Kafferep

Det var ett tag sedan ni hörde från eiaochlottabloggen nu, men här kommer i alla fall ett litet inlägg som handlar om söndagens kafferep hemma hos mig.

Vi är ett gäng gamla arbetskamrater från Corren (ja många jobbar kvar fortfarande) som ses någon gång i kvartalet och avhandlar det senaste, över några koppar kaffe och gott därtill. Ett synnerligen trevligt och enkelt sätt att träffas på, eftersom alla tar med sig något till kaffebordet. Så när hela gruppen samlas, som mest brukar vi väl vara 14-15 personer, så dignar kaffebordet som ni nog förstår.

Hemma hos mig nu i söndags blev vi bara sex. Stackars Eia, t ex, hade så ont i ryggen att hon inte kunde ta sig ur sängen därhemma… ett diskbråck som spökar.

Men att vara få runt bordet är kan vara en fördel inte minst för diskussionen, för då hör alla och kan prata om samma sak. Som nu när vi nästan uteslutande kom att prata om metoo-rörelsen, vad annars?, ur alla dess aspekter och synvinklar. Det blev ett kul och givande samtal! Tack för att ni kom Maria Loch Maria H, Ann-Charlotte, Annika och Susanne!

/Lotta

Tanter på kalas

Klart att en riktig tant ska bära päls👍Alla pälsarna (utom minkpälsen som Majsan -th-  bär och som hon ärvt efter sin moster Ingeborg,), har Benette köpt på olika loppisar.  Mina boots kan ju knappast kallas för tidstypiska, men snygga till pälsen eller hur:)

”Så härliga ni är! Jag vill också ha maskerad när jag blir pensionär” messade sonhustrun Emma, efter att jag lagt ut några bilder från gårdagens tantkalas, på vår familjewhatsapp.

Och det var en kul eftermiddag och kväll vi fem tanter hade ihop igår på Undstorp, vännen Benettes (och Mats förstås) sommarhus utanför Tjällmo. Men maskerad? Ja kanske. Eller inte…Vi har ju faktiskt  passerat tantstrecket med råge jag och mina väninnor och det var inte så länge sedan som hatt, päls, klänning och pärlhalsband var en helt normal tantutstyrsel.

Och vänta bara, stilen kommer säkert snart tillbaka i en eller annan form!  Förresten, var inte knytblusen ett av höstens modeplagg? Jag gillade den aldrig när den var modern på min tid vilket den också var ett tag, men på Majsan är den ju pricken över i:et ihop med hatt, halsband och dräktjacka. Visst är hon snygg i sin outfit!

Snyggtanten Majsan

Tantkalaset började vid ettiden med bubbel och sen på med förkläden för nu skulle vi baka småkakor. Alla hade med sig ingredienser till en sort; jag valde kolakakor för dom är de godaste småkakor som jag vet, och så verkade receptet lätt att göra (jag bakar ytterst sällan småkakor, inte för att jag inte gillar dom utan för att jag gillar dom alldeles för mycket. Jag skulle aldrig kunna spara om jag hade småkakor liggandes hemma utan skulle tveklöst proppa i mig alla på kort tid).

Prick tre var vi klara med baket och satt uppsträckta i soffan i salongen, omklädda i fina klänningar med hatt därtill. Jag hade naturligtvis glömt att ta med både hatt och klänning, men Kitte som har gott om tidstypiska (50-tal) plagg i sin garderob hade tagit med sig till mig också.

Hur vi orkade med middag efter det kaffekalaset är svårbegripligt, men älggryta med äppelkaka till efterrätt slank ned det också framåt kvällen. Mörkret var kompakt utanför och kvällen kylig, men inomhus i Benettes och Mats trivsamma Undstorp, hade vi det varmt och mysigt med sprakande brasa i kakelugnen och tända ljus i alla rum.

/Lotta

 

Eftermiddagen började med kakbak. För min del blev det kolakakor

 

o

Kristina kollar så hatten sitter rätt

 

Tanter på kalas

 

Här har också värdinnan hamnat på bild; frv Benette, Kristina, Kitte och Majsan

 

Inte sju men väl fem sorters kakor….plus Benettes goda bullar. Och självklart; ett litet glas portvin därtill

 

Varmt och gott med päls, både på kropp och huvud så varför inte; kanske blir det här min melodi i vinter!?

Oförglömliga dagar i Rioja

Jubilarerna, Helene och Jan Svallingson, på ett av Riojas otaliga vinfält

Har man en syster och svåger som nästan är spanjorer efter många års vistelse i det stora landet, som aldrig drar sig för besvär, är fenomenala på att organisera, är extremt generösa och dessutom båda fyller jämt i år (60) så får man vara med om det som jag och drygt 60 andra släktingar och vänner fick uppleva i helgen: Helt fantastiska, oförglömliga dagar i vidunderligt vackra Rioja!

Helene, i sitt esse. Guide, organisatör, leklekare, tar hand om alla…Hon kan hon😍👍

Tapasrundor i Logronos (regionhuvudstad) mysiga gamla stad, vingårdsturer med guidning som slutade med långlunch i en vacker bodega framför en sprakande brasa (inte för värmens skull utan för att grilla lammkotletter) och på kvällen mera tapas följt av partaj och dans till ett riktigt bra lokalt rockband som hyrts in bara för vår skull. Vi hann också med golf och att vara pilgrimer för en dag, på Santiaga de Compostelaleden.

Den ”svenska invasionen” (65 personer) uppmärksammade både i lokalpress och i lokal radio. Enligt turistchefen som personligen kom för att välkomna oss den första kvällen, var nu lika många svenskar på plats i regionhuvudstaden samtidigt, som normalt brukade hitta hit under en hel säsong….:)

Och ja. Nu är vi alla Riojaambassadörer efter helt otroliga dagar i denna vackra region. Lägg därtill trevliga invånare, god mat och riktigt goda viner. Framförallt, vågar jag påstå, känner vi alla som var där oss extremt tacksamma och priviligierade över att ha fått bli en del av denna kärleksfulla, varma ”extended” svensk-spanska familj.

Så TACK älskade syster och svåger med familj för att alla minnen ni gett oss och för allt vi fått uppleva de här dagarna. Ni är helt otroliga!

/Lotta

En av Riojas många vinkällare

Istället för att riva de gamla betongtankarna där vinet lagrades förr (idag används ståltankar) har den här vingården låtit en graffitikonstnär smycka dem. Häftigt resultat va!

Vackrare bygd än Rioja är svårt att föreställa sig

Med min älskade lillasyster❤️

Det dracks många glas Rioja de här dagarna, här njuter Fredrik Svallingson, Torkel Danielsson och Patrick Malmer av goda tapas och god dryck

Svenskinvasionen uppmärksammades av lokalpressen

Vi hann vara pilgrimer också, här dagsvandring på Santiago de Compostelaleden. Kusinerna Matilda Danielsson och Johanna Svallingson tar täten

Pilgrimerna tar igen sig innan lunchen som dukades upp i det fria

Lön för mödan, lunch efter vandring. Natalia (i mitten) organiserade tredagarsfestligheterna ihop med värdparet på ett alldeles suveränt sätt, hon bor i Madrid men är från Logrono (regionhuvudstad i Rioja) där firandet gick av stapeln.

Nu är vi alla Riojaambassadörer, vi som hade förmånen att vara med under de här oförglömliga dagarna, det är ett som är säkert. Vi kommer aldrig att glömma all den värme och kärlek som omfattade oss som var där, dessutom måste Rioja vara en av de vackraste platserna på jorden!

(ps: Maken och jag hann även med en avstickare till Bilbao och Guggenheimermuseet där -måste ses- och helt otroligt vackra San Sebastian innan hemfärden igår tisdag. San Sebastian är fr o m nu min favoritstad i Europa. Åk dit om ni kan!)

Vill du ge din familj och vänner en reseupplevelse utöver det vanliga; så ska du kontakta Helene. Hon och familjens goda vän Natalia Urbina från Madrid, som var med och organiserade helgen firande, hjälper er att se och uppleva det riktiga Spanien, långt borta från turiststråk och färdiga menyer. Kontakta Helene på info@caporama.se, för mer information.

Kom snart tillbaka!

Det är intensivt att umgås en hel helg med de små barnbarnen, men oj så roligt! Måste erkänna att jag kände mig rätt slak efter att alla åkt hem i söndags, men redan efter några timmar längtar jag efter kladdiga pussar och små händer som rycker en i byxbenet så snart uppmärksamheten från henne där uppe stillar ett ögonblick. Och vem klarar att negligera små barnaröster som vädjar ”om fammo om..” Inte jag i alla fall!

Vi var hela familjen samlad här över helgen, vilket förutom maken och mig innebär våra tre söner med respektive och så Dag och Hjalmar förstås, snart 2,5 respektive 1,5 år.

När grabbarna och maken spelade golf i lördags, drog vi andra ut i naturen, med matsäck, för att njuta av hösten och leta svamp. Svampfångsten blev mager, några trattisar var allt vi vågade plocka (de andra svamparna vi hittade kände vi oss inte säkra på), men vi fick en helt ljuvlig, skön eftermiddag i skogen.

Kom snart igen, allesammans! /Lotta

Känslan att hålla två små händer….

Emma, Bea. Elin och Hjalmar har tagit plats på filten. Dag sover fortfarande i sin vagn

 

Kusinfniss

Äntligen blir vi med sandlåda igen!

Jag ser till att utnyttja föräldraledige Henning så länge jag kan…om två veckor börjar Hjalmars inskolning på dagis, och efter ytterligare några veckor är Henning tillbaka på jobbet igen. Projektet igår var att bygga en sandlåda i vår trädgård (vi har uppsikt över den från köksfönstret vilket är väldans praktiskt), och snabb som han är stod den snart på plats.

Utnyttja och utnyttja förresten… det är ömsesidigt säger Henning själv. När farmor passar lllle vildbasen Hjalmar, får pappan ägna sig helhjärtat åt det som han både är duktig på och gillar storligen; att snickra och bygga på olika projekt.

Nu fattas det bara ett lass sand till så är lådan färdig för att ta emot sina små gäster. Om några dagar blir det premiärlek här för kusinerna Hjalmar och Dag, som kommer från Stockholm med föräldrarna på besök över helgen. /Lotta

En vecka med Vallastad och Vasapark

Hjalmar ser skeptisk ut i mötet med Lennart Larsson, eminent smed som huserar i en gammal smedja på Tornbyområdet. Lennart är både brukssmed (svetsar och löder ihop det mesta) och konstsmed. Vi har bland köpt en rejäl ljuskrona av järn av honom, och han har tillverkat underredet till vårt soffbord av glas som vi har hemma (se bild i slutet av inlägget). Nu vill Henning och Elin låta tillverka ett liknande bord.

Tänkte berätta lite om veckan som gått En varierad mix med besök både hos smeden på Tornby och i imponerande Vallastaden, Linköpings nybyggda stadsdel- eller stad får man nästan kalla det med sitt myller av tätt stående hus- som rönt stor uppmärksamhet långt utanför stans gränser med sin kreativa mix av stilar och material och spännande inredningslösningar,. Jag har också varit i  Stockholm dit jag blixtinkallades för att ta hand om en liten sjukling, över en dag.

Det går lite längre mellan blogginläggen märker ni kanske och framförallt är jag ensam om att blogga sen en tid tillbaka. Det är inte lika kul att blogga utan Eia, och att hon inte gör det beror på -som vi har berättat- att hon inte kommer in i wordpress som är bloggverktyget vi skriver i, efter att ha bytt dator. Det är väl lätt ordnat att fixa ett nytt lösenord, kan man tycka, och vore det så väl! Men vi har verkligen försökt komma i kontakt med wordpress, utan resultat. Någon av läsarna som har egna erfarenheter av bloggverktyget och har förslag att komma med hur vi ska få hjälp av dom?? Hör av er i så fall. Eia, du är efterlängtad inte minst av mig!!

Hur som, min vecka inleddes med ett mycket spännande besök i nybyggda Vallastaden här i Linköping. Mässan är över på söndag, vilket innebär att man inte längre kan få gå in och titta i de olika visninglägenheterna, men besöka området kan man ju ändå göra när som. Gör det! Jag blev överförtjust och tror att det här kommer att utvecklas till ett suveränt boendeområde. Jag gillade, till skillnad från många andra som uttalat sig, att det är trångt mellan husen. Varitionen i färg, former, material och små torg insprängda platser bland huskropparna gör ändå att området inte känns stereotypt eller trist. Vallastaden är en plats där människor kan och kommer att mötas på ett spontant sätt, känner jag mig rätt säker på. Här kan jag tänka mig att bo när/om jag en dag måste flytta ifrån landet p g a tilltagande skröplighet.

I går fick jag så rycka in och passa sjuklingen Dag i Stockholm, när varken mamma eller pappa hade möjlighet att vabba,  och mormor hade annat för sig. Det är skönt att då bo nära Stockhholm, är där på några timmar till en mkt billig penning dessutom (99 kr med Swebus enkel resa).

Idag rensar jag förråd och tvättstuga i källaren, och ikväll väntar kräftor hos vännerna Gunnel och Sten. Trevlig avslutning på veckan och en god helg till er alla:)

/Lotta

Del av Vallastaden från ovan

Kristina var lika imponerad som jag av det vi såg

 

Man kan också bo i egen villa i den nyuppförda staden

Den kreativa mixen är fascinerande. Radhusen med platta tak på bilden är byggda med inspiration från Albanien.

Vackra färgskalor i många lägenheter, som de här köket i grönt-rosa och rött

Det går alldeles utmärkt att bygga en säng av lastpallar…

Den här inredningen stack ut, så gick den också under temat ”Diva.” Andra visningslägenheter höll en strikt sober stil, med väggar och golv i betong och avskalat grått.

Gunga går alltid hem även om man inte mår 100…kan det vara blåsorna i munnen som gör Dag så betänksam?  Men nu är han frisk igen kan jag meddela. Pratade nyss med pappa Petter, och idag är Dag tillbaka på försolan igen. Skönt:)

Vårt fina soffbord. Designen är vår, men Lennart Larsson som är smed på Tornby gjorde järnunderredet som inte var det lättaste att få till kan jag försäkra er om. Han fick ta hjälp av sin son, civilingenjören, för att få till de rätta vinklarna.

Bunkrat vare här

Nyss hemkommen från ljuvliga Lefkos på Karpathos i Grekland (se bilderna nedan) åkte jag igår in till Linköping för att fylla på förrådet med leksaker, inför barnvakteriet som stundar i helgen av 16 månader gamla Hjalmar.

Gissar att jag inte är ensam om att ha kommit på den briljanta idén att köpa begagnade barnleksaker, att ha till hands när barnbarnen är på besök.

Det mesta av det ni ser på bilden ovan hittade jag på Hjärta till Hjärta på Tornby, övrigt på Erikshjälpen. Fick ihop hela högen med helt fungerande och bra leksaker för mindre än 300 kronor! Som hittat. Garaget och bilarna diskade jag för hand, man är ju lite kinkig med de små, men övrigt körde jag helt sonika i diskmaskinen.

/Lotta

 

Längtan till Lefkos

Stamstället med ägarna och kockarna Yannis och Nick förnekar sig inte…

Idag bär det iväg till värmen, den årliga vistelsen i byn Lefkos på ön Karpathos väntar. Längtar, som ni kan förstå av bilderna…
Vännerna Mats och Benette, Anders och Irre, som vi åkt hit tillsammans med i många år nu är redan där. De satsar på två grekveckor i år. Det vattnas i munnen när de skickade den här bilden igår, ifrån köket på vårt stamställe; Dramontana. Rikligt utbud, inte sant! Och allt är pinfärskt och nylagat. Maten på Dramonta är den bästa i Grekland vågar jag påstå efter många års öluffande, innan vi hittade pärlan Lefkos.

Maken och jag åker i år via Aten, där vi ska spendera två nätter innan vi flyger vidare (med inrikesflyg, kostar inte många hundralappar) till Karpathos. Nu ska Akropolis få ett besök, senast som jag var i den grekiska huvudstaden ( f ö också den enda gången hittills) kom vi aldrig upp dit eftersom det var stängt pga det var måndag.

/Lotta

Mats, Benette, Anders och Irre på väg till Karpathos, med färja från Rhodos. Byn i bakgrunden är dock inte Lefkos utan Chalki, en av platserna där färjan gör ett kort uppehåll, på väg till Karpathos.

Efter damlunchen…

… ligger Kristina med isblåsa på huvudet i vår tevesoffa och väntar på doktorn, d v s maken som fick ännu en patient att ta hand om efter jobbet!

Vår trevliga lunch slutade med att Kristina, när hon var på väg ut till bilen för att åka hem, snubblade i vår långa stentrappa och föll så olyckligt att hon slog upp ett hål i huvudet!

Alltså. Hon var spik nykter. Det var vi andra också förresten. Men är olyckan framme så är den.

Det blödde rejält i huvudet och såg riktigt otäckt ut (jag har bilder på såret före och efter häftning men det ser rätt läbbigt ut så jag besparar er dem) men efter att vi fått stopp på flödet och såg att hon var okej i övrigt så kunde vi inte låta bli att börja skratta allihopa. Vilken syn! Ett blodigt fruntimmer på golvet med en filt om sig och fötterna högt upp på en stol och så vi andra som sprang med ispåsar och handdukar.

Maken kom så småningom som en räddande ängel (alternativet hade varit att resa till -och säkert en evighetslång väntan på- akuten) med sin ”häftapparat” som han snabbt och effektivt förslöt såret med. Slutet gott allting gott. Och nu ska trappan förses med halkskydd!

/Lotta

Här är hon!

Visst! Lite lagom ”sommarschavig” dessutom.Jag har trillat ut från WordPress dvs vårt bloggverktyg, och Lotta, hm, har glömt password…. Så jag passar på med inlägg när Lotta nu hälsar på.

Vi har fikat ,förstås, och Lotta villl att vi delar ett kakrecept. Okej, här kommer ett recept som jag i min tur fått av min äldsta dotters svärfar. Lovar, ett enkelt recept, med gott resultat!

Kanelkaka:

Ugn 175 g

grädda i ca 45 min

2,5 dl gräddfil eller filmjölk blandas med 1 tsk bikarbonat

175 g smör

2,5 dl strösocker (jag tar lite mindre…)

2 ägg

4,5 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

2tsk vaniljsocker

1/2 tsk salt

Dessutom  blandas 1dl socker och 1 tsk kanel

Smörj och ströa en form med löstagbar form. Blanda ihop fil och bikarbonat och låt stå en stund.

Rör ihop smör och socker poröst. Tillsätt ett ägg i taget. Blanda ihop vetemjöl, bakpulver, vaniljocker och salt och rör i smeten. Rör till sist i filen.

Varva smet med socker-och kanelblandningen. Överst lite av den blandningen.

/Eia

(smakade verkligen MUMS😊/Lotta)