Goa Gööteborrrg

En kväll hos Lena i Majorna, och nästa kväll hos lillayster Helene och hennes man Jan i Onsala, tre mil från stadskärnan. Kitte (Ståhl), Kristina (Hallendorff) och jag gjorde Göteborg i veckan.

Lena, som då hette Ruthström, är vår vän sedan flickskoletiden i Linköping. Direkt efter studenten drog hon till Rivieran och Nice, och har bott där sedan dess, men vi har hållit kontakt hela tiden så när vi ses som nu känns det som om det var i går vi träffades senast, även om det i realiteten hunnit gå några år. Som pensionär är både Lena och maken Claes titt som tätt i Göteborg, där barn och barnbarn finns på promenadavstånd från deras mysiga övernattningslägenhet, en rymlig etta i Majorna.

På kvarterskrogen Plankan, här Lena och Kitte

Den bodde vi i alla fyra vilket gick utmärkt med dubbelsäng och bäddsoffa och tack vare att Claes sov över hos barnbarnen som ändå behövde passning. Galant lösning för vår del. Hoppas att även morfar Claes tyckte detsamma:)

På promenad i Haga

Vi anlände i regn och rusk men nästa dag var det riktigt bra väder för att vara Göteborg; alltså fortsatt grått men varken blåst eller regn. Vi strosade runt i Haga med mysiga affärer och kaféer, besökte Feskekörka och åt lunch i Saluhallen; pitabröd sprängfyllda av falafel, sås och grönsaker för 50 kronor styck.

på jakt efter inget, men här finns nästan allt

Plastbågar à la 60-tal, eller är det 70? Så här ska i alla fall solglasögonen se ut i vår, hävdade denna unga dam som vi stötte på i en av Hagas många vintagebutiker

Pendeln till Kungsbacka tog tjugo minuter. Där hämtade min fina lillasyster som precis slutat dagens arbetspass.

Helene❤️

Kan inte tänka mig en bättre person än Helene att få hjälp av om man är gammal och/eller sjuk och behöver vård i hemmet. Jobbet som undersköterska inom hemtjänsten är tungt och krävande, men Helene älskar det. Och brukarna som det heter numera älskar henne.

Färska räkor och vin hemma hos Helene och Jan i köket i Onsala. Kan inte bli mycket bättre!

/Lotta

 

 

Vilken lyx-dag!

Visst är januaridagar till för att lyxa till det lite? Man kan ju inte bara sitta och tycka synd om sig för att det mörknar för fort och för att solen sällan visar sig.

Lotta och jag gjorde en januarimåndag till en finfin dag. Började med Friskis för att stärka en och annan muskel, och för att få plats med de godsaker vi planerade att äta senare.

Dagens lunch blev inte vilken lunch som helst utan en riktig braklunch på Scandic city. Där fanns det mesta på bufféborden.

Men nej, det är inget vin i glaset som Lotta håller i! Nästa gång ställer vi bilarna hemma…

Tur att man har en dessertmage!

Orkade inte allt, smugglade ut lite choklad till bion.

Filmstaden en vardagseftermiddag är något lugnare än på kvällar, det vill säga publiken är lugnare!

Vi såg filmen om Ted Gärdestad och den kan verkligen rekommenderas! Bra skådespelare och de fantastiska låtarna, och en historia som griper tag ordentligt.

/Eia

Åter på Junibacken

 

Var på Junibacken för andra gången i mitt snart 69-åriga liv häromveckan och blev helt såld. En helomvändning från vad jag tyckte om Astrid Lindgrens sagomuseum på Djurgården när jag besökte det för något år sedan, vittnar ett äldre på blogginlägg om. Då var jag ganska besviken, mest för att jag saknade den viktigaste sagofiguren av dem alla där: Pippi. Och visst, att inte Pippi som figur finns med på Villa Villekulla tycker jag fortfarande är helt oförståeligt. Hon syns inte ens på bild. Men i övrigt är jag såld. Skälet: Till skillnad från förra gången jag var där med Dag åkte vi nu sagotåget genom Astrid Lindgrens, mycket verklighetstroget uppbyggda, kända sagomiljöer.

Dag, 2,5 år, är fortfarande för liten för den upplevelsen ska sägas här direkt. Ronjas rövare, troll och vittror, draken Katlas väsande, blixt och dunder och en gigantisk råtta med dinglande svans som vakar över Nils Karlsson Pysslings näste. Det fanns mycket som skrämde i mörkret, men farmor njöt av färden genom sagans land där självaste Astrid Lindgren guidade genom miljöerna med sin välkända röst.

Vilken tur att fler barnbarn står på tillväxt, så farmor får komma tillbaka hit snart igen. Hjalmar (två år i maj): Snart är det din tur!
/Lotta

Ps: Inträde för en vuxen och ett barn till Junibacken kostar 350 kronor. Med pannkakslunch och så inköp av en bil som den lille vägrade släppa när vi passerade museishopen (en rolig affär med många fina böcker och andra köpvärda prylar) gick kalaset löst på en bit över 500 kronor. Dyrt men, faktiskt, värt pengarna! Ds

Kalas på Lönnebacka och Ida hänger i flaggstången -en av många sagomiljöer vi passerar med sagotåget

Vilken dröm att få borsta Pippis häst

Årets fest; Rockfesten

Vi -d v s jag och maken Lolle som också är kapellmästare i Linköpings Rockband, och våra goda vänner Benette och Mats Hammar- började i liten skala (60 gäster) år 1993. Linköpings Rockband spelade då som nu på Rockfesten och ett antal av deltagarna är desamma, om dock något mer ålderstigna….,men i övrigt finns inte så många likheter mellan festen då, och det jättekalas som Rockfesten kommit att bli på senare år.

I Rockfestens begynnelse serverade vi starköl och varmkorv. Våra barn som då var i tidiga tonåren hjälpte till med utskänkningen. Vi hade charader och delade ut pris till bästa rockutstyrsel.

Lolle, Mats, Benette och jag, i guldjackan som är ett måste på varje Rockfest😊

Sen dess har Rockfesten vuxit. Mer och mer för varje år. I år var det tredje året i rad som vi höll festen på Harrys i Linköping. Runt 450 personer blev vi till slut (från tjugoåringar till 75+ och t o m, några 80-plussare) varav de flesta också åt buffet innan dansen. En helt makalös god buffet för det facila priset av 150kr. Tack Fredrik och alla ni andra på Harrys för ett proffsigt arrangemang!

Vilket drag det blev, i vanlig ordning! Och vilken musik! Jag är visserligen partisk men vågar här och nu utnämna Linköpings Rockband till ett av Sveriges, ja kanske Sveriges, bästa coverband och Rockfesten i Linköping till årets roligaste fest!

Ni som inte var där är är välkomna nästa trettondagsafton så kan ni bedöma själva!

/Lotta

(ni får ursäkta att bilderna både är mörka o suddiga… Kan tillägga att jag faktiskt körde hem i år men det syns ju knappast på bilderna att jag var spik nykter 😉)

Johan Rigbrant, Sigbjörn ”Sibban” Olofsson, Henning Palmefors, Ludvig Ludde” Jansson o Marcus Linge. Alla trogna Rockfestare sedan begynnelsen

Trio som gillar LRB -och Rockfesten

De här fina pojkarna prickade av gästerna vid ingång. Oscar och Philip Henriksson, barnbarn till Benette och Mats var kvällens yngsta deltagare, men bara fram till klockan halv tio då de tog bussen hem.