Svettigt värre

Vi vandrar vidare på Östgötaleden och har nu avverkat drygt en tredjedel av den ca 141 mil långa leden.

Ni som läst bloggen tidigare vet att målet är att hinna gå hela leden innan vi trillar av pinn och/eller orken tryter. Med den här takten börjar jag tror på att det ska gå!

Är nyligen hemkommen från en tvådagars vandring mellan Kisa och Dansbo, med övernattning i Öknehult. Totalt har vi vandrat nästan tre mil de här dagarna, i rekordvärme och stundtals rätt jobbig terräng.  Inte nog med att leden innehöll en rad branta uppförsbackar som vi segade oss uppför i tryckande värmen, den var också igenvuxen långa sträckor så att vi måste plöja oss fram som i en djungel, genom lårhögt gräs och risiga snår. Det var ingen vidare trevlig upplevelse stundtals och så ska inte en vandringsled behöva se ut!  Bättring efterlyses också vad gäller markeringarna utmed leden! Det är lätt att förirra sig när de oranga prickarna är så utblekta att de knappast syns, ofta sitter de också på för långa avstånd. Vi var på väg att förirra oss helt flera gånger, men lyckades med gemensamma krafter hitta rätt igen och fram kom vi.

Öknehults vandrarhem är ett rätt slitet ställe både vad gäller byggnader och omgivningar, men får ändå en femma i betyg av mig, på en skala från 1-10. Att bada i Stensjön, ett stenkast från vårt lilla krypin, var gudomligt och maten (180 kronors för en trerätters); fyllda champinjoner, pannbiff med lök och potatis samt rabarberpaj och vaniljglass, vällagad och god. Bemötandet var det heller inget fel på. Att övernatta i ett enkelt fyrabäddsrum, middag och frukost kostade 400 kronor per person. Därtill fick jag betala 80 kronor för påslakan och underlakan, som jag inte fått plats för i min lilla rygga.

/Lotta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *