Ingen lämplig bok

Man ska nog tänka sig för när det kommer till bokval under flygresan. Den här boken låg etta på pocket-toppen så jag valde den utan att kolla närmre.

Jag började läsa en kvart efter att flyget startat på väg till Gran Canaria. Jädrans, boken beskriver ju en flygkrasch! En kvart efter start.

Jag stoppade undan boken och läste den när jag kom hem.

/Eia

Glad påsk med rena fönster

Rena fönster och så lite påskpynt och blommor på det. Välkommen påsk!

Nu har jag storhandlat, bakat och förberett maten till påsk. Ska bli så roligt att få hem alla; barn och barnbarn över påsken som jag tycker är årets trevligaste helg, särskilt när den bjuder på strålande sol som den verkar kunna göra i år.

Och idag kom Ulrika och hennes tjejer från Håkan Städare hem och fixade det absolut viktigaste för att få fram den där vårfeelingen som jag känner att jag fått nu; fönsterputs! 

Det var ett år sedan tjejerna var här sist så det var verkligen på tiden, minst sagt! Fönsterputs är en konst, och skulle jag så hålla på i dagar fick jag dem ändå inte så blanka och fina som Håkan Städare nu fixar på några timmar (och då har vi ändå ett stort hus med många fönster). Till ett vettigt pris också, tack vare rutavdraget på 50 procent som vi pensionärer fortsatt får göra (tack snälla staten för det!).

Nu går jag omkring kring här hemma och njuter i fulla muggar. Det finns inget mycket som slår kombinationen blanka, nyputsade blanka fönster och stark vårsol.

Glad påsk på er alla!/Lotta

 

 

Fönstren är inte täta så här har legat drivor av fluglik mellan dem, i mer än halvåret nu. Så härligt att bli av med det!

Gnistrande rena rutor vare här

Längtar efter att äta frukosten ute

På 1-årskalas!

Lilla Agnes har redan hunnit bli ett år och det firade vi förstås.

Först med grillning vid Roxen och tänk att solen tittade fram!

Kusin Majken kom från Göteborg och drack festis på Roxen.

Kusinmys med Lova och lillasyster Agnes som satt sig i Majkens knä

Men dagarna innan var det flyttdags för sonens familj. Farmor ordnade liten utflykt inomhus för Elis och Annie när Annie fick feber.

Annie mitt i flyttröran i nya huset i Kullavik söder om Göteborg.

/Eia

Vilket museum vi har!

Flygvapenmuseet är ett av barnbarnet Lovas favoritställe. Hon tyckte att det var längesen hon och jag gjorde något tillsammans så då passade vi på när det blev februarilov. Det blev en heldag bland flygplan och helikoptrar.

Här flyger Lova högt upp i himlen!

Men här finns inte bara flyg utan till exempel små lägenheter möblerade i olika stilar efter olika decennier. ”Här skulle jag kunna bo”, sa Lova och slog sig ner 1980-talsrummet. Tänk den vita skinsoffan och lampan!

Men hur gjorde man när man skulke ringa på en sån här sak? Det blev en minilektion i telefoni från förr.

Helikoptern som nästan låter som den tänket starta är den första och den sista man måste testa.

Eftet lunch och fika och en massa roliga saker som att bygga flygplan på en skärm och sedan se det flyga på en vägg, vara pilot, köra robot måste man kunna hem. Om inte annat för att muséet stängde.

Men framför allt, måste man alltid gå längst ner i museet, till ett dunkelt rum och se den nedskjutna DC:3an ligga i delar och runt omkring alla saker man plockat upp ur vattnet 52 år efter nedskjutningen som skor, glasögon och en vigselring!

”Nu vill jag gå upp igen, det är så sorgligt ” sa Lova.

/Eia

Snyft. Eller vådan av att inte tänka efter före…

I helgen skulle den äntligen väck, den skrymmande gamla datorn som stått i vårt sovrum i åratal utan att vi använt den.

Sagt och gjort. Jag städade och fejade och var så nöjd när maken kört iväg med hårddisk, skärm och sladdar som stått och samlat damm under många år, till tippen.

Men innan datorn plockades ned såg jag till att föra över alla bilder som jag sparat i den, på ett USB-minne.  Här talar vi om hundratals bilder från familjesammankomster och semestrar från början av år 2000 och minst ett tiotal år framåt. Självfallet kollade jag också att bilderna verkligen låg i USB:n innan jag tog ut den lilla manicken ur datorn…..

Det jag INTE gjorde, vilket jag tänkt att göra innan vi slängde ut hårddisken för gott men så kom något annat emellan, var att också kolla USB:n i den dator vi använder. Bara för säkerhets skull. En stund efter att maken farit iväg till tippen jag gjorde jag just det och….blev iskall. För minnet var tomt. BLANKT.

Fråga mig inte hur det gått till, men den känslan!

Jag slängde mig på telefon men för sent. Hårddisken var redan kraschad. Maken hade bänt loss den från sitt hölje innan han åkte med resten av datorgrejerna till tippen. En omild behandling som sina spår.

Nu är den kraschade hårddisken hos datadoktorn som ska bedöma om, och i så fall hur mycket, av det som lagrats går att rädda.

Jag sörjde de försvunna minnena i flera dagar. Men så var vi på Fixar-IT i Tannefors och fick lite hopp. Hårddisken är nu på väg till ett lab i Norge, som specialiserat sig på att rädda data från kraschade hårddiskar. Om en vecka, och 1500 kronor fattigare (priset för en första analys), får vi reda på OM något på disken går att rädda och i så fall; HUR STOR andel av den lagrade datan som kan återställas.

Kanske, kanske finns det hopp än. Det är bara ett litet aber….och jag har ingen aning hur jag ska kunna ta ställning till det när domen faller om en vecka. För OM data kan räddas kommer det att kosta runt 8000 kronor. Och det utan att vi ens kan få garantier för att just bilderna finns med på den delen av minnet som går att återställa! För att det skulle gå att återställa all data på en hårddisk som är så skadad som vår, det bedömde den behjälplige killen på fixar-IT som helt uteslutet…..

VARFÖR kan jag inte lära mig att tänka efter före!
/Lotta

 

 

 

 

För mycket av det goda

Jag vet med mig att jag är lite slarvig… Inte minst gäller det vid receptläsning. Men jag kollade faktiskt extra noga när jag i lördags skulle laga lammfärsbiffar till mina grannar.

1 tsk sambal oelek stod det på en rad bland ingredienserna. 1, 5 msk garam masala på nästa.

Nu skyller jag på mitt dubbelseende på ena ögat (väntar på att få klartecken för att operera en muskel som är slapp vid ögat men förresten, var man inte har slappa muskler i kroppen…) och att jag sneglade med just det ögat på receptet.

För det blev tvärtom, 1, 5 msk sambal oelek och 1 tsk garam masala. Utan någon som helst reaktion från mig!

Som tur var provsmakade jag och himmel , vilken chock! Ännu mer tur var det att det fanns mer lammfärs i kylen.

Snälla ögonkliniken, fixa en operationstid !!!

/Eia

Ett rejält kaffekalas!

Tjuvstart för frosseri av semlor, och vilka goda semlor sen ! Kafferepstanterna hade denna gång samlats hemma hos Gerd Mellberg i Klockrike.

Vi är ett gäng damer, som jobbar/har jobbat på Corren och som har kafferep lite då och då. Alla som kommer har med sig kakor eller som den här gången också ost och kex.

Här har Gerd har dukat upp för söndagens finfika och Lisbeth måste ju förstås föreviga det snygga kaffebordet.

Det är härligt att träffas, efter många år tillsammans på samma arbetsplats känner vi ju varandra väl.

Gerd man Anders kom in och fikade med oss och undrade vad vi pratade om. ALLT, Anders, ALLT.

Vi pratar verkligen om det mesta. Som att vika lakan… Annika höll i en demonstration om hur man viket kuvertlakan ( jag hade inte ens en aning om vad kuvertlakan är) men ingen blev klokare för det. Nästa gång ska Annika ha med sig lakan och visa!

Vad vi pratade mer om? Några hemligheter behåller vi.

/Eia

Här var vi inte överens!

Störst av allt av Malin Persson Giolito (pappa är Leif GW) delade bokcirkeln i två läger: Spännande och intressant/Tjatig och dålig prosa.

Boken handlar om ungdomar i en överklassmiljö , där inte vuxna alla gånger har en nära och omsorgsfull relation. Ungdomar som hamnar snett och om relationer dem emellan. Det hela kan bara sluta på ett sätt . . .

Malin är jurist och det märks på noggrannheten när det kommer till rättegång i boken. Somliga av oss satte plus för detta som en styrka, andra ett klart minus.

Mer fördjupning var en önskan, för mycket rabblande tyckte någon. Vi som gillade boken tyckte miljöskildringen var intressant, med all sannolikhet Malis egen uppväxtmiljö.

Själv tog jag i alla fall raskt hem två nya böcker som Malin Persson Giolito nyligen gett ut.

Vi träffades den här gången hemma hos Lena i Ljubgsbro (tack för god sparrissoppa och för lika god semifreddo). Nästa bokträff blir den 8 mars hos Gerd i Klockrike. Vi läser en novellsamling: Den frystorkade brudgummen av Margaret Atwood.

Extra uppgift: Vilken novell fastnar du mest för?

/Eia

Goa Gööteborrrg

En kväll hos Lena i Majorna, och nästa kväll hos lillayster Helene och hennes man Jan i Onsala, tre mil från stadskärnan. Kitte (Ståhl), Kristina (Hallendorff) och jag gjorde Göteborg i veckan.

Lena, som då hette Ruthström, är vår vän sedan flickskoletiden i Linköping. Direkt efter studenten drog hon till Rivieran och Nice, och har bott där sedan dess, men vi har hållit kontakt hela tiden så när vi ses som nu känns det som om det var i går vi träffades senast, även om det i realiteten hunnit gå några år. Som pensionär är både Lena och maken Claes titt som tätt i Göteborg, där barn och barnbarn finns på promenadavstånd från deras mysiga övernattningslägenhet, en rymlig etta i Majorna.

På kvarterskrogen Plankan, här Lena och Kitte

Den bodde vi i alla fyra vilket gick utmärkt med dubbelsäng och bäddsoffa och tack vare att Claes sov över hos barnbarnen som ändå behövde passning. Galant lösning för vår del. Hoppas att även morfar Claes tyckte detsamma:)

På promenad i Haga

Vi anlände i regn och rusk men nästa dag var det riktigt bra väder för att vara Göteborg; alltså fortsatt grått men varken blåst eller regn. Vi strosade runt i Haga med mysiga affärer och kaféer, besökte Feskekörka och åt lunch i Saluhallen; pitabröd sprängfyllda av falafel, sås och grönsaker för 50 kronor styck.

på jakt efter inget, men här finns nästan allt

Plastbågar à la 60-tal, eller är det 70? Så här ska i alla fall solglasögonen se ut i vår, hävdade denna unga dam som vi stötte på i en av Hagas många vintagebutiker

Pendeln till Kungsbacka tog tjugo minuter. Där hämtade min fina lillasyster som precis slutat dagens arbetspass.

Helene❤️

Kan inte tänka mig en bättre person än Helene att få hjälp av om man är gammal och/eller sjuk och behöver vård i hemmet. Jobbet som undersköterska inom hemtjänsten är tungt och krävande, men Helene älskar det. Och brukarna som det heter numera älskar henne.

Färska räkor och vin hemma hos Helene och Jan i köket i Onsala. Kan inte bli mycket bättre!

/Lotta