Inte vilken bok som helst


För en tid sedan var det varit releasekalas i Linköping för Lina Limans bok ”Konsten att fejka arabiska – en berättelse om autism.”
Lina har jag sett bland de andra barnen när vi bodde på Porsvägen i Sturefors, hon och jag åkte dessutom  under en period bil tillsammans till Corren och vi pratade och ”gjorde” tidning på dagarna.
Lina fick diagnosen autism när hon hade hunnit fylla 32 år, innan dess har hon varit patient inom psykiatrin men det skulle dröja tills någon kunde säga henne varför hon mått så dåligt.
Med diagnosen autism ändras hennes liv. Som hon själv skriver: Jag hävdar att en diagnos kan rädda liv.
Lina, du har skrivit en bok som med all sannolikhet kommer att hjälpa många andra människor! Det kändes storslaget att få närvara vid ditt fina ”bok-kalas”!

/Eia

Städkit=bästa presenten


Köpte ett städkit till barnbarnen att ha när de besöker oss i sommarhuset i Flatvarp,  och måste säga att bättre present kunde jag inte ha valt! Tack Eia för tipset!

Dag, vårt äldsta barnbarn som fyller två om en dryg månad älskar att städa, så egentligen var det med honom i åtanke jag beställde städkitet, från jollyroom.se. Och han blev helt överförtjust i grejerna, som han använde frekvent när han var här i valborgshelgen, berättade hans föräldrar.

I helgen har vi haft vårt andra barnbarn; ettårige Hjalmar här (se bilden) och vad tror ni han lekte med non-stop!? Städkitet förstås.  Kostade runt 300 när jag köpte det på nätet för några månader sedan hos Jollyroom.se. En perfekt leksak! 

/Lotta

Torpön runt

De bedrövligt dåliga väderutsikterna gjorde att vi nästan ställde in veckans vandring, men vi ändrade oss i sista stund och tur var väl det! Har vandrat Torpön (i Sommen) runt under två dagar och inte fått en droppe regn på oss. Däremot sken solen stor del av tiden:)

Oj, vilken fantastiskt vacker natur det är här nere. Ingen av oss hade varit på Torpön tidigare så det var extra kul att lära känna trakten. Vandringen var stundtals rätt krävande, upp och nedför höga berg och kullar medan vi stundtals vandrade fram på vanlig väg. Vi såg knappast en människa på hela tiden; husen och de vackert belägna gårdarna som vi passerade på vår vandring låg öde. Var alla människor på jobbet på annat håll, eller kanske bor man bara här på helger och ledigheter?

Vi övernattade på Solvikens vandrarhem, där vi fick hela byggnaden för oss själva; inklusive en bastu stor nog att platsa på vilken simhall som helst…Middagsmaten hade vi köpt med oss från Tranås som vi passerat på vägen till Torpön. Prosecco som blev en läskande drink efter bastubadet, och vinet som vid drack till maten hade vi med oss hemifrån.


Vi åkte via Malexander hem där vi påmindes om tragiken som ägde rum i denna idyll när vi passerade minnesstenarna som är utplacerade vid vägkanten, strax utanför samhället, där två polismän brutalt mördades för 18 år sedan.
Fulltankade med syre och intryck planerar vi redan för kommande etapper av leden. Kanske har vi hittills hunnit avverka 25-30 mil av Östgötaleden så än återstår mycket av den 141 mil långa leden. Men vi ska klara av att gå hela. Det är i alla fall planen! /Lotta

Ferrantes trea avklarad

Så var det dags för bokcirkel igen igår kväll, och denna gång hemma hos mig. Vi var fem av den nio kvinns starka bokcirkeln som diskuterade Elena Ferrantes trea; ”Den som stannar, den som går.” De andra fyra hade annat för sig, som omsorg om barnbarn. En mycket kär syssla som tar allt mer av vår tid:)
Berättelsen om Elena och Lila fortsätter att fascinera och beröra, och vi längtar alla efter fjärde och avslutande delen av romansviten som nu finns översatt till svenska. ”Det förlorade barnet” läser vi dock inte i bokcirkeln, utan tar på egen hand. Själv ser jag fram emot den som sommarlektyr.
Till nästa möte som är hemma hos Eia den förste juni, har vi bestämt oss för att läsa ”Älskade terrorist,” boken där svenska Anna Sundberg beskriver sexton självupplevda år med fanatiska islamister, i bland annat Georgien. Mona i vår bokcirkel som läst den har rekommenderat den till oss övriga.
Nästa bokcirkel blir förresten ett lunchmöte. Passar pensionärer som oss bra!
/Lotta

Slovenien -extra allt!

Var i hjärtat av Europa i helgen, i Slovenien. Ett resmål jag verkligen kan rekommendera!
Slovenien som blev eget land först 1991 är mindre än Småland till ytan men har en storslagen natur av böljande, grönskande kullar, täckta av vind- och fruktodlingar. Landet är inramat av snötäckta alper och adriatiska havet som vi såg glittra i fjärran.
Slovenien liknar ett ihopkok av Toscana och Österrike, men är betydligt mer rustikt och gammaldags charmigt då massturismen långt ifrån hittat hit ännu.

Vi var här för att fira en jubilar i vänkretsen; Irre Samuelsson som fyllde 60 förra året. Att vi hamnade just i Slovenien tackar vi Elisabeth och Magnus Nedstrand för. Betti som har sitt ursprung i Slovenien tog med oss till sitt hus som ligger högt uppe på ett grönskande berg utanför Gorica, knappt två timmars bilresa från flygplatsen i Treviso utanför Venedig dit vi behändigt flög med Ryan Air. Huset har Betti tagit över efter sin mormor och rustat upp.

Resan började i regn och rusk, men slutade i sol och värme. Vi vandrade på det vackra berget där man t o m kunde plocka vildsparris utmed kanterna på vandringsleden, åt gott och mycket (våra perfekta guider tog oss till de bästa lokala restaurangerna där vi blev introducerade i lokala specialiteter), hade champagnefrukost (när jag fyllde år i fredags) och häng i solen med storslagen utsikt utanför huset men också brasmys framför järnspisen i det stora rustika köket. Vi hann också med att göra utflykter som till en fantastisk skaldjursrestaurang nere vid Adriatiska havet två mil bort från vårt berg, och italienska Triste.

Det blev en helt underbar långhelg fylld av värme, gemenskap och upplevelser utöver det vanliga. Åk till Slovenien ni också! Själv kommer jag absolut att återvända dit. För den vackra naturens skull, de vänliga människorna och sist men inte minst; att man här äter och dricker på restaurang till knappt halva priset av vad motsvarande intag skulle kosta i Sverige. /Lotta

Jubilaren med make Anders





I det här rustika och helt nyrenoverade gamla stenhuset bodde vi.

70 är det nya 50

Eller hur Sibban?

Jubilaren omgiven av barn och barnbarn


Firade en nybliven 70-åring igår. Barnen Fabian och Ebba hade tillsammans med kärleken Malou ordnat med, Sibban ovetandes (Sigbjörn är hans mer högtidliga namn), en riktig överraskning när jubilaren kom hem till sin lägenhet på Roslagsgatan i Stockholm, igår vid 18-tiden. Där stod vi, ett 20-tal släktingar och vänner, och sjöng och hurrade. Champagnekorkar smällde och kramkalas bröt ut. Vilken trevlig kväll det blev! /Lotta

Jubilaren blåser ut ljus på dotter Ebbas kanongoda hemlagade tårta – och kladdkakor

Limmared levererar

Vik av från motorvägen och låt dig överraskas! När Kitte och jag tog vägen över Tranemo på väg till Göteborg igår, stannade vi för att fika i en pytteliten ort (1400 invånare) som visade sig vara Limmared. Och gissa vad vi hittade! Förutom att vi hamnade på ett kanonmysigt fik/matställe i ett vackert glashus som också inrymde ett äkta glasblåseri, fanns här 12, jag skojar inte det var tolv, antik/retro/loppisbodar på en yta inte större än Stora torget i Linköping. Vilket eldorado för den som likt oss gillar att botanisera bland gamla prylar!

Fika med köttbullemacka i Limmared


En av tolv i Limmared


På återresan idag stannade vi till i Borås och Bakgårdens kafe där vi delade på en knäckig kaka, stor nog att räcka till flera.

Småkaka!?


Syftet med utflykten var att köpa teakmöbler hos en direktimportör i västra Frölunda. Ja, kostar en teakstol bara 300kr är det värt resan, tycker jag. Särskilt när den som nu kunde kombineras med övernattning och mysig samvaro med syster o svåger i Onsala.
När sedan släpkärran jag hade med (för att lasta teakmöblerna på) slet sig och försvann ned i diket när vi lämnade huset i Onsala var det inte lika kul. En bucklad fästanordning och trasig elkoppling gjorde den helt oanvändbar, med bärgning och bortförsling till verkstad som följd.

…och än slank den ned i diket


Att det sedan visade sig att teakstolarna jag beställt rymdes i vår Mazda suv är en helt annan historia! Nu är de i alla fall hemma. Medan släpvagnen står på verkstad i Fjärås utanför Göteborg och väntar på att bli lagad…./Lotta

Teak hos deco Republic i västra Frölunda

Välkomna hem!


Hämtade den här goa trion på Skavsta flygplats nu ikväll. Det värmde i hjärtat att få krama om Henning och Elin igen men ffa har farmor längtat efter Hjalmar som hunnit växa och utvecklas massor på de fem veckor som vi inte har setts.
I skarven mellan att Elin börjar jobba igen och Henning går på föräldraledighet tog de chansen till en fem veckors långresa. Den började med skidor i Åre, sedan for de över Atlanten till Vancouver där de kuskat runt i husbil i några veckor. Sista tiden har de varit i Spanien, i ffa Madrid och Cadiz.
Svensk föräldraförsäkring är verkligen världsbäst….Vilken fantastisk möjlighet den ger föräldrar att få vara tillsammans med sina små barn de första åren, både hemma och borta. Det är nästan så man önskar att man själv hade småbarn igen. Men nej, den tiden är passerad. Nu är det barnbarnen som gäller, livets efterrätt ni vet. Och som jag njuter!
/Lotta

Prommis med fika

Eia drog med mig på en promenad i sina vackra hemtrakter idag. Vi vandrade runt i Viggeby naturreservat vid sjön Järnlunden. Fikat smakar aldrig så bra som när man är ute i naturen det vet ju alla, och idag när det dessutom var lite kyligt i blåsten smakade korv- och ostmackorna som hon dukade upp ute vid Jaktstugeudden (tror jag den heter); helt perfekt.


Varför kaffefilter, undrar säkert den uppmärksamme?! Enkelt. Att det råkat komma sump i kaffet, upptäckte Eia först efter att hon redan hällt kaffe, i termosen, därhemma. Med ett filter i ryggan slapp vi både att vänta på att brygga en ny kanna, och sump i kaffet under fikastunden. Kreativt, eller hur:)
/Lotta