Välkommen advent

Redan advent…Visst är det märkligt! Adventsstämningen börjar infinna sig här hemma, i takt med att adventsgran hämtats och nu lyser utanför entrén, och mossa och ris fått flytta in från skogen. Fisksoppan som vännerna ska bjudas på till söndagens traditionella sopplunch är också klar, liksom brödet och saffransmazarinerna.

Ja, det är förunderligt hur tiden rusar, men ändå inte….Ju äldre man blir och närmar sig det obönhörliga slutet, döden, desto snabbare går åren. Det vore väl snarare konstigt om det inte vore så!

Hur är det för er? För egen del skrämmer mig inte tanken på döden längre, så som den gjorde när jag var yngre (inte för egen del i alla fall, däremot griper ångesten tag vid tanken på att något skulle kunna hända barn och barnbarn…) Jag vill självfallet leva så länge jag bara får och kan (obs leva, inte vara tvingad till förvar på ett hem, då kan det lika gärna kvitta…) Men rädd för att dö. Nej. Jag försöker ta vara på tiden och njuta av den, så länge jag har den.

Glad första advent!/Lotta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *