Oförglömliga dagar i Rioja

Jubilarerna, Helene och Jan Svallingson, på ett av Riojas otaliga vinfält

Har man en syster och svåger som nästan är spanjorer efter många års vistelse i det stora landet, som aldrig drar sig för besvär, är fenomenala på att organisera, är extremt generösa och dessutom båda fyller jämt i år (60) så får man vara med om det som jag och drygt 60 andra släktingar och vänner fick uppleva i helgen: Helt fantastiska, oförglömliga dagar i vidunderligt vackra Rioja!

Helene, i sitt esse. Guide, organisatör, leklekare, tar hand om alla…Hon kan hon😍👍

Tapasrundor i Logronos (regionhuvudstad) mysiga gamla stad, vingårdsturer med guidning som slutade med långlunch i en vacker bodega framför en sprakande brasa (inte för värmens skull utan för att grilla lammkotletter) och på kvällen mera tapas följt av partaj och dans till ett riktigt bra lokalt rockband som hyrts in bara för vår skull. Vi hann också med golf och att vara pilgrimer för en dag, på Santiaga de Compostelaleden.

Den ”svenska invasionen” (65 personer) uppmärksammade både i lokalpress och i lokal radio. Enligt turistchefen som personligen kom för att välkomna oss den första kvällen, var nu lika många svenskar på plats i regionhuvudstaden samtidigt, som normalt brukade hitta hit under en hel säsong….:)

Och ja. Nu är vi alla Riojaambassadörer efter helt otroliga dagar i denna vackra region. Lägg därtill trevliga invånare, god mat och riktigt goda viner. Framförallt, vågar jag påstå, känner vi alla som var där oss extremt tacksamma och priviligierade över att ha fått bli en del av denna kärleksfulla, varma ”extended” svensk-spanska familj.

Så TACK älskade syster och svåger med familj för att alla minnen ni gett oss och för allt vi fått uppleva de här dagarna. Ni är helt otroliga!

/Lotta

En av Riojas många vinkällare

Istället för att riva de gamla betongtankarna där vinet lagrades förr (idag används ståltankar) har den här vingården låtit en graffitikonstnär smycka dem. Häftigt resultat va!

Vackrare bygd än Rioja är svårt att föreställa sig

Med min älskade lillasyster❤️

Det dracks många glas Rioja de här dagarna, här njuter Fredrik Svallingson, Torkel Danielsson och Patrick Malmer av goda tapas och god dryck

Svenskinvasionen uppmärksammades av lokalpressen

Vi hann vara pilgrimer också, här dagsvandring på Santiago de Compostelaleden. Kusinerna Matilda Danielsson och Johanna Svallingson tar täten

Pilgrimerna tar igen sig innan lunchen som dukades upp i det fria

Lön för mödan, lunch efter vandring. Natalia (i mitten) organiserade tredagarsfestligheterna ihop med värdparet på ett alldeles suveränt sätt, hon bor i Madrid men är från Logrono (regionhuvudstad i Rioja) där firandet gick av stapeln.

Nu är vi alla Riojaambassadörer, vi som hade förmånen att vara med under de här oförglömliga dagarna, det är ett som är säkert. Vi kommer aldrig att glömma all den värme och kärlek som omfattade oss som var där, dessutom måste Rioja vara en av de vackraste platserna på jorden!

(ps: Maken och jag hann även med en avstickare till Bilbao och Guggenheimermuseet där -måste ses- och helt otroligt vackra San Sebastian innan hemfärden igår tisdag. San Sebastian är fr o m nu min favoritstad i Europa. Åk dit om ni kan!)

Vill du ge din familj och vänner en reseupplevelse utöver det vanliga; så ska du kontakta Helene. Hon och familjens goda vän Natalia Urbina från Madrid, som var med och organiserade helgen firande, hjälper er att se och uppleva det riktiga Spanien, långt borta från turiststråk och färdiga menyer. Kontakta Helene på info@caporama.se, för mer information.

Längtan till Lefkos

Stamstället med ägarna och kockarna Yannis och Nick förnekar sig inte…

Idag bär det iväg till värmen, den årliga vistelsen i byn Lefkos på ön Karpathos väntar. Längtar, som ni kan förstå av bilderna…
Vännerna Mats och Benette, Anders och Irre, som vi åkt hit tillsammans med i många år nu är redan där. De satsar på två grekveckor i år. Det vattnas i munnen när de skickade den här bilden igår, ifrån köket på vårt stamställe; Dramontana. Rikligt utbud, inte sant! Och allt är pinfärskt och nylagat. Maten på Dramonta är den bästa i Grekland vågar jag påstå efter många års öluffande, innan vi hittade pärlan Lefkos.

Maken och jag åker i år via Aten, där vi ska spendera två nätter innan vi flyger vidare (med inrikesflyg, kostar inte många hundralappar) till Karpathos. Nu ska Akropolis få ett besök, senast som jag var i den grekiska huvudstaden ( f ö också den enda gången hittills) kom vi aldrig upp dit eftersom det var stängt pga det var måndag.

/Lotta

Mats, Benette, Anders och Irre på väg till Karpathos, med färja från Rhodos. Byn i bakgrunden är dock inte Lefkos utan Chalki, en av platserna där färjan gör ett kort uppehåll, på väg till Karpathos.

”Öa” i mitt hjärta

Övernattade hos, och blev bjudna på middag av, kusin Helena och hennes Ove på Visingsö i veckan, i samband med att maken, äldste sonen Nils Petter och jag spelade golf ihop på Gränna golfklubb och nästa dag på Sand i Jönköping.

Min mamma älskade att komma tillbaka till ”öa”, sitt  kära Visingsö där hon var född och uppvuxen, så länge hon levde. Jag har många fina barndomsminnen häriifrån och det känns fortfarande speciellt att komma hit. Mormor, moster Ingrid och alla de andra färgstarka öborna finns tyvärr inte  kvar längre, men mina kusiner som bott här alla somrar sedan barnsben har idag alla hus på ön och det är alltid lika roligt att komma hit och hälsa på dem.

Lolle och jag med kusinerna Helena, Annika och Clas, längst tv Ove och näst längst th Björn som är gift med Annika.

Golfen gick bra båda dagarna (33 poäng på Gränna och 27 på svåra Sand där hålen såg ut som schweizerostar med fullt av bunkrar överallt är jag riktigt nöjd med) och vi hade en jättetrevlig kväll på Visingsö. Dessutom var det mysigt att få tid ihop med Petter, som efter golfen anslöt till familjen som var på Koster.

Själva åkte vi tillbaka till vårt sommarparadis Flatvarp. Borta bra, men här är det bäst👍/Lotta

På Sand i Jönköping

Golf är extra kul när man har trevligt sällskap på banan och det hade ju jag!

Borgholm -som traditionen bjuder

Varje sommar blir det en uflykt till Borgholm, med goda vännerna Lisbeth och Anders Östryd i deras rymliga och bekväma Targabåt.

Janne och Eva-Lena Fock bjuder på drinkar i sin trädgård innan vi går till slottsruinen för den årliga konserten, också det som traditionen bjuder. I år uppträdde GES; Glennmark, Eriksson och Strömstedt. Verkligen bra! Vilken låtskatt herrarna åstadkommit och så bra de låter!

Shopping blev det också. Vi köpte fina nyckelringar (kopior av Victorias vigsel-eller var det förlovningsring?) på Solliden och djupdök bland Pelle P:s (seglaren om ni minns) snygga, sportiga kläder i affären med samma namn i centrala Borgholm. Räkmackor, rosevin och en massa annat gott blev det förstås också. Kan rekommendera Dockside, Strand hotells restaurang vid gästhamnen. Den var riktigt bra. Och vädret var somrigt soligt. En panghelg👍/Lotta

 

Räkmackor i solen på akterdäck

sköna karlar med sköna hits

Drinktime hemma hos Focks

Piffig gebortpresent; Victorias alliansring som nyckelring

Efter besöket hos Pelle P

Golfkjol och sommarkjol i ett. Inköpt hos Pelle P

Torpön runt

De bedrövligt dåliga väderutsikterna gjorde att vi nästan ställde in veckans vandring, men vi ändrade oss i sista stund och tur var väl det! Har vandrat Torpön (i Sommen) runt under två dagar och inte fått en droppe regn på oss. Däremot sken solen stor del av tiden:)

Oj, vilken fantastiskt vacker natur det är här nere. Ingen av oss hade varit på Torpön tidigare så det var extra kul att lära känna trakten. Vandringen var stundtals rätt krävande, upp och nedför höga berg och kullar medan vi stundtals vandrade fram på vanlig väg. Vi såg knappast en människa på hela tiden; husen och de vackert belägna gårdarna som vi passerade på vår vandring låg öde. Var alla människor på jobbet på annat håll, eller kanske bor man bara här på helger och ledigheter?

Vi övernattade på Solvikens vandrarhem, där vi fick hela byggnaden för oss själva; inklusive en bastu stor nog att platsa på vilken simhall som helst…Middagsmaten hade vi köpt med oss från Tranås som vi passerat på vägen till Torpön. Prosecco som blev en läskande drink efter bastubadet, och vinet som vid drack till maten hade vi med oss hemifrån.


Vi åkte via Malexander hem där vi påmindes om tragiken som ägde rum i denna idyll när vi passerade minnesstenarna som är utplacerade vid vägkanten, strax utanför samhället, där två polismän brutalt mördades för 18 år sedan.
Fulltankade med syre och intryck planerar vi redan för kommande etapper av leden. Kanske har vi hittills hunnit avverka 25-30 mil av Östgötaleden så än återstår mycket av den 141 mil långa leden. Men vi ska klara av att gå hela. Det är i alla fall planen! /Lotta

Slovenien -extra allt!

Var i hjärtat av Europa i helgen, i Slovenien. Ett resmål jag verkligen kan rekommendera!
Slovenien som blev eget land först 1991 är mindre än Småland till ytan men har en storslagen natur av böljande, grönskande kullar, täckta av vind- och fruktodlingar. Landet är inramat av snötäckta alper och adriatiska havet som vi såg glittra i fjärran.
Slovenien liknar ett ihopkok av Toscana och Österrike, men är betydligt mer rustikt och gammaldags charmigt då massturismen långt ifrån hittat hit ännu.

Vi var här för att fira en jubilar i vänkretsen; Irre Samuelsson som fyllde 60 förra året. Att vi hamnade just i Slovenien tackar vi Elisabeth och Magnus Nedstrand för. Betti som har sitt ursprung i Slovenien tog med oss till sitt hus som ligger högt uppe på ett grönskande berg utanför Gorica, knappt två timmars bilresa från flygplatsen i Treviso utanför Venedig dit vi behändigt flög med Ryan Air. Huset har Betti tagit över efter sin mormor och rustat upp.

Resan började i regn och rusk, men slutade i sol och värme. Vi vandrade på det vackra berget där man t o m kunde plocka vildsparris utmed kanterna på vandringsleden, åt gott och mycket (våra perfekta guider tog oss till de bästa lokala restaurangerna där vi blev introducerade i lokala specialiteter), hade champagnefrukost (när jag fyllde år i fredags) och häng i solen med storslagen utsikt utanför huset men också brasmys framför järnspisen i det stora rustika köket. Vi hann också med att göra utflykter som till en fantastisk skaldjursrestaurang nere vid Adriatiska havet två mil bort från vårt berg, och italienska Triste.

Det blev en helt underbar långhelg fylld av värme, gemenskap och upplevelser utöver det vanliga. Åk till Slovenien ni också! Själv kommer jag absolut att återvända dit. För den vackra naturens skull, de vänliga människorna och sist men inte minst; att man här äter och dricker på restaurang till knappt halva priset av vad motsvarande intag skulle kosta i Sverige. /Lotta

Jubilaren med make Anders





I det här rustika och helt nyrenoverade gamla stenhuset bodde vi.

Limmared levererar

Vik av från motorvägen och låt dig överraskas! När Kitte och jag tog vägen över Tranemo på väg till Göteborg igår, stannade vi för att fika i en pytteliten ort (1400 invånare) som visade sig vara Limmared. Och gissa vad vi hittade! Förutom att vi hamnade på ett kanonmysigt fik/matställe i ett vackert glashus som också inrymde ett äkta glasblåseri, fanns här 12, jag skojar inte det var tolv, antik/retro/loppisbodar på en yta inte större än Stora torget i Linköping. Vilket eldorado för den som likt oss gillar att botanisera bland gamla prylar!

Fika med köttbullemacka i Limmared


En av tolv i Limmared


På återresan idag stannade vi till i Borås och Bakgårdens kafe där vi delade på en knäckig kaka, stor nog att räcka till flera.

Småkaka!?


Syftet med utflykten var att köpa teakmöbler hos en direktimportör i västra Frölunda. Ja, kostar en teakstol bara 300kr är det värt resan, tycker jag. Särskilt när den som nu kunde kombineras med övernattning och mysig samvaro med syster o svåger i Onsala.
När sedan släpkärran jag hade med (för att lasta teakmöblerna på) slet sig och försvann ned i diket när vi lämnade huset i Onsala var det inte lika kul. En bucklad fästanordning och trasig elkoppling gjorde den helt oanvändbar, med bärgning och bortförsling till verkstad som följd.

…och än slank den ned i diket


Att det sedan visade sig att teakstolarna jag beställt rymdes i vår Mazda suv är en helt annan historia! Nu är de i alla fall hemma. Medan släpvagnen står på verkstad i Fjärås utanför Göteborg och väntar på att bli lagad…./Lotta

Teak hos deco Republic i västra Frölunda

Afrika del två: Vi är snart tillbaka

Golf sex gånger på lika många banor har vi spelat under resan. Premiären begicks i Mossel Bay, orten som inleder den berömda garden route.

Två veckor går fort särskilt när man fyller dem med så mycket som vi gjort här i western cape, den del av Sydafrika som också kallas ”Afrika light.”
En summering av intrycken blir full pott på alla plan!
Vädret: Sol, 25-30 grader och varma nätter.
Naturen: Enastående vacker med böljande, gröna kullar och skummande hav. Det som överraskade oss mest var nog att det växte så mycket skog utmed delar av garden route. På sina håll kunde man tro att man hamnat i Dalsland, Österrikiska bergen eller någon annanstans i Europa.
Människorna: Alla vi mött har varit utomordentligt vänliga och trevliga.
Mat och vin: Gott, gott, gott och inte minst; billigt.
Ett exempel: Igår åt vi på en bättre fiskrestaurang här i Somerset där vi bor sista natten. Vi åt sushi till förrätt (utsökt gott och rikligt) maken valde tonfisk som huvudrätt medan jag åt kingklipfilet, också det fisk. Vi delade en glassdessert som avslutning. Till det drack vi mineralvatten och en god flaska vitt. Notan gick på 660 svenska kronor.
Säkerheten: Vi har inte känt oss otrygga någon gång. Många europeer vi träffat säger att de känner sig tryggare här än på resa i Europa, för där finns ju IS och bombar….!
Fattigdomen: Absolut den är påtaglig i form av kåkstäder som breder ut sig runt städerna. Men våra vänner som är bofasta här sedan länge säger sig se en förbättring, i bevis av en växande afrikansk medelklass. Det finns också både rinnande vatten och el i kåkstäderna och de allra flesta barn går i skolan. I de värsta skjulen man ser bor inte heller sydafrikaner. Det är migranter som kommit från ännu fattigare länder, som Mozambigue och Mali som flyttat hit för att försöka hitta en utkomst…..
Så här tänker jag om fattigdomen i landet: Hellre spenderar jag mina pengar här än att jag inte åker hit alls. Turismen ger i alla fall arbetstillfällen även om lönerna för många som jobbar i turistindustrin här, är fortsatt skamligt låga. Därför är det extra viktigt att dricksa generöst! Glöm inte det om ni åker hit.
/Lotta

I Plettenberg hade vi sällskap av babianer på golfbanan. Det fanns mängder av dem. De kan vara rätt ilskna men höll sig som tur är på behörigt avstånd.

Våra sommargrannar Per och Eva Erlandsson bor halvårsvis i Sydafrika, i Sedgefield utmed garden route, sedan 14 år tillbaka. Det var kul att träffa dem och bo över i deras fantastiska hus som ligger högt med utsikt över Indiska oceanen.

Vi åkte över bergen på väg tillbaka i riktning Kapstaden igen. Vackra vidder och höga buskbeklädda berg…

…där det tyvärr brann både här och där. Torkan är svår och man sätter in brandbekämpning först när bränderna hotar bebyggelse eller vinfälten fick vi veta. Det saknas resurser att bekämpa dem alla.

Områdena runt Stellenbosch är otroligt vackra. Här är vi plåtade under en en vinprovartur till tre vingårdar, med chaufför så klart.

Havet ligger bara en knappt tjugo minuters bilresa bort från Stellenbosch. Det är härligt att promenera utmed stränderna, men blåser nästan jämt!

Var det någon som sade att golfbanor inte kan vara vackra..?? Här de Zalze golfbana i Stellenbosch, en riktig läckerbit.

konserter, teater, utställningar, festivaler, det händer alltid något i Stellenbosch. Här är vi på gatufestival en kväll med vinprovning och musikunderhållning. Karina Gustafsson (i rött) och hennes man Thord som är från Bollebygd är trevliga nya bekantskaper för oss. De bor i Stellenbosch minst 6-7 veckor varje vinter och älskar stället.

Vinerna..! Dessa underbart goda viner som man dricker här till priser som är tredjedelen av våra. Självklart också det ett skäl till att vilja återvända.

Ligger vid poolen i sista boendet för den här gången, mysiga guesthouset Heldelberg i Somerset någon halvtimmes resa ifrån flygplatsen, och summerar intrycken av vår resa. Den har överträffat alla högt ställda förväntningar så nästa år, here we go again👍😊

I södraste Afrika

Selfie på toppen av Taffelberget=ett måste för alla som turistar i Kapstaden


Så kom vi också hit till slut, till Kapstaden i Sydafrika som lockar allt fler turister. Varför är lätt att förstå. Läget är fantastiskt omgiven som den är av berg och hav. Stan känns också behändig och är avspänt charmig, trots att hög arbetslöshet och utbredd fattigdom i landet självfallet märks också här. Och så är det billigt att leva här.
Men säkerheten? Ja, vi har gått miltals till fots (men åkt taxi kvällstid, det är också billigt, man kommer dit man vill för mindre än en femtilapp) och känt oss trygga överallt, till och med när vi åkte lokaltåget tur och retur till Fish Hoek, ca halvvägs ned till Godahoppsudden (därifrån anlitade vi en privat guide som körde oss fram och tillbaka till udden för 500 rand, ca 350 kronor). Resan var stundtals svindlande vacker då rälsen löpte alldeles utmed havet. Men reser man kommunalt tar man en avsevärd risk här, förstod vi sedan. En stammande tjänsteman (ja han stammade faktiskt svårt vilket är lite konstigt med tanke på jobbet han hade) på tågstationens informationscenter som vi talade med när vi kom tillbaka gav oss en skarp varning för rångäng på tågen, för vilka turister självfallet är ett lockande byte.
Men inget hände och vi har haft härliga dagar här. Nu drar vi vidare mot den varma kustsidan; Indiska oceanen och sedan mot vindistrikten runt Stellenbosch norr om Kapstaden. Vi hörs!
/Lotta

Ön som syns där ute är Robben Island där Mandela satt fängslad i 18 av sina 27 år som politisk fånge.


Det gamla holländska inflytandet gör sig påmint också i arkitekturen


Vattenbrist (det regnade alldeles för lite förra vintern) har förvandlat flertalet av stans grönområden till gula.


Bassängen är välfylld. Havet badar man ogärna i, vilket inte är så konstigt då temperaturen håller sig runt tio grader.


Nähä, så man får inte ta med pistolen in…


På Godahoppsudden. Här möts Atlanten och Indiska oceanen.


I hatten…Det är klart man måste köpa solhatt när man är i Afrika

Utan dollar i Manilla

Res aldrig utan några lösa dollar i fickan, är något jag lärt mig efter förra veckans tolv timmars stopp i Manilla.

Manly är en av Sydneys härligaste stränder (och det finns många!)


Jag var på väg till Sydney, till min kära vän Cathy. Resan gick via Dubai dit jag flög med Emirates, extremt förmånligt tack vare att bror Torkel är kapten på bolaget. Men från Dubai till Sydney var Emirates fullbokat i dagar framöver så jag måste köpa en enkelbiljett. Billigaste alternativet var med Qatar airways, en resa med byten i både Doha och Manilla.
Dit kom jag mitt i natten, rätt sliten efter många timmar på väg. Det fanns ingenstans att vila på flygplatsen, så jag beslöt mig för att boka ett rum på ett enkelt hotell i närheten.
Nu började problemen. För att ta mig dit behövde jag en taxi, och för att betala den måste jag ha cash, inga taxichaufförer tog kort visade det sig.
De två uttagsautomaterna som fanns på flygplatsen funkade inte. Taxichauffören, en äldre man (ja säkert yngre än mig men ändå äldre…) erbjöd sig ändå skjutsa mig, vi kunde ju stanna utmed vägen och ta ut pengar, föreslog han. Så, vi åkte runt i ett ruffigt Manila i drygt en timme där jag försökte ta ut pengar i ett antal olika automater, utan att få ut en endaste peso!
Jag började känna mig desperat, ville ju till hotellet och sova några timmar och det kändes inte alls tryggt att trafikera Manila by night även om min chaufför var snäll och verkade ärlig. Den stackars taxichauffören var ännu mer desperat, hur skulle han förklara för sin arbetsgivare att han varit borta så länge, utan ersättning?
Väl framme vid hotellet försökte jag övertala flickan i receptionen att betala taxin det jag var skyldig mot att jag betalade extra för hotellrummet. Gick absolut inte.
Hur det slutade? Jag gav den arme mannen vad jag hade i cash i min plånbok; 55 svenska kronor, två tjugor och resten i mynt. Det var en bråkdel av vad jag var skyldig, och mynten kunde han inte ens växla in.
Jag kände mig verkligen usel när han tittade efter mig med vädjande blick, men var samtidigt lättad över att få stänga hotelldörren om mig. Men nästa gång jag ger mig ut på en lång resa, så åker jag inte utan dollar på fickan!
/Lotta