Mysigt häng i Flatvarp

Dag har haft full uppvaktning under några dagar i Flatvarp när både mamma Emma, mormor Birgitta och farmor funnits till hands för att passa på, och roa, den lille charmören.

Det har varit sköna dagar med solhäng, bus och lek, promenader, bärplockning och svampletande (tyvärr inte  en kantarell så långt ögat kunde se) och långa samtal. Igår bjöd Birgitta dessutom på en riktig festmiddag, en frutti di mare som överträffade det mesta jag ätit i den vägen.  Det är bara en gång tidigare jag ätit en som var snäppet ännu bättre, och den var också made by Birgitta men då hemma hos henne i Stockholm. Då var basen färska skaldjur, på Ica kusten i Loftahammar igår var frysta de enda som fanns att tillgå. Inte så bara förresten. Ica kusten förtjänar lovord, för ett brett och bra utbud och generösa öppettider!

Birgitta drar vidare imorgon men Dag -och Emma- får vi  njuta av en vecka till. På fredag kommer dessutom hela övriga närmaste familjen; make, barn med respektive och yngste barnbarnet Hjalmar ett år, hit. Mysigt så det förslår😊

/Lotta

Mästare på att laga god Frutti di Mare

 

The same procedure as last year = Midsommar

Så lägger vi ännu ett midsommarfirande till handlingarna. Det är samma procedur varje år och vi trivs med det. Samma nära vängäng som tar in hos oss för några nätter, samma sillunch följt av samma firande runt midsommarstången på gärdet här i närheten dit vi går med kaffekorg och midsommartårta. Och på kvällen grillar vi så klart.

På midsommardagen är det samling på Jungfrusund. Lull från Bokö leder som alltid snapsvisorna, och från Stedsholmen kan man vara säker på att de kommer tuffande i Calle Bendts fina gamla träbåt.

Midsommar är över och vi kan bara hoppas på att fira den igen. I vår ålder, när sjukdom men också död gör sig allt mer påmind och även sätter spår i vänkretsen, tar man inget för givet.

Same, same nästa år igen, alltså. Tack!

/Lotta

 

 

Snart 50 år ihop firar vi med byggplaner

Firade 40-årig bröllopsdag i Norrköping igår. Varför Norrköping kan man ju undra, men vi hann inte längre efter att ha varit barnvakt åt snart tvåårige Dag lördag-söndag. Och häftiga designhotellet ”the Lamp” var en upplevelse, ett av de bättre hotell vi bott på faktiskt.
Idag spelade vi arton hål på Bråvikens golfklubb, i fint väder och de vackraste omgivningar. Jättekul, särskilt som vi båda spelade bra dessutom. På hemvägen åkte vi förbi Trivselhus och skrev på papper som tar oss ännu ett steg närmare det husbygge som är vårt nästa stora projekt här i livet. Vi har haft och har många projekt ihop, mannen i mitt liv och jag. Detta är tveklöst ett av de största- och mest spännande.

Maken och jag träffades, i år, för exakt femtio år sedan.  Sedan dess har det varit vi två, frånsett ett kortare avbrott på knappt ett år. Och vi har inte tröttnat på varandra än, även om vi självfallet genomlevt perioder när det känts mindre bra. Att säga att man aldrig haft problem i en relation som varat obruten nästan ett halvt sekel, är att fara med osanning vågar jag hävda.

Viktigast är att man vill leva med varandra -vilket vi vill- och fortsätter göra roliga saker ihop -vilket vi gör.- Så tycker jag att han fortfarande kan vara rätt attraktiv min gubbe, även om både midjemått och flint ökat. Det är inte heller fel:)

Men bygga hus, nu…vid snart fyllda 70 …hör jag att många invänder. Vi ser det så här: Vi har aldrig byggt hus förut så ska vi hinna med det innan vi dör måste det ju bli nu, innan vi blir FÖR gamla. Vi har fått en härlig tomt avstyckad här på gården, bara någon kilometer från där vi bor nu.

Som sagt, nu är första steget taget. Jag lovar berätta mer om husbygget framöver här på bloggen. Om det går som vi tänkt oss kommer ni att få veta mycket mera.Var så säkra!

/Lotta 

Mannen i mitt liv sedan snart 50 år:)

Golf är ett nytt gemensamt intresse. Och det är så kul!

Här sitter jag och jäser😀

Nytt hus på gång. Spännande.

Morgonstund…

Tjejerna yogar lite på bryggan, innan frukosten. Tjejerna är i det här fallet nästan 70-åriga tanter, men för mig som känner dem sedan tidiga tonåren är och förblir de alltid tjejer.

Ann-margret, Kitte och Kristina kom till mig för middag och övernattning i Flatvarp igår. De två sistnämnda och jag ses ju hela tiden (tack kära vänner det är härligt att ha er på så nära håll) men Ann-margret ser vi ju inte så ofta eftersom hon bor i Usa.

Det blev en lång kväll med mycket prat om ffa gamla tider och minnen och en lika lång morgon som gick över i förmiddag, med frukost på altanen efter morgondopp i ett -kallt!!- hav.

/lotta

 

 

Teamwork

 

Henning har byggt brygga igår och idag, medan jag tagit hand om ettåringen Hjalmar.

Hjalmar får bada i diskhon, i väntan på havsbad…

En kraftig storm i vintras tog med sig i princip alla bryggorna där vi bor ute vid kustbandet i Flatvarp. Vi trodde väl aldrig vi skulle hinna få en ny brygga på plats till midsommar, men med ett gott teamwork mellan föräldraledige yngste sonen och mig ligger den där nu, både större och stadigare än den gamla var👍 Snyggt jobbat Henning! Så blir det bara väder i midsommar, så dukar vi långbord på bryggan i år kära midsommarkamrater. Bara så ni vet!

/Lotta

Älskade barnbarn

Har intensiva barnbarnsdagar allt som oftast nuförtiden.  För Dag och mig blev det en heldag Skansen i Stockholm i förra veckan, ihop med bästa vännen från gymnasiet; Marie Ulander -f Samuelsson- och hennes barnbarn Vincent. I lördags firade vi Hjalmar som fyllde ett och i söndags hade jag och Dag en underbar eftermiddag hos vännen Majsan och alla hennes djur på gården i Stjärnorp. Av killingar, hästar, katt, hund och höns, blev mellanpudeln Polly den absoluta favoriten för tvååringen.

I vardag som fest; vilken glädje de ger de små liven!

Hjalmar, ett, tycker det är jättekul att Dag, två om en månad, lånar hans ettårspresent.

Hjalmar på besök hos hönsen i Flatvarp…

Marie och jag hängde ihop som ler och långhalm i gymnasiet. Riktigt kul att nu få gå på Skansen ihop med våra barnbarn; Dag och Vincent

Pudeln Polly som Dag fick leda alldeles själv blev en storfavorit när vi besökte min vän Majsan i Stjärnorp.

Henning och Elin med smörrebröd som de bjöd på, när Hjalmar fyllde ett i lördags. Tårta fick vi också minsann:)

Städkit=bästa presenten


Köpte ett städkit till barnbarnen att ha när de besöker oss i sommarhuset i Flatvarp,  och måste säga att bättre present kunde jag inte ha valt! Tack Eia för tipset!

Dag, vårt äldsta barnbarn som fyller två om en dryg månad älskar att städa, så egentligen var det med honom i åtanke jag beställde städkitet, från jollyroom.se. Och han blev helt överförtjust i grejerna, som han använde frekvent när han var här i valborgshelgen, berättade hans föräldrar.

I helgen har vi haft vårt andra barnbarn; ettårige Hjalmar här (se bilden) och vad tror ni han lekte med non-stop!? Städkitet förstås.  Kostade runt 300 när jag köpte det på nätet för några månader sedan hos Jollyroom.se. En perfekt leksak! 

/Lotta

Torpön runt

De bedrövligt dåliga väderutsikterna gjorde att vi nästan ställde in veckans vandring, men vi ändrade oss i sista stund och tur var väl det! Har vandrat Torpön (i Sommen) runt under två dagar och inte fått en droppe regn på oss. Däremot sken solen stor del av tiden:)

Oj, vilken fantastiskt vacker natur det är här nere. Ingen av oss hade varit på Torpön tidigare så det var extra kul att lära känna trakten. Vandringen var stundtals rätt krävande, upp och nedför höga berg och kullar medan vi stundtals vandrade fram på vanlig väg. Vi såg knappast en människa på hela tiden; husen och de vackert belägna gårdarna som vi passerade på vår vandring låg öde. Var alla människor på jobbet på annat håll, eller kanske bor man bara här på helger och ledigheter?

Vi övernattade på Solvikens vandrarhem, där vi fick hela byggnaden för oss själva; inklusive en bastu stor nog att platsa på vilken simhall som helst…Middagsmaten hade vi köpt med oss från Tranås som vi passerat på vägen till Torpön. Prosecco som blev en läskande drink efter bastubadet, och vinet som vid drack till maten hade vi med oss hemifrån.


Vi åkte via Malexander hem där vi påmindes om tragiken som ägde rum i denna idyll när vi passerade minnesstenarna som är utplacerade vid vägkanten, strax utanför samhället, där två polismän brutalt mördades för 18 år sedan.
Fulltankade med syre och intryck planerar vi redan för kommande etapper av leden. Kanske har vi hittills hunnit avverka 25-30 mil av Östgötaleden så än återstår mycket av den 141 mil långa leden. Men vi ska klara av att gå hela. Det är i alla fall planen! /Lotta

Slovenien -extra allt!

Var i hjärtat av Europa i helgen, i Slovenien. Ett resmål jag verkligen kan rekommendera!
Slovenien som blev eget land först 1991 är mindre än Småland till ytan men har en storslagen natur av böljande, grönskande kullar, täckta av vind- och fruktodlingar. Landet är inramat av snötäckta alper och adriatiska havet som vi såg glittra i fjärran.
Slovenien liknar ett ihopkok av Toscana och Österrike, men är betydligt mer rustikt och gammaldags charmigt då massturismen långt ifrån hittat hit ännu.

Vi var här för att fira en jubilar i vänkretsen; Irre Samuelsson som fyllde 60 förra året. Att vi hamnade just i Slovenien tackar vi Elisabeth och Magnus Nedstrand för. Betti som har sitt ursprung i Slovenien tog med oss till sitt hus som ligger högt uppe på ett grönskande berg utanför Gorica, knappt två timmars bilresa från flygplatsen i Treviso utanför Venedig dit vi behändigt flög med Ryan Air. Huset har Betti tagit över efter sin mormor och rustat upp.

Resan började i regn och rusk, men slutade i sol och värme. Vi vandrade på det vackra berget där man t o m kunde plocka vildsparris utmed kanterna på vandringsleden, åt gott och mycket (våra perfekta guider tog oss till de bästa lokala restaurangerna där vi blev introducerade i lokala specialiteter), hade champagnefrukost (när jag fyllde år i fredags) och häng i solen med storslagen utsikt utanför huset men också brasmys framför järnspisen i det stora rustika köket. Vi hann också med att göra utflykter som till en fantastisk skaldjursrestaurang nere vid Adriatiska havet två mil bort från vårt berg, och italienska Triste.

Det blev en helt underbar långhelg fylld av värme, gemenskap och upplevelser utöver det vanliga. Åk till Slovenien ni också! Själv kommer jag absolut att återvända dit. För den vackra naturens skull, de vänliga människorna och sist men inte minst; att man här äter och dricker på restaurang till knappt halva priset av vad motsvarande intag skulle kosta i Sverige. /Lotta

Jubilaren med make Anders





I det här rustika och helt nyrenoverade gamla stenhuset bodde vi.

70 är det nya 50

Eller hur Sibban?

Jubilaren omgiven av barn och barnbarn


Firade en nybliven 70-åring igår. Barnen Fabian och Ebba hade tillsammans med kärleken Malou ordnat med, Sibban ovetandes (Sigbjörn är hans mer högtidliga namn), en riktig överraskning när jubilaren kom hem till sin lägenhet på Roslagsgatan i Stockholm, igår vid 18-tiden. Där stod vi, ett 20-tal släktingar och vänner, och sjöng och hurrade. Champagnekorkar smällde och kramkalas bröt ut. Vilken trevlig kväll det blev! /Lotta

Jubilaren blåser ut ljus på dotter Ebbas kanongoda hemlagade tårta – och kladdkakor