Snyft. Eller vådan av att inte tänka efter före…

I helgen skulle den äntligen väck, den skrymmande gamla datorn som stått i vårt sovrum i åratal utan att vi använt den.

Sagt och gjort. Jag städade och fejade och var så nöjd när maken kört iväg med hårddisk, skärm och sladdar som stått och samlat damm under många år, till tippen.

Men innan datorn plockades ned såg jag till att föra över alla bilder som jag sparat i den, på ett USB-minne.  Här talar vi om hundratals bilder från familjesammankomster och semestrar från början av år 2000 och minst ett tiotal år framåt. Självfallet kollade jag också att bilderna verkligen låg i USB:n innan jag tog ut den lilla manicken ur datorn…..

Det jag INTE gjorde, vilket jag tänkt att göra innan vi slängde ut hårddisken för gott men så kom något annat emellan, var att också kolla USB:n i den dator vi använder. Bara för säkerhets skull. En stund efter att maken farit iväg till tippen jag gjorde jag just det och….blev iskall. För minnet var tomt. BLANKT.

Fråga mig inte hur det gått till, men den känslan!

Jag slängde mig på telefon men för sent. Hårddisken var redan kraschad. Maken hade bänt loss den från sitt hölje innan han åkte med resten av datorgrejerna till tippen. En omild behandling som sina spår.

Nu är den kraschade hårddisken hos datadoktorn som ska bedöma om, och i så fall hur mycket, av det som lagrats går att rädda.

Jag sörjde de försvunna minnena i flera dagar. Men så var vi på Fixar-IT i Tannefors och fick lite hopp. Hårddisken är nu på väg till ett lab i Norge, som specialiserat sig på att rädda data från kraschade hårddiskar. Om en vecka, och 1500 kronor fattigare (priset för en första analys), får vi reda på OM något på disken går att rädda och i så fall; HUR STOR andel av den lagrade datan som kan återställas.

Kanske, kanske finns det hopp än. Det är bara ett litet aber….och jag har ingen aning hur jag ska kunna ta ställning till det när domen faller om en vecka. För OM data kan räddas kommer det att kosta runt 8000 kronor. Och det utan att vi ens kan få garantier för att just bilderna finns med på den delen av minnet som går att återställa! För att det skulle gå att återställa all data på en hårddisk som är så skadad som vår, det bedömde den behjälplige killen på fixar-IT som helt uteslutet…..

VARFÖR kan jag inte lära mig att tänka efter före!
/Lotta

 

 

 

 

För mycket av det goda

Jag vet med mig att jag är lite slarvig… Inte minst gäller det vid receptläsning. Men jag kollade faktiskt extra noga när jag i lördags skulle laga lammfärsbiffar till mina grannar.

1 tsk sambal oelek stod det på en rad bland ingredienserna. 1, 5 msk garam masala på nästa.

Nu skyller jag på mitt dubbelseende på ena ögat (väntar på att få klartecken för att operera en muskel som är slapp vid ögat men förresten, var man inte har slappa muskler i kroppen…) och att jag sneglade med just det ögat på receptet.

För det blev tvärtom, 1, 5 msk sambal oelek och 1 tsk garam masala. Utan någon som helst reaktion från mig!

Som tur var provsmakade jag och himmel , vilken chock! Ännu mer tur var det att det fanns mer lammfärs i kylen.

Snälla ögonkliniken, fixa en operationstid !!!

/Eia

Ett rejält kaffekalas!

Tjuvstart för frosseri av semlor, och vilka goda semlor sen ! Kafferepstanterna hade denna gång samlats hemma hos Gerd Mellberg i Klockrike.

Vi är ett gäng damer, som jobbar/har jobbat på Corren och som har kafferep lite då och då. Alla som kommer har med sig kakor eller som den här gången också ost och kex.

Här har Gerd har dukat upp för söndagens finfika och Lisbeth måste ju förstås föreviga det snygga kaffebordet.

Det är härligt att träffas, efter många år tillsammans på samma arbetsplats känner vi ju varandra väl.

Gerd man Anders kom in och fikade med oss och undrade vad vi pratade om. ALLT, Anders, ALLT.

Vi pratar verkligen om det mesta. Som att vika lakan… Annika höll i en demonstration om hur man viket kuvertlakan ( jag hade inte ens en aning om vad kuvertlakan är) men ingen blev klokare för det. Nästa gång ska Annika ha med sig lakan och visa!

Vad vi pratade mer om? Några hemligheter behåller vi.

/Eia

Här var vi inte överens!

Störst av allt av Malin Persson Giolito (pappa är Leif GW) delade bokcirkeln i två läger: Spännande och intressant/Tjatig och dålig prosa.

Boken handlar om ungdomar i en överklassmiljö , där inte vuxna alla gånger har en nära och omsorgsfull relation. Ungdomar som hamnar snett och om relationer dem emellan. Det hela kan bara sluta på ett sätt . . .

Malin är jurist och det märks på noggrannheten när det kommer till rättegång i boken. Somliga av oss satte plus för detta som en styrka, andra ett klart minus.

Mer fördjupning var en önskan, för mycket rabblande tyckte någon. Vi som gillade boken tyckte miljöskildringen var intressant, med all sannolikhet Malis egen uppväxtmiljö.

Själv tog jag i alla fall raskt hem två nya böcker som Malin Persson Giolito nyligen gett ut.

Vi träffades den här gången hemma hos Lena i Ljubgsbro (tack för god sparrissoppa och för lika god semifreddo). Nästa bokträff blir den 8 mars hos Gerd i Klockrike. Vi läser en novellsamling: Den frystorkade brudgummen av Margaret Atwood.

Extra uppgift: Vilken novell fastnar du mest för?

/Eia

Goa Gööteborrrg

En kväll hos Lena i Majorna, och nästa kväll hos lillayster Helene och hennes man Jan i Onsala, tre mil från stadskärnan. Kitte (Ståhl), Kristina (Hallendorff) och jag gjorde Göteborg i veckan.

Lena, som då hette Ruthström, är vår vän sedan flickskoletiden i Linköping. Direkt efter studenten drog hon till Rivieran och Nice, och har bott där sedan dess, men vi har hållit kontakt hela tiden så när vi ses som nu känns det som om det var i går vi träffades senast, även om det i realiteten hunnit gå några år. Som pensionär är både Lena och maken Claes titt som tätt i Göteborg, där barn och barnbarn finns på promenadavstånd från deras mysiga övernattningslägenhet, en rymlig etta i Majorna.

På kvarterskrogen Plankan, här Lena och Kitte

Den bodde vi i alla fyra vilket gick utmärkt med dubbelsäng och bäddsoffa och tack vare att Claes sov över hos barnbarnen som ändå behövde passning. Galant lösning för vår del. Hoppas att även morfar Claes tyckte detsamma:)

På promenad i Haga

Vi anlände i regn och rusk men nästa dag var det riktigt bra väder för att vara Göteborg; alltså fortsatt grått men varken blåst eller regn. Vi strosade runt i Haga med mysiga affärer och kaféer, besökte Feskekörka och åt lunch i Saluhallen; pitabröd sprängfyllda av falafel, sås och grönsaker för 50 kronor styck.

på jakt efter inget, men här finns nästan allt

Plastbågar à la 60-tal, eller är det 70? Så här ska i alla fall solglasögonen se ut i vår, hävdade denna unga dam som vi stötte på i en av Hagas många vintagebutiker

Pendeln till Kungsbacka tog tjugo minuter. Där hämtade min fina lillasyster som precis slutat dagens arbetspass.

Helene❤️

Kan inte tänka mig en bättre person än Helene att få hjälp av om man är gammal och/eller sjuk och behöver vård i hemmet. Jobbet som undersköterska inom hemtjänsten är tungt och krävande, men Helene älskar det. Och brukarna som det heter numera älskar henne.

Färska räkor och vin hemma hos Helene och Jan i köket i Onsala. Kan inte bli mycket bättre!

/Lotta

 

 

Vilken lyx-dag!

Visst är januaridagar till för att lyxa till det lite? Man kan ju inte bara sitta och tycka synd om sig för att det mörknar för fort och för att solen sällan visar sig.

Lotta och jag gjorde en januarimåndag till en finfin dag. Började med Friskis för att stärka en och annan muskel, och för att få plats med de godsaker vi planerade att äta senare.

Dagens lunch blev inte vilken lunch som helst utan en riktig braklunch på Scandic city. Där fanns det mesta på bufféborden.

Men nej, det är inget vin i glaset som Lotta håller i! Nästa gång ställer vi bilarna hemma…

Tur att man har en dessertmage!

Orkade inte allt, smugglade ut lite choklad till bion.

Filmstaden en vardagseftermiddag är något lugnare än på kvällar, det vill säga publiken är lugnare!

Vi såg filmen om Ted Gärdestad och den kan verkligen rekommenderas! Bra skådespelare och de fantastiska låtarna, och en historia som griper tag ordentligt.

/Eia

Bunkrat vare här

Nyss hemkommen från ljuvliga Lefkos på Karpathos i Grekland (se bilderna nedan) åkte jag igår in till Linköping för att fylla på förrådet med leksaker, inför barnvakteriet som stundar i helgen av 16 månader gamla Hjalmar.

Gissar att jag inte är ensam om att ha kommit på den briljanta idén att köpa begagnade barnleksaker, att ha till hands när barnbarnen är på besök.

Det mesta av det ni ser på bilden ovan hittade jag på Hjärta till Hjärta på Tornby, övrigt på Erikshjälpen. Fick ihop hela högen med helt fungerande och bra leksaker för mindre än 300 kronor! Som hittat. Garaget och bilarna diskade jag för hand, man är ju lite kinkig med de små, men övrigt körde jag helt sonika i diskmaskinen.

/Lotta

 

Efter damlunchen…

… ligger Kristina med isblåsa på huvudet i vår tevesoffa och väntar på doktorn, d v s maken som fick ännu en patient att ta hand om efter jobbet!

Vår trevliga lunch slutade med att Kristina, när hon var på väg ut till bilen för att åka hem, snubblade i vår långa stentrappa och föll så olyckligt att hon slog upp ett hål i huvudet!

Alltså. Hon var spik nykter. Det var vi andra också förresten. Men är olyckan framme så är den.

Det blödde rejält i huvudet och såg riktigt otäckt ut (jag har bilder på såret före och efter häftning men det ser rätt läbbigt ut så jag besparar er dem) men efter att vi fått stopp på flödet och såg att hon var okej i övrigt så kunde vi inte låta bli att börja skratta allihopa. Vilken syn! Ett blodigt fruntimmer på golvet med en filt om sig och fötterna högt upp på en stol och så vi andra som sprang med ispåsar och handdukar.

Maken kom så småningom som en räddande ängel (alternativet hade varit att resa till -och säkert en evighetslång väntan på- akuten) med sin ”häftapparat” som han snabbt och effektivt förslöt såret med. Slutet gott allting gott. Och nu ska trappan förses med halkskydd!

/Lotta

Skrattar bäst..

Det VAR en rolig -och sann- historia som Eia berättade😃Tyvärr får jag inte föra den vidare då en viss person kanske skulle känna igen sig

Ja vi har kul på våra bokcirklar, inte minst när Eia kommer igång och berättar historier ur verkliga livet. Som här när hon får med sig Monica i ett gapskratt.

Vi kör med lunchträffar nu när alla är daglediga pensionärer. Det är minst lika trevligt och vin kan man ju dricka även till lunch. Rieslingen som du serverade till den goda soppan och, lika goda, pajerna Eia var helt okej. Skojar..den var inte bara okej utan superduper fräsch och god.

Vi snackar om så mycket mer än böcker på våra träffar, ändå hann vi idag diskutera två böcker som vi läst i sommar. Sista delen av Ferrantes-serien (den bästa om ni frågar mig) och så Lina Limans fantastiskt välskrivna och berörande bok om långvarig psykisk ohälsa, och hur vändningen kom för Lina när hon först som 30-åring fick diagnosen autism. För mig, Gerd och Eia som varit arbetskamrater med Lina var det extra känslosamt att läsa boken. Men den rekommenderas starkt till alla!

Nu ger vi oss i kast med Sara Lövestams senaste bok; Luften är fri. Boken finns i pocket, både behändigt och billigt, en klar fördel i ett pansjogäng som vårt. Nästa gång träffas vi hemma hos Monica, till lunch också då, den 28 september. Ses snart igen👍 /Lotta

Lunch med bok -och en massa annat- snack

Två böcker som vi läst i sommar

…ha,ha,ha😂