Bok- och annat prat i Klockrike

” De oroliga;” Linn Ullmans skildring av sin barndom och uppväxt var boken vi diskuterade på senaste bokklubben hemma hos Anna i Klockrike. Anna bjöd på Laksa, en spännande och fantastiskt god vegetarisk indonesisk nudelsoppa, och till efterrätt fruksallad med romsås. Recepten följer i slutet av inlägget!

Anna bjöd på supergod indonesisk soppa

Linn Ullman skriver mycket bra, om en inte så lätt uppväxt. Hon går rätt hårt åt sin mamma, Liv Ullman, i skildringen. Linn älskar sin mamma hett och intensivt men modern som är hårt upptagen av karriär och kärlekshistorier förmår inte ge sitt barn den uppmärksamhet och närhet hon så hett trängtar efter.

Märkligt nog är hon mer försonlig i sin skildring av pappan; Ingemar Bergman, som är en högst frånvarande far, Linn träffar honom bara under några veckor på somrarna. På Fårö var det strikta rutiner och pappa Ingemar dikterade noga umgänget med sin dotter, men Linn lärde sig ändå så småningom att trivas med tillvaron där.

Härnäst står årets Nobelpristagaren Kazu Ishiguro på läselistan. Vi valde att läsa ”Vi som var föräldralösa.” Blir spännande att diskutera den boken hemma hos Benette i Bankekind; måndagen den 4 december kl 13.

/Lotta

Här följer recepten på Annas indonesiska soppa, och romsås som serverades ihop med fruktsalladen:

Indonesisk LAKSA

1 st citrongräs
3 msk citronjuice
400 g kycklingfieer (eller tofu om vegetariskt)
1 l vatten
5 st kaffirlimeblad
2 tsk salt
3 st ägg
100 g glasnudlar
3 st vitlöksklyftor
2 st schalottenlök
2 st chilifrukter, röda
2 cm ingefära
1/2 tsk gurkmeja
4 st vitpepparkorn
10 st cashewnötter, osaltade
6 dl vatten 2/3 dl
1 st ekologisk hönsbuljong, tärning
1 burk kokosmjölk
lite honung för sötma
2 dl böngroddar, till servering
1 kruka basilika, vanlig eller thai
1 dl rostad lök

GÖR SÅ HÄR:

1. Banka citrongräset. Pressa citronjuicen.

2. Koka kycklingfiléerna hela i vattnet med citrongräs, citronjuice, limeblad och salt ca 10 min. Ta upp kycklingen och ställ åt sidan. Spara buljongen.
3. Koka äggen hårda
4. Koka glasnudlarna enligt anvisningen på förpackningen.
5. Kryddpaste: Skala och skär lök och vitlök grovt. Skala, kärna ur och skär chilifrukterna grovt. Skala och grovskiva ingefäran.
6. Mixa lök, vitlök, chili, ingefära, gurkmeja, vitpeppar och nötter till en tjock pasta i en matberedare. Fräs pastan i oljan i en panna 2 min.
7. Tillsätt vatten, buljongtärning, kokos­mjölk och honung till pasten. Låt koka 5 min.
8. Skär kycklingen i mindre bitar. Lägg upp alla tillbehör i olika skålar och låt alla plocka. Häll över den varma buljongen.

Laksa betyder soppa i både Indonesien och Malaysia. Rätten kan göras på en mängd sätt men innehåller oftast nudlar.

Romsås

8.-10 portioner

7,5 dl mjölk

1,3/4 dl socker

1/2 dl majsena

3 ägg

1/2 dl rom, t ex Jamaica el Bacardi

Gör så här: 

Blanda mjölken och sockret och låt blandningen koka till sockret smält. Vispa äggulorna och blanda med majsena utrörd i lite kall mjölk. Häll denna blandning under omrörning i den heta mjölkkrämen. Sjud blandningen under vispning tills den tjocknar. Låt svalna något. Vispa vitorna till hårt skum och tillsätt detta försiktig tunder omrörning, litet i sänder. Rör i rom och låt såsen kallna.

Bokcirkeln läser Sara igen

 

”Blir jag avskedad nu” undrar Eia när hon mejlar sin text från senaste mötet med bokklubben (som jag missade) till mig, och kommer på att hon glömt ta en bild på boken!
Texten måste mejlas till mig eftersom Eia inte längre kommer in i wordpress (vårt bloggverktyg), efter att ha uppdaterat sin dator. Problems, problems. Men avskedad. Nej knappast. Utan dig Eia ingen blogg, så är det bara!

Sara Löwendahl

Så jag tog en egen bild på boken men lägger också in en bild på Sara själv, som jag hämtat från Corren.se. Får man ”stjäla” en bild bara så där? Troligen inte, men jag gör det ändå. Och här kära bloggföljare, kommer Eias redogörelse från senaste bokklubbsträffen:
Bokklubben har sammanträtt! Varje gång det är dags känns det i luften liksom eller hur jag nu ska förklara den där känslan av samhörighet med några människor som man får genom många samtal, allvarsamma, roliga, igenkännande samtal.

Den här septemberdagen träffades vi hemma hos Monica och började som vanligt med att äta gott. Över en tallrik med grönsakssoppa och sedan en kopp kaffe med en äppelkaka ”som man bara måste har receptet på” pratade vi om den senaste lästa boken; Luften är fri av Sara Lövestam.

Under bokklubbens första år läste vi Jazz av samma författare, och vi blev alla förtjusta i hennes sätt att skriva och av hennes berättarkonst. Nu ville vi pröva en deckare av Sara Lövestam. ”Luften är fri” visade sig vara del 3 i en serie som nu nu blivit 4 om Kouplan, en man som lever papperslös i Sverige och som i väntan på ett eventuellt tillstånd om asyl tar sig fram genom att vara privatdeckare.

Det är ingen deckare i vanlig mening, utan en bok som också ger insikter i en människas oroliga tillvaro i ett utanförskap som rymmer hemlöshet och rädsla för polisen.

”Luften är fri” gav mersmak och själv måste jag läsa den nya boken om Kouplan; ”Finns det hjärterum.”

Vi hade denna gång lite svårt att enas om nästa bok men efter många förslag landade vi i Linn Ullmans ”De oroliga.” 26 oktober ses vi hemma hos Anna i Klockrike.

/Eia

(Jättebra val av bok kan jag intyga som redan läst Linn Ullmans senaste bok ”De oroliga.” /Lotta)

 

Ferrantes trea avklarad

Så var det dags för bokcirkel igen igår kväll, och denna gång hemma hos mig. Vi var fem av den nio kvinns starka bokcirkeln som diskuterade Elena Ferrantes trea; ”Den som stannar, den som går.” De andra fyra hade annat för sig, som omsorg om barnbarn. En mycket kär syssla som tar allt mer av vår tid:)
Berättelsen om Elena och Lila fortsätter att fascinera och beröra, och vi längtar alla efter fjärde och avslutande delen av romansviten som nu finns översatt till svenska. ”Det förlorade barnet” läser vi dock inte i bokcirkeln, utan tar på egen hand. Själv ser jag fram emot den som sommarlektyr.
Till nästa möte som är hemma hos Eia den förste juni, har vi bestämt oss för att läsa ”Älskade terrorist,” boken där svenska Anna Sundberg beskriver sexton självupplevda år med fanatiska islamister, i bland annat Georgien. Mona i vår bokcirkel som läst den har rekommenderat den till oss övriga.
Nästa bokcirkel blir förresten ett lunchmöte. Passar pensionärer som oss bra!
/Lotta

Bokcirkeln betar av Ferrantes

Det började med ettan ”Min fantastiska väninna”, så plöjde vi tvåan ”Hennes nya namn” och igår bestämde vi i bokcirkeln att, direkt, fortsätta med trean ”Den som stannar den som går.”
Vi hade ju egentligen redan tidigare tagit beslut om att läsa klassikern ”Den femte sanningen” av Doris Lessing och diskutera denna ”feministiska bibel” som tegelstenen till bok kommit att kallas, när vi träffas nästa gång i början av maj.
Men nu har också vår bokcirkel gripits av Elena Ferrantes-febern, så del tre i romansviten får gå före.

Tvåan är ännu bättre än ettan, och nu har man också blivit bekant med de flesta namnen. Det digra persongalleriet upplevs av många som rätt störande i början.


Vad är det som gör berättelsen om de italienska flickorna Elena och Lila- som i del två ”Hennes nya namn” hunnit växa upp till vuxna kvinnor- till en sådan bladvändare?
Vi hade svårt att sätta fingret på varför det är så svårt att lägga ifrån sig böckerna när man väl kommit in i historien, förutom att de är välskrivna och storyn om de två väninnorna vars liv utvecklas i så olika riktningar inte lämnar någon oberörd. Gerd framhöll Ferrantes skicklighet i att skildra tonårstiden med sitt sexuella uppvaknande som alltigenom äkta och träffande. Något av det bästa jag läst i den genren, tyckte hon.
”Att äntligen få läsa en roman som uppgraderar väninnerelationen och ger den dess rättiga plats är otroligt upplyftande,” sammanfattar en recension i Dagens Nyheter Ferrantes romansvit. Och kanske är det just detta som fångar oss kvinnor! Vore därför intressant att få veta hur män som läst romansviten, upplever den! OM de nu ens läser den?
Nästa gång träffas bokcirkeln hemma hos mig. Varmt välkomna torsdagen den 4 maj, kl 18!
/Lotta

Igår var Lisbeth värdinna för bokcirkeln. Hon bjöd på kalasgod tomatsoppa med bröd och ost och till efterrätt en härlig äppelkaka med vaniljgrädde. Entrédrinken (alkoholfri) inte att förglömma: Det var en fräsch och uppfriskande historia gjord på pressad citron och riven ingefära.

Bokkväll i polyglott sällskap

Lisbeth, Benette, Lena, Monica, Mona och Gerd i gemensam skål


Så här inleder Sveriges radios kulturredaktion sin rescencion av förra årets Augustvinnare; De polyglotta älskarna, skriven av Lina Wolff:
”Ett jag söker en man. En: ”öm men inte alltför öm man” som hon skriver på dejtingsajtens profilsida.
Den där mannen som Ellinor finner visar sig vara en gift, djupt deprimerad, kraftigt överviktig, sexköpande litteraturkritiker med en livslång besatthet av en författare.
Den författaren heter Max Lamas, och han har aldrig intresserat sig för kvinnor, utom för deras kroppar, men har nu utmanats att skriva en roman om dem. Om kvinnorna.
Max Lamas söker den perfekta kvinnan, hon är polyglott, som han själv, talar med många tungor.”
Det är en märklig historia som Lina Wolff har åstadkommit, men berättelsen föll inte någon av oss i bokcirkeln i smaken. ( Eia som inte var med har avslöjat att hon inte ens orkade igenom boken, men vad Anna, som inte heller var med hos Mona, tycker om den kan jag inte gå i god för…)
Lina Wolff har ett rikt och många gånger vackert språk och berättelsen knyts ihop på ett både skickligt och intrikat vis, men vad vill hon egentligen säga med sin roman och hur kunde den ta hem Augustipriset 2016? Det hade ingen av oss svar på, men den handling som vi fått ta del av i boken gav upphov till en intensiv diskussion bland oss, och det är ju det som är det roliga med att delta i en bokcirkel!

Men sötpotatissoppan som Mona bjöd på, liksom den fräscha inledande äppeldrinken med selleri föll oss alla i smaken. Nedan följer recepten och jag hoppas att ni prövar både soppan och den alkoholfria drinken! Så gott!

Mona bjöd på smakrik sötpotatissoppa


Till nästa bokcirkel som är hemma hos Lisbeth den 30 mars läser vi andra delen av Elena Ferrantes romansvit; Hennes nya namn. Och till gången därpå valde vi en riktig klassiker; Den femte sanningen av Doris Lessing. Boken har kallats för en feministisk bibel. Jag var en stor beundrare av Lessing som ung och läste allt av henne, även denna. Minns dock inget av handlingen, så det ska bli riktigt spännande att få läsa om den!
/Lotta
ÄPPELDRINK
3 selleristjälkar
3/4 dl färskpressad limejuice
2 dl ofiltrerad/grumlig äppelmust
2 msk agavesirap
tonic water, is
Gör så här:
Skär sellerin grovt. Lägg den i en bunke.
Tillsätt limejuice och äppelmust. Stöt (muddla) med en träslev så att sellerin släpper vätska.
Sila och krama ur sellerin lätt.
Tillsätt agavesirapen.
Fyll up med onic water.
Stick gärna ner en selleristjälk innan servering.
SÖTPOTATISSOPPA med getost och pumpakärnor (4 portioner)
1 klyftad gul lök
2 skivade vitlöksklyftor
1 msk olivolja
800 g skalad tärnad sötpotatis
8 dl vatten
3 msk grönsaks( -eller kyckling) fond
150 g getost
0,5 citron, pressad saft
0,5 tsk kajennpeppar
1,5 tsk salt
0,5 tsk svartpeppar
50 g pumpakärnor
3 msk olivolja
2 msk färsk mynta
Gör så här:
Bryn försiktigt lök och vitlök i olivolja i en rymlig kastrull i 2 minuter. Lätt i sötpotatisen och slå på vatten och fond. Koka tills potatisen mjuknat, cirka 15 minuter.
Tillsätt 3/4 av getosten, citronsaft och kryddor. Mixa med stavmixer till en slät soppa. Späd eventuellt med mer vatten om soppan blir för tjock.
Rosta pumpakärnorna i en torr het panna 3-4 minuter. Rör om hela tiden, de bränner lätt vid.
Mixa eller mortla olivoljan med mynta. Toppa soppan med resten av getosten, ringa över myntaoljan och strö över de rostade pumpakärnorna.

Dylan i Klockrike


Bloggens bokcirkel har åter haft en mysig kväll i Klockrike! Denna gång hemma hos Gerd Mellberg, som bjöd på en Dylan-afton. På bilden är Gerd tillsammans med en annan Klockrike-bo, Anna Bjuremark.

Gerd hade i förväg skickat en länk till oss alla med massor av Dylan-texter/låtar. ”Varsågoda, välj ut en som ni kanske tycker extra mycket om, var budskapet.”
Värdinnan hade sedan låtit skrivit ut våra valda texter och spelat in alla låtarna. Vi lyssnade och följde med i texterna, det blev en ny upplevelse, åtminstone kände jag det så.
-Bob Dylan är ett geni, sa Gerd och tyckte att det är konstigt att han inte blivit översatt till svenska mer än vad som är fallet. ”Men riktigt bra poesi kan förstås vara svår att översätta.”
Vi lyssnade, och läste, och bland annat hade vi valt: Hurricane, som är en otrolig berättelse med ett autentiskt rättsfall som grund. Mr Tanbourine Man förstås! Blowing in the wind, Just like a woman och några till.
För mig själv, som aldrig varit någon speciellt hängiven Dylan-lyssnare, gav kvällen en helt ny upplevelse.

Lotta hade glömt sina läsglasögon men fick ett förstoringsglas i sin hand!
Nästa gång är det bok som gäller igen: De polyglotta älskarna av Lina Wolff. Hemma hos Mona 16 februari.
Gången därpå , 16 mars, träffas vi hos Monika och då ska vi ha läst Elena Ferrantes Hennes nya namn. Vi har redan läst del 1, Min fantastiska väninna, och måste bara få veta hur det går!!!!
Själv har jag redan lyssnat på den via Storytel, men lovar att inte avslöja något. Tror dessutom att jag går på ”trean” Den som stannar, den som går”.
/Eia

En stämningsfull kväll med bokvännerna

20161206_204301
Bokcirkeln hade denna gång tagit sig an en bok som kom ut 1912, Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. En bok som de flesta av oss säkert hade läst i skolan men vad handlade den om egentligen?
Om kärlek, förstås. Om kärleken mellan Arvid och Lydia, en kärlek som böljar fram och tillbaka genom åren kring förra sekelskiftet.
Kärlek var inte så enkelt, inte då heller.
”Man väljer inte”, sa en vän till Arvid, det blir något av en ledstjärna i boken. Man väljer inte, det blir som det blir. Lydia gifter sig med en äldre man med pengar, till Arvids stora sorg. Han i sin tur gifter sig strax därpå men den stora kärleken till Lydia finns kvar och blommar upp på nytt när de träffas efter flera år. Men kärlek kan också skifta skepnad.

Röster från bokcirkelgänget:
Dragningskraften mellan Lydia och Arvid är fascinerande.
Bekräftelse bara genom kärleksrelationen.
Omöjligt att i dag förstå en del saker som utspelar sig i boken, som att man bara lämnar sina barn. Och att barnen inte verkade få ta någon plats i de vuxnas liv.

Och sedan, sedan kom samtalet denna bok-kväll att handla om passion och förälskelse och magnetfält och … Nej, jag har lovat att inte avslöja mer.

img-20161207-wa0001
Kvällens värd, Anna Bjuremark med rötter i Norrland, hade bakat Kalixpepparkakor till välkomstglöggen och sedan lagat några smårätter, svenska tapas helt enkelt. Enkelt och enkelt förresten! Här fanns löjrom från Kalix, och avokado och räkor på maffigt god osttårtebit och . . .
img-20161207-wa0002
Vilken härlig stämning vi hade denna kväll och jag kände mig lyckligt lottad att ha haft turen att få komma med i detta fantastiska sällskap, fått träffa nya människor och återuppta bekantskapen med några gamla.

Någon som funderar på att starta en bokcirkel? Jag säger bara: Gör det!

Nästa gång, 12 januari nästa år, ses vi i Klockrike igen. Hemma hos Gerd och då ska vi inte ha läst någon bok, däremot valt ut någon av Bob Dylans texter. Det blir en riktig Bob Dylan-kväll. Vem vet, han kanske kan komma till Klockrike i stället för till Nobelfesten i Stockholm?
/Eia

Bokcirkel med bubbel…

…blev det när vi samlades hos Monica. Vilken härlig, lyxig inledning på vårt bokprat som den här gången handlade om Henning Mankell och hans ”Italienska skor.”
image
Mankell kunde mycket mer än ”bara” skriva deckare är vi överens om efter att ha läst den här boken som vi alla tyckte mycket om. Det är en sällsam berättelse om en äldre läkare som efter att ha begått ett fatalt misstag i sitt yrkesliv isolerar sig ute på sin skärgårdsö. Där lever han med en växande myrstack i huset som enda sällskap. Tills något oväntat händer som kommer att förändra hela hans återstående liv. Det är en berättelse om ensamhet, rädslor och människors utsatthet men också om djup och varaktig kärlek.
”Svenska gummistövlar” är en fristående fortsättning på ”Italienska skor” som flera av oss också hunnit läsa och som även den är en bok vi varmt rekommenderar. Båda böckerna finns i pocket.
Nu tar vi oss an ”Ensam i Berlin” av Hans Fallada, och efter den läser vi Hjalmar Söderbergs ”Den allvarsamma leken.”
Nästa bokcirkel är den 3 november, då vi ses hemma hos Lena i Ljungsbro.
/Lotta

Mest ros, lite ris

Första bokträffen efter sommaren blev ett glatt återseende, hemma hos Benette den här gången.  Bloggens bokcirkel har nu läst utvalda böcker,  träffats och diskuterat bok och en massa annat,  ätit gott och trivts i varandras sällskap i tre år! Stortrivs gör jag fortfarande, om ni frågar mig! 

Stackars Lotta blev risig lagom till bokkvällen och Anna reste till Sardinien . Vi andra sju kom med den aktuella boken, Min fantastiska väninna,  av Elena Ferrante.

”Bra i början,  tröttsam i mitten, bättre i slutet ”, tyckte Lena.

”I första kapitlet var hon  (väninnan) försvunnen men resten av boken handlar om annat”,sa Mona.
Det har hon ju rätt i! Själv hade jag med min långa lässträcka hunnit glömma bort att väninnan var försvunnen! 

Men i det stora hela fick boken höga poäng även om flera av oss tyckte som Gerd: Himla svårt att hålla ordning på alla personer.
Boken beskriver hur banden byggs upp mellan personer i en isolerad miljö.  Är det en lokal maffiakultur vi ser början på? 

Relationerna mellan de två ”huvudpersonerna” är spännande att följa över tid liksom att få  en inblick i hur man på denna gata, som allt utspelar sig,  löser konflikter. 

Elena Ferrantes nästa bok lovar en hel del! 

/Eia 

PS Nästa träff blir 29 september. Då ska vi ha läst Henning Mankells ”Italienska skor”.

 

En berättelse som lever i nuet

20160612_193637
Nu har vi haft träff i vår härliga bokcirkel igen, den som Lotta och jag drog igång här på bloggen. Vi träffades en ljummen junikväll hemma hos Lotta.
Vi är numera nio stycken i cirkeln men sällan kan alla vara med samtidigt. Det är ändå ett säkert gäng som vill fortsätta att läsa och träffas månad efter månad.
Många bra (och även mindre bra) böcker har vi hunnit läsa. Riktigt bra var den senaste, ”I skymningen sjunger koltrasten”, skriven av Linda Olsson.
Vi i bloggens bokcirkel tyckte ungefär likadant: Boken väcker intresse, den har ett lugnt skönt tempo, mysig i all enkelhet och det som är kärnan i hela berättelsen: Mötet mellan människor.
Då sa helt plötsligt en av oss: Jag gillar den inte!
Va? Inte?
”Författaren lämnar oss i sticket. Vi får aldrig veta vem huvudpersonen egentligen är, vi får inte heller veta tillräckligt mycket om hennes bakgrund.”
Men det är en bok som handlar om det som sker just nu, konstaterade vi, i mötet mellan tre människor som råkar bo i samma hus. Några som kanske aldrig skulle ha mött varandra annars.
”Nuet blir så stort och författaren lämnar oss där”, som en av oss läsare uttryckte det hela. ”Författaren har kanske inga andra anspråk, inte mer än nuet!”
Just därför kanske hade vi olika syn på slutet i boken. För vad hände egentligen?
Själv har jag läst en bok av Linda Olsson tidigare och vill gärna läsa fler av henne, jag gillar verkligen hennes sätt att skriva!
Nästa bok blir ”Min fantastiska väninna” av Elena Ferrante. Och bara för att det är sommar och vi ville ha flera böcker på gång, ”Italienska skor” av Henning Mankell.
Och nästa träff blir den 1 september.
/Eia