Men vad gör jag? 

Precis som det ser ut, rostar blomkål i ugnen. 

Men häromdagen när jag stod vid en grönsaksdisk och lite diskret  (trodde jag alltså ) och småsnålt plockade bort en bit blast från ett blomkålshuvud (för då skulle det inte väga så mycket och jag skulle betala mindre…) Jo alltså,  då kommer det fram en annan kund, en dam som säger syrligt : Jaså du tar bort det mest nyttiga på blomkålen!  Jag blev lite ställd och mumlade något ohörbart. Sen sa hon att rå blomkålsblast är gott i sallad. 

Jag kontrade med rostad blomkål, att det gillar jag verkligen! 

Jaha, sa damen, hur många grader har du ugnen på? 

200, svarade jag. 

Nej det skulle jag aldrig göra,  aldrig över 40 grader för då förstörs blomkålen. 

Åhhhhh,  jäkla matfascist, tänkte jag, tog min blomkål och åkte hem och rostade.  I 200 grader! 

/Eia 

På besök i Världens ände

wp-image-1773983283jpg.jpeg
Det här är Kerstin Stålbrand och Pinta. Kerstin tog med oss, Marianne Odelius och mig, på promenad i vackra Trosa. Där hade jag aldrig varit tidigare varit men vilken fin stad, dit måste jag åka tillbaka!
Kerstin är en gammal klasskamrat till både Marianne och mig från tiden på Journalisthögskolan i Göteborg. Vi pratar sent 60-tal. 1960-tal alltså . . .
Kerstin och jag har träffats med glesa mellanrum genom åren men nu skulle det bli ett dygn tillsammans sedan Kerstin flyttat något närmre Östergötland.
2016-10-12-11-54-57
Så på väg upp till Trosa stannade jag till i Norrköping och hämtade Marianne.
Vi åt lunch, promenerade runt i mysiga Trosa – vid Trosa-ån, det lilla torget och ut mot havet och till Världens ände. Sedan fikade vi med nyinköpt chokladmarsipan från en av de små butikerna i stan. Åt middag, drack vin och framför allt pratade!
Tänk, sa vi, att det gått så himla många år sedan vi gick på JH tillsammans. Men tänk att den tiden var så betydelsefull och gav så stark sammanhållning, så att man inte vet hur man ska hinna prata om allt på ett dygn.
Jo då vi sov lite också innan vi fortsatte prata vid frukosten!
Tack Kerstin och Marianne för härlig liten återträff!
/Eia

Golf och goda vänner

Jag, Mona, Ingmarie och Lill

Jag, Mona, Ingmarie och Lill


Ingmarie Olin som bor i Saltsjöbaden sedan en massa år tillbaka växte upp i Linköping (då hette hon Bohlin, behövde bara ta bort en bokstav när hon gifte sig med Magnus!) och lärde sig också spela golf på golfklubben här. Igår var hon tillbaka för att spela ihop med mig, Mona Groth och Lill Ekenger. Ingmarie och Mona var kompisar som små, men har inte träffats på jättelänge, detsamma med Lill. Så eftersom jag har nära kontakt med alla tre, såg jag till att para ihop dem igen:)
Vi hade en jättetrevlig golfrunda i försommarvärmen och efteråt åkte vi hem till mig och åt middag som inleddes med rosa bubbel i trädgården, på denna årets första sommardag. Tack för en härlig dag tjejer! Och snacka om att vi hade tur med vädret!
/Lotta
Bubbel i försommargrönskan, innan middag

Bubbel i försommargrönskan, innan middag

Biskopsgrind

image

En så fin grind ! Den öppnade jag en dag och traskade in i trädgården där förre biskopen i Linköping, Martin Lönnebo,  -och hans hustru Britt-Louise bor.
Det är nog inte för ofta som just hon varit i centrum men nu blev det så när jag fick intervjua henne inför 80-årsdagen
/Eia

Kärlek vid första ögonkastet

Kenneth lämnade Stockholm för Överum för två år sedan. Och ångrar sig inte en minut.

Kenneth lämnade Stockholm för Överum för två år sedan. Och ångrar sig inte en minut.


Varken Kenneth Bjälkenfalk eller hans hustru Karin hade varit i Överum tidigare när de bestämde sig för att flytta dit. De passerade genom samhället efter att ha hämtat sin dotter som studerat på högskolan i Kalmar, såg huset som var till salu och slog till.
Det 900 kvadratmeter stora huset kostade en halv miljon, ungefär lika mycket som paret fick för enbart garaget till villan i Täby…
– Det bästa är lugnet och närheten till jobbet, säger Kenneth som drivit vintage-antik-och secondhandaffärer i Stockholm i decennier. Han och hustrun stortrivs också i Överum där många stockholmare köpt hus de senaste åren, enligt Kenneth. Han tycker inte det är konstigt att fler flyr den hektiska storstan för lugnet på landet. Överum har vackra omgivningar och ligger perfekt till geografiskt i landet, tycker han också.
Magazin 13 i bottenvåningen på huset (syns väl från genomfarten) där Kenneth och hustrun bor, är en dröm för en vintageälskare.. Jag hade aldrig varit här tidigare när jag och vännerna stannade till i förra veckan, trots att jag åker genom Överum så gott som varje vecka under vår och sommar på väg ned till kusten. Har alltid trott att huset i backen (kallas för Almborgska villan) innehållit en vanlig lampaffär, och är inte ensam om den villfarelsen, förstår jag av Kennet. Det hänger också en hel del lampor i skylten. Men här finns så otroligt mycket mer; från dockskåpsporslin till antika bord och stolar, vinylskivor, glas av alla de slag, lampor och mängder av annat kul att botanisera bland. Allt till bra priser. Jag kommer tillbaka, var så säker!
/Lotta
Rena gotteburiken för en loppisfantast

Rena gotteburiken för en loppisfantast

image

Magazin 13 ligger ett stenkast från genomfartsleden i Överum

Magazin 13 ligger ett stenkast från genomfartsleden i Överum

Limage

Konversation i Norsholm

Mina barn säger att jag gärna inleder samtal med okända människor. Den här gången var jag inte först. Så här löd konversationen vid borden på Britta och Lennarts restaurang i Norsholm dit vi åkte på tisdagen :

En dansk familj intill vårt bord har två livliga småflickor som springer fram och tillbaka. Mamman,som blandar svenska och danska, ursäktar barnen och säger att de har svårt att vara stilla.

”Det gör inget ”, säger jag och berättar att vi haft ettåriga barnbarn hemma och plockat undan saker för dem.
”Vi har aldrig tagit bort något”, säger mamman. Och då samlar vi på konst och antikviteter.”
(Hm)

”Vi är från Danmark”,säger hon sedan. (Hade jag ju hört för länge sedan)

”Vi bor fem minuter från Tivoli. Då förstår du hur centralt vi bor! Vi bor i eget hus, det kan inte göra i centrala Stockholm ”
(Nä)

”Då går ni väl ofta på Tivoli”, säger jag.
”Faktiskt inte, vi reser mycket så det blir mest Disneyland och sånt. ..”
(Oj då)

Nu reste sig mannen och fick med sig de små tjejerna och deras pratglada mamma.
Och vi satt kvar och sa ”det var mycket vi fick veta!”
Vi hann nämligen också få info om att de hälsat på kvinnans syster i Täby och att hon, dvs den pratglada mamman, hade lägenhet i Göteborg också men att hon aldrig tänkte flytta tillbaka till Sverige.
Sen gick vi in till Britta och köpte falukorv.
/Eia

Marianne har varit på besök!

13140611_1169760686401796_840974402_n
Vi chattade med varandra en tidig morgon, Marianne Odelius och jag. Vi hade så mycket att säga att det var lika bra att hon kom i stället.
Och så mycket trevligare dessutom!
Marianne och jag är gamla klasskamrater från tiden i Göteborg då vi gick på Journalisthögskolan. Under senare år har Marianne arbetat på Norrköpings Tidningar och vi har därmed varit i samma tidningskoncern.
Tro inte att vi setts för mycket på grund av det. Men nu ska det bli andra bullar.
Vi hade en mysig dag och när det på eftermiddagen började bli lite somrigt åkte vi ut på Järnlunden med vår gamla lilla eka på Järnlunden.
13106067_10154226426499090_230764872_o
Marianne tog en bild på värdparet!
I slutet av maj blir det en återträff, i Göteborg, med alla som gick ut Journalisthögskolan 1970 i Göteborg. Jag är dåredan på plats i den staden då yngsta dottern ska fira sin 30-årsdag samma dag. Men det blir att vara snabb så man hinner med två fester samma dag!
/Eia

Lamor och lammskinn

Nyfikna och söta lamapojkar. Lamaflickorna går för sig själva i en annan hage.

Nyfikna och söta lamapojkar. Lamaflickorna går för sig själva i en annan hage.


Gick långpromenad i Stjärnorpstrakten igår, ihop med bästa vännerna Kitte, Kristina och Majsan. Målet var Brinks gård, där jag handlade ett urfint lammskinn till vårt första barnbarn Dag, förra året. Nu väntas ett barnbarn till i familjen, yngste sonen Henning och hans Elin blir föräldrar inom kort, och självklart ska också nykomlingen få ett lika fint skinn.
Annika Jonsson säljer fina lammskinn

Annika Jonsson säljer fina lammskinn


Annika säljer inte bara skinn på sin gård utan också stickade alster, även garn, från både får och lamadjur som hon också föder upp på gården. Kolla in hemsidan www.brinkhantverk.se. Både hantverksbod och gården med de fina lamadjuren är värd att besöka.
Färdig för hemgåmg med det inköpta lammskinnet på ryggen.

Färdig för hemgåmg med det inköpta lammskinnet på ryggen.


Efter promenaden på så där åtta kilometer, mest gick vi på mjuka stigar i vacker gammal skog, väntade vårlunch hemma hos Majsan som också bor på en gård med många djur (dock inga lamor), här i trakten.
/Lotta
Dukat för vårlunch hemma hos Majsan. Kolla de fina tallriksunderläggen!  Det är tapetprover som hon och vi andra fick hos Kitte härom eftermiddagen👍

Dukat för vårlunch hemma hos Majsan. Kolla de fina tallriksunderläggen! Det är tapetprover som hon och vi andra fick hos Kitte härom eftermiddagen👍

Oj, oj, oj vad gott!

image

Så var det dags för afternoon tea/kafferep igen. Denna söndagseftermiddag hos Lisbeth Dackegård. Flera var bortresta, andra jobbade så vi blev sex personer, som åt små smörgåsar,  pizzabullar, lavendelskorpor, chokladrulltårta med ett sting av punsch och scones med marmelad och clotted cream.
Tack Susanne för att du kämpat med att fixa clotted cream, inget som görs på en kvart precis!
Så himla trevlig eftermiddag vi hade, vi som varit jobbarkompisar länge,  några av oss har gått i pension, andra arbetar fortfarande.

image

Efter alla godsaker får man kanske uppsöka den här verksamheten?
Frysa bort fettet? Permanent dessutom!
/Eia

Ute på uppdrag

image

Igår, måndag, fick jag vara reporter igen. Träffade då Ing-Britt och Stig, ett tvillingpar som snart fyller 90 år.
Stig var en väldigt liten knatte när han föddes, han fick ligga nerbäddad i bomull i en skokartong intill en varm bakugn för att kunna hämta sig!
”Och nu fyller vi 90” , utbrast Ing-Britt!
Det är himla kul att komma hem till så trevliga människor.  Dessutom bjöd Ing-Britt på nybakad sockerkaka och räckte över stickade tofflor i överraskande present till mig!

image

Men nu ska jag skriva artikeln också . . .
Kommer i Corren så småningom
/Eia
PS
Dagen efter var jag på en förskola för att göra en intervju där. Inte förrän efteråt den intervjun såg jag lappen på anslagstavlan:
20160315_180652