Tiden flyger

Jag har, precis som Eia, nyligen också fått njuta av Lars Lerins fantastiska bilder; på Liljevalchs i helgen. Vilken otroligt konstnär han är! Kusin Helena som var med mig, Kitte, sonhustrun Emma och lilla Astrid, var mest intresserad av den sistnämnda som synes av bilden, men så var det också tredje gången hon såg utställningen:)

Det var ett tag sedan jag var här på bloggen.Det kanske ingen noterat, men jag kan berätta att jag haft fullt upp! Har fyllt sommaren (ett urval bilder följer nedan) med en massa umgängande med släkt och vänner och även spelat mycket golf, trots hettan. Och så tar ju barnbarnen allt mer tid. Som tur är, för det finns inget bättre.

Just i skrivande stund är vi packade och klara för Grekland, åker inatt mot Arlanda. I år är resan till Lefkos på Karpathos speciell, eftersom alla barn och barnbarn följer med den första veckan (inte Emma som valt att stanna hemma med lilla Astrid, sex veckor). Den andra veckan kommer vännerna Hammars och Samuelssons ned sin till byn där vi varit tillsammans en vecka varje höst i drygt tjugo år nu.

Eia och jag har planerat in ett besök på den omtalade veganrestaurangen i Sya utanför Mantorp när vi ses igen i slutet av september. Om inte annat så hör ni ifrån oss då. Den ska vara kanon!

/Lotta

Vilken fest! Vilken mat!

Värdparet!

Ska ni ha stort kalas och vill ha hjälp med maten, kan jag högeligen rekommendera mannen i den vita jackan nedan:

Jari Karlsson, synonymt med Hyrkocken www.hyrkocken.se. Vilken matlagningskonstnär!

Var på sommarens fest i Brokind i helgen när goda vännerna Rickard och Ewa Ström firade 140 år på jordelivet tillsammans. Och som de kan fira!  Hundratalet nära släktingar och vänner bjöds på ett supergeneröst kalas i dagarna två som vi aldrig kommer att glömma.

Alla goda viner förtjänar ett kapitel för sig, men här ska jag koncentrera mig på maten. Och vlken mat!

Från  en minibuss av blygsamt format, levererade kocken Jari Karlsson och hans medhjälpare gastronomi av allra högsta klass.

Lördagskvällens middag inleddes med lätthalstrad salmalax följt av en lika lätthalstrad, och lättrökt, hälleflundra. Mmm, vilken start! Huvudrättens underbart möra och smakrika köttbit visade sig vara ren. Till den serverades ett luftigt rotmos, vilket kanske låter märkligt men det var rent sagolikt gott. Efterrätten bestod av en oemotståndlig mix av syrligt och sött, med bär som huvudingrediens.

Grillbuffén igår gick inte heller av för hackor. Ett pikant inslag i köttutbudet där var helgrillat älgghjärta. Jag vågade mig på en bit, och den smakade ungefär som rökt picknicbog. Inte alls oävet, men jag tror inte jag kommer att äta det igen.

TUSEN TACK Eva och Rickard för årtiondets fest!

/Lotta

 

Matlagningskonstnär

Jari och hans medhjälpare lägger sista handen vid lördagskvällens efterrätt

 

 

 

 

Lyckad loppis

De första besökarna – loppisrävarna som vet att fynda- kom redan en halv timme före utsatt tid. Första timmen var rena ruschen.Sedan ebbade strömmen ut men det droppade in folk ända fram till fyra då vi stängde portarna. Dagen var stekhet, men i magasinet där den mesta kommersen ägde rum, var det svalt och skönt.

Vår första loppis i magasinet här på Erikstad blev en succé. Några stora pengar gjorde vi inte, vi som hjälpts åt att få ihop grejer men det var ju inte heller målet utan att bli av med saker som man inte använder eller behöver längre. Mycket gick också iväg, men så sålde vi också det mesta, från kläder till husgeråd till möbler, för en eller högst några tior styck. Bästisen Kittes röjsåg var ett av få föremål prissatt i ett tresiffrigt belopp, men 400 för den var ett kap tyckte grannen Alexander som nöp den direkt när han fick syn på den.

Det blev en väldigt trevlig dag, med roliga möten med kända och okända. Känslan att se någon annan glädja sig över att billigt ha kommit över ett föremål som man själv inte längre använder eller behöver, är också en bra känsla.  Så vi gör nog om det. Kanske blir det en ny loppis i magasinet här på gården, redan framåt hösten!

/Lotta

Kom och fynda!

Hjalmar är inte till salu, men här finns massor annat att köpa.

Skynda, skynda, till loppis i magasinet Erikstad gård, nu på söndag kl 10-16!

Vi fyller på som bäst med alla möjliga grejer och jag lovar att här kommer att finnas mycket att välja på, och det billigt!

Vill ni inget ha (kan inte vara möjligt😀) så kom förbi ändå och häng en stund, fika säljs till självkostnadspris och trevligt folk att snacka med utlovas också👍

Erikstad ligger utmed riksväg 35, 13 kilometer från stan, i höjd med Bankekinds kyrka. Skylt finns vid vägen varifrån man också ser magasinet.

Varmt Välkomna!

/Lotta

Nora välkomnas till världen

Välkommen till världen lilla vän!

Igår kom hon till världen, Nora, vårt tredje barnbarn.

Ännu en liten person att älska men också att aldrig sluta oroa sig för. Det vet ju alla som har barn och barnbarn, att kärleken till dem går hand i hand med en rädsla för att något ska hända. Det är inte så att jag är en överdrivet ängslig person, snarare tvärtom, Och jag låter inte oron förstöra glädjen jag känner över min fina familj. Men den finns där i mig omedvetet, och tränger sig på så snart den bara får chansen.

Som igår. Henning och Elin hade infunnit sig på förlossningen i Vrinnevi kl nio på morgonen, då Nora skulle komma till världen med ett planerat kejsarsnitt.

När de två andra barnbarnen kom till världen hade jag uttryckligen bett om att inte få veta när de blivande föräldrarna åkte in till BB, bara för att jag skulle slippa oroa mig i onödan.

Men nu passade jag Hjalmar, så det gick ju liksom inte att vara ovetande..

”Runt elva måste det väl vara klart”, tänkte jag där jag gick hemma och väntade på ett samtal eller pling från ett meddelande i mobilens familjetråd.

Men klockan blev elva, den blev halv tolv och den blev tolv. Nu kände jag oron börja krypa på riktigt i kroppen, ”något måste ha hänt, för så här lång tid kan det ju bara inte ta…:”

Så, strax före halv ett kom plinget i mobilen, följt av en bild på lilla Nora som ger upp ett tjut i den nya världen. Allt hade gått bra. LÄTTNAD. Men varför hade jag oroat mig? Det var ju ändå onödigt! Jo därför att det är så mammor, farmödrar och mormödrar gör, också pappor, farfädrar och morfädrar är jag rätt säker på. Kärleken till barn och barnbarn är den starkaste och underbaraste känsla en människa kan ha, men den gör oss också sårbara.

Nora är en stadig liten tjej, vägde 4,1 kilo och är 53 cm lång. Och med kärleksfulla föräldrarna Henning och Elin, omhuldande storebror Hjalmar (det vet han dock inte om att han är ännu,  mamma och Nora kommer hem från BB först i morgon) och alla andra i familjens närhet som redan älskar den nya familjemedlemmen kommer det att gå bra för Nora här i livet, är farmor övertygad om. Välkommen till världen, Nora!

/Lotta

 

 

 

Svettigt värre

Vi vandrar vidare på Östgötaleden och har nu avverkat drygt en tredjedel av den ca 141 mil långa leden.

Ni som läst bloggen tidigare vet att målet är att hinna gå hela leden innan vi trillar av pinn och/eller orken tryter. Med den här takten börjar jag tror på att det ska gå!

Är nyligen hemkommen från en tvådagars vandring mellan Kisa och Dansbo, med övernattning i Öknehult. Totalt har vi vandrat nästan tre mil de här dagarna, i rekordvärme och stundtals rätt jobbig terräng.  Inte nog med att leden innehöll en rad branta uppförsbackar som vi segade oss uppför i tryckande värmen, den var också igenvuxen långa sträckor så att vi måste plöja oss fram som i en djungel, genom lårhögt gräs och risiga snår. Det var ingen vidare trevlig upplevelse stundtals och så ska inte en vandringsled behöva se ut!  Bättring efterlyses också vad gäller markeringarna utmed leden! Det är lätt att förirra sig när de oranga prickarna är så utblekta att de knappast syns, ofta sitter de också på för långa avstånd. Vi var på väg att förirra oss helt flera gånger, men lyckades med gemensamma krafter hitta rätt igen och fram kom vi.

Öknehults vandrarhem är ett rätt slitet ställe både vad gäller byggnader och omgivningar, men får ändå en femma i betyg av mig, på en skala från 1-10. Att bada i Stensjön, ett stenkast från vårt lilla krypin, var gudomligt och maten (180 kronors för en trerätters); fyllda champinjoner, pannbiff med lök och potatis samt rabarberpaj och vaniljglass, vällagad och god. Bemötandet var det heller inget fel på. Att övernatta i ett enkelt fyrabäddsrum, middag och frukost kostade 400 kronor per person. Därtill fick jag betala 80 kronor för påslakan och underlakan, som jag inte fått plats för i min lilla rygga.

/Lotta

Golfnörden

Det är bara att erkänna. Jag som tyckte golf var snudd på det fånigaste som fanns att ägna sig åt för nio år sedan, har blivit en riktig golfnörd.

Här på Kalmar vackra golfbana spelade vi igår, en fantastisk plats med Östersjön som närmsta granne.

Välkommen till golfträsket” minns jag att min gamle arbetskamrat Christer Kustvik, idag är han förresten chefredaktör på Corren, sa till mig när jag berättade då för nio år sedan att jag börjat spela golf. Sönerna gav maken och mig i 60-årspresent en helg på Gränna golfklubb där vi fick ta grönt kort; inträdesbiljetten till sporten. Utan det initiativet hade vi, i alla fall inte jag, nog aldrig kommit igång

Golfträsk är ett så bra ord för det är precis så; man fastnar! Går det bra en runda vill jag genast spela igen för att det gick så bra. Och går det dåligt gäller samma sak, då vill jag ut igen för att revanschera mig.

Så är det socialt, man träffar en massa trevliga människor. Motionen är inte heller att förakta, spel över arton hål innebär cirka en mils promenad. Bland det bästa med och unika för sporten är att alla kan spela med alla, oavsett hur mycket det skiljer i färdighet och kunnande. Säg en annan idrott där det går?!

/Lotta

Vilken födelsedag..

..han fick vår Hjalmar med jordgubbstårta i trädgården, lek med storkusin ”Gag” (Dag) och, inte minst, bad i Sturefors denna underbart soliga och vackra dag.

Det var en vacker, varm dag även när Hjalmar föddes för två år sedan, också när han fyllde ett var det sommarväder. Minns ettårskalaset särskilt eftersom det firades i en varm lägenhet på Mörnersgatan där Hjalmar med föräldrar bodde då. Nu bor de hos oss sedan drygt tre månader tillbaka, men nästa helg går flytten till det -nästan- färdigrenoverade lilla radhuset som de köpte i början av året, på Ånestadsgatan i Linköping. Kommer sakna att ha dom här, men gläds med dem åt att de äntligen kan flytta in i sitt första köpta hus, som de har längtat. Och de flyttar ju inte så långt😊

/Lotta

11-kaffe på Kittes veranda

Tant Margit 94 har jag känt sen jag var liten. Det är en cool gammal dam som klarar sig helt själv och är fortsatt nyfiken på livet. Hon bor visserligen på servicehus i Sturefors sen några år men fortsätter självklart laga sin egen mat och sköta sin lägenhet själv, ”något måste jag ha att göra.”

När jag tar med tant Margit på en dagsutflykt, det brukar bli någon gång om året, får hon välja mål. I år blev det som det brukar bli, vi åkte till Idebo som ligger på en halvö längst ned i Sommen, där hon växte upp på en liten gård med föräldrar och fem syskon.

Men först stannade vi och drack 11- kaffe i Gärdala på bästa vännen Kittes veranda, med snickarglädje och utsikt över sjön Järnlunden.

I trädgården blommade fruktträd, hägg och syren med ett sällan skådat överflöd av vita blommor. Bin surrade, fåglar sjöng, solen värmde och kaffet, som vi naturligtvis blev serverade i gammaldags små nätta koppar, smakade bättre än något kaffe jag druckit på länge. Ja brödet också.

Tack för en fantastiskt härlig stund hos dig Kitte😍 ”Här hade jag kunnat stanna hela dagen”, sade tant Margit när vi gav oss iväg på vår ca tjugo mil långa bilutflykt till Idebo och åter. Jag med!

/Lotta

Så gick det efter att bloggen varit på vift…

Visst hade vi det trevligt på krogen Eia (se Eias inlägg nedan om bloggen på vift). Det gör vi snart om igen! Det måste verkligen ha varit länge sedan vi sågs IRL för OJ vad mycket vi hade att prata om.

Om ni vill veta så kan jag meddela att jag knappt hann innanför dörren här hemma efter vår date på stan, innan jag började må illa och SPYDDE. (Är evigt tacksam att det inte hände på bussen hem, för hu så pinsamt att kräkas där. Jag som inte ens hade en tillräckligt stor handväska med mig att ta till som spypåse om det nu hade gått så illa….) Nä, nä, mitt mående handlade inte om för mycket vin, absolut inte. Utan barnbarnssmitta igen. Både Dag och Hjalmar har varit magsjuka (den förre träffade vi precis efter att han kräkts och den senare bor ju hemma hos oss med sina föräldrar sedan drygt två månader tillbaka, i väntan på att radhuset som familjen köpt och totalrenoverar ska bli färdigt. Det är verkligen hur gosigt och härligt som helst att vara storfamilj igen, men också smittsamt!). De små gossarnas kaskader följdes snart av att en av papporna insjuknade i samma virus, sedan maken, sedan en sonhustru och så jag.

Det tog fyra dygn innan jag var folk igen. Himmel så svag och racklig man blir av lite magsjuka!

Vernissagen som jag var på innan Eias och mitt tabberas på krogen -ha, ha, grov överdrift, ni tror mig väl inte:) -var invigningen av en skulpturutställning. Magnus Ringborg ställer ut på Galleri Blå, i korsningen av Sankt Larsgatan och Ågatan.

Magnus -eller Måns som han oftast kallas- var under många år erkänt duktig familjeterapeut i Linköping. Numera är han konstnär på heltid och inte mindre duktig inom det gebitet.Jättefina verk!

Utställningen pågår till den 18 maj. Passa på att se den om ni kan!
/Lotta