Bio på landet

image

Visst finns det bio på landet! I Rimforsa visas filmer lite då och då och ibland direktsändningar av operaföreställningar, på Godtemplargården.
Hit åkte vi på onsdagskvällen och såg ”En underbar jävla jul”. Vilken kontrast till alla nyheter om terrorhot som haglade runt oss,  även denna dag.
Filmen?  3+ ungefär.  Robert Gustafsson var suverän i sin roll som pappan till sonen som förlovat sig med sin pojkvän.  Maria Lundqvist lika suverän i rollen som mamnan.

image

Och här inne sjönk vi ner sköna fåtöljer och jo då absolut, vi kommer igen! Inte långt hemifrån, dessutom  billigare än bio på stan.
/Eia

Pippi-paus

image

När Lova i början av juli fyllde år fick hon i present av oss att få gå på Pippiteater 6 september. Lång väntan för en 4-åring!
Men igår hände det!
Pippi var bäst, recenserade Lova efteråt. Prussiluskan, sa mormor, hon var suverän på scenen.
Pausen var inte heller dum med världens godaste, färskaste chokladboll.

image

Så här taggad var Lova när vi närmade oss teatern och fick syn på den fina bänken, som vi gärna ville sätta oss på men då hade vi fått blöta rumpor!
/Eia

På skrattföreställning

FullSizeRender
Här skulle det varit en bild på Galenskaparna After Shave men det går ju inte så värst bra att ta bilder upp mot en scen. (Inte för att den här selfien blev så bra heller…) .
Men i lördags var maken Jan Christer och jag och såg, och lyssnade, på Galenskaparna på Konsert & Kongress.
Alltså, de är bara så himla bra! Vi skrattade och skrattade åt de många numren ur ett 30-årigt långt humorliv. Jubileumsföreställningen, som är ute på turné runt om i landet, hade med sig Claes Eriksson, som bjöd på sina fantastiska ordkrumeluriga betraktelser, Anders Eriksson, Jan Rippe och Per Fritzell.
När vi kom hem fortsatte jag att titta på Galenskaparna, hittade massa roliga filmklipp på You Tube och skrattade ännu mer.
/Eia

Här snackar vi PROBLEM

20140307-145747.jpg
Tycker Du att ni har ett väl högt tonläge i er familj, så kan du ju jämföra med det här. Gnabbet hemma hos dig bleknar säkert till en västanfläkt, jämfört med stormen som rasar i den här familjen. Här kan man tala om GRÄL. Och om PROBLEM.

Det låter ju inte så kul och är heller inte särskilt uppbyggligt att se hur en familj krackelerar fullständigt. Jag vill ändå absolut rekommendera filmen och det oavsett hur ni har det hemma hos er.

”En familj” är en mörk och tragisk historia om en dysfunktionell familj. Det som framförallt gör den sevärd är fantastiska skådespelarprestationer. Meryl Strep är bra i allt hon gör, tycker jag. Här är hon fullkomligt lysande i rollen som den tragiska människospillran till cancersjuk, pillerknarkande mamma.
/Lotta

ps: stötte ihop med en bekant från landet, när jag lämnade biosalongen. Hennes korta sammanfattning av filmen vi båda nyss sett var lika östgötsk som mitt i prick: ”Men så dant det var.” Ja, det var precis vad det var, i den här familjen: dant:) ds

Vi går på eftermiddagsbio

20140131-073640.jpg

Som Walter Mitty förvandlas Ben Stiller både både till det inre och yttre, när han börjar leva istället för att dagdrömma sig bort.

Eftermiddagsbio är att sitta i en nästan tom salong ihop med goda vänner och se en bra film innan det ens blivit mörkt ute. Det är en av ingredienserna i den livskvalitet man kan åtnjuta som dagledig.
Efter filmen igår gick vi till London Café på Ågatan och diskuterade våra intryck över var sin kopp starkt te och mumsiga engelska scones med tillbehör.
Ben Stiller är en av mina favoritskådespelare. ” The secret life of Walter Mitty” handlar om att det aldrig är för sent att göra något av sitt liv, att förändras och ta chanserna när de dyker upp.
Vi tyckte mycket om filmen som lanseras som en efterföljare till ”Forest Gump”, särskilt den andra hälften när Walter övergår från att dagdrömma sig bort, till att börja leva själv. Att filmen också är romantisk, med ett bra slut, skadar ju inte heller!
/Lotta

20140131-073828.jpg

Mitt biosällskap igår: Mona Groth, Gunnel Holm och Kristina Hallendorff.

20140131-073851.jpg

Smarrigt.

Ps. Filmen får ett extra plus för det fina soundtracket som löper som en tråd genom den. Major Tom har skrivits av José Gonzalez, svensk med argentinska föräldrar. Ds.

Dödspatrullen lovar mer än den ger

20140128-071720.jpg

Dramatenchefen Marie-Louise Ekman har inspirerats av sin egen mammas tid inom hemtjänst och åldringsvård, när hon skrev Dödspatrullen.

Marie Göransson och Örjan Ramberg som har de ledande rollerna i Dödspatrullen på Dramatens lilla scen, är mycket bra. Jag blev ändå besviken när  jag såg pjäsen i helgen. Hade förväntat mig mer av Dramatenchefen Marie-Louise Ekmans senaste alster.

20140128-071801.jpg

Maken och jag fick presentkort på Dramaten av kusin Helena med sambo Ove, när vi hade 60-årsfest för snart fem år sedan. I helgen blev det äntligen av att vi gick på teatern, alla fyra.

Pjäsen bygger på upplevelserna Marie-Louise Ekman haft av sin egen dementa mammas tid i äldrevården. Dödspatrullen är mammans namn på hemtjänsten.
I pjäsen flyttar Marie Göransson, som spelar mamman, in på ett äldreboende där hon möter- och bokstavligen gör slut på- Kurt, spelad av Örjan Ramberg.

20140128-071840.jpg

Helena och Ove bjöd på goda fiskspett med tillbehör innan teatern. Middagen hemma hos dem var det bästa på hela kvällen!

Visst småskrattar vi i publiken åt det gamla förvirrade paret på scenen, men det blir aldrig riktigt roligt, tycker jag. Och vad vill Marie-Louise Ekman egentligen med sin pjäs? Var är djupet?
Jag skulle vilja haft med mig något när jag lämnade teatern. Något mer än rädslan för att bli dement. Den har jag känt ända sedan min mamma blev just det och måste buras in på hem. Det är fruktansvärt att behöva önska livet ur en älskad mamma, men det gjorde jag när sjukdomen blev allt värre. Det lidande som demensen orsakade min mamma, det önskar jag ingen.
Dödspatrullen är bara dryga timmen lång (kanske anpassat efter den åldrande publiken!) När pjäsen slutar sitter jag där med en känsla av att: ”Jaha, var det här allt.”
/Lotta