Här är hon!

Visst! Lite lagom ”sommarschavig” dessutom.Jag har trillat ut från WordPress dvs vårt bloggverktyg, och Lotta, hm, har glömt password…. Så jag passar på med inlägg när Lotta nu hälsar på.

Vi har fikat ,förstås, och Lotta villl att vi delar ett kakrecept. Okej, här kommer ett recept som jag i min tur fått av min äldsta dotters svärfar. Lovar, ett enkelt recept, med gott resultat!

Kanelkaka:

Ugn 175 g

grädda i ca 45 min

2,5 dl gräddfil eller filmjölk blandas med 1 tsk bikarbonat

175 g smör

2,5 dl strösocker (jag tar lite mindre…)

2 ägg

4,5 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

2tsk vaniljsocker

1/2 tsk salt

Dessutom  blandas 1dl socker och 1 tsk kanel

Smörj och ströa en form med löstagbar form. Blanda ihop fil och bikarbonat och låt stå en stund.

Rör ihop smör och socker poröst. Tillsätt ett ägg i taget. Blanda ihop vetemjöl, bakpulver, vaniljocker och salt och rör i smeten. Rör till sist i filen.

Varva smet med socker-och kanelblandningen. Överst lite av den blandningen.

/Eia

(smakade verkligen MUMS😊/Lotta)

 

 

 

En skämsig historia

Det här är lite att skämmas över. Jag kliade mig i örat med en tops, och ja, jag tog i för mycket, och ja, för långt in! Hjälp, ropade jag till maken, du måste få ut den med en pincett. Alltså ”bara” den lilla bomullstussen , inte hela pinnen!

Först skällde han på mig (inte utan anledning, han menade väl att jag var vuxen nog att veta bättre), sen skakade han på huvudet och sa att det är omöjligt. Nästa morgon fick jag ringa till vårdcentralen. Fy vad dum jag kände mig. Att behöva anlita en ansträngd vårdapparat för en tops. Men jag var tvungen att komma, sa sjuksköterskan, och tillade: Du är välkommen!

En för mig okänd läkare på min vårdcentral (tur var väl det) pillade en bra stund och sa något om att det var värst vad den kommit långt in. Jag mumlade något om att det var väl första gången han var med om en sådan här dum grej. Men nej då, trots att han inte kunde ha varit läkare så lång tid, hade han det. En gång dessutom så satt pinnen inne i örat också! Herregud!

200 kronor fattigare, men med bättre hörsel och ett löfte till mig själv att ALDRIG någonsin mer närma mig öronen med tops, gick jag lättad från vårdcentralen. Skämdes fortfarande för att jag tagit upp dyrbar tid , egentligen hade jag behövt mer vård, en jäkla enveten infektion med hosta och bihåleinflammation var i högform just då men jag ville bara skynda mig därifrån så fort som möjligt.

Så, nu har jag levererat den bekännelsen! Jag berättade för Lotta dagen efter och tänk, hon skrattade. Märkligt.

/Eia

PS Bäst jag erkänner det med en gång innan något av mina barn berättar. Jo, jag har gjort exakt likadant en annan gång. Det är 21 år sedan och borde vara preskriberat. Men jag lärde mig visst inte så mycket av den gången.

 

Prommis med fika

Eia drog med mig på en promenad i sina vackra hemtrakter idag. Vi vandrade runt i Viggeby naturreservat vid sjön Järnlunden. Fikat smakar aldrig så bra som när man är ute i naturen det vet ju alla, och idag när det dessutom var lite kyligt i blåsten smakade korv- och ostmackorna som hon dukade upp ute vid Jaktstugeudden (tror jag den heter); helt perfekt.


Varför kaffefilter, undrar säkert den uppmärksamme?! Enkelt. Att det råkat komma sump i kaffet, upptäckte Eia först efter att hon redan hällt kaffe, i termosen, därhemma. Med ett filter i ryggan slapp vi både att vänta på att brygga en ny kanna, och sump i kaffet under fikastunden. Kreativt, eller hur:)
/Lotta

Efterlängtad lillasyster


Visst ser det ut att vara en tuff tjej som kommit till världen?
Grattis till Petra, Jonathan, Axel och Lova till den lilla nya i familjen.
(Och grattis till oss som fick ett nytt barnbarn!)
Lillasyster, som än så länge går under just det namnet, föddes i fredags och fick komma hem till syskonen under söndagen. Men redan i fredags kväll körde vi dem till sjukhuset för att de skulle få träffa sin syster.

Mormor och morfar, och även farmor och farfar från Lerum, har turats om att vara med de ”stora” barnen. Det har varit innebandy, kalas, simskola och en hel del annat.
Det var bara inte helt lätt att hitta en plats att sova… Jag skulle låna Lovas säng en natt och fick flytta på en hög med ”inkräktare” innan jag kunde krypa ner i sängen!

/Eia

En riktig firarhelg

Oj, vilken helg det blev!
Det började på fredagen 20 januari när svärsonen Jonathan Josefsson försvarade sin doktorsavhandling, Children at the Borders, vid filosofiska fakulteten, Linköpings universitet. Efter drygt två timmars disputation med Anna Lundberg, docent i mänskliga rättigheter vid Malmö högskola, som opponent, blev det allmänt mingel innan . . . Innan det blev ett JA, godkänd! Och så blev Jonathan filosofie doktor!

Lättad och glad blev förstås Jonathan själv men också hans opponent, Anna Lundborg!
På kvällen blev det stor fest i en av Linköpings mysigaste festlokaler, Munkkällaren! Släkt, vänner och kolleger slöt upp och talen och skålarna blev många.
Vår familj, utom festföremålets familj som tog sig hem på nattkröken, bodde på Frimurarehotellet, precis som Jonathans föräldrar och syskon samt många andra bekanta från festkvällen. Det blev en trevlig frukost med allihop även om en och annan såg väldigt trött ut!
På kvällen blev det pizza-afton hemma hos oss med två av våra barn, svärdotter och två barnbarn. Jonathans föräldrar, syskon och broderns sambo kom också och vi fick en mysig, avslappnad kväll innan nästa evenemang:

För på söndagen blev vår förstfödda 40 år. (Hur gammal är jag då?????)
Nu var det Petras tur att vara i centrum efter all uppmärksamhet som maken fått!
Det blev rosa tårtor, kakor som hennes svärfar bakat och massa bubbel. Huset fylldes av vuxna och barn och framemot kvällskvisten var det till sist bara vi, Petras föräldrar, kvar. Då gjorde Jonathan en plåt med varma mackor och så satt vi en stund och pratade om allt roligt som hänt under helgen.
/Eia
Corren skrev om avhandlingen:
http://corren.se/nyheter/linkoping/sa-olika-tolkas-barnets-basta-om4464210.aspx

Frost, varm choklad och tågresa

Vilken helg! Mina två femåriga barnbarn, Lova och Annie, hade av oss (deras mor- och farföräldrar) fått biljetter i julklapp till Disney on Ice i Göteborg, denna gång med temat på kusinernas älskade Frost.
I lördags var det dags, Lova och mormor åkte tåg till Göteborg, bara det en stor upplevelse! Tänk bara att försöka förklara att när mormor var liten och måste gå på toa på tåget försvann allt ner på rälsen. Lova stirrade storögt!
Sedan blev det spårvagn hem till Annie och spårvagn igen på kvällen till Scandinavium och isshow! Jag var lite orolig för att inte ha full koll på de små damerna hela tiden men min son sa till flickorna: Nu har ni ansvar för mormor/farmor så att hon inte kommer bort. De tog det uppdraget på allvar, kan jag lova!
Det var två uppspelta tjejer som satte sig på spårvagnen:

Jag, som under min barndomstid i Göteborg ofta fick gå med mina föräldrar på Holiday on Ice, och fullkomligt älskade isshowerna, fick återuppliva magin med fantastiska artister på is, och vackra kläder, och snö som föll, och ”renar” på skridskor , och …
Nej jag har inga bra bilder från föreställningen, det var mörkt och svårt att få bra bilder. Men i pausen gick vi runt och tittade på kommersen. Den var inget jag kom ihåg från ”min” tid! Väldigt mycket kommers i mina ögon.
Flickorna blev lockade förstås och fick handla några saker, Annie valde handskar till sin Frostklänning därhemma och Lova en kudde , som hon sedan hade med sig överallt.
Dagen därpå blev det massa utevistelse i Slottsskogen, lek, korvgrillning och sedan promenad till Bel Parc inne i Slottsskogen och efter en del köande (väldigt många göteborgare var ute på den soliga men lite kyliga söndagen) blev det varm choklad och kanelbullar. ”Lelle!”, sa Annies lillebror Elis. som vaknade upp från middagssömnen precis när vi kom till bordet med bullarna.

På kvällen försökte jag få Lova att somna något så när i tid eftersom vi skulle hem nästa morgon. Efter att ha legat en lång stund hos henne reste jag mig upp och sa att jag kunde sitta bredvid istället och titta på teve. Hon blev jättearg och sa:
-Om din mamma hade funnits hade jag sagt till henne att du skulle få utegångsförbud som långe du lever!
Ord och inga visor!
Jag lade mig snabbt ner igen och hon somnade.
Tidigare i läggningsprocessen sa hon, när jag beordrade henne till tandborstning, att ibland hände det att man somnade utan att ha hunnit borsta tänderna.
-Det gäller inte nu, sa jag men fick till svar:
-Vet du att man inte får pressa barn för hårt.
Man borde samla citaten någonstans!

Morgonen därpå fick vi besök i det övernattningsrum vi bodde i (perfekt boende när man hälsar på sina barn och barnbarn) av Elis, som älskar att städa. Han hittade dammsugaren och satte igång med att hjälpa oss med att städa vårt rum.
På måndag hem igen med spårvagn och tåg och byte i Katrineholm och väntan på en dragig perrong.
På kvällen somnade mormor/farmor väldigt gott!
Men tack underbara små flickor för en härlig helg!
/Eia

Med önskan om ett GOTT 2017


Amaryllisen blommar vackert än på sin stängel, men får hård konkurrens av fräscha tulpaner nu när vi närmar oss det nya året. Tulpan är svenskarnas favoritblomma läste jag någonstans, vilket säkert är sant. För finns det något härligare än en krispig bukett med just tulpaner??
Eia som har fullt upp med gäster, barn och barnbarn denna helg har säkert annat att göra än att skriva här på bloggen, så därför, kära bloggläsare, tar jag mig friheten att skicka en nyårshälning från oss båda.
GOTT NYTT ÅR till er alla, och så önskar vi innerligt att det nya året verkligen blir gott i så motto att vi människor börjar ta hand om både varandra och planeten istället för att förgöra och förstöra.
För min del har julhelgen varit hektisk men härlig med stora delar av familjen på plats här hemma, men nyåret firar vi borta.
Jag och maken ska snart stassa upp oss och åka till årliga nyårsfesten hos generösa värdparet Ewa och Richard Ström, på vackra Näs i Brokind. Det är en kär tradition sedan många, många år.
GOTT NYTT ÅR
/lotta
-och eia

På vift med en dotter

20161015_122224
Förra helgen var det dags att fira yngsta dottern Catrin. Igen. Hon fyllde 30 år i våras och fick i present av mor och far en vistelse på Marstrands Havshotell. Det är väl bra att man kan dra ut på firandet i flera månader!
Vi startade med en räksmörgås (vad annars?) och var sitt glas vitt vin (vad annars?) och direkt efter lunchen iväg til spa-avdelningen. Första kollade vi dock in utsikten från vårt rum.
20161015_125114
Sedan var det tångtvagning, pool, bastu, fotbad, bubbelbad, varma tunna utomhus med en kall öl i handen. Jag blev alldeles matt och somnade visst en stund i en soffa medan Catrin simmade i poolen igen.
Före middagen tog vi en promenad på Ko-ön där en del av Marstrand ligger, vi hann inte åka över till Marstrandsön men var väldigt nära…
20161015_163121
Så blev det dags för middagen och det blev en fantastisk buffé i hotellets restaurang, Ottos kök. Bamsestora havskräftor, vanliga räkor och rökta räkor, musslor. skagenröra och så en himla massa annat gott!
20161015_184444
Vi var mätta och trötta när vi kom in på hotellrummet och fick en kväll med mycket prat, inte så ofta man hinner prata med sina vuxna barn nu för tiden när de har småbarn som (i stället för mamma) måste komma i första rummet!
/Eia
www.marstrands.se

Bytt, bytt kommer ofta igen…

…Ja så är det faktiskt när vi träffas för att byta kläder, väskor och skor med varandra då och då. Inte sällan dyker samma grejer upp i högen igen efter ett tag.
Klädbytarkvällar är en kanonbra grej som Kitte introducerade för några år sedan och som sedan fortsatt rulla på, i olika konstellationer av vänner.
Rotationen, att man byter det man tröttnat på eller som inte passar längre mot sånt som andra i sin tur tröttnat på, är det bästa med det hela. Så har vi ju så trevligt ihop på våra bytarkvällar också, det är inte minst viktigt!

Efter att ha ätit goda pajer och druckit en massa vin bänkar vi oss i soffhörnan; förevisningen av det som finns i kassarna kan börja

Efter att ha ätit goda pajer och druckit en massa vin bänkar vi oss i soffhörnan; förevisningen av det som finns i kassarna kan börja


Bilderna är tyvärr suddiga. Jag vet, men ni får stå ut med det. Oskärpan beror nu inte på att fotografen (jag) var vinrusig utan på att min ipad som jag plåtade med inte fixade mysbelysningen hemma hos Benette.
Benette visar upp en fin liten blus. Om ingen paxar för att prova först, så åker den i högen för "det vi kanske  kollar på sen"

Benette visar upp en fin liten blus. Om ingen paxar för att prova först, så åker den i högen för ”det vi kanske kollar på sen”


Bytena går till så här: Någon, förslagsvis värdinnan som igår var Benette, visar upp varje klädesplagg eller vad det nu är och så ”paxar” man för det man vill prova. Om flera vill prova och sedan ha samma grej, så slutar det med lottning. Igår lottades tre grejer; ett par röda lackskor, en vit stickad polotröja och en brun läderväska. Kristina, Monica och Benette, drog vinstlotterna. Men jag tror alla var nöjda när vi gick hem, så mycket fina grejer som vi fått med oss.
Ett par röda,lackskor som Kitte visar här för Monica var flera  sugna på. I sådana lägen så får man lotta, vilket vi gjorde och Kristina vann.

Ett par röda,lackskor som Kitte visar här för Monica var flera sugna på. I sådana lägen får man lotta, vilket vi gjorde och Kristina vann.


Eia tog ändå priset i att dra högsta vinstlotten. Eller vad säger ni om att ta med sig soppåsen till bytarkvällen, och komma hem med både kavajer, en jacka och lite annat…. Gissa om vi skrattade när det uppdagades att påsen som Eia hade med sig var fylld med sopor! Klädespåsen stod kvar hemma hos henne vid dörren, om inte maken Jan-Christer hunnit slänga den i soptunnan redan:) /Lotta
img_3584
När högarna gåtts igen börjar provningen. Här visar Benette en fin kavaj.

När högarna gåtts igen börjar provningen. Här visar Benette en fin kavaj.


den här blåa mjuka klänningen kommer att bli en favorit, det kände jag direkt när jag fick på den

den här blåa mjuka klänningen kommer att bli en favorit, det kände jag direkt när jag fick på den

Kul att Lisbeth gillade min gamla klänning (visst är hon snygg i den), eftersom den blåa som jag privar på bilden ovan, är hennes avlagda.

Kul att Lisbeth gillade min gamla klänning (visst är hon snygg i den), eftersom den blåa som jag privar på bilden ovan, är hennes avlagda.


Britt-Marie blev har svårt att hitta skor som passar säger hon. Och så Provade hon mina gamla boots som satt som en handske på fötterna. Glad blev hon😊

Britt-Marie blev har svårt att hitta skor som passar säger hon. Och så Provade hon mina gamla boots som satt som en handske på fötterna. Glad blev hon😊


Eias bidrag till kvällen...

Eias bidrag till kvällen…

Men vad gör jag? 

Precis som det ser ut, rostar blomkål i ugnen. 

Men häromdagen när jag stod vid en grönsaksdisk och lite diskret  (trodde jag alltså ) och småsnålt plockade bort en bit blast från ett blomkålshuvud (för då skulle det inte väga så mycket och jag skulle betala mindre…) Jo alltså,  då kommer det fram en annan kund, en dam som säger syrligt : Jaså du tar bort det mest nyttiga på blomkålen!  Jag blev lite ställd och mumlade något ohörbart. Sen sa hon att rå blomkålsblast är gott i sallad. 

Jag kontrade med rostad blomkål, att det gillar jag verkligen! 

Jaha, sa damen, hur många grader har du ugnen på? 

200, svarade jag. 

Nej det skulle jag aldrig göra,  aldrig över 40 grader för då förstörs blomkålen. 

Åhhhhh,  jäkla matfascist, tänkte jag, tog min blomkål och åkte hem och rostade.  I 200 grader! 

/Eia