltid bada i havet!
/Lotta

Snobb-recept!!!

Gochujang, srirachasås, hibiskusblommor, bonitoflingor, furikake, china rose-groddar…

Nu tröttnar jag och funderar på att inte längre prenumerera på matmagasin. Innehållsförteckningarna innehåller allt för ofta saker som jag inte vet något om. Jag kan lova att min ICA-affär i Rimforsa inte brukar ha gochujang, inte heller china rose-groddar.
Jag är inte alls motståndare mot nya smaker och nya maträtter. Tvärtom men jag vill åtminstone få en förklaring till ingredienserna, Vad är det för något? Var kan jag köpa dem? Kan de ersättas med något annat (som ICA-affären i Rimforsa kan ha).
Listan på märkliga ingredienser är från sista numret av Allt om Mat. Listan kan göras mycket längre.
Okej, de förmig konstiga sakerna kanske finns på Östermalm men jag vill inte känna mig som en dumbom och inte fatta vad maträtterna innehåller för något.
Nu ska jag skriva ett ilsket mejl till tidningen och samtidigt säga upp prenumerationen. Så det så. Synd, för jag har alltid gillat Allt om Mat, haft den till och från sedan starten och fick till och med som elev på Journalisthögskolan tillsammans med alla andra klasskamrater komma med idéer när tidningen skulle starta!

/Eia

Febrig men glad


Det har gått några veckor sedan jag sist träffade en av familjens två små guldklimpar; Hjalmar som snart blir nio månader.
Förutom farmor kom distriktssköterskan Marie på besök idag. Hjalmar har haft hög feber i fyra dagar och inte gått att känna igen, enligt mamma Elin. Förhoppningsvis är han nu på bättringsvägen, för idag under besöket var han precis lika glad som vanligt trots rinnande näsa, rossel i bröstet och att febern ännu inte gett med sig.

Kul med besök, tycker Hjalmar


Det är oroligt när de små är sjuka. Ändå vet man ju att det är högst normalt att barn är infekterade, för hur ska de annars kunna bygga upp immunförsvaret.
/Lotta