Nostalgi i Mariestad

Mariestads-Tidningen var min första arbetsplats med en fast tjänst som journalist. Jag stannade där i fyra år och hann inte minst träffa min blivande man där .

”I mörkrummet” brukar han säga. Han var fotograf på tidningen och på den tiden använde vi ju oss av mörkrum för att framkalla film.

1975 flyttade vi båda till Östergötland.Ett mycket stort steg för västgötar!!!

I sommar åkte vi tillbaka . Svärföräldrarna bodde ju där så vi har givetvis varit där många gånger genom åren men nu var det väldigt längesedan.

Så här fint är det i Mariestad en sommarkväll, vid hamnen, med Vänern utanför.

Utefter hamnen finns det några restauranger bland annat Sill & Dynamit som varmt kan rekommenderas. Öppet året om och med otroligt god mat.

Vi bodde på lilla hotell Vänerport, en riktig hotellen med överraskande förstklassig frukost.

Och sen åkte vi vidare och äntligen kom jag till Karlstad och Sandgrund och Lars Lerins permanenta utställning. Men innan dess letade vi efter en rastplats med bänkar. Hotellet i Mariestad hade försett oss ned kaffe och wienerbröd men vi kom nästan ändå in i Karlstad innan vi fick syn på några bänkar och bord. Äntligen! Men..

Attans!

Men vi hade hamnat i historiska Fröding-marker och fick lite kultur på köpet!

Åh så fantastiska verk av Lerin! Det var bara att gå omkring på Sandgrund och njuta.

Önskar att man hade haft råd att köpa något. Nå, två kort för 15 kr styck kostade jag på mig.

/Eia

”Vad gör ni på en dag?”

Ja vad gör vi egentligen? När ett sjuårigt barnbarn ställde frågan började jag verkligen att fundera.

Men dagen började tidigare på flygvapenmuseet med barnbarnet Lova. Där kan hon vara i timmar, stå framför ”stormen” , bygga virtuella flygplan, krascha andra på en annan skärm, starta ”motorn” i den jättestora helikoptern och bli lite rädd varje gång och gå runt montern med den nedskjutna DC3:an och förundras över alla saker man kunnat plocka upp ur havet.

Sen åkte hon med till Vassa, pustade ut en smula, hoppade från bryggan ner i vattnet en massa gånger medan mormor o morfar satt på en bänk och tittade på. Som äldre gör..

Och så ställde hon frågan: Vad gör ni på en dag? Med betoning på GÖR. Tänk, jag kunde höra någon i hennes närhet säga just de orden….

Jag berättade: Först tar jag en morgonpromenad, sedan äter vi frukost, läser tidningen, bäddar och borstar tänderna. Sen är det dags för elvakaffet. Handlar kanske eller fixar lite på tomten. Ibland jobbar vi lite också men bara lite.

”Ni har inte så mycket att göra va?” sa sjuåringen

/Eia

Utflykt till Hasselö

Att ta båten till Hasselö och hyra cyklar för att sedan ta sig ut till öns sydligaste del Sladö, och äta på restaurangen Sjökanten där. Det har vi pratat om att göra i alla år vi sommarbott i Flatvarp (22 vid det här laget…), men först idag blev det av. På en av denna sommars helt otroligt varma dagar, dagar som inte verkar ha någon ände.

Hasselö är en skogig ö och här märks torkan mer än uppe hos oss, en halv timmes motorbåtsresa härifrån. Det knastrar och dammar under fötterna, såväl lövträd som barrträd slokar och ängarna ut mot Sladö ask som är ett naturskyddsområde är bruna och torra.

Vi hyrde tandemcykel för att ta oss ut till lunchen på Sladö. Att cykla tandem var en ny bekantskap för mig som inte var odelat positiv. Skakigt och lite läskigt att inte kunna styra själv, tycker jag. Nästa gång cyklar jag egen cykel!

Hemma sex timmar senare sitter vi här på altanen och ”tomglor” ut över horisonten igen. Ännu en kväll i yttersta havsbandet med tropisk värme (+25 kl 21). Underbart, men samtidigt ändå inte… För hur ska det här sluta???

/Lotta