Nostalgi i Mariestad

Mariestads-Tidningen var min första arbetsplats med en fast tjänst som journalist. Jag stannade där i fyra år och hann inte minst träffa min blivande man där .

”I mörkrummet” brukar han säga. Han var fotograf på tidningen och på den tiden använde vi ju oss av mörkrum för att framkalla film.

1975 flyttade vi båda till Östergötland.Ett mycket stort steg för västgötar!!!

I sommar åkte vi tillbaka . Svärföräldrarna bodde ju där så vi har givetvis varit där många gånger genom åren men nu var det väldigt längesedan.

Så här fint är det i Mariestad en sommarkväll, vid hamnen, med Vänern utanför.

Utefter hamnen finns det några restauranger bland annat Sill & Dynamit som varmt kan rekommenderas. Öppet året om och med otroligt god mat.

Vi bodde på lilla hotell Vänerport, en riktig hotellen med överraskande förstklassig frukost.

Och sen åkte vi vidare och äntligen kom jag till Karlstad och Sandgrund och Lars Lerins permanenta utställning. Men innan dess letade vi efter en rastplats med bänkar. Hotellet i Mariestad hade försett oss ned kaffe och wienerbröd men vi kom nästan ändå in i Karlstad innan vi fick syn på några bänkar och bord. Äntligen! Men..

Attans!

Men vi hade hamnat i historiska Fröding-marker och fick lite kultur på köpet!

Åh så fantastiska verk av Lerin! Det var bara att gå omkring på Sandgrund och njuta.

Önskar att man hade haft råd att köpa något. Nå, två kort för 15 kr styck kostade jag på mig.

/Eia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *