Bunkrat vare här

Nyss hemkommen från ljuvliga Lefkos på Karpathos i Grekland (se bilderna nedan) åkte jag igår in till Linköping för att fylla på förrådet med leksaker, inför barnvakteriet som stundar i helgen av 16 månader gamla Hjalmar.

Gissar att jag inte är ensam om att ha kommit på den briljanta idén att köpa begagnade barnleksaker, att ha till hands när barnbarnen är på besök.

Det mesta av det ni ser på bilden ovan hittade jag på Hjärta till Hjärta på Tornby, övrigt på Erikshjälpen. Fick ihop hela högen med helt fungerande och bra leksaker för mindre än 300 kronor! Som hittat. Garaget och bilarna diskade jag för hand, man är ju lite kinkig med de små, men övrigt körde jag helt sonika i diskmaskinen.

/Lotta

 

Efter damlunchen…

… ligger Kristina med isblåsa på huvudet i vår tevesoffa och väntar på doktorn, d v s maken som fick ännu en patient att ta hand om efter jobbet!

Vår trevliga lunch slutade med att Kristina, när hon var på väg ut till bilen för att åka hem, snubblade i vår långa stentrappa och föll så olyckligt att hon slog upp ett hål i huvudet!

Alltså. Hon var spik nykter. Det var vi andra också förresten. Men är olyckan framme så är den.

Det blödde rejält i huvudet och såg riktigt otäckt ut (jag har bilder på såret före och efter häftning men det ser rätt läbbigt ut så jag besparar er dem) men efter att vi fått stopp på flödet och såg att hon var okej i övrigt så kunde vi inte låta bli att börja skratta allihopa. Vilken syn! Ett blodigt fruntimmer på golvet med en filt om sig och fötterna högt upp på en stol och så vi andra som sprang med ispåsar och handdukar.

Maken kom så småningom som en räddande ängel (alternativet hade varit att resa till -och säkert en evighetslång väntan på- akuten) med sin ”häftapparat” som han snabbt och effektivt förslöt såret med. Slutet gott allting gott. Och nu ska trappan förses med halkskydd!

/Lotta

Skrattar bäst..

Det VAR en rolig -och sann- historia som Eia berättade😃Tyvärr får jag inte föra den vidare då en viss person kanske skulle känna igen sig

Ja vi har kul på våra bokcirklar, inte minst när Eia kommer igång och berättar historier ur verkliga livet. Som här när hon får med sig Monica i ett gapskratt.

Vi kör med lunchträffar nu när alla är daglediga pensionärer. Det är minst lika trevligt och vin kan man ju dricka även till lunch. Rieslingen som du serverade till den goda soppan och, lika goda, pajerna Eia var helt okej. Skojar..den var inte bara okej utan superduper fräsch och god.

Vi snackar om så mycket mer än böcker på våra träffar, ändå hann vi idag diskutera två böcker som vi läst i sommar. Sista delen av Ferrantes-serien (den bästa om ni frågar mig) och så Lina Limans fantastiskt välskrivna och berörande bok om långvarig psykisk ohälsa, och hur vändningen kom för Lina när hon först som 30-åring fick diagnosen autism. För mig, Gerd och Eia som varit arbetskamrater med Lina var det extra känslosamt att läsa boken. Men den rekommenderas starkt till alla!

Nu ger vi oss i kast med Sara Lövestams senaste bok; Luften är fri. Boken finns i pocket, både behändigt och billigt, en klar fördel i ett pansjogäng som vårt. Nästa gång träffas vi hemma hos Monica, till lunch också då, den 28 september. Ses snart igen👍 /Lotta

Lunch med bok -och en massa annat- snack

Två böcker som vi läst i sommar

…ha,ha,ha😂

Mina fina

Vilken fest våra härliga barn med sina lika härliga respektive bjöd oss gamlingar på i helgen när vi alla var samlade i vårt eget paradis; Flatvarp utanför Loftahammar.  

Dag och Hjalmar, barnbarnen står självklart i centrum när vi ses i familjen numera. Men den här gången var det vi som skulle firas, för vi har ju varit gifta i 40 år i år. Och visst är väl det värt att firas. Tyckte den yngre generationen och vi också, ska erkännas…

Vi hade sett fram emot att bli bjudna på en god middag av ungdomarna och blev det också.  För vad sägs om surdegstoast med chevre, parmaskinka och ruccola till förrätt, saffransrisotto med halstrade kammusslor till huvudrätt och en pavlova översållad med färska bär till efterrätt. Middagen slängde sönerna med respektive ihop på nolltid under imponerande välfungerande samarbete i köket.  Medan vi höll koll på barnbarnen och slurpade fin champagne. 

Men att de också köpt oss en fin present ( en förvaringsbox i teak att ha på bryggan) kom som en rejäl överraskning och rörde oss nästan till tårar…Bättre present än att alla var samlade kunde vi inte tänka oss. Och så nu detta…också! 

Den makalösa helgen avslutades med en båtutflykt till Grindö där vi bjöds på en utsökt lunch, kallrökt lax späckad med limeindränkt philadelphiaost, i Jan Hartmanns mysiga laxboa.

Känner mig rik och lyckligt lottad, som har denna fina familj😍 Puss på er alla mina älsklingar. /Lotta


Janne Hartman tar emot i laxboa på Grindö där han serverar en utsökt kallrökt lax

Dag i laxboa på Grindö

Äntligen träffades vi igen!

Här är Lotta på det jättemysiga fiket på St Erikshjälpen, som ligger på det mindre mysiga Tornbyområdet. En lite oas alltså bland alla stormarknader och bilvaruhus.

Efter flera veckor med en enveten infektion, som fram och tillbaka har varit rätt elak mot mig skulle jag nu göra massor av ärenden på stan. Och mitt i allt träffa Lotta och fika. Och prata.

Men vad hände då tror ni? Jo, Lotta ringde och berättade att hon dragit ner en ruta i sin bil och nu kunde hon inte få upp den…

Det gick alltså inte att parkera på stan och riskera att få bilen länsad (hon hade bland annat varit på systembolaget) så vi träffades på St Erikshjälpen där det gick att ha koll på Lottas parkerade bil. Det började förstås ösregna och det blev lite blött i bilen.

Men innan vi upptäckte det åt vi fantastiskt goda räksmörgåsar. 75 kr för en macka plus kaffe. Egentligen skulle vi tagit bild på smörgåsarna men glupskt åt vi upp dem i rask takt.

Jag hade aldrig varit på St Erikshjälpen med Lotta guidade mig genom lokalen och jag kom ut med vinkaraff, tre vita blomkrukor, två glas som jag har redan har några av hemma samt en oval ram med korsstygnsbroderi. Broderiet ska jag elakt ta bort men ramen behövde jag till en bild av min mamma och en av hennes systrar när de var unga.

Och så kom vi ut på parkeringsplatsen och till Lottas luftade bil….

/Eia

Varför går det så fort?

Snart färdigblommat. Varför kan inte blommorna hålla sig några veckor? Vi har en vit syren, jag hann som tur var se att den blommade. Några dagar senare var blommorna redan bruna.

Och när vallmon kommer , ja då slår det aldrig fel, då börjar det att  blåsa rejält. Vallmon har dessutom placerat sig i ett riktigt blåshål så man får skynda sig att få en glimt av de vackra blommorna innan de flyger iväg!

Ska kanske satsa på konstgjorda blommor i trädgården?

/Eia

 

 

Inte vilken bok som helst


För en tid sedan var det varit releasekalas i Linköping för Lina Limans bok ”Konsten att fejka arabiska – en berättelse om autism.”
Lina har jag sett bland de andra barnen när vi bodde på Porsvägen i Sturefors, hon och jag åkte dessutom  under en period bil tillsammans till Corren och vi pratade och ”gjorde” tidning på dagarna.
Lina fick diagnosen autism när hon hade hunnit fylla 32 år, innan dess har hon varit patient inom psykiatrin men det skulle dröja tills någon kunde säga henne varför hon mått så dåligt.
Med diagnosen autism ändras hennes liv. Som hon själv skriver: Jag hävdar att en diagnos kan rädda liv.
Lina, du har skrivit en bok som med all sannolikhet kommer att hjälpa många andra människor! Det kändes storslaget att få närvara vid ditt fina ”bok-kalas”!

/Eia

En hel del barnbarnshäng


Det är full fart på våren även i Göteborg även om det i helgen när vi var där inte var så värst varmt.

Vi, mormor/farmor och morfar/farfar, hämtade barnbarn på två olika dagis på fredagseftermiddagen, samlade ihop dem och gick till lekparken i Haga. Syskonen Annie och Elis med kusin Majken i mitten åkte i gemensam fart nerför rutschkanan.

Ett annat uppdrag i Göteborg den här gången var att såga sönder ett skåp…. Skåpet skulle ut ur lägenheten där sonen och hans familj bor men det skulle inte gå utan bärselar och flyttfolk. Efter moget (?) övervägande togs sågen fram och skåpet kom ut ur huset i delar.

Tidigare i förra veckan följde jag med Lova till flygvapenmuseet i Linköping. Vi var nästan ensamma där en vanlig vardagseftermiddag och kunde testa ”luftblåset” och köra flygsimulator hur mycket vi ville. Vi kraschade dock mest. Flygvapenmuseet är ett fantastiskt ställe, tycker jag. Den här gången tittade vi också på den nedskjutna DC 3:an som står utställd i bottenvåningen, en fascinerande historia även för en femåring kan jag lova!

När jag lämnade över Lova till hennes familj satt storebror Axel med lilla lillasyster i famnen, i samma kökssoffa som våra barn satt i när de var små. Morfar, som en gång tillverkat soffan, är nog nöjd i dag att soffan får leva vidare även om han knorrade när den skulle målas vit!
/Eia

Hos min vän Helena


Det var länge sedan sist vi sågs, Helena och jag. Vi har talat med varandra i telefon, visst, men ändå, skulle vi under en kväll och morgon hinna prata i kapp två år?
Svar: Ja det kunde vi!!!!
Helena Sträng, som jag jobbade tillsammans med under många år på Corren, är också en nära vän. När hon för flera år sedan berättade att hon hade fått jobb som redaktionschef på Nerikes Allehanda och skulle flytta till Örebro var hon verkligen att gratulera men ändå… Flytta till Örebro?
Vi har hållit kontakten även om det förstås aldrig blivit som förr. En eller två gånger om året har jag tagit tåget upp till Örebro, vi har firat med ett glas mousserande, ibland tagit en promenad genom stan, ätit gott, druckit vin och PRATAT.
Lagom till sin 60-årsdag förra våren fick Helena ett nytt erbjudande, nämligen att bli lokalradiochef i Örebro. Hon kunde förstås inte säga nej tack!
Och häromdagen, efter två år (vart tog de där åren vägen?) hälsade jag på Helena, först på hennes jobb, och sedan hemma i den centrala lägenheten.
Det är lite av ett äventyr att åka tåg till Örebro. Spåren dit tycks gå lite kors och tvärs. Den här gången hann jag stå på perronger i Eskilstuna, Katrineholm och Hallsberg.

Tåget susade förbi ställen som Hälleforsnäs , Arboga och nu minns jag inte mer. Jag var tvungen att kolla på en karta för att fatta hur jag åkte. Lite spännande med en utflykt på svenska järnvägsnätet!
/Eia