Älskade barnbarn

Har intensiva barnbarnsdagar allt som oftast nuförtiden.  För Dag och mig blev det en heldag Skansen i Stockholm i förra veckan, ihop med bästa vännen från gymnasiet; Marie Ulander -f Samuelsson- och hennes barnbarn Vincent. I lördags firade vi Hjalmar som fyllde ett och i söndags hade jag och Dag en underbar eftermiddag hos vännen Majsan och alla hennes djur på gården i Stjärnorp. Av killingar, hästar, katt, hund och höns, blev mellanpudeln Polly den absoluta favoriten för tvååringen.

I vardag som fest; vilken glädje de ger de små liven!

Hjalmar, ett, tycker det är jättekul att Dag, två om en månad, lånar hans ettårspresent.

Hjalmar på besök hos hönsen i Flatvarp…

Marie och jag hängde ihop som ler och långhalm i gymnasiet. Riktigt kul att nu få gå på Skansen ihop med våra barnbarn; Dag och Vincent

Pudeln Polly som Dag fick leda alldeles själv blev en storfavorit när vi besökte min vän Majsan i Stjärnorp.

Henning och Elin med smörrebröd som de bjöd på, när Hjalmar fyllde ett i lördags. Tårta fick vi också minsann:)

Inte vilken bok som helst


För en tid sedan var det varit releasekalas i Linköping för Lina Limans bok ”Konsten att fejka arabiska – en berättelse om autism.”
Lina har jag sett bland de andra barnen när vi bodde på Porsvägen i Sturefors, hon och jag åkte dessutom  under en period bil tillsammans till Corren och vi pratade och ”gjorde” tidning på dagarna.
Lina fick diagnosen autism när hon hade hunnit fylla 32 år, innan dess har hon varit patient inom psykiatrin men det skulle dröja tills någon kunde säga henne varför hon mått så dåligt.
Med diagnosen autism ändras hennes liv. Som hon själv skriver: Jag hävdar att en diagnos kan rädda liv.
Lina, du har skrivit en bok som med all sannolikhet kommer att hjälpa många andra människor! Det kändes storslaget att få närvara vid ditt fina ”bok-kalas”!

/Eia

Städkit=bästa presenten


Köpte ett städkit till barnbarnen att ha när de besöker oss i sommarhuset i Flatvarp,  och måste säga att bättre present kunde jag inte ha valt! Tack Eia för tipset!

Dag, vårt äldsta barnbarn som fyller två om en dryg månad älskar att städa, så egentligen var det med honom i åtanke jag beställde städkitet, från jollyroom.se. Och han blev helt överförtjust i grejerna, som han använde frekvent när han var här i valborgshelgen, berättade hans föräldrar.

I helgen har vi haft vårt andra barnbarn; ettårige Hjalmar här (se bilden) och vad tror ni han lekte med non-stop!? Städkitet förstås.  Kostade runt 300 när jag köpte det på nätet för några månader sedan hos Jollyroom.se. En perfekt leksak! 

/Lotta

Torpön runt

De bedrövligt dåliga väderutsikterna gjorde att vi nästan ställde in veckans vandring, men vi ändrade oss i sista stund och tur var väl det! Har vandrat Torpön (i Sommen) runt under två dagar och inte fått en droppe regn på oss. Däremot sken solen stor del av tiden:)

Oj, vilken fantastiskt vacker natur det är här nere. Ingen av oss hade varit på Torpön tidigare så det var extra kul att lära känna trakten. Vandringen var stundtals rätt krävande, upp och nedför höga berg och kullar medan vi stundtals vandrade fram på vanlig väg. Vi såg knappast en människa på hela tiden; husen och de vackert belägna gårdarna som vi passerade på vår vandring låg öde. Var alla människor på jobbet på annat håll, eller kanske bor man bara här på helger och ledigheter?

Vi övernattade på Solvikens vandrarhem, där vi fick hela byggnaden för oss själva; inklusive en bastu stor nog att platsa på vilken simhall som helst…Middagsmaten hade vi köpt med oss från Tranås som vi passerat på vägen till Torpön. Prosecco som blev en läskande drink efter bastubadet, och vinet som vid drack till maten hade vi med oss hemifrån.


Vi åkte via Malexander hem där vi påmindes om tragiken som ägde rum i denna idyll när vi passerade minnesstenarna som är utplacerade vid vägkanten, strax utanför samhället, där två polismän brutalt mördades för 18 år sedan.
Fulltankade med syre och intryck planerar vi redan för kommande etapper av leden. Kanske har vi hittills hunnit avverka 25-30 mil av Östgötaleden så än återstår mycket av den 141 mil långa leden. Men vi ska klara av att gå hela. Det är i alla fall planen! /Lotta

Ferrantes trea avklarad

Så var det dags för bokcirkel igen igår kväll, och denna gång hemma hos mig. Vi var fem av den nio kvinns starka bokcirkeln som diskuterade Elena Ferrantes trea; ”Den som stannar, den som går.” De andra fyra hade annat för sig, som omsorg om barnbarn. En mycket kär syssla som tar allt mer av vår tid:)
Berättelsen om Elena och Lila fortsätter att fascinera och beröra, och vi längtar alla efter fjärde och avslutande delen av romansviten som nu finns översatt till svenska. ”Det förlorade barnet” läser vi dock inte i bokcirkeln, utan tar på egen hand. Själv ser jag fram emot den som sommarlektyr.
Till nästa möte som är hemma hos Eia den förste juni, har vi bestämt oss för att läsa ”Älskade terrorist,” boken där svenska Anna Sundberg beskriver sexton självupplevda år med fanatiska islamister, i bland annat Georgien. Mona i vår bokcirkel som läst den har rekommenderat den till oss övriga.
Nästa bokcirkel blir förresten ett lunchmöte. Passar pensionärer som oss bra!
/Lotta

Slovenien -extra allt!

Var i hjärtat av Europa i helgen, i Slovenien. Ett resmål jag verkligen kan rekommendera!
Slovenien som blev eget land först 1991 är mindre än Småland till ytan men har en storslagen natur av böljande, grönskande kullar, täckta av vind- och fruktodlingar. Landet är inramat av snötäckta alper och adriatiska havet som vi såg glittra i fjärran.
Slovenien liknar ett ihopkok av Toscana och Österrike, men är betydligt mer rustikt och gammaldags charmigt då massturismen långt ifrån hittat hit ännu.

Vi var här för att fira en jubilar i vänkretsen; Irre Samuelsson som fyllde 60 förra året. Att vi hamnade just i Slovenien tackar vi Elisabeth och Magnus Nedstrand för. Betti som har sitt ursprung i Slovenien tog med oss till sitt hus som ligger högt uppe på ett grönskande berg utanför Gorica, knappt två timmars bilresa från flygplatsen i Treviso utanför Venedig dit vi behändigt flög med Ryan Air. Huset har Betti tagit över efter sin mormor och rustat upp.

Resan började i regn och rusk, men slutade i sol och värme. Vi vandrade på det vackra berget där man t o m kunde plocka vildsparris utmed kanterna på vandringsleden, åt gott och mycket (våra perfekta guider tog oss till de bästa lokala restaurangerna där vi blev introducerade i lokala specialiteter), hade champagnefrukost (när jag fyllde år i fredags) och häng i solen med storslagen utsikt utanför huset men också brasmys framför järnspisen i det stora rustika köket. Vi hann också med att göra utflykter som till en fantastisk skaldjursrestaurang nere vid Adriatiska havet två mil bort från vårt berg, och italienska Triste.

Det blev en helt underbar långhelg fylld av värme, gemenskap och upplevelser utöver det vanliga. Åk till Slovenien ni också! Själv kommer jag absolut att återvända dit. För den vackra naturens skull, de vänliga människorna och sist men inte minst; att man här äter och dricker på restaurang till knappt halva priset av vad motsvarande intag skulle kosta i Sverige. /Lotta

Jubilaren med make Anders





I det här rustika och helt nyrenoverade gamla stenhuset bodde vi.