Jag; en vandrande bacillhärd

snö, snö, snö

Har aldrig upplevt en så snörik vecka i alperna tidigare som vi gjorde nu när vi var nere i franska Avoriaz. Och då har jag ändå åkt skidor i Alperna nästan varje år sedan 70-talet. Jag har heller aldrig varit så dunderförkyld på en semester tidigare. Barnbarnsbacillerna som däckade mig hemma innan resan försvann inte i alpluften som jag räknat med. Tvärtom. De piggade istället på sig och gick till förnyad attack!

Förutom bacillerna och berget av näsdukar jag spred omkring mig därnere hade vi en helt okej vecka…) Trots att det dagliga snöandet gjorde sikten så dålig att också de friska i sällskapet avstod från skidåkning en av dagarna. Men det är så här med skidåkning. Får man bara en fin dags åkning så glömmer man de andra dåliga. Och vår sista dag var riktigt fin. Då hade jag börjat känna mig rätt frisk igen, och med sol i backen och fin kall nysnö överallt så fick vi några riktigt härliga, långa åk.

Vi hyrde en pytteliten minietta av kompisar till Ing-Marie och Magnus Olin som var vårt ressällskap. Det är tur att vi fyra känner varandra väl, för hur kul kan det vara att ha ett ressällskap som snorar och hostar och är dödstrött mest hela tiden!? Inte ett dugg kul. Och det är inte heller kul att vara den vandrande bacillhärd som jag förvandlades till där nere…Man vill helst dra något gammalt över sig och slippa se en enda människa, vilket är svårt när fyra vuxna personer ska samsas på tjugo kvadrat…

Det är bara en sak som är bra med förkylningseländet. Det är så himla skönt att bli frisk igen:) /Lotta

Solen visade sig några timmar i alla fall

Crepen som serveras överallt och i alla former är överskattad, tycker jag. Tänk pannkaka med lite jox i

Har aldrig sett så fina sallader någonstans som de som serverades i Avoriaz. Stora och matiga. Här ger sig Ing-Marie i kast med en maxad variant

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *