Bunkrat vare här

Nyss hemkommen från ljuvliga Lefkos på Karpathos i Grekland (se bilderna nedan) åkte jag igår in till Linköping för att fylla på förrådet med leksaker, inför barnvakteriet som stundar i helgen av 16 månader gamla Hjalmar.

Gissar att jag inte är ensam om att ha kommit på den briljanta idén att köpa begagnade barnleksaker, att ha till hands när barnbarnen är på besök.

Det mesta av det ni ser på bilden ovan hittade jag på Hjärta till Hjärta på Tornby, övrigt på Erikshjälpen. Fick ihop hela högen med helt fungerande och bra leksaker för mindre än 300 kronor! Som hittat. Garaget och bilarna diskade jag för hand, man är ju lite kinkig med de små, men övrigt körde jag helt sonika i diskmaskinen.

/Lotta

 

Längtan till Lefkos

Stamstället med ägarna och kockarna Yannis och Nick förnekar sig inte…

Idag bär det iväg till värmen, den årliga vistelsen i byn Lefkos på ön Karpathos väntar. Längtar, som ni kan förstå av bilderna…
Vännerna Mats och Benette, Anders och Irre, som vi åkt hit tillsammans med i många år nu är redan där. De satsar på två grekveckor i år. Det vattnas i munnen när de skickade den här bilden igår, ifrån köket på vårt stamställe; Dramontana. Rikligt utbud, inte sant! Och allt är pinfärskt och nylagat. Maten på Dramonta är den bästa i Grekland vågar jag påstå efter många års öluffande, innan vi hittade pärlan Lefkos.

Maken och jag åker i år via Aten, där vi ska spendera två nätter innan vi flyger vidare (med inrikesflyg, kostar inte många hundralappar) till Karpathos. Nu ska Akropolis få ett besök, senast som jag var i den grekiska huvudstaden ( f ö också den enda gången hittills) kom vi aldrig upp dit eftersom det var stängt pga det var måndag.

/Lotta

Mats, Benette, Anders och Irre på väg till Karpathos, med färja från Rhodos. Byn i bakgrunden är dock inte Lefkos utan Chalki, en av platserna där färjan gör ett kort uppehåll, på väg till Karpathos.

Efter damlunchen…

… ligger Kristina med isblåsa på huvudet i vår tevesoffa och väntar på doktorn, d v s maken som fick ännu en patient att ta hand om efter jobbet!

Vår trevliga lunch slutade med att Kristina, när hon var på väg ut till bilen för att åka hem, snubblade i vår långa stentrappa och föll så olyckligt att hon slog upp ett hål i huvudet!

Alltså. Hon var spik nykter. Det var vi andra också förresten. Men är olyckan framme så är den.

Det blödde rejält i huvudet och såg riktigt otäckt ut (jag har bilder på såret före och efter häftning men det ser rätt läbbigt ut så jag besparar er dem) men efter att vi fått stopp på flödet och såg att hon var okej i övrigt så kunde vi inte låta bli att börja skratta allihopa. Vilken syn! Ett blodigt fruntimmer på golvet med en filt om sig och fötterna högt upp på en stol och så vi andra som sprang med ispåsar och handdukar.

Maken kom så småningom som en räddande ängel (alternativet hade varit att resa till -och säkert en evighetslång väntan på- akuten) med sin ”häftapparat” som han snabbt och effektivt förslöt såret med. Slutet gott allting gott. Och nu ska trappan förses med halkskydd!

/Lotta

Här är hon!

Visst! Lite lagom ”sommarschavig” dessutom.Jag har trillat ut från WordPress dvs vårt bloggverktyg, och Lotta, hm, har glömt password…. Så jag passar på med inlägg när Lotta nu hälsar på.

Vi har fikat ,förstås, och Lotta villl att vi delar ett kakrecept. Okej, här kommer ett recept som jag i min tur fått av min äldsta dotters svärfar. Lovar, ett enkelt recept, med gott resultat!

Kanelkaka:

Ugn 175 g

grädda i ca 45 min

2,5 dl gräddfil eller filmjölk blandas med 1 tsk bikarbonat

175 g smör

2,5 dl strösocker (jag tar lite mindre…)

2 ägg

4,5 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

2tsk vaniljsocker

1/2 tsk salt

Dessutom  blandas 1dl socker och 1 tsk kanel

Smörj och ströa en form med löstagbar form. Blanda ihop fil och bikarbonat och låt stå en stund.

Rör ihop smör och socker poröst. Tillsätt ett ägg i taget. Blanda ihop vetemjöl, bakpulver, vaniljocker och salt och rör i smeten. Rör till sist i filen.

Varva smet med socker-och kanelblandningen. Överst lite av den blandningen.

/Eia

(smakade verkligen MUMS😊/Lotta)

 

 

 

Smaskig skärgårdshelg

Alldeles pinfärska och nystekta aborrfileer fägnas man med som gäst hos Anders och Lisbeth Östryd på västra Eknö. Till middag. Men innan vi hann dit dukade värdparet fram en lunch som bl a bjöd på rökt sik och rökt ål och – inte minst- Lisbets urgoda sillröra. Gör den gärna, receptet hittar ni längst ned i inlägget.

Alla goda drycker vi också satte i oss gånga lördag tänker jag inte ens orda om. Men kan berätta att vi efter lunchen (och en liten vila på rummen👍) hann med någon timme i vinkällaren (tidigare jordkällaren som gjorts om för nytt syfte) innan middagen på logen.

Nu är det vardag igen och maken har börjat jobba. Tänker på allt härligt vi gjort i sommar men konstaterar att det är rätt skönt med den vanliga lunken också.

/Lotta

Rökt ål, rökt sik, lax och så Lisbeths goda sillröra….recept längre ned här i inlägget

Färska aborrfileer. Mums!

Värd och kapten i ett

Maken med värdinnan

Kristina Persson och Janne Fock smakar på snapsen

De bor i gamla handelsboden, vilket skyltarna påminner om

Lisbeths goda sillröra (den här satsen räcker till många om den serveras vid en lunchbuffet. Vi var åtta runt bordet i helgen):

1-2 burkar löksill, 1 purjolök, 2-4 kokta ägg, 1-2 burkar sikrom, lite kalles kaviar, dill, gräslök och 2 dl gräddfil, eller creme fraiche.

Hacka ägg, dill, gräslök och purjo. Blanda med resten och låt stå i kyl några timmar innan servering.

Bon apetit!

”Öa” i mitt hjärta

Övernattade hos, och blev bjudna på middag av, kusin Helena och hennes Ove på Visingsö i veckan, i samband med att maken, äldste sonen Nils Petter och jag spelade golf ihop på Gränna golfklubb och nästa dag på Sand i Jönköping.

Min mamma älskade att komma tillbaka till ”öa”, sitt  kära Visingsö där hon var född och uppvuxen, så länge hon levde. Jag har många fina barndomsminnen häriifrån och det känns fortfarande speciellt att komma hit. Mormor, moster Ingrid och alla de andra färgstarka öborna finns tyvärr inte  kvar längre, men mina kusiner som bott här alla somrar sedan barnsben har idag alla hus på ön och det är alltid lika roligt att komma hit och hälsa på dem.

Lolle och jag med kusinerna Helena, Annika och Clas, längst tv Ove och näst längst th Björn som är gift med Annika.

Golfen gick bra båda dagarna (33 poäng på Gränna och 27 på svåra Sand där hålen såg ut som schweizerostar med fullt av bunkrar överallt är jag riktigt nöjd med) och vi hade en jättetrevlig kväll på Visingsö. Dessutom var det mysigt att få tid ihop med Petter, som efter golfen anslöt till familjen som var på Koster.

Själva åkte vi tillbaka till vårt sommarparadis Flatvarp. Borta bra, men här är det bäst👍/Lotta

På Sand i Jönköping

Golf är extra kul när man har trevligt sällskap på banan och det hade ju jag!

Borgholm -som traditionen bjuder

Varje sommar blir det en uflykt till Borgholm, med goda vännerna Lisbeth och Anders Östryd i deras rymliga och bekväma Targabåt.

Janne och Eva-Lena Fock bjuder på drinkar i sin trädgård innan vi går till slottsruinen för den årliga konserten, också det som traditionen bjuder. I år uppträdde GES; Glennmark, Eriksson och Strömstedt. Verkligen bra! Vilken låtskatt herrarna åstadkommit och så bra de låter!

Shopping blev det också. Vi köpte fina nyckelringar (kopior av Victorias vigsel-eller var det förlovningsring?) på Solliden och djupdök bland Pelle P:s (seglaren om ni minns) snygga, sportiga kläder i affären med samma namn i centrala Borgholm. Räkmackor, rosevin och en massa annat gott blev det förstås också. Kan rekommendera Dockside, Strand hotells restaurang vid gästhamnen. Den var riktigt bra. Och vädret var somrigt soligt. En panghelg👍/Lotta

 

Räkmackor i solen på akterdäck

sköna karlar med sköna hits

Drinktime hemma hos Focks

Piffig gebortpresent; Victorias alliansring som nyckelring

Efter besöket hos Pelle P

Golfkjol och sommarkjol i ett. Inköpt hos Pelle P

Mysigt häng i Flatvarp

Dag har haft full uppvaktning under några dagar i Flatvarp när både mamma Emma, mormor Birgitta och farmor funnits till hands för att passa på, och roa, den lille charmören.

Det har varit sköna dagar med solhäng, bus och lek, promenader, bärplockning och svampletande (tyvärr inte  en kantarell så långt ögat kunde se) och långa samtal. Igår bjöd Birgitta dessutom på en riktig festmiddag, en frutti di mare som överträffade det mesta jag ätit i den vägen.  Det är bara en gång tidigare jag ätit en som var snäppet ännu bättre, och den var också made by Birgitta men då hemma hos henne i Stockholm. Då var basen färska skaldjur, på Ica kusten i Loftahammar igår var frysta de enda som fanns att tillgå. Inte så bara förresten. Ica kusten förtjänar lovord, för ett brett och bra utbud och generösa öppettider!

Birgitta drar vidare imorgon men Dag -och Emma- får vi  njuta av en vecka till. På fredag kommer dessutom hela övriga närmaste familjen; make, barn med respektive och yngste barnbarnet Hjalmar ett år, hit. Mysigt så det förslår😊

/Lotta

Mästare på att laga god Frutti di Mare

 

The same procedure as last year = Midsommar

Så lägger vi ännu ett midsommarfirande till handlingarna. Det är samma procedur varje år och vi trivs med det. Samma nära vängäng som tar in hos oss för några nätter, samma sillunch följt av samma firande runt midsommarstången på gärdet här i närheten dit vi går med kaffekorg och midsommartårta. Och på kvällen grillar vi så klart.

På midsommardagen är det samling på Jungfrusund. Lull från Bokö leder som alltid snapsvisorna, och från Stedsholmen kan man vara säker på att de kommer tuffande i Calle Bendts fina gamla träbåt.

Midsommar är över och vi kan bara hoppas på att fira den igen. I vår ålder, när sjukdom men också död gör sig allt mer påmind och även sätter spår i vänkretsen, tar man inget för givet.

Same, same nästa år igen, alltså. Tack!

/Lotta

 

 

Snart 50 år ihop firar vi med byggplaner

Firade 40-årig bröllopsdag i Norrköping igår. Varför Norrköping kan man ju undra, men vi hann inte längre efter att ha varit barnvakt åt snart tvåårige Dag lördag-söndag. Och häftiga designhotellet ”the Lamp” var en upplevelse, ett av de bättre hotell vi bott på faktiskt.
Idag spelade vi arton hål på Bråvikens golfklubb, i fint väder och de vackraste omgivningar. Jättekul, särskilt som vi båda spelade bra dessutom. På hemvägen åkte vi förbi Trivselhus och skrev på papper som tar oss ännu ett steg närmare det husbygge som är vårt nästa stora projekt här i livet. Vi har haft och har många projekt ihop, mannen i mitt liv och jag. Detta är tveklöst ett av de största- och mest spännande.

Maken och jag träffades, i år, för exakt femtio år sedan.  Sedan dess har det varit vi två, frånsett ett kortare avbrott på knappt ett år. Och vi har inte tröttnat på varandra än, även om vi självfallet genomlevt perioder när det känts mindre bra. Att säga att man aldrig haft problem i en relation som varat obruten nästan ett halvt sekel, är att fara med osanning vågar jag hävda.

Viktigast är att man vill leva med varandra -vilket vi vill- och fortsätter göra roliga saker ihop -vilket vi gör.- Så tycker jag att han fortfarande kan vara rätt attraktiv min gubbe, även om både midjemått och flint ökat. Det är inte heller fel:)

Men bygga hus, nu…vid snart fyllda 70 …hör jag att många invänder. Vi ser det så här: Vi har aldrig byggt hus förut så ska vi hinna med det innan vi dör måste det ju bli nu, innan vi blir FÖR gamla. Vi har fått en härlig tomt avstyckad här på gården, bara någon kilometer från där vi bor nu.

Som sagt, nu är första steget taget. Jag lovar berätta mer om husbygget framöver här på bloggen. Om det går som vi tänkt oss kommer ni att få veta mycket mera.Var så säkra!

/Lotta 

Mannen i mitt liv sedan snart 50 år:)

Golf är ett nytt gemensamt intresse. Och det är så kul!

Här sitter jag och jäser😀

Nytt hus på gång. Spännande.