Ferrantes trea avklarad

Så var det dags för bokcirkel igen igår kväll, och denna gång hemma hos mig. Vi var fem av den nio kvinns starka bokcirkeln som diskuterade Elena Ferrantes trea; ”Den som stannar, den som går.” De andra fyra hade annat för sig, som omsorg om barnbarn. En mycket kär syssla som tar allt mer av vår tid:)
Berättelsen om Elena och Lila fortsätter att fascinera och beröra, och vi längtar alla efter fjärde och avslutande delen av romansviten som nu finns översatt till svenska. ”Det förlorade barnet” läser vi dock inte i bokcirkeln, utan tar på egen hand. Själv ser jag fram emot den som sommarlektyr.
Till nästa möte som är hemma hos Eia den förste juni, har vi bestämt oss för att läsa ”Älskade terrorist,” boken där svenska Anna Sundberg beskriver sexton självupplevda år med fanatiska islamister, i bland annat Georgien. Mona i vår bokcirkel som läst den har rekommenderat den till oss övriga.
Nästa bokcirkel blir förresten ett lunchmöte. Passar pensionärer som oss bra!
/Lotta

Bokcirkeln betar av Ferrantes

Det började med ettan ”Min fantastiska väninna”, så plöjde vi tvåan ”Hennes nya namn” och igår bestämde vi i bokcirkeln att, direkt, fortsätta med trean ”Den som stannar den som går.”
Vi hade ju egentligen redan tidigare tagit beslut om att läsa klassikern ”Den femte sanningen” av Doris Lessing och diskutera denna ”feministiska bibel” som tegelstenen till bok kommit att kallas, när vi träffas nästa gång i början av maj.
Men nu har också vår bokcirkel gripits av Elena Ferrantes-febern, så del tre i romansviten får gå före.

Tvåan är ännu bättre än ettan, och nu har man också blivit bekant med de flesta namnen. Det digra persongalleriet upplevs av många som rätt störande i början.


Vad är det som gör berättelsen om de italienska flickorna Elena och Lila- som i del två ”Hennes nya namn” hunnit växa upp till vuxna kvinnor- till en sådan bladvändare?
Vi hade svårt att sätta fingret på varför det är så svårt att lägga ifrån sig böckerna när man väl kommit in i historien, förutom att de är välskrivna och storyn om de två väninnorna vars liv utvecklas i så olika riktningar inte lämnar någon oberörd. Gerd framhöll Ferrantes skicklighet i att skildra tonårstiden med sitt sexuella uppvaknande som alltigenom äkta och träffande. Något av det bästa jag läst i den genren, tyckte hon.
”Att äntligen få läsa en roman som uppgraderar väninnerelationen och ger den dess rättiga plats är otroligt upplyftande,” sammanfattar en recension i Dagens Nyheter Ferrantes romansvit. Och kanske är det just detta som fångar oss kvinnor! Vore därför intressant att få veta hur män som läst romansviten, upplever den! OM de nu ens läser den?
Nästa gång träffas bokcirkeln hemma hos mig. Varmt välkomna torsdagen den 4 maj, kl 18!
/Lotta

Igår var Lisbeth värdinna för bokcirkeln. Hon bjöd på kalasgod tomatsoppa med bröd och ost och till efterrätt en härlig äppelkaka med vaniljgrädde. Entrédrinken (alkoholfri) inte att förglömma: Det var en fräsch och uppfriskande historia gjord på pressad citron och riven ingefära.

Bokkväll i polyglott sällskap

Lisbeth, Benette, Lena, Monica, Mona och Gerd i gemensam skål


Så här inleder Sveriges radios kulturredaktion sin rescencion av förra årets Augustvinnare; De polyglotta älskarna, skriven av Lina Wolff:
”Ett jag söker en man. En: ”öm men inte alltför öm man” som hon skriver på dejtingsajtens profilsida.
Den där mannen som Ellinor finner visar sig vara en gift, djupt deprimerad, kraftigt överviktig, sexköpande litteraturkritiker med en livslång besatthet av en författare.
Den författaren heter Max Lamas, och han har aldrig intresserat sig för kvinnor, utom för deras kroppar, men har nu utmanats att skriva en roman om dem. Om kvinnorna.
Max Lamas söker den perfekta kvinnan, hon är polyglott, som han själv, talar med många tungor.”
Det är en märklig historia som Lina Wolff har åstadkommit, men berättelsen föll inte någon av oss i bokcirkeln i smaken. ( Eia som inte var med har avslöjat att hon inte ens orkade igenom boken, men vad Anna, som inte heller var med hos Mona, tycker om den kan jag inte gå i god för…)
Lina Wolff har ett rikt och många gånger vackert språk och berättelsen knyts ihop på ett både skickligt och intrikat vis, men vad vill hon egentligen säga med sin roman och hur kunde den ta hem Augustipriset 2016? Det hade ingen av oss svar på, men den handling som vi fått ta del av i boken gav upphov till en intensiv diskussion bland oss, och det är ju det som är det roliga med att delta i en bokcirkel!

Men sötpotatissoppan som Mona bjöd på, liksom den fräscha inledande äppeldrinken med selleri föll oss alla i smaken. Nedan följer recepten och jag hoppas att ni prövar både soppan och den alkoholfria drinken! Så gott!

Mona bjöd på smakrik sötpotatissoppa


Till nästa bokcirkel som är hemma hos Lisbeth den 30 mars läser vi andra delen av Elena Ferrantes romansvit; Hennes nya namn. Och till gången därpå valde vi en riktig klassiker; Den femte sanningen av Doris Lessing. Boken har kallats för en feministisk bibel. Jag var en stor beundrare av Lessing som ung och läste allt av henne, även denna. Minns dock inget av handlingen, så det ska bli riktigt spännande att få läsa om den!
/Lotta
ÄPPELDRINK
3 selleristjälkar
3/4 dl färskpressad limejuice
2 dl ofiltrerad/grumlig äppelmust
2 msk agavesirap
tonic water, is
Gör så här:
Skär sellerin grovt. Lägg den i en bunke.
Tillsätt limejuice och äppelmust. Stöt (muddla) med en träslev så att sellerin släpper vätska.
Sila och krama ur sellerin lätt.
Tillsätt agavesirapen.
Fyll up med onic water.
Stick gärna ner en selleristjälk innan servering.
SÖTPOTATISSOPPA med getost och pumpakärnor (4 portioner)
1 klyftad gul lök
2 skivade vitlöksklyftor
1 msk olivolja
800 g skalad tärnad sötpotatis
8 dl vatten
3 msk grönsaks( -eller kyckling) fond
150 g getost
0,5 citron, pressad saft
0,5 tsk kajennpeppar
1,5 tsk salt
0,5 tsk svartpeppar
50 g pumpakärnor
3 msk olivolja
2 msk färsk mynta
Gör så här:
Bryn försiktigt lök och vitlök i olivolja i en rymlig kastrull i 2 minuter. Lätt i sötpotatisen och slå på vatten och fond. Koka tills potatisen mjuknat, cirka 15 minuter.
Tillsätt 3/4 av getosten, citronsaft och kryddor. Mixa med stavmixer till en slät soppa. Späd eventuellt med mer vatten om soppan blir för tjock.
Rosta pumpakärnorna i en torr het panna 3-4 minuter. Rör om hela tiden, de bränner lätt vid.
Mixa eller mortla olivoljan med mynta. Toppa soppan med resten av getosten, ringa över myntaoljan och strö över de rostade pumpakärnorna.

Dylan i Klockrike


Bloggens bokcirkel har åter haft en mysig kväll i Klockrike! Denna gång hemma hos Gerd Mellberg, som bjöd på en Dylan-afton. På bilden är Gerd tillsammans med en annan Klockrike-bo, Anna Bjuremark.

Gerd hade i förväg skickat en länk till oss alla med massor av Dylan-texter/låtar. ”Varsågoda, välj ut en som ni kanske tycker extra mycket om, var budskapet.”
Värdinnan hade sedan låtit skrivit ut våra valda texter och spelat in alla låtarna. Vi lyssnade och följde med i texterna, det blev en ny upplevelse, åtminstone kände jag det så.
-Bob Dylan är ett geni, sa Gerd och tyckte att det är konstigt att han inte blivit översatt till svenska mer än vad som är fallet. ”Men riktigt bra poesi kan förstås vara svår att översätta.”
Vi lyssnade, och läste, och bland annat hade vi valt: Hurricane, som är en otrolig berättelse med ett autentiskt rättsfall som grund. Mr Tanbourine Man förstås! Blowing in the wind, Just like a woman och några till.
För mig själv, som aldrig varit någon speciellt hängiven Dylan-lyssnare, gav kvällen en helt ny upplevelse.

Lotta hade glömt sina läsglasögon men fick ett förstoringsglas i sin hand!
Nästa gång är det bok som gäller igen: De polyglotta älskarna av Lina Wolff. Hemma hos Mona 16 februari.
Gången därpå , 16 mars, träffas vi hos Monika och då ska vi ha läst Elena Ferrantes Hennes nya namn. Vi har redan läst del 1, Min fantastiska väninna, och måste bara få veta hur det går!!!!
Själv har jag redan lyssnat på den via Storytel, men lovar att inte avslöja något. Tror dessutom att jag går på ”trean” Den som stannar, den som går”.
/Eia

En stämningsfull kväll med bokvännerna

20161206_204301
Bokcirkeln hade denna gång tagit sig an en bok som kom ut 1912, Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. En bok som de flesta av oss säkert hade läst i skolan men vad handlade den om egentligen?
Om kärlek, förstås. Om kärleken mellan Arvid och Lydia, en kärlek som böljar fram och tillbaka genom åren kring förra sekelskiftet.
Kärlek var inte så enkelt, inte då heller.
”Man väljer inte”, sa en vän till Arvid, det blir något av en ledstjärna i boken. Man väljer inte, det blir som det blir. Lydia gifter sig med en äldre man med pengar, till Arvids stora sorg. Han i sin tur gifter sig strax därpå men den stora kärleken till Lydia finns kvar och blommar upp på nytt när de träffas efter flera år. Men kärlek kan också skifta skepnad.

Röster från bokcirkelgänget:
Dragningskraften mellan Lydia och Arvid är fascinerande.
Bekräftelse bara genom kärleksrelationen.
Omöjligt att i dag förstå en del saker som utspelar sig i boken, som att man bara lämnar sina barn. Och att barnen inte verkade få ta någon plats i de vuxnas liv.

Och sedan, sedan kom samtalet denna bok-kväll att handla om passion och förälskelse och magnetfält och … Nej, jag har lovat att inte avslöja mer.

img-20161207-wa0001
Kvällens värd, Anna Bjuremark med rötter i Norrland, hade bakat Kalixpepparkakor till välkomstglöggen och sedan lagat några smårätter, svenska tapas helt enkelt. Enkelt och enkelt förresten! Här fanns löjrom från Kalix, och avokado och räkor på maffigt god osttårtebit och . . .
img-20161207-wa0002
Vilken härlig stämning vi hade denna kväll och jag kände mig lyckligt lottad att ha haft turen att få komma med i detta fantastiska sällskap, fått träffa nya människor och återuppta bekantskapen med några gamla.

Någon som funderar på att starta en bokcirkel? Jag säger bara: Gör det!

Nästa gång, 12 januari nästa år, ses vi i Klockrike igen. Hemma hos Gerd och då ska vi inte ha läst någon bok, däremot valt ut någon av Bob Dylans texter. Det blir en riktig Bob Dylan-kväll. Vem vet, han kanske kan komma till Klockrike i stället för till Nobelfesten i Stockholm?
/Eia

Bokcirkel med bubbel…

…blev det när vi samlades hos Monica. Vilken härlig, lyxig inledning på vårt bokprat som den här gången handlade om Henning Mankell och hans ”Italienska skor.”
image
Mankell kunde mycket mer än ”bara” skriva deckare är vi överens om efter att ha läst den här boken som vi alla tyckte mycket om. Det är en sällsam berättelse om en äldre läkare som efter att ha begått ett fatalt misstag i sitt yrkesliv isolerar sig ute på sin skärgårdsö. Där lever han med en växande myrstack i huset som enda sällskap. Tills något oväntat händer som kommer att förändra hela hans återstående liv. Det är en berättelse om ensamhet, rädslor och människors utsatthet men också om djup och varaktig kärlek.
”Svenska gummistövlar” är en fristående fortsättning på ”Italienska skor” som flera av oss också hunnit läsa och som även den är en bok vi varmt rekommenderar. Båda böckerna finns i pocket.
Nu tar vi oss an ”Ensam i Berlin” av Hans Fallada, och efter den läser vi Hjalmar Söderbergs ”Den allvarsamma leken.”
Nästa bokcirkel är den 3 november, då vi ses hemma hos Lena i Ljungsbro.
/Lotta

Mest ros, lite ris

Första bokträffen efter sommaren blev ett glatt återseende, hemma hos Benette den här gången.  Bloggens bokcirkel har nu läst utvalda böcker,  träffats och diskuterat bok och en massa annat,  ätit gott och trivts i varandras sällskap i tre år! Stortrivs gör jag fortfarande, om ni frågar mig! 

Stackars Lotta blev risig lagom till bokkvällen och Anna reste till Sardinien . Vi andra sju kom med den aktuella boken, Min fantastiska väninna,  av Elena Ferrante.

”Bra i början,  tröttsam i mitten, bättre i slutet ”, tyckte Lena.

”I första kapitlet var hon  (väninnan) försvunnen men resten av boken handlar om annat”,sa Mona.
Det har hon ju rätt i! Själv hade jag med min långa lässträcka hunnit glömma bort att väninnan var försvunnen! 

Men i det stora hela fick boken höga poäng även om flera av oss tyckte som Gerd: Himla svårt att hålla ordning på alla personer.
Boken beskriver hur banden byggs upp mellan personer i en isolerad miljö.  Är det en lokal maffiakultur vi ser början på? 

Relationerna mellan de två ”huvudpersonerna” är spännande att följa över tid liksom att få  en inblick i hur man på denna gata, som allt utspelar sig,  löser konflikter. 

Elena Ferrantes nästa bok lovar en hel del! 

/Eia 

PS Nästa träff blir 29 september. Då ska vi ha läst Henning Mankells ”Italienska skor”.

 

En berättelse som lever i nuet

20160612_193637
Nu har vi haft träff i vår härliga bokcirkel igen, den som Lotta och jag drog igång här på bloggen. Vi träffades en ljummen junikväll hemma hos Lotta.
Vi är numera nio stycken i cirkeln men sällan kan alla vara med samtidigt. Det är ändå ett säkert gäng som vill fortsätta att läsa och träffas månad efter månad.
Många bra (och även mindre bra) böcker har vi hunnit läsa. Riktigt bra var den senaste, ”I skymningen sjunger koltrasten”, skriven av Linda Olsson.
Vi i bloggens bokcirkel tyckte ungefär likadant: Boken väcker intresse, den har ett lugnt skönt tempo, mysig i all enkelhet och det som är kärnan i hela berättelsen: Mötet mellan människor.
Då sa helt plötsligt en av oss: Jag gillar den inte!
Va? Inte?
”Författaren lämnar oss i sticket. Vi får aldrig veta vem huvudpersonen egentligen är, vi får inte heller veta tillräckligt mycket om hennes bakgrund.”
Men det är en bok som handlar om det som sker just nu, konstaterade vi, i mötet mellan tre människor som råkar bo i samma hus. Några som kanske aldrig skulle ha mött varandra annars.
”Nuet blir så stort och författaren lämnar oss där”, som en av oss läsare uttryckte det hela. ”Författaren har kanske inga andra anspråk, inte mer än nuet!”
Just därför kanske hade vi olika syn på slutet i boken. För vad hände egentligen?
Själv har jag läst en bok av Linda Olsson tidigare och vill gärna läsa fler av henne, jag gillar verkligen hennes sätt att skriva!
Nästa bok blir ”Min fantastiska väninna” av Elena Ferrante. Och bara för att det är sommar och vi ville ha flera böcker på gång, ”Italienska skor” av Henning Mankell.
Och nästa träff blir den 1 september.
/Eia

Moberg är kungen

image
Bokklubben har återupptäckt Wilhelm Moberg och vilket uppvaknande det blev! Vi var rörande överens om allihopa att ”Din stund på jorden” är en fantastisk och njutbar läsupplevelse. Boken handlar om emigranten Albert som sitter på ett enkelt hotell vid Stilla Havet i Kalifornien och tänker tillbaka på sitt liv. Boken kretsar framförallt kring den nära relation bokens huvudperson hade till sin bror Sigfrid, som dog blott 19 år gammal.
Wilhelm Moberg har själv berättat om hur ”Din stund på jorden” kom till. Han hade drabbats av skrivkramp efter Utvandrarserien, hade inte kunnat skriva något på ett halvår efter att den var klar. Men så börjar han tänka på sin döde bror, som dog när Wilhelm bara var elva år gammal, och plötsligt blev ett helt kapitel i den nya boken klart på en enda dag. Wilhelm berättar själv i en intervju (uppgift från Wikipedia): ”Efter alla dessa år var det som om min bror kom tillbaka till mig. Jag hade svårt att sova på nätterna, låg och tänkte på honom, på att han nu var glömd av alla andra människor på jorden.”
Det är en vacker men också sorgsen berättelse. Albert är ensam i livet, kontakterna med de vuxna sönerna är få om ens några. Sigfrid verkar vara den ende person som stått honom riktigt nära i livet. Boken sätter också ett ljus på emigrantens öde som är att ständigt bära med sig en längtan efter det land där man växte upp, och det oavsett hur livet artar sig i det nya landet. En realitet som är plågsamt aktuell i våra dagar, för många miljoner som tvingats fly.
image
Till nästa gång läser bokcirkeln ”I skymningen sjunger koltrasten” av Linda Olsson.
Tack Eia för en god soppa och kaka! Och väl mött allihopa hemma hos mig, onsdagen den 8 juni, kl 18./Lotta

Bokcirkeln läser nobelpristagarinnan

I ”Bön För Tjernobyl” väver Svetlana Aleksijevic en väv av obegripligt tragiska öden. Hon ger i boken röst åt hundratals drabbade av kärnkraftsolyckan, som naket berättar om en verklighet som är så smärtsam att den är svår att ta in. Det är gripande, skrämmande och mycket skickligt gjort.
image
Bokcirkeln igår hemma hos Mona Groth var ovanligt diskussionslysten. Förutom om boken pratade vi om allt ifrån kärnkraftens vara eller icke vara, krig och diktatorer till internetdejting och varför man väljer att i teve gifta sig med någon man aldrig sett förr (en ny serie som bevisligen engagerar…)!? Det är högt och lågt på en och samma gång, och det är det som är så roligt med träffarna i vår bokcirkel.
Till nästa gång tar vi oss an en klassiker; ”Din stund på jorden” av Wilhelm Moberg. Vi ses hemma hos Eia, torsdagen den 14 april, kl 18.
/Lotta