Mina fina

Vilken fest våra härliga barn med sina lika härliga respektive bjöd oss gamlingar på i helgen när vi alla var samlade i vårt eget paradis; Flatvarp utanför Loftahammar.  

Dag och Hjalmar, barnbarnen står självklart i centrum när vi ses i familjen numera. Men den här gången var det vi som skulle firas, för vi har ju varit gifta i 40 år i år. Och visst är väl det värt att firas. Tyckte den yngre generationen och vi också, ska erkännas…

Vi hade sett fram emot att bli bjudna på en god middag av ungdomarna och blev det också.  För vad sägs om surdegstoast med chevre, parmaskinka och ruccola till förrätt, saffransrisotto med halstrade kammusslor till huvudrätt och en pavlova översållad med färska bär till efterrätt. Middagen slängde sönerna med respektive ihop på nolltid under imponerande välfungerande samarbete i köket.  Medan vi höll koll på barnbarnen och slurpade fin champagne. 

Men att de också köpt oss en fin present ( en förvaringsbox i teak att ha på bryggan) kom som en rejäl överraskning och rörde oss nästan till tårar…Bättre present än att alla var samlade kunde vi inte tänka oss. Och så nu detta…också! 

Den makalösa helgen avslutades med en båtutflykt till Grindö där vi bjöds på en utsökt lunch, kallrökt lax späckad med limeindränkt philadelphiaost, i Jan Hartmanns mysiga laxboa.

Känner mig rik och lyckligt lottad, som har denna fina familj😍 Puss på er alla mina älsklingar. /Lotta


Janne Hartman tar emot i laxboa på Grindö där han serverar en utsökt kallrökt lax

Dag i laxboa på Grindö

Äntligen träffades vi igen!

Här är Lotta på det jättemysiga fiket på St Erikshjälpen, som ligger på det mindre mysiga Tornbyområdet. En lite oas alltså bland alla stormarknader och bilvaruhus.

Efter flera veckor med en enveten infektion, som fram och tillbaka har varit rätt elak mot mig skulle jag nu göra massor av ärenden på stan. Och mitt i allt träffa Lotta och fika. Och prata.

Men vad hände då tror ni? Jo, Lotta ringde och berättade att hon dragit ner en ruta i sin bil och nu kunde hon inte få upp den…

Det gick alltså inte att parkera på stan och riskera att få bilen länsad (hon hade bland annat varit på systembolaget) så vi träffades på St Erikshjälpen där det gick att ha koll på Lottas parkerade bil. Det började förstås ösregna och det blev lite blött i bilen.

Men innan vi upptäckte det åt vi fantastiskt goda räksmörgåsar. 75 kr för en macka plus kaffe. Egentligen skulle vi tagit bild på smörgåsarna men glupskt åt vi upp dem i rask takt.

Jag hade aldrig varit på St Erikshjälpen med Lotta guidade mig genom lokalen och jag kom ut med vinkaraff, tre vita blomkrukor, två glas som jag har redan har några av hemma samt en oval ram med korsstygnsbroderi. Broderiet ska jag elakt ta bort men ramen behövde jag till en bild av min mamma och en av hennes systrar när de var unga.

Och så kom vi ut på parkeringsplatsen och till Lottas luftade bil….

/Eia

Varför går det så fort?

Snart färdigblommat. Varför kan inte blommorna hålla sig några veckor? Vi har en vit syren, jag hann som tur var se att den blommade. Några dagar senare var blommorna redan bruna.

Och när vallmon kommer , ja då slår det aldrig fel, då börjar det att  blåsa rejält. Vallmon har dessutom placerat sig i ett riktigt blåshål så man får skynda sig att få en glimt av de vackra blommorna innan de flyger iväg!

Ska kanske satsa på konstgjorda blommor i trädgården?

/Eia

 

 

Inte vilken bok som helst


För en tid sedan var det varit releasekalas i Linköping för Lina Limans bok ”Konsten att fejka arabiska – en berättelse om autism.”
Lina har jag sett bland de andra barnen när vi bodde på Porsvägen i Sturefors, hon och jag åkte dessutom  under en period bil tillsammans till Corren och vi pratade och ”gjorde” tidning på dagarna.
Lina fick diagnosen autism när hon hade hunnit fylla 32 år, innan dess har hon varit patient inom psykiatrin men det skulle dröja tills någon kunde säga henne varför hon mått så dåligt.
Med diagnosen autism ändras hennes liv. Som hon själv skriver: Jag hävdar att en diagnos kan rädda liv.
Lina, du har skrivit en bok som med all sannolikhet kommer att hjälpa många andra människor! Det kändes storslaget att få närvara vid ditt fina ”bok-kalas”!

/Eia

En hel del barnbarnshäng


Det är full fart på våren även i Göteborg även om det i helgen när vi var där inte var så värst varmt.

Vi, mormor/farmor och morfar/farfar, hämtade barnbarn på två olika dagis på fredagseftermiddagen, samlade ihop dem och gick till lekparken i Haga. Syskonen Annie och Elis med kusin Majken i mitten åkte i gemensam fart nerför rutschkanan.

Ett annat uppdrag i Göteborg den här gången var att såga sönder ett skåp…. Skåpet skulle ut ur lägenheten där sonen och hans familj bor men det skulle inte gå utan bärselar och flyttfolk. Efter moget (?) övervägande togs sågen fram och skåpet kom ut ur huset i delar.

Tidigare i förra veckan följde jag med Lova till flygvapenmuseet i Linköping. Vi var nästan ensamma där en vanlig vardagseftermiddag och kunde testa ”luftblåset” och köra flygsimulator hur mycket vi ville. Vi kraschade dock mest. Flygvapenmuseet är ett fantastiskt ställe, tycker jag. Den här gången tittade vi också på den nedskjutna DC 3:an som står utställd i bottenvåningen, en fascinerande historia även för en femåring kan jag lova!

När jag lämnade över Lova till hennes familj satt storebror Axel med lilla lillasyster i famnen, i samma kökssoffa som våra barn satt i när de var små. Morfar, som en gång tillverkat soffan, är nog nöjd i dag att soffan får leva vidare även om han knorrade när den skulle målas vit!
/Eia

Hos min vän Helena


Det var länge sedan sist vi sågs, Helena och jag. Vi har talat med varandra i telefon, visst, men ändå, skulle vi under en kväll och morgon hinna prata i kapp två år?
Svar: Ja det kunde vi!!!!
Helena Sträng, som jag jobbade tillsammans med under många år på Corren, är också en nära vän. När hon för flera år sedan berättade att hon hade fått jobb som redaktionschef på Nerikes Allehanda och skulle flytta till Örebro var hon verkligen att gratulera men ändå… Flytta till Örebro?
Vi har hållit kontakten även om det förstås aldrig blivit som förr. En eller två gånger om året har jag tagit tåget upp till Örebro, vi har firat med ett glas mousserande, ibland tagit en promenad genom stan, ätit gott, druckit vin och PRATAT.
Lagom till sin 60-årsdag förra våren fick Helena ett nytt erbjudande, nämligen att bli lokalradiochef i Örebro. Hon kunde förstås inte säga nej tack!
Och häromdagen, efter två år (vart tog de där åren vägen?) hälsade jag på Helena, först på hennes jobb, och sedan hemma i den centrala lägenheten.
Det är lite av ett äventyr att åka tåg till Örebro. Spåren dit tycks gå lite kors och tvärs. Den här gången hann jag stå på perronger i Eskilstuna, Katrineholm och Hallsberg.

Tåget susade förbi ställen som Hälleforsnäs , Arboga och nu minns jag inte mer. Jag var tvungen att kolla på en karta för att fatta hur jag åkte. Lite spännande med en utflykt på svenska järnvägsnätet!
/Eia

Varning, varning, varning!


Fy sjutton för människor som försöker göra pengar på skurkaktiga metoder! Som det här till exempel, som jag råkade ut för häromdagen. CryptoLocker-virus!
Jag fick ett mejl från Dropbox. Trodde jag alltså. Hade tidigare fått mejl om att jag kanske borde köpa till mer utrymme hos Dropbox men inget gjort åt det, inte mer än tagit bort några bilder från alla mappar.
Utan att tänka öppnade jag en ”faktura från företaget” som förstås inte alls var någon faktura utan det som ni ser på bilden.
Det blev en rejäl virusattack (från Norge dessutom !) i min dator, som har säkerhetsprogrammet Norton. Norton kunde bara ta bort viruset men inget göra åt att samtliga filer försvunnit!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Så nu är alla bilder och alla dokument borta. Fast jag hade förstås kunnat göra som skitstövlarna tyckte: Gå in på någon jäkla sida och betala 100 euro för att få tillbaka allt som gått förlorat.
Tack för den vänligheten men jag avstår. Det mesta i dokumentväg finns sparat på andra håll och de flesta av bilderna kan jag också plocka fram.
Jag vet ju att man inte ska öppna dokument från okända men här gick det fort och utan att ha den minsta misstanke.
Så får ni något som ser ut att vara från Dropbox, öppna inte bifogat dokument utan att vara säker på att det inte är något lurt.
/Eia

Majken på besök


Ett av mina göteborgska barnbarn har varit på besök. Majken kom med sin mamma Catrin när hon blev ledig under västkustskolornas sportlov. Majken och mormor sportade lite lagom, bland annat byggde vi en mini-snögubbe av den lilla snö som fanns kvar förra veckan. Gubben skulle absolut ha en mössa, tyckte Majken, så då fick det bli så även om den var i största laget.

Vi åkte också hem till kusinerna Axel och Lova i Ekängen. Kusinerna kom hem tidigare än de brukar från förskola respektive skola och åt mellis tillsammans med oss. Vi hade med oss ett lass färdiggräddade plättar. De gick snabbt åt.

Flera av dagarna förra veckan bjöd ju på sol och vi kunde vara ute mycket. Är det våren, som Catrin och Majken spanar in månntro?
/Eia

Är osten gjord på svensk mjölk?


Naturbeteskött = klimatsmart mat. Det är kött från kor som betar på gräsmarker, vallar, ekhagar, strandängar. Det är mark som inte plöjs och därmed inte släpper upp oönskade klimatgaser. ”Vår regnskog,” sa Anna Jamieson från Boxholm, Anna som är förgrundsgestalt i arbetet med naturbeteskött.
Här har Linköping kommit ganska långt, kött från kor som betat på naturmarker börjar synas på några restaurangmenyer och i några affärer. Och eftersom Linköpings kommun varit en pådrivare till att få fram naturbeteskött blir det i mars Naturbetesköttsoppa i kommunens skolkök.
Det var via en inbjudan från LRF, som jag hittade till en kväll om Klimatsmart mat. Tänkte att det kan vara bra att gå dit och lyssna , jag skriver ju ändå lite då och då åt Östgötamat. Men framför allt var det en nyttig kväll för egen del!

Det blev också en god början på kvällen med avsmakning av ostar. Svenska ostar. De gamla välkända märkena Svecia, Herrgård, Grevé, Präst och Västerbotten, är märkesskyddade ostar, som alltid innehåller svensk mjölk.
Det går åt tio liter mjölk för att göra ett kilo ost. 50 procent av all hårdost som vi äter i Sverige importeras men vi fick veta att om vi äter i kilo mer svensk ost per person och år, så kan vi också få 10 000 fler kor!!!!! Fler kor vill åtminstone jag ha, inte minst för att slippa se markerna växa igen. Och för att minska riskerna för antibiotikaresistens eftersom antibiotika inte ges annat än i undantag till djur i det här landet.

Klimatsmart vete, grisar som har knorrarna kvar, märkning som kan vara bra att känna till när man vill välja svensk mat och så lite information om Östgötmat. Jag blev glad när den här bilden visades upp! Bilden har maken tagit och själv har jag skrivit det mesta i Östgötamats magasin. Jo då, lite stolt är jag allt!

Och när vi skulle gå hem några timmar senar så visade Linköping upp sig på det här viset. Vilken härlig vy det var från det rum där vi hade samlats. Högt upp med andra ord.
/Eia