Svettigt värre

Vi vandrar vidare på Östgötaleden och har nu avverkat drygt en tredjedel av den ca 141 mil långa leden.

Ni som läst bloggen tidigare vet att målet är att hinna gå hela leden innan vi trillar av pinn och/eller orken tryter. Med den här takten börjar jag tror på att det ska gå!

Är nyligen hemkommen från en tvådagars vandring mellan Kisa och Dansbo, med övernattning i Öknehult. Totalt har vi vandrat nästan tre mil de här dagarna, i rekordvärme och stundtals rätt jobbig terräng.  Inte nog med att leden innehöll en rad branta uppförsbackar som vi segade oss uppför i tryckande värmen, den var också igenvuxen långa sträckor så att vi måste plöja oss fram som i en djungel, genom lårhögt gräs och risiga snår. Det var ingen vidare trevlig upplevelse stundtals och så ska inte en vandringsled behöva se ut!  Bättring efterlyses också vad gäller markeringarna utmed leden! Det är lätt att förirra sig när de oranga prickarna är så utblekta att de knappast syns, ofta sitter de också på för långa avstånd. Vi var på väg att förirra oss helt flera gånger, men lyckades med gemensamma krafter hitta rätt igen och fram kom vi.

Öknehults vandrarhem är ett rätt slitet ställe både vad gäller byggnader och omgivningar, men får ändå en femma i betyg av mig, på en skala från 1-10. Att bada i Stensjön, ett stenkast från vårt lilla krypin, var gudomligt och maten (180 kronors för en trerätters); fyllda champinjoner, pannbiff med lök och potatis samt rabarberpaj och vaniljglass, vällagad och god. Bemötandet var det heller inget fel på. Att övernatta i ett enkelt fyrabäddsrum, middag och frukost kostade 400 kronor per person. Därtill fick jag betala 80 kronor för påslakan och underlakan, som jag inte fått plats för i min lilla rygga.

/Lotta

Golfnörden

Det är bara att erkänna. Jag som tyckte golf var snudd på det fånigaste som fanns att ägna sig åt för nio år sedan, har blivit en riktig golfnörd.

Här på Kalmar vackra golfbana spelade vi igår, en fantastisk plats med Östersjön som närmsta granne.

Välkommen till golfträsket” minns jag att min gamle arbetskamrat Christer Kustvik, idag är han förresten chefredaktör på Corren, sa till mig när jag berättade då för nio år sedan att jag börjat spela golf. Sönerna gav maken och mig i 60-årspresent en helg på Gränna golfklubb där vi fick ta grönt kort; inträdesbiljetten till sporten. Utan det initiativet hade vi, i alla fall inte jag, nog aldrig kommit igång

Golfträsk är ett så bra ord för det är precis så; man fastnar! Går det bra en runda vill jag genast spela igen för att det gick så bra. Och går det dåligt gäller samma sak, då vill jag ut igen för att revanschera mig.

Så är det socialt, man träffar en massa trevliga människor. Motionen är inte heller att förakta, spel över arton hål innebär cirka en mils promenad. Bland det bästa med och unika för sporten är att alla kan spela med alla, oavsett hur mycket det skiljer i färdighet och kunnande. Säg en annan idrott där det går?!

/Lotta

Gissa var jag är!

Jo i Eksjö, på stadshotellet. Här, i centrum av den gamla, vackra trähusstaden har jag och maken tillbringat natten.

Vi är på en minisemester med golf som tema. Spelade på Eksjö golfklubb igår, en rätt trixig bana som jag fick 30 poäng på vilket jag är nöjd med. Slog maken, han fick ihop 23.

Nu åker vi till Kalmar för nästa golfrunda och inatt bor vi på pensionat på östra sidan av Öland.

Solen skiner, allt blommar och livet leker. Tjoho!

/Lotta

Vilken födelsedag..

..han fick vår Hjalmar med jordgubbstårta i trädgården, lek med storkusin ”Gag” (Dag) och, inte minst, bad i Sturefors denna underbart soliga och vackra dag.

Det var en vacker, varm dag även när Hjalmar föddes för två år sedan, också när han fyllde ett var det sommarväder. Minns ettårskalaset särskilt eftersom det firades i en varm lägenhet på Mörnersgatan där Hjalmar med föräldrar bodde då. Nu bor de hos oss sedan drygt tre månader tillbaka, men nästa helg går flytten till det -nästan- färdigrenoverade lilla radhuset som de köpte i början av året, på Ånestadsgatan i Linköping. Kommer sakna att ha dom här, men gläds med dem åt att de äntligen kan flytta in i sitt första köpta hus, som de har längtat. Och de flyttar ju inte så långt😊

/Lotta

Stackars oss kvinnor!

Hoppas ni följer det här schemat! Annars får ni skylla er själva när förfallet kommer!

Köpte tidningen Femina, en tidning som jag läst till och från sedan tonåren. Många bra reportage där och för övrigt sansad t ex när det gäller att skriva om skönhetsprodukter. Tyckte jag alltså.

Idén med det här pysslandet med ansiktet lär komma från Sydkorea. I söndagens DN skyllde en krönikör på Trump !!! Jag tror att hon menade att vi bara orkar med oss själva numera i en värld som blir allt tokigare.

Stackars den som tror att man måste ha alla dyra, för dyra är de, produkter för att hålla ansiktet rent. Känner en kvinna i min egen ålder som alltid bara använt tvål och hon är inte skrynkligare än jag.

Själv tar jag lite rengöringskräm och duttar sen på ansiktsvatten. Klart!

/Eia

Lite shopping i grannsta’n

Var nyfiken på Åhlens nya outlet i Norrköping som jag passade på att besöka när jag ändå åkte de fem milen hit för att köpa en golfklubba -minivarianten- o plastbollar på golfspecialisten Dormy.

Hjalmar ska faktiskt få en egen klubba i present på tvåårsdagen nu på söndag. Lite behändigare än våra långa golfklubbor som han nu tar när han vill slå på bollar i trädgården (träffar faktiskt förvånansvärt många).

Åhlens ja, här finns faktiskt både bra och prisvärda grejer. Fyndade vin och champagneglas till sommarhuset, 50 kronor för fyra, snygga tyckte jag, glas är väl billigt! Köpte också en ljusblå, vid, teeshirt från Replay och en skön sommartröja i lin och bomull från Boomerang.

Tröjan kostade visserligen 690 kronor trots halva priset men den är otroligt mjuk och skön och i färger jag gillar; beige och vitt. Det blir en favorittröja i sommar👍😊

/Lotta

11-kaffe på Kittes veranda

Tant Margit 94 har jag känt sen jag var liten. Det är en cool gammal dam som klarar sig helt själv och är fortsatt nyfiken på livet. Hon bor visserligen på servicehus i Sturefors sen några år men fortsätter självklart laga sin egen mat och sköta sin lägenhet själv, ”något måste jag ha att göra.”

När jag tar med tant Margit på en dagsutflykt, det brukar bli någon gång om året, får hon välja mål. I år blev det som det brukar bli, vi åkte till Idebo som ligger på en halvö längst ned i Sommen, där hon växte upp på en liten gård med föräldrar och fem syskon.

Men först stannade vi och drack 11- kaffe i Gärdala på bästa vännen Kittes veranda, med snickarglädje och utsikt över sjön Järnlunden.

I trädgården blommade fruktträd, hägg och syren med ett sällan skådat överflöd av vita blommor. Bin surrade, fåglar sjöng, solen värmde och kaffet, som vi naturligtvis blev serverade i gammaldags små nätta koppar, smakade bättre än något kaffe jag druckit på länge. Ja brödet också.

Tack för en fantastiskt härlig stund hos dig Kitte😍 ”Här hade jag kunnat stanna hela dagen”, sade tant Margit när vi gav oss iväg på vår ca tjugo mil långa bilutflykt till Idebo och åter. Jag med!

/Lotta

Välkommen lille vän!

Nu har Majkens lillebror, Catrins och Rickards son och vårt sjunde barnbarn kommit till världen!

Mormor och morfar var snabbt i Göteborg för att beundra underverket och för att få sniffa på den nyfödde. Finns det något ljuvligare?

På vägen tillbaka hem gick vi flera passagerare; äldsta dottern som varit på jobbmöte i Göteborg och så barnbarnen Annie och Elis! Föräldrarna passade på att måla på sitt nya hus innan de kom till Vassa två dagar senare .

Det blev mycket bad och båt under den varma helgen. Och mycket blommor som plockades in för att sättas i vaser. Gullvivor och maskrosor till exempel, egentligen lika vackra blommor!!!

/Eia

Vackert, vackrare, vackrast

En vandring på leden runt sjön Rängen, i finaste vädret när naturen står i försommarskrud. Det kan inte bli vackrare.

Nu gick vi inte runt hela sjön, det är drygt tre mil, utan nöjde oss med en mil. Denna gången. Helt vidunderligt fint!

Vi började med hemgjord glass på mysiga kafeet i Stafsäter. Matsäcken åt vi strax innan Vårdnäs som var slutmålet för denna gång. Där gick vi också en runda på kyrkogården och läste på gravarna innan vi åkte hem. Hittade flera för oss kända namn. Ni där, vi -ännu- här. Ingen annanstans ter sig existensen så märklig och livet så kort, som under ett besök hos de döda.

Om några veckor tänker vi vandra på Östgötaleden igen, sträckan Rimforsa-Kisa. Det kräver två dagar, så har någon bra tips på övernattning längs med leden, ett mysigt pensionat, B&B eller liknande, tar vi gärna emot det. Mer vandring åt folket!/Lotta