Bok- och annat prat i Klockrike

” De oroliga;” Linn Ullmans skildring av sin barndom och uppväxt var boken vi diskuterade på senaste bokklubben hemma hos Anna i Klockrike. Anna bjöd på Laksa, en spännande och fantastiskt god vegetarisk indonesisk nudelsoppa, och till efterrätt fruksallad med romsås. Recepten följer i slutet av inlägget!

Anna bjöd på supergod indonesisk soppa

Linn Ullman skriver mycket bra, om en inte så lätt uppväxt. Hon går rätt hårt åt sin mamma, Liv Ullman, i skildringen. Linn älskar sin mamma hett och intensivt men modern som är hårt upptagen av karriär och kärlekshistorier förmår inte ge sitt barn den uppmärksamhet och närhet hon så hett trängtar efter.

Märkligt nog är hon mer försonlig i sin skildring av pappan; Ingemar Bergman, som är en högst frånvarande far, Linn träffar honom bara under några veckor på somrarna. På Fårö var det strikta rutiner och pappa Ingemar dikterade noga umgänget med sin dotter, men Linn lärde sig ändå så småningom att trivas med tillvaron där.

Härnäst står årets Nobelpristagaren Kazu Ishiguro på läselistan. Vi valde att läsa ”Vi som var föräldralösa.” Blir spännande att diskutera den boken hemma hos Benette i Bankekind; måndagen den 4 december kl 13.

/Lotta

Här följer recepten på Annas indonesiska soppa, och romsås som serverades ihop med fruktsalladen:

Indonesisk LAKSA

1 st citrongräs
3 msk citronjuice
400 g kycklingfieer (eller tofu om vegetariskt)
1 l vatten
5 st kaffirlimeblad
2 tsk salt
3 st ägg
100 g glasnudlar
3 st vitlöksklyftor
2 st schalottenlök
2 st chilifrukter, röda
2 cm ingefära
1/2 tsk gurkmeja
4 st vitpepparkorn
10 st cashewnötter, osaltade
6 dl vatten 2/3 dl
1 st ekologisk hönsbuljong, tärning
1 burk kokosmjölk
lite honung för sötma
2 dl böngroddar, till servering
1 kruka basilika, vanlig eller thai
1 dl rostad lök

GÖR SÅ HÄR:

1. Banka citrongräset. Pressa citronjuicen.

2. Koka kycklingfiléerna hela i vattnet med citrongräs, citronjuice, limeblad och salt ca 10 min. Ta upp kycklingen och ställ åt sidan. Spara buljongen.
3. Koka äggen hårda
4. Koka glasnudlarna enligt anvisningen på förpackningen.
5. Kryddpaste: Skala och skär lök och vitlök grovt. Skala, kärna ur och skär chilifrukterna grovt. Skala och grovskiva ingefäran.
6. Mixa lök, vitlök, chili, ingefära, gurkmeja, vitpeppar och nötter till en tjock pasta i en matberedare. Fräs pastan i oljan i en panna 2 min.
7. Tillsätt vatten, buljongtärning, kokos­mjölk och honung till pasten. Låt koka 5 min.
8. Skär kycklingen i mindre bitar. Lägg upp alla tillbehör i olika skålar och låt alla plocka. Häll över den varma buljongen.

Laksa betyder soppa i både Indonesien och Malaysia. Rätten kan göras på en mängd sätt men innehåller oftast nudlar.

Romsås

8.-10 portioner

7,5 dl mjölk

1,3/4 dl socker

1/2 dl majsena

3 ägg

1/2 dl rom, t ex Jamaica el Bacardi

Gör så här: 

Blanda mjölken och sockret och låt blandningen koka till sockret smält. Vispa äggulorna och blanda med majsena utrörd i lite kall mjölk. Häll denna blandning under omrörning i den heta mjölkkrämen. Sjud blandningen under vispning tills den tjocknar. Låt svalna något. Vispa vitorna till hårt skum och tillsätt detta försiktig tunder omrörning, litet i sänder. Rör i rom och låt såsen kallna.

Tanter på kalas

Klart att en riktig tant ska bära päls👍Alla pälsarna (utom minkpälsen som Majsan -th-  bär och som hon ärvt efter sin moster Ingeborg,), har Benette köpt på olika loppisar.  Mina boots kan ju knappast kallas för tidstypiska, men snygga till pälsen eller hur:)

”Så härliga ni är! Jag vill också ha maskerad när jag blir pensionär” messade sonhustrun Emma, efter att jag lagt ut några bilder från gårdagens tantkalas, på vår familjewhatsapp.

Och det var en kul eftermiddag och kväll vi fem tanter hade ihop igår på Undstorp, vännen Benettes (och Mats förstås) sommarhus utanför Tjällmo. Men maskerad? Ja kanske. Eller inte…Vi har ju faktiskt  passerat tantstrecket med råge jag och mina väninnor och det var inte så länge sedan som hatt, päls, klänning och pärlhalsband var en helt normal tantutstyrsel.

Och vänta bara, stilen kommer säkert snart tillbaka i en eller annan form!  Förresten, var inte knytblusen ett av höstens modeplagg? Jag gillade den aldrig när den var modern på min tid vilket den också var ett tag, men på Majsan är den ju pricken över i:et ihop med hatt, halsband och dräktjacka. Visst är hon snygg i sin outfit!

Snyggtanten Majsan

Tantkalaset började vid ettiden med bubbel och sen på med förkläden för nu skulle vi baka småkakor. Alla hade med sig ingredienser till en sort; jag valde kolakakor för dom är de godaste småkakor som jag vet, och så verkade receptet lätt att göra (jag bakar ytterst sällan småkakor, inte för att jag inte gillar dom utan för att jag gillar dom alldeles för mycket. Jag skulle aldrig kunna spara om jag hade småkakor liggandes hemma utan skulle tveklöst proppa i mig alla på kort tid).

Prick tre var vi klara med baket och satt uppsträckta i soffan i salongen, omklädda i fina klänningar med hatt därtill. Jag hade naturligtvis glömt att ta med både hatt och klänning, men Kitte som har gott om tidstypiska (50-tal) plagg i sin garderob hade tagit med sig till mig också.

Hur vi orkade med middag efter det kaffekalaset är svårbegripligt, men älggryta med äppelkaka till efterrätt slank ned det också framåt kvällen. Mörkret var kompakt utanför och kvällen kylig, men inomhus i Benettes och Mats trivsamma Undstorp, hade vi det varmt och mysigt med sprakande brasa i kakelugnen och tända ljus i alla rum.

/Lotta

 

Eftermiddagen började med kakbak. För min del blev det kolakakor

 

o

Kristina kollar så hatten sitter rätt

 

Tanter på kalas

 

Här har också värdinnan hamnat på bild; frv Benette, Kristina, Kitte och Majsan

 

Inte sju men väl fem sorters kakor….plus Benettes goda bullar. Och självklart; ett litet glas portvin därtill

 

Varmt och gott med päls, både på kropp och huvud så varför inte; kanske blir det här min melodi i vinter!?

Oförglömliga dagar i Rioja

Jubilarerna, Helene och Jan Svallingson, på ett av Riojas otaliga vinfält

Har man en syster och svåger som nästan är spanjorer efter många års vistelse i det stora landet, som aldrig drar sig för besvär, är fenomenala på att organisera, är extremt generösa och dessutom båda fyller jämt i år (60) så får man vara med om det som jag och drygt 60 andra släktingar och vänner fick uppleva i helgen: Helt fantastiska, oförglömliga dagar i vidunderligt vackra Rioja!

Helene, i sitt esse. Guide, organisatör, leklekare, tar hand om alla…Hon kan hon😍👍

Tapasrundor i Logronos (regionhuvudstad) mysiga gamla stad, vingårdsturer med guidning som slutade med långlunch i en vacker bodega framför en sprakande brasa (inte för värmens skull utan för att grilla lammkotletter) och på kvällen mera tapas följt av partaj och dans till ett riktigt bra lokalt rockband som hyrts in bara för vår skull. Vi hann också med golf och att vara pilgrimer för en dag, på Santiaga de Compostelaleden.

Den ”svenska invasionen” (65 personer) uppmärksammade både i lokalpress och i lokal radio. Enligt turistchefen som personligen kom för att välkomna oss den första kvällen, var nu lika många svenskar på plats i regionhuvudstaden samtidigt, som normalt brukade hitta hit under en hel säsong….:)

Och ja. Nu är vi alla Riojaambassadörer efter helt otroliga dagar i denna vackra region. Lägg därtill trevliga invånare, god mat och riktigt goda viner. Framförallt, vågar jag påstå, känner vi alla som var där oss extremt tacksamma och priviligierade över att ha fått bli en del av denna kärleksfulla, varma ”extended” svensk-spanska familj.

Så TACK älskade syster och svåger med familj för att alla minnen ni gett oss och för allt vi fått uppleva de här dagarna. Ni är helt otroliga!

/Lotta

En av Riojas många vinkällare

Istället för att riva de gamla betongtankarna där vinet lagrades förr (idag används ståltankar) har den här vingården låtit en graffitikonstnär smycka dem. Häftigt resultat va!

Vackrare bygd än Rioja är svårt att föreställa sig

Med min älskade lillasyster❤️

Det dracks många glas Rioja de här dagarna, här njuter Fredrik Svallingson, Torkel Danielsson och Patrick Malmer av goda tapas och god dryck

Svenskinvasionen uppmärksammades av lokalpressen

Vi hann vara pilgrimer också, här dagsvandring på Santiago de Compostelaleden. Kusinerna Matilda Danielsson och Johanna Svallingson tar täten

Pilgrimerna tar igen sig innan lunchen som dukades upp i det fria

Lön för mödan, lunch efter vandring. Natalia (i mitten) organiserade tredagarsfestligheterna ihop med värdparet på ett alldeles suveränt sätt, hon bor i Madrid men är från Logrono (regionhuvudstad i Rioja) där firandet gick av stapeln.

Nu är vi alla Riojaambassadörer, vi som hade förmånen att vara med under de här oförglömliga dagarna, det är ett som är säkert. Vi kommer aldrig att glömma all den värme och kärlek som omfattade oss som var där, dessutom måste Rioja vara en av de vackraste platserna på jorden!

(ps: Maken och jag hann även med en avstickare till Bilbao och Guggenheimermuseet där -måste ses- och helt otroligt vackra San Sebastian innan hemfärden igår tisdag. San Sebastian är fr o m nu min favoritstad i Europa. Åk dit om ni kan!)

Vill du ge din familj och vänner en reseupplevelse utöver det vanliga; så ska du kontakta Helene. Hon och familjens goda vän Natalia Urbina från Madrid, som var med och organiserade helgen firande, hjälper er att se och uppleva det riktiga Spanien, långt borta från turiststråk och färdiga menyer. Kontakta Helene på info@caporama.se, för mer information.

Kom snart tillbaka!

Det är intensivt att umgås en hel helg med de små barnbarnen, men oj så roligt! Måste erkänna att jag kände mig rätt slak efter att alla åkt hem i söndags, men redan efter några timmar längtar jag efter kladdiga pussar och små händer som rycker en i byxbenet så snart uppmärksamheten från henne där uppe stillar ett ögonblick. Och vem klarar att negligera små barnaröster som vädjar ”om fammo om..” Inte jag i alla fall!

Vi var hela familjen samlad här över helgen, vilket förutom maken och mig innebär våra tre söner med respektive och så Dag och Hjalmar förstås, snart 2,5 respektive 1,5 år.

När grabbarna och maken spelade golf i lördags, drog vi andra ut i naturen, med matsäck, för att njuta av hösten och leta svamp. Svampfångsten blev mager, några trattisar var allt vi vågade plocka (de andra svamparna vi hittade kände vi oss inte säkra på), men vi fick en helt ljuvlig, skön eftermiddag i skogen.

Kom snart igen, allesammans! /Lotta

Känslan att hålla två små händer….

Emma, Bea. Elin och Hjalmar har tagit plats på filten. Dag sover fortfarande i sin vagn

 

Kusinfniss

Bokcirkeln läser Sara igen

 

”Blir jag avskedad nu” undrar Eia när hon mejlar sin text från senaste mötet med bokklubben (som jag missade) till mig, och kommer på att hon glömt ta en bild på boken!
Texten måste mejlas till mig eftersom Eia inte längre kommer in i wordpress (vårt bloggverktyg), efter att ha uppdaterat sin dator. Problems, problems. Men avskedad. Nej knappast. Utan dig Eia ingen blogg, så är det bara!

Sara Löwendahl

Så jag tog en egen bild på boken men lägger också in en bild på Sara själv, som jag hämtat från Corren.se. Får man ”stjäla” en bild bara så där? Troligen inte, men jag gör det ändå. Och här kära bloggföljare, kommer Eias redogörelse från senaste bokklubbsträffen:
Bokklubben har sammanträtt! Varje gång det är dags känns det i luften liksom eller hur jag nu ska förklara den där känslan av samhörighet med några människor som man får genom många samtal, allvarsamma, roliga, igenkännande samtal.

Den här septemberdagen träffades vi hemma hos Monica och började som vanligt med att äta gott. Över en tallrik med grönsakssoppa och sedan en kopp kaffe med en äppelkaka ”som man bara måste har receptet på” pratade vi om den senaste lästa boken; Luften är fri av Sara Lövestam.

Under bokklubbens första år läste vi Jazz av samma författare, och vi blev alla förtjusta i hennes sätt att skriva och av hennes berättarkonst. Nu ville vi pröva en deckare av Sara Lövestam. ”Luften är fri” visade sig vara del 3 i en serie som nu nu blivit 4 om Kouplan, en man som lever papperslös i Sverige och som i väntan på ett eventuellt tillstånd om asyl tar sig fram genom att vara privatdeckare.

Det är ingen deckare i vanlig mening, utan en bok som också ger insikter i en människas oroliga tillvaro i ett utanförskap som rymmer hemlöshet och rädsla för polisen.

”Luften är fri” gav mersmak och själv måste jag läsa den nya boken om Kouplan; ”Finns det hjärterum.”

Vi hade denna gång lite svårt att enas om nästa bok men efter många förslag landade vi i Linn Ullmans ”De oroliga.” 26 oktober ses vi hemma hos Anna i Klockrike.

/Eia

(Jättebra val av bok kan jag intyga som redan läst Linn Ullmans senaste bok ”De oroliga.” /Lotta)