Glad påsk med rena fönster

Rena fönster och så lite påskpynt och blommor på det. Välkommen påsk!

Nu har jag storhandlat, bakat och förberett maten till påsk. Ska bli så roligt att få hem alla; barn och barnbarn över påsken som jag tycker är årets trevligaste helg, särskilt när den bjuder på strålande sol som den verkar kunna göra i år.

Och idag kom Ulrika och hennes tjejer från Håkan Städare hem och fixade det absolut viktigaste för att få fram den där vårfeelingen som jag känner att jag fått nu; fönsterputs! 

Det var ett år sedan tjejerna var här sist så det var verkligen på tiden, minst sagt! Fönsterputs är en konst, och skulle jag så hålla på i dagar fick jag dem ändå inte så blanka och fina som Håkan Städare nu fixar på några timmar (och då har vi ändå ett stort hus med många fönster). Till ett vettigt pris också, tack vare rutavdraget på 50 procent som vi pensionärer fortsatt får göra (tack snälla staten för det!).

Nu går jag omkring kring här hemma och njuter i fulla muggar. Det finns inget mycket som slår kombinationen blanka, nyputsade blanka fönster och stark vårsol.

Glad påsk på er alla!/Lotta

 

 

Fönstren är inte täta så här har legat drivor av fluglik mellan dem, i mer än halvåret nu. Så härligt att bli av med det!

Gnistrande rena rutor vare här

Längtar efter att äta frukosten ute

Jag; en vandrande bacillhärd

snö, snö, snö

Har aldrig upplevt en så snörik vecka i alperna tidigare som vi gjorde nu när vi var nere i franska Avoriaz. Och då har jag ändå åkt skidor i Alperna nästan varje år sedan 70-talet. Jag har heller aldrig varit så dunderförkyld på en semester tidigare. Barnbarnsbacillerna som däckade mig hemma innan resan försvann inte i alpluften som jag räknat med. Tvärtom. De piggade istället på sig och gick till förnyad attack!

Förutom bacillerna och berget av näsdukar jag spred omkring mig därnere hade vi en helt okej vecka…) Trots att det dagliga snöandet gjorde sikten så dålig att också de friska i sällskapet avstod från skidåkning en av dagarna. Men det är så här med skidåkning. Får man bara en fin dags åkning så glömmer man de andra dåliga. Och vår sista dag var riktigt fin. Då hade jag börjat känna mig rätt frisk igen, och med sol i backen och fin kall nysnö överallt så fick vi några riktigt härliga, långa åk.

Vi hyrde en pytteliten minietta av kompisar till Ing-Marie och Magnus Olin som var vårt ressällskap. Det är tur att vi fyra känner varandra väl, för hur kul kan det vara att ha ett ressällskap som snorar och hostar och är dödstrött mest hela tiden!? Inte ett dugg kul. Och det är inte heller kul att vara den vandrande bacillhärd som jag förvandlades till där nere…Man vill helst dra något gammalt över sig och slippa se en enda människa, vilket är svårt när fyra vuxna personer ska samsas på tjugo kvadrat…

Det är bara en sak som är bra med förkylningseländet. Det är så himla skönt att bli frisk igen:) /Lotta

Solen visade sig några timmar i alla fall

Crepen som serveras överallt och i alla former är överskattad, tycker jag. Tänk pannkaka med lite jox i

Har aldrig sett så fina sallader någonstans som de som serverades i Avoriaz. Stora och matiga. Här ger sig Ing-Marie i kast med en maxad variant

Bokcirkeln pratade mer om robotar än om Atwood

Margaret Atwood nämns nästan varje år som en potentiell Nobelpriskandidat. Det är på tiden att hon får priset, tycker jag.

Då bara hälften av oss som sågs hos Gerd i Klockrike hade hunnit läsa Atwoods novellsamling ”Den frystorkade brudgummen,” blev det inte så mycket diskussion kring boken den här gången (jag gillade den om ni vill veta, men så har jag läst och gillat Margaret Atwood sedan jag var ung). Det gjorde inget, vi hade så mycket att prata om ändå och det är ju det som är så kul med de här träffarna. Diskussionen blir intensiv oavsett ämne.

Gårdagens mest engagerade diskussion kom att röra robotars intåg i samhället, och då särskilt inom äldreomsorgen. Forskningen är intensiv kring artificiell intelligens och att robotar på sikt tar över många av dagens arbetsuppgifter, inte minst inom vården, verkar de flesta experter vara eniga om. Men vill vi ha en robot som torkar oss i rumpan, tvättar och matar oss när/om vi blir gamla och skruttiga? Runt köksbordet i Klockrike var vi inte eniga i frågan kan jag avslöja. Har ni funderat själva på vad ni tycker?

Nästa bokträff blir den torsdagen den 19 april, kl 13, hemma hos Lisbeth. Till dess läser vi ”Tillbaka till henne” av Sara Löwestam.

Vi har läst Sara flera gånger tidigare i bokklubben och gillade särskilt hennes debutroman; ”Allt om jazz.” Tror inte vi blir besvikna denna gången heller. Eia som gjorde valet har redan läst ”Tillbaka till henne” (som kommer i två delar). Hon ger den omdömet; ”Fantastiskt bra läsning.”

/Lotta

Bokcirkelvärd för denna gång; Gerd Mellberg i Klockrike. Gerd bjöd på broccolisoppa och efter det en sagolikt god kaka (se bilden) gjord på morötter och vintersquash.  Återkommer med receptet här på bloggen om Gerd vill dela med sig av det?? Kakan är säkert jättenyttig, innehåller t ex bara 0.5 dl mjöl.

På 1-årskalas!

Lilla Agnes har redan hunnit bli ett år och det firade vi förstås.

Först med grillning vid Roxen och tänk att solen tittade fram!

Kusin Majken kom från Göteborg och drack festis på Roxen.

Kusinmys med Lova och lillasyster Agnes som satt sig i Majkens knä

Men dagarna innan var det flyttdags för sonens familj. Farmor ordnade liten utflykt inomhus för Elis och Annie när Annie fick feber.

Annie mitt i flyttröran i nya huset i Kullavik söder om Göteborg.

/Eia