Vandring gav span på sorgligt förfall

Ett en gång vackert hus som ägaren låtit förfalla å det grövsta

Någon kilometer utanför Grebo samhälle (ligger utmed riksväg 35 mellan Linköping och Åtvidaberg) ligger gården Viggebyholm. Gården, eller spillrorna av den rättare sagt för byggnaderna är sorgligt förfallna, har ett fantastiskt läge alldeles intill sjön Ärlången.

Kitte skådar ut över förödelsen

Hur kan man låta gamla vackra hus, eller värre en hel gård, förfalla på det här sättet??

Frågan ställde sig både Kitte och jag när vi idag stötte på Viggebyholm, under årets första vandring som vi förlagt till Grebotrakten.

Det går ju att förstå att gårdar förfaller i Norrlands inland, pga brist på pengar och också människor som kan och vill stanna kvar där. Men en fin gård (alltså; innan förfallet satte in) strax utanför Grebo, bara en halvtimmes bilresa från snabbväxande Linköping och ungefär lika långt från Åtvidaberg! En gård med flera boningshus, ladugård och uthus  med ett fritt och högt läge alldeles intill fina badsjön Ärlången! Nog skulle många älska att bo så här! Det är ju ett vansinnigt slöseri att låta ett sånt ställe förfalla, här i Östergötland.

Om väggarna kunde berätta…

En joggande man som kom förbi kunde berätta att gården heter Viggebyholm och ingår i Sturefors egendom, ägaren heter alltså greve Ture Gabriel Bielke.

Greven behöver inte pengarna kan jag tänka mig men ändå, snälla greve Bielke: Hade det inte varit bättre att stycka av Viggebyholm från övriga egendomen och sälja till någon som vårdat gården med kärlek, istället för detta totala, förskräckliga förfall? Jag bara undrar.

/Lotta

 

En gång ett ståtligt hus – men nu ett ruckel

Gården ligger på en höjd med utsikt över sjön Ärlången. Vilken pärla till boende den skulle kunna ha varit, om inte förfallet fått äga rum.

Rester av det som en gång var huset övervåning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *