Torpön runt

De bedrövligt dåliga väderutsikterna gjorde att vi nästan ställde in veckans vandring, men vi ändrade oss i sista stund och tur var väl det! Har vandrat Torpön (i Sommen) runt under två dagar och inte fått en droppe regn på oss. Däremot sken solen stor del av tiden:)

Oj, vilken fantastiskt vacker natur det är här nere. Ingen av oss hade varit på Torpön tidigare så det var extra kul att lära känna trakten. Vandringen var stundtals rätt krävande, upp och nedför höga berg och kullar medan vi stundtals vandrade fram på vanlig väg. Vi såg knappast en människa på hela tiden; husen och de vackert belägna gårdarna som vi passerade på vår vandring låg öde. Var alla människor på jobbet på annat håll, eller kanske bor man bara här på helger och ledigheter?

Vi övernattade på Solvikens vandrarhem, där vi fick hela byggnaden för oss själva; inklusive en bastu stor nog att platsa på vilken simhall som helst…Middagsmaten hade vi köpt med oss från Tranås som vi passerat på vägen till Torpön. Prosecco som blev en läskande drink efter bastubadet, och vinet som vid drack till maten hade vi med oss hemifrån.


Vi åkte via Malexander hem där vi påmindes om tragiken som ägde rum i denna idyll när vi passerade minnesstenarna som är utplacerade vid vägkanten, strax utanför samhället, där två polismän brutalt mördades för 18 år sedan.
Fulltankade med syre och intryck planerar vi redan för kommande etapper av leden. Kanske har vi hittills hunnit avverka 25-30 mil av Östgötaleden så än återstår mycket av den 141 mil långa leden. Men vi ska klara av att gå hela. Det är i alla fall planen! /Lotta

Slovenien -extra allt!

Var i hjärtat av Europa i helgen, i Slovenien. Ett resmål jag verkligen kan rekommendera!
Slovenien som blev eget land först 1991 är mindre än Småland till ytan men har en storslagen natur av böljande, grönskande kullar, täckta av vind- och fruktodlingar. Landet är inramat av snötäckta alper och adriatiska havet som vi såg glittra i fjärran.
Slovenien liknar ett ihopkok av Toscana och Österrike, men är betydligt mer rustikt och gammaldags charmigt då massturismen långt ifrån hittat hit ännu.

Vi var här för att fira en jubilar i vänkretsen; Irre Samuelsson som fyllde 60 förra året. Att vi hamnade just i Slovenien tackar vi Elisabeth och Magnus Nedstrand för. Betti som har sitt ursprung i Slovenien tog med oss till sitt hus som ligger högt uppe på ett grönskande berg utanför Gorica, knappt två timmars bilresa från flygplatsen i Treviso utanför Venedig dit vi behändigt flög med Ryan Air. Huset har Betti tagit över efter sin mormor och rustat upp.

Resan började i regn och rusk, men slutade i sol och värme. Vi vandrade på det vackra berget där man t o m kunde plocka vildsparris utmed kanterna på vandringsleden, åt gott och mycket (våra perfekta guider tog oss till de bästa lokala restaurangerna där vi blev introducerade i lokala specialiteter), hade champagnefrukost (när jag fyllde år i fredags) och häng i solen med storslagen utsikt utanför huset men också brasmys framför järnspisen i det stora rustika köket. Vi hann också med att göra utflykter som till en fantastisk skaldjursrestaurang nere vid Adriatiska havet två mil bort från vårt berg, och italienska Triste.

Det blev en helt underbar långhelg fylld av värme, gemenskap och upplevelser utöver det vanliga. Åk till Slovenien ni också! Själv kommer jag absolut att återvända dit. För den vackra naturens skull, de vänliga människorna och sist men inte minst; att man här äter och dricker på restaurang till knappt halva priset av vad motsvarande intag skulle kosta i Sverige. /Lotta

Jubilaren med make Anders





I det här rustika och helt nyrenoverade gamla stenhuset bodde vi.

Limmared levererar

Vik av från motorvägen och låt dig överraskas! När Kitte och jag tog vägen över Tranemo på väg till Göteborg igår, stannade vi för att fika i en pytteliten ort (1400 invånare) som visade sig vara Limmared. Och gissa vad vi hittade! Förutom att vi hamnade på ett kanonmysigt fik/matställe i ett vackert glashus som också inrymde ett äkta glasblåseri, fanns här 12, jag skojar inte det var tolv, antik/retro/loppisbodar på en yta inte större än Stora torget i Linköping. Vilket eldorado för den som likt oss gillar att botanisera bland gamla prylar!

Fika med köttbullemacka i Limmared


En av tolv i Limmared


På återresan idag stannade vi till i Borås och Bakgårdens kafe där vi delade på en knäckig kaka, stor nog att räcka till flera.

Småkaka!?


Syftet med utflykten var att köpa teakmöbler hos en direktimportör i västra Frölunda. Ja, kostar en teakstol bara 300kr är det värt resan, tycker jag. Särskilt när den som nu kunde kombineras med övernattning och mysig samvaro med syster o svåger i Onsala.
När sedan släpkärran jag hade med (för att lasta teakmöblerna på) slet sig och försvann ned i diket när vi lämnade huset i Onsala var det inte lika kul. En bucklad fästanordning och trasig elkoppling gjorde den helt oanvändbar, med bärgning och bortförsling till verkstad som följd.

…och än slank den ned i diket


Att det sedan visade sig att teakstolarna jag beställt rymdes i vår Mazda suv är en helt annan historia! Nu är de i alla fall hemma. Medan släpvagnen står på verkstad i Fjärås utanför Göteborg och väntar på att bli lagad…./Lotta

Teak hos deco Republic i västra Frölunda

Afrika del två: Vi är snart tillbaka

Golf sex gånger på lika många banor har vi spelat under resan. Premiären begicks i Mossel Bay, orten som inleder den berömda garden route.

Två veckor går fort särskilt när man fyller dem med så mycket som vi gjort här i western cape, den del av Sydafrika som också kallas ”Afrika light.”
En summering av intrycken blir full pott på alla plan!
Vädret: Sol, 25-30 grader och varma nätter.
Naturen: Enastående vacker med böljande, gröna kullar och skummande hav. Det som överraskade oss mest var nog att det växte så mycket skog utmed delar av garden route. På sina håll kunde man tro att man hamnat i Dalsland, Österrikiska bergen eller någon annanstans i Europa.
Människorna: Alla vi mött har varit utomordentligt vänliga och trevliga.
Mat och vin: Gott, gott, gott och inte minst; billigt.
Ett exempel: Igår åt vi på en bättre fiskrestaurang här i Somerset där vi bor sista natten. Vi åt sushi till förrätt (utsökt gott och rikligt) maken valde tonfisk som huvudrätt medan jag åt kingklipfilet, också det fisk. Vi delade en glassdessert som avslutning. Till det drack vi mineralvatten och en god flaska vitt. Notan gick på 660 svenska kronor.
Säkerheten: Vi har inte känt oss otrygga någon gång. Många europeer vi träffat säger att de känner sig tryggare här än på resa i Europa, för där finns ju IS och bombar….!
Fattigdomen: Absolut den är påtaglig i form av kåkstäder som breder ut sig runt städerna. Men våra vänner som är bofasta här sedan länge säger sig se en förbättring, i bevis av en växande afrikansk medelklass. Det finns också både rinnande vatten och el i kåkstäderna och de allra flesta barn går i skolan. I de värsta skjulen man ser bor inte heller sydafrikaner. Det är migranter som kommit från ännu fattigare länder, som Mozambigue och Mali som flyttat hit för att försöka hitta en utkomst…..
Så här tänker jag om fattigdomen i landet: Hellre spenderar jag mina pengar här än att jag inte åker hit alls. Turismen ger i alla fall arbetstillfällen även om lönerna för många som jobbar i turistindustrin här, är fortsatt skamligt låga. Därför är det extra viktigt att dricksa generöst! Glöm inte det om ni åker hit.
/Lotta

I Plettenberg hade vi sällskap av babianer på golfbanan. Det fanns mängder av dem. De kan vara rätt ilskna men höll sig som tur är på behörigt avstånd.

Våra sommargrannar Per och Eva Erlandsson bor halvårsvis i Sydafrika, i Sedgefield utmed garden route, sedan 14 år tillbaka. Det var kul att träffa dem och bo över i deras fantastiska hus som ligger högt med utsikt över Indiska oceanen.

Vi åkte över bergen på väg tillbaka i riktning Kapstaden igen. Vackra vidder och höga buskbeklädda berg…

…där det tyvärr brann både här och där. Torkan är svår och man sätter in brandbekämpning först när bränderna hotar bebyggelse eller vinfälten fick vi veta. Det saknas resurser att bekämpa dem alla.

Områdena runt Stellenbosch är otroligt vackra. Här är vi plåtade under en en vinprovartur till tre vingårdar, med chaufför så klart.

Havet ligger bara en knappt tjugo minuters bilresa bort från Stellenbosch. Det är härligt att promenera utmed stränderna, men blåser nästan jämt!

Var det någon som sade att golfbanor inte kan vara vackra..?? Här de Zalze golfbana i Stellenbosch, en riktig läckerbit.

konserter, teater, utställningar, festivaler, det händer alltid något i Stellenbosch. Här är vi på gatufestival en kväll med vinprovning och musikunderhållning. Karina Gustafsson (i rött) och hennes man Thord som är från Bollebygd är trevliga nya bekantskaper för oss. De bor i Stellenbosch minst 6-7 veckor varje vinter och älskar stället.

Vinerna..! Dessa underbart goda viner som man dricker här till priser som är tredjedelen av våra. Självklart också det ett skäl till att vilja återvända.

Ligger vid poolen i sista boendet för den här gången, mysiga guesthouset Heldelberg i Somerset någon halvtimmes resa ifrån flygplatsen, och summerar intrycken av vår resa. Den har överträffat alla högt ställda förväntningar så nästa år, here we go again👍😊

I södraste Afrika

Selfie på toppen av Taffelberget=ett måste för alla som turistar i Kapstaden


Så kom vi också hit till slut, till Kapstaden i Sydafrika som lockar allt fler turister. Varför är lätt att förstå. Läget är fantastiskt omgiven som den är av berg och hav. Stan känns också behändig och är avspänt charmig, trots att hög arbetslöshet och utbredd fattigdom i landet självfallet märks också här. Och så är det billigt att leva här.
Men säkerheten? Ja, vi har gått miltals till fots (men åkt taxi kvällstid, det är också billigt, man kommer dit man vill för mindre än en femtilapp) och känt oss trygga överallt, till och med när vi åkte lokaltåget tur och retur till Fish Hoek, ca halvvägs ned till Godahoppsudden (därifrån anlitade vi en privat guide som körde oss fram och tillbaka till udden för 500 rand, ca 350 kronor). Resan var stundtals svindlande vacker då rälsen löpte alldeles utmed havet. Men reser man kommunalt tar man en avsevärd risk här, förstod vi sedan. En stammande tjänsteman (ja han stammade faktiskt svårt vilket är lite konstigt med tanke på jobbet han hade) på tågstationens informationscenter som vi talade med när vi kom tillbaka gav oss en skarp varning för rångäng på tågen, för vilka turister självfallet är ett lockande byte.
Men inget hände och vi har haft härliga dagar här. Nu drar vi vidare mot den varma kustsidan; Indiska oceanen och sedan mot vindistrikten runt Stellenbosch norr om Kapstaden. Vi hörs!
/Lotta

Ön som syns där ute är Robben Island där Mandela satt fängslad i 18 av sina 27 år som politisk fånge.


Det gamla holländska inflytandet gör sig påmint också i arkitekturen


Vattenbrist (det regnade alldeles för lite förra vintern) har förvandlat flertalet av stans grönområden till gula.


Bassängen är välfylld. Havet badar man ogärna i, vilket inte är så konstigt då temperaturen håller sig runt tio grader.


Nähä, så man får inte ta med pistolen in…


På Godahoppsudden. Här möts Atlanten och Indiska oceanen.


I hatten…Det är klart man måste köpa solhatt när man är i Afrika

Utan dollar i Manilla

Res aldrig utan några lösa dollar i fickan, är något jag lärt mig efter förra veckans tolv timmars stopp i Manilla.

Manly är en av Sydneys härligaste stränder (och det finns många!)


Jag var på väg till Sydney, till min kära vän Cathy. Resan gick via Dubai dit jag flög med Emirates, extremt förmånligt tack vare att bror Torkel är kapten på bolaget. Men från Dubai till Sydney var Emirates fullbokat i dagar framöver så jag måste köpa en enkelbiljett. Billigaste alternativet var med Qatar airways, en resa med byten i både Doha och Manilla.
Dit kom jag mitt i natten, rätt sliten efter många timmar på väg. Det fanns ingenstans att vila på flygplatsen, så jag beslöt mig för att boka ett rum på ett enkelt hotell i närheten.
Nu började problemen. För att ta mig dit behövde jag en taxi, och för att betala den måste jag ha cash, inga taxichaufförer tog kort visade det sig.
De två uttagsautomaterna som fanns på flygplatsen funkade inte. Taxichauffören, en äldre man (ja säkert yngre än mig men ändå äldre…) erbjöd sig ändå skjutsa mig, vi kunde ju stanna utmed vägen och ta ut pengar, föreslog han. Så, vi åkte runt i ett ruffigt Manila i drygt en timme där jag försökte ta ut pengar i ett antal olika automater, utan att få ut en endaste peso!
Jag började känna mig desperat, ville ju till hotellet och sova några timmar och det kändes inte alls tryggt att trafikera Manila by night även om min chaufför var snäll och verkade ärlig. Den stackars taxichauffören var ännu mer desperat, hur skulle han förklara för sin arbetsgivare att han varit borta så länge, utan ersättning?
Väl framme vid hotellet försökte jag övertala flickan i receptionen att betala taxin det jag var skyldig mot att jag betalade extra för hotellrummet. Gick absolut inte.
Hur det slutade? Jag gav den arme mannen vad jag hade i cash i min plånbok; 55 svenska kronor, två tjugor och resten i mynt. Det var en bråkdel av vad jag var skyldig, och mynten kunde han inte ens växla in.
Jag kände mig verkligen usel när han tittade efter mig med vädjande blick, men var samtidigt lättad över att få stänga hotelldörren om mig. Men nästa gång jag ger mig ut på en lång resa, så åker jag inte utan dollar på fickan!
/Lotta

Frost, varm choklad och tågresa

Vilken helg! Mina två femåriga barnbarn, Lova och Annie, hade av oss (deras mor- och farföräldrar) fått biljetter i julklapp till Disney on Ice i Göteborg, denna gång med temat på kusinernas älskade Frost.
I lördags var det dags, Lova och mormor åkte tåg till Göteborg, bara det en stor upplevelse! Tänk bara att försöka förklara att när mormor var liten och måste gå på toa på tåget försvann allt ner på rälsen. Lova stirrade storögt!
Sedan blev det spårvagn hem till Annie och spårvagn igen på kvällen till Scandinavium och isshow! Jag var lite orolig för att inte ha full koll på de små damerna hela tiden men min son sa till flickorna: Nu har ni ansvar för mormor/farmor så att hon inte kommer bort. De tog det uppdraget på allvar, kan jag lova!
Det var två uppspelta tjejer som satte sig på spårvagnen:

Jag, som under min barndomstid i Göteborg ofta fick gå med mina föräldrar på Holiday on Ice, och fullkomligt älskade isshowerna, fick återuppliva magin med fantastiska artister på is, och vackra kläder, och snö som föll, och ”renar” på skridskor , och …
Nej jag har inga bra bilder från föreställningen, det var mörkt och svårt att få bra bilder. Men i pausen gick vi runt och tittade på kommersen. Den var inget jag kom ihåg från ”min” tid! Väldigt mycket kommers i mina ögon.
Flickorna blev lockade förstås och fick handla några saker, Annie valde handskar till sin Frostklänning därhemma och Lova en kudde , som hon sedan hade med sig överallt.
Dagen därpå blev det massa utevistelse i Slottsskogen, lek, korvgrillning och sedan promenad till Bel Parc inne i Slottsskogen och efter en del köande (väldigt många göteborgare var ute på den soliga men lite kyliga söndagen) blev det varm choklad och kanelbullar. ”Lelle!”, sa Annies lillebror Elis. som vaknade upp från middagssömnen precis när vi kom till bordet med bullarna.

På kvällen försökte jag få Lova att somna något så när i tid eftersom vi skulle hem nästa morgon. Efter att ha legat en lång stund hos henne reste jag mig upp och sa att jag kunde sitta bredvid istället och titta på teve. Hon blev jättearg och sa:
-Om din mamma hade funnits hade jag sagt till henne att du skulle få utegångsförbud som långe du lever!
Ord och inga visor!
Jag lade mig snabbt ner igen och hon somnade.
Tidigare i läggningsprocessen sa hon, när jag beordrade henne till tandborstning, att ibland hände det att man somnade utan att ha hunnit borsta tänderna.
-Det gäller inte nu, sa jag men fick till svar:
-Vet du att man inte får pressa barn för hårt.
Man borde samla citaten någonstans!

Morgonen därpå fick vi besök i det övernattningsrum vi bodde i (perfekt boende när man hälsar på sina barn och barnbarn) av Elis, som älskar att städa. Han hittade dammsugaren och satte igång med att hjälpa oss med att städa vårt rum.
På måndag hem igen med spårvagn och tåg och byte i Katrineholm och väntan på en dragig perrong.
På kvällen somnade mormor/farmor väldigt gott!
Men tack underbara små flickor för en härlig helg!
/Eia

Hur svårt kan det va…?

Visst, det känns futtigt att älta om ett golfhaveri mot bakgrund av allt elände som dagligen pågår runt om i världen, men…här på bloggen blandar vi stort och smått så jag gör det ändå.

Hur svårt kan det vara att träffa en sån här??

Hur svårt kan det vara att träffa en sån här??


Maken och jag kom hem från ett golfresa till Gran Canaria inatt. Vi bodde jättebra på Salobre på södra delen av ön och maten var super.
Men det var också allt.
Vackra banor men här någonstans tappade jag både självförtroendet -och svingen

Vackra banor men här någonstans tappade jag både självförtroendet -och svingen


Jag har spelat golf aktivt i fem år och var, trodde jag, en rätt habil spelare med tanke på att jag inte hållit på så länge. Så fel jag hade…
Någonstans dag 2 tappade jag självförtroendet och svingen med det. När jag hackat mig runt banan ännu en dag bjöd mig maken på en golflektion med en av klubbens tränare, för att jag skulle hitta tillbaka till mitt spel.
Nu fick jag lära en helt ny sving. Under överinseende av tränaren tyckte jag ändå jag klarade mig rätt hyfsat på drivingrangen, men på banan! Det blev helt kajko, en nybörjare hade glänst bredvid mig.
Konstigt nog har jag inte tappat lusten för golf, för det är så himla kul när det fungerar! Och till nästa säsong ska självförtroendet och med det svingen vara tillbaka. Hur nu det ska gå till?!
/Lotta
En kackerlacka försökte göra mig sällskap i duschen första kvällen. Det skulle den inte ha gjort.

En kackerlacka försökte göra mig sällskap i duschen första kvällen. Det skulle den inte ha gjort.

På vift med en dotter

20161015_122224
Förra helgen var det dags att fira yngsta dottern Catrin. Igen. Hon fyllde 30 år i våras och fick i present av mor och far en vistelse på Marstrands Havshotell. Det är väl bra att man kan dra ut på firandet i flera månader!
Vi startade med en räksmörgås (vad annars?) och var sitt glas vitt vin (vad annars?) och direkt efter lunchen iväg til spa-avdelningen. Första kollade vi dock in utsikten från vårt rum.
20161015_125114
Sedan var det tångtvagning, pool, bastu, fotbad, bubbelbad, varma tunna utomhus med en kall öl i handen. Jag blev alldeles matt och somnade visst en stund i en soffa medan Catrin simmade i poolen igen.
Före middagen tog vi en promenad på Ko-ön där en del av Marstrand ligger, vi hann inte åka över till Marstrandsön men var väldigt nära…
20161015_163121
Så blev det dags för middagen och det blev en fantastisk buffé i hotellets restaurang, Ottos kök. Bamsestora havskräftor, vanliga räkor och rökta räkor, musslor. skagenröra och så en himla massa annat gott!
20161015_184444
Vi var mätta och trötta när vi kom in på hotellrummet och fick en kväll med mycket prat, inte så ofta man hinner prata med sina vuxna barn nu för tiden när de har småbarn som (i stället för mamma) måste komma i första rummet!
/Eia
www.marstrands.se

På besök i Världens ände

wp-image-1773983283jpg.jpeg
Det här är Kerstin Stålbrand och Pinta. Kerstin tog med oss, Marianne Odelius och mig, på promenad i vackra Trosa. Där hade jag aldrig varit tidigare varit men vilken fin stad, dit måste jag åka tillbaka!
Kerstin är en gammal klasskamrat till både Marianne och mig från tiden på Journalisthögskolan i Göteborg. Vi pratar sent 60-tal. 1960-tal alltså . . .
Kerstin och jag har träffats med glesa mellanrum genom åren men nu skulle det bli ett dygn tillsammans sedan Kerstin flyttat något närmre Östergötland.
2016-10-12-11-54-57
Så på väg upp till Trosa stannade jag till i Norrköping och hämtade Marianne.
Vi åt lunch, promenerade runt i mysiga Trosa – vid Trosa-ån, det lilla torget och ut mot havet och till Världens ände. Sedan fikade vi med nyinköpt chokladmarsipan från en av de små butikerna i stan. Åt middag, drack vin och framför allt pratade!
Tänk, sa vi, att det gått så himla många år sedan vi gick på JH tillsammans. Men tänk att den tiden var så betydelsefull och gav så stark sammanhållning, så att man inte vet hur man ska hinna prata om allt på ett dygn.
Jo då vi sov lite också innan vi fortsatte prata vid frukosten!
Tack Kerstin och Marianne för härlig liten återträff!
/Eia