Balkonghäng

I Örebro regnade det minsann precis när Helena och jag träffades för första gången på drygt ett år och skulle fira vårt möte på hennes lilla balkong!

Helena Sträng var min jobbarkompis på Corren i många år och min vän även vid sidan om jobbet. Numera är hon lokalradiochef i Örebro.

När vi träffas har vi alltid mycket att ta igen , himmel vad fort timmarna går!

Vänner måste man vara rädd om så jag kånkar gärna runt på tåg i Mellansverige för våra träffar!

/Eia

Lyckad loppis

De första besökarna – loppisrävarna som vet att fynda- kom redan en halv timme före utsatt tid. Första timmen var rena ruschen.Sedan ebbade strömmen ut men det droppade in folk ända fram till fyra då vi stängde portarna. Dagen var stekhet, men i magasinet där den mesta kommersen ägde rum, var det svalt och skönt.

Vår första loppis i magasinet här på Erikstad blev en succé. Några stora pengar gjorde vi inte, vi som hjälpts åt att få ihop grejer men det var ju inte heller målet utan att bli av med saker som man inte använder eller behöver längre. Mycket gick också iväg, men så sålde vi också det mesta, från kläder till husgeråd till möbler, för en eller högst några tior styck. Bästisen Kittes röjsåg var ett av få föremål prissatt i ett tresiffrigt belopp, men 400 för den var ett kap tyckte grannen Alexander som nöp den direkt när han fick syn på den.

Det blev en väldigt trevlig dag, med roliga möten med kända och okända. Känslan att se någon annan glädja sig över att billigt ha kommit över ett föremål som man själv inte längre använder eller behöver, är också en bra känsla.  Så vi gör nog om det. Kanske blir det en ny loppis i magasinet här på gården, redan framåt hösten!

/Lotta

Säg hej till John!

Himmel vad det verkar krylla av gosiga barnbarn på dem här bloggen!

Här är mitt yngsta, John 1 månad, som jag träffade häromdagen .

Han kom med buss tillsammans med mamma Catrin och storasyster Majken till Kullavik som ligger lite söder om Göteborg , strax efter gränsen till Halland .

Dit flyttade sonen och hans familj för en tid sedan. Nu var de bortresta och då passade vi på att breda ut oss i deras nya hus samt träffa yngsta dottern med barn som ju bor inne i centrala Göteborg.

Vi var gräsvakter också och vattnade den nya gräsmattan så att den inte skulle bli brun i den här extrema torkan.

Jag vet, bilden är mörk och inte bra men räkmackan och vinet på restaurang Pir i Kullaviks hamn i solnedgången var desto bättre.

/Eia

Kom och fynda!

Hjalmar är inte till salu, men här finns massor annat att köpa.

Skynda, skynda, till loppis i magasinet Erikstad gård, nu på söndag kl 10-16!

Vi fyller på som bäst med alla möjliga grejer och jag lovar att här kommer att finnas mycket att välja på, och det billigt!

Vill ni inget ha (kan inte vara möjligt😀) så kom förbi ändå och häng en stund, fika säljs till självkostnadspris och trevligt folk att snacka med utlovas också👍

Erikstad ligger utmed riksväg 35, 13 kilometer från stan, i höjd med Bankekinds kyrka. Skylt finns vid vägen varifrån man också ser magasinet.

Varmt Välkomna!

/Lotta

Nora välkomnas till världen

Välkommen till världen lilla vän!

Igår kom hon till världen, Nora, vårt tredje barnbarn.

Ännu en liten person att älska men också att aldrig sluta oroa sig för. Det vet ju alla som har barn och barnbarn, att kärleken till dem går hand i hand med en rädsla för att något ska hända. Det är inte så att jag är en överdrivet ängslig person, snarare tvärtom, Och jag låter inte oron förstöra glädjen jag känner över min fina familj. Men den finns där i mig omedvetet, och tränger sig på så snart den bara får chansen.

Som igår. Henning och Elin hade infunnit sig på förlossningen i Vrinnevi kl nio på morgonen, då Nora skulle komma till världen med ett planerat kejsarsnitt.

När de två andra barnbarnen kom till världen hade jag uttryckligen bett om att inte få veta när de blivande föräldrarna åkte in till BB, bara för att jag skulle slippa oroa mig i onödan.

Men nu passade jag Hjalmar, så det gick ju liksom inte att vara ovetande..

”Runt elva måste det väl vara klart”, tänkte jag där jag gick hemma och väntade på ett samtal eller pling från ett meddelande i mobilens familjetråd.

Men klockan blev elva, den blev halv tolv och den blev tolv. Nu kände jag oron börja krypa på riktigt i kroppen, ”något måste ha hänt, för så här lång tid kan det ju bara inte ta…:”

Så, strax före halv ett kom plinget i mobilen, följt av en bild på lilla Nora som ger upp ett tjut i den nya världen. Allt hade gått bra. LÄTTNAD. Men varför hade jag oroat mig? Det var ju ändå onödigt! Jo därför att det är så mammor, farmödrar och mormödrar gör, också pappor, farfädrar och morfädrar är jag rätt säker på. Kärleken till barn och barnbarn är den starkaste och underbaraste känsla en människa kan ha, men den gör oss också sårbara.

Nora är en stadig liten tjej, vägde 4,1 kilo och är 53 cm lång. Och med kärleksfulla föräldrarna Henning och Elin, omhuldande storebror Hjalmar (det vet han dock inte om att han är ännu,  mamma och Nora kommer hem från BB först i morgon) och alla andra i familjens närhet som redan älskar den nya familjemedlemmen kommer det att gå bra för Nora här i livet, är farmor övertygad om. Välkommen till världen, Nora!

/Lotta

 

 

 

Liten men god bokklubb

Oj så liten bokklubben blev när värmen och maj månad slog till!

Dessutom var det inte alls som fått tag i boken Förlåten av Agnes Lidbeck som var månadens mål. Men via Storytel hade Monika och jag lyssnat på den och utan att avslöja för mycket tycker vi att boken om två systrar är ytterst läsvärd och säger en hel del om att det inte alltid kan vara så enkelt att rycka upp sig alternativt vara den som lyckas men ändå förbli rätt så ensam.

(Sen orkade vi inte med så mycket mer bokprat i hettan)

Hör ni, ni andra i bokklubben, läs den i sommar. Läs också Oliver Twist!!!! Vi bestämde, även om maken som fick fylla ut platserna runt matbordet, hävdade att vi inte hade beslutsrätt eftersom vi bara var fyra av nio ”ledamöter ”.

Men där är vi som Svenska Akademien, vi tar de beslut vi vill!

För övrigt passade Gerd och Lena på att bada trots att det blåste rejält från sjön medan Monika kopplade av i solstol.

30 augusti blir nästa gång. Kan du då Mona? Det är bra om du är hemna när vi kommer!

Trevlig sommar !!!

/Eia

Svettigt värre

Vi vandrar vidare på Östgötaleden och har nu avverkat drygt en tredjedel av den ca 141 mil långa leden.

Ni som läst bloggen tidigare vet att målet är att hinna gå hela leden innan vi trillar av pinn och/eller orken tryter. Med den här takten börjar jag tror på att det ska gå!

Är nyligen hemkommen från en tvådagars vandring mellan Kisa och Dansbo, med övernattning i Öknehult. Totalt har vi vandrat nästan tre mil de här dagarna, i rekordvärme och stundtals rätt jobbig terräng.  Inte nog med att leden innehöll en rad branta uppförsbackar som vi segade oss uppför i tryckande värmen, den var också igenvuxen långa sträckor så att vi måste plöja oss fram som i en djungel, genom lårhögt gräs och risiga snår. Det var ingen vidare trevlig upplevelse stundtals och så ska inte en vandringsled behöva se ut!  Bättring efterlyses också vad gäller markeringarna utmed leden! Det är lätt att förirra sig när de oranga prickarna är så utblekta att de knappast syns, ofta sitter de också på för långa avstånd. Vi var på väg att förirra oss helt flera gånger, men lyckades med gemensamma krafter hitta rätt igen och fram kom vi.

Öknehults vandrarhem är ett rätt slitet ställe både vad gäller byggnader och omgivningar, men får ändå en femma i betyg av mig, på en skala från 1-10. Att bada i Stensjön, ett stenkast från vårt lilla krypin, var gudomligt och maten (180 kronors för en trerätters); fyllda champinjoner, pannbiff med lök och potatis samt rabarberpaj och vaniljglass, vällagad och god. Bemötandet var det heller inget fel på. Att övernatta i ett enkelt fyrabäddsrum, middag och frukost kostade 400 kronor per person. Därtill fick jag betala 80 kronor för påslakan och underlakan, som jag inte fått plats för i min lilla rygga.

/Lotta

Golfnörden

Det är bara att erkänna. Jag som tyckte golf var snudd på det fånigaste som fanns att ägna sig åt för nio år sedan, har blivit en riktig golfnörd.

Här på Kalmar vackra golfbana spelade vi igår, en fantastisk plats med Östersjön som närmsta granne.

Välkommen till golfträsket” minns jag att min gamle arbetskamrat Christer Kustvik, idag är han förresten chefredaktör på Corren, sa till mig när jag berättade då för nio år sedan att jag börjat spela golf. Sönerna gav maken och mig i 60-årspresent en helg på Gränna golfklubb där vi fick ta grönt kort; inträdesbiljetten till sporten. Utan det initiativet hade vi, i alla fall inte jag, nog aldrig kommit igång

Golfträsk är ett så bra ord för det är precis så; man fastnar! Går det bra en runda vill jag genast spela igen för att det gick så bra. Och går det dåligt gäller samma sak, då vill jag ut igen för att revanschera mig.

Så är det socialt, man träffar en massa trevliga människor. Motionen är inte heller att förakta, spel över arton hål innebär cirka en mils promenad. Bland det bästa med och unika för sporten är att alla kan spela med alla, oavsett hur mycket det skiljer i färdighet och kunnande. Säg en annan idrott där det går?!

/Lotta

Gissa var jag är!

Jo i Eksjö, på stadshotellet. Här, i centrum av den gamla, vackra trähusstaden har jag och maken tillbringat natten.

Vi är på en minisemester med golf som tema. Spelade på Eksjö golfklubb igår, en rätt trixig bana som jag fick 30 poäng på vilket jag är nöjd med. Slog maken, han fick ihop 23.

Nu åker vi till Kalmar för nästa golfrunda och inatt bor vi på pensionat på östra sidan av Öland.

Solen skiner, allt blommar och livet leker. Tjoho!

/Lotta